Arbetarperspektiv

Aftonbladet blixtrar till ibland. Jag antar att det har med Robert Aschbergs medverkan att göra. I alla fall, samtliga riksdagspolitiker bjöds på en fejkad galamottagning för att fira en ny arbetsgivarorganisation i resebranschen. Det ulovades sanslösa menyer och toppklassig undehållning.

Tolv av riksdagens politiker svarade, sju kom. Samtliga borgare. Två sossar hade anmält sig men dök aldrig upp. Lysande underhållning att få se dem spänna sig, börja feppla med champagneglasen, bli tvärnervösa och försöka gömma sig när Aschberg dyker upp med megafonen i högsta hugg och berättar att de har blivit blåsta. Det var helt enkelt ett test av deras moral. Och nu vet vi vilka de mest korrumperbara politikerna är i riksdagen. Roligast är ju moderatgubben Rolf Gunnarsson som berättar att han minsann tog hur mycket mutor som helst som journalist...

Ja jag skrattar bara åt eländet.

Här kan ni dessutom läsa Rolf Gunnarssons patetiska pudel. Dessa figurer dök upp. Flera ville ta med släktingar som skulle få frossa gratis.

En familj utanför Filipstad (min gamla hemstad) har fått sin hamiltonstövare riven av fler än en varg. Det är tragiskt som fan och jag beklagar deras förlust av en familjemedlem.

Samtidigt drar det igång en ny hatisk rovdjursdebatt på Filipstad i Folkmun. De som hatar vargen hatar verkligen. De påminner om nazister eller klanmedlemmar i sin retorik, och de inser det inte. Eller så skiter de i det.

En karaktär skriver att "våra förfäder utrotade vargen på 1800-talet eftersom den skrämdes och var ett hot.". Och ja, vargen var ett hot då. Ett hot mot folkets försörjning, för den absoluta massan av människor i Sverige då var beroende av uppfödning av tamboskap i någon mån, eller av jakt.

Nu är vargen ett hot mot en hobby. För det är det enda jakt kan kategoriseras som idag. Det finns inte en människa i landet som lever ur hand i mun av jakt. Att sedan medlemmarna i Fulla Frysboxars Förening äter en massa viltkött är en annan sak. Deras ständigt återkommande påstående att de inte skulle klara sig utan köttet från jakten är också irrelevant, eftersom det är en lögn. Jag har levt i Värmland i 22 år utan att jaga, och jag har aldrig svultit i hela mitt liv.

Fulla Frysboxar vill gärna påstå att jakten är en livsstil. Och man märker på flera av kommentatörerna i fältet på bloggen att det är en livsstil som vissa är beredda att gå över lik för att försvara. Men i slutänden måste de förlora. För det är trots allt inget annat än en hobby de är beredda att begå grova brott för att försvara. Det roliga är att jag vet att många av Frysbox-folket är samma folk som skriver in till Aftonbladet och Expressen och beklagar sig över fotbollshuliganerna...

Jag har just skickat in mitt bidrag till föreningen Arbetarskrivares antologi som väntas komma ut till Bokmässan 2010. Mitt ämne är hur det känns att som 35-åring, som varit sjuk som längst tre dagar i förkylning och feber innan (mina uppgifter hos Försäkringskassan uppdaterades 1990 senast!) bli sjukskriven äver längre tid. Hur det känns att konfronteras med det faktum att man inte är 20 och odödlig mer, och en uppgörelse med stenhårda manlighetsidael som man fick med sig från uppväxten i Bergslagen och som man inte ens visste att man hade.

Sitter här och hoppas att jag blir antagen, det vore så roligt! Om någon har ett tips på hur jag ska kunna avsluta min roman som är klar till 3/4 också blir jag tacksam. Där sitter skrivkrampen som en stor ful bom i vägen för mig.

Jag tycker att det är dags för judendomen och islam att öppna upp för samkönade äktenskap nu, det är så det måste bli i konsekvensens namn. Samt de ortodoxa och katolska kyrkorna.

Sverigedemokraterna jublar över att den av de unga kvinnorna som studerar till sjuksköterska stängs av från sin utbildning, och en av dem skriver på SD-kurirens blogg:

Det här inlägget hittar jag på gp.se:s kommentarsfält om Anna the Duck:

Anders Borg förutspår en ny kris om fem år, och jag är böjd att tro honom. Det har länge varnats för en "dubbeldipp" i alla möjliga radio- och tvprogram. Statens finanser kommer inte att vara i balans på länge.

Hur mycket ska det krävas, hur stor arbetslöshet, hur många förortskravaller, hur många självmord, sjukskrivningar bland de som HAR jobb, hur många vilda strejker - innan vi inser att det system vi har inte är hållbart? Vi förlorar ju bara hela tiden, det är vi som får betala kris på kris på kris. Vinsterna är privata medan förlusterna är socialiserade.

När ska vi i västvärlden sluta tro på gubbarna i elfenbenstornen och börja tro på oss själva?

Jag tycker att det kan räcka med skattesänkningar nu. Det fattar vem som helst att 80 miljarder kronor i skattesänkningar, när det inte är fler som arbetar (om man inte ska tro på Gunnar Axén som kör rena SD- taktiken när han hittar på siffror rätt av i direktsändning: "Ja, men hade vi inte haft jobbskatteavdraget hade det varit 30000 fler i arbetslöshet") kommer att skada samhället illa.

Ja, de som stöder borgerligheten, de klarar sig ju alltid, men det är liksom inte dem jag bryr mig om! Jag tänker på de som är sjuka, pensionärerna och de arbetslösa. De stöds inte av borgerligheten precis. Jag tjänar inte ens 21000 innan skatt, och jag säger: låt inte fjärde steget i jobbskatteavdraget gå igenom! Lägg det på pensionärerna istället!

Var och mentaltestade staffen igår. Det gick skitbra. Hon fick omdömet Känd med Godkänt skott, bästa man kan få!

Duktig liten kamphund! Det skulle Mathias Sundin, FP, ha sett!

Svenska Motståndsrörelsen säger sig vakta en skola i Sundsvall där det påstås stryka omkring misstänkta pedofiler.

Quis custodiet ipsos custodes, frågar jag mig. Who watches the watchmen?

Jag tycker att det är lite roligt att Göran Hägglund (kd) går till storms likt en korsfarare mot det som han anser vara "den nya tidens elit" eller hur han nu formulerade det.

Han menar i alla fall "kultureliten" eller vad han kallar det. Radikala var de i alla fall. Vänster också de jävlarna, som inte kan se skönheten i en Fiskargubbe, Zigenarflicka, eller Gråtande Barn. Eller varför inte Tjädertuppar i solnedgång, eller vad för slags tavlor som med stor säkerhet hänger på väggen i det Hägglundska hemmet. Säkert en broderad "Egen härd är guld värd" som han ärvt av sin mormors mormors mor som han såklart träffade efter som de föder barn så tidigt i släkta´.

Jaja, lite raljant, men jag är från samma län som Hägglund och vet hur valserna går där. Värmland är ett jävligt värdekonservativt landskap, och det blir värre ju längre söderut man kommer.

Göran Hägglund är inte så lite skrattretande när han skriver det här. Det är lite som om Christer Björkman i egenskap av chef för melodifestivalen skulle skriva en ilsken, men ändå vinklad mot lite sårad, mobbad, undankrypande artikel om eliten på TV4 och deras elitistiska musiktävling "Idol". För Göran Hägglund själv tillhör ju den högsta eliten i landet: den politiska, statsförsörjda klassen, proffsen. Den Politiska Klassen. De som är satta på mer eller mindre livstid att styra över oss medborgare till löjeväckande summor av våra skattepengar via antingen statsrådslön eller partistöd, i lön. Summor som vi bara kan drömma om.

Vi går på våra jobb och trälar, hotade av uppsägningar, outsorcing, downsizing, slimmande av verksamheten och "fokusering på kärnverksamheten". Eller också är vi arbetslösa och förnedras av Arbetsförmedlingen, med den Politiska Klassens jobbcoacher som lär oss att skriva käcka CV:n, de också avlönade antingen av skattepengar eller av pengar vi avstått i löneutrymmet, när problemet är att det inte finns några arbeten att söka, ett löfte som regeringen Rundfunk gick till val på. Eller också är vi sjukskrivna och förnedras av vår tids största skitstövlar, Försäkringskassan. Allesammans allt mer och mer alienerade för oss själva, varandra och inför samhället. Fast i ett rejält Utanförskap, också det ett vallöfte från Rundfunken att ta bort. Eller var det att öka det? Jag minns inte.

Den Politiska Klassen glider där uppe och har egentligen inga riktiga bekymmer alls. Göran Hägglunds enda bekymmer är väl vad han ska göra om hans (kd) trillar ur riksdagen, för då inträder den enda begränsningen för den Politiska Klassen. Det finns nämligen inget riktigt företag som vill anställa en gammal politruk som honom. De kan nämligen ingenting. Deras CV är fyllt av fantastiska saker, men de kan inget på riktigt. Varför tror ni att saker som Landshövdingar, Palmecentret, LO-TCO Biståndsnämnd, JDL, Timbro, Tornet och annan skit som PR-byråer och dylikt finns? För att fånga upp fallna grevar, baroner och annat före detta frälse hos den Politiska Klassen förstås.

För till och med i fallet slipper de att oroa sig för något verkligt, det som vi vanliga behöver. Så låt oss storma bastiljen, låt oss marschera in i Rosenbad! Låt oss inta Vinterpalatsen runt om i residensstäderna, kasta Frälsestyret över ända och begrava den representativa demokratins diktatur för evigt, bli herrar över våra egna öden... Ämen, det låter lite jobbigt och jag har ostbågar hemma. Dessutom börjar ju Elitserien snart.

Skicka en folkis while your´e at it va? Zzzzz.....

Presenterar här lite siffror från säkerhetspolisen om den grova brottsligheten i nazikretsar som i autonoma. Samtliga siffror kommer från Säpos rapport till regeringen om våldsam politisk extremism från juli 2009 och går att hitta i den offentliga rapporten.

Uppgifter från Säpo juli 2009. Rapport till regeringen om våldsam politisk extremism.

Måltavlor och sammanhang per brottstyp – vit makt-miljön:

Brottstyp (totalt antal misstankar)

Brott mot liv och hälsa: 227

Mord och dråp: 14 (meningsmotståndare 4, okända 2, övriga 8)

Misshandel: 211 (meningsmotståndare 93, HBT-person 31, utländsk härkomst 65, okänd 14 övr.8)

Övriga: 2

Måltavlor och sammanhang per brottstyp – den autonoma miljön:

Brott mot liv och hälsa: 162

Mord och dråp: 0

Misshandel: 152 (meningsmotståndare 96, partiföreträdare 12, partis sammankomst 12 Okänd 29 Övriga 3

Övriga: 10

 

Vad som inryms under övriga vet jag inte utan hänvisar till Säpo för svar.

 

Liberaler är ju som alla vet en samling sanslösa hycklare, men det finns en som är värre och det är Jimmie Åkesson SD.

Nu påstår han, när det uppdagats att en person som ska representera SD i kyrkovalet har nazistisk bakgrund (nähä?!) från Nordiska Rikspartiet (jag länkar egentligen aldrig till nassar, men gör ett undantag nu för att det ska bli uppenbart hur löjligt Åkessons uttalande  verkligen är), att han inte kan definiera NRP, som leds av Assar Oredsson men som tidvis letts av hans fru Vera Oredsson som tyckte att hennes make var en för vek nazist. Hon tyckte det behövdes hårdare tag, och sådana lärde hon sig i Hitlerjugend...

Jimmie Åkesson har tidigare sagt att en person med nazistisk bakgrund (i rörelse eller sympatier med sådana) inte kan representera Sverigedemokraterna.

Jag kan berätta en sak för dig Jimmie: NRP är själva definitionen av svensk nazism. Tydligare än så blir det aldrig. Du bör nog skaffa dig starkare glasögon. NRP skriver så här (och alla får väl dra sina egna slutsatser av det ) på sin hemsida:

"Nordiska Rikspartiet ägnar sig åt grundläggande klassisk nationalsocialism, som genom många decennier behållt ideologin levande i vårt land, och vi har utbyte med NS-rörelser runt om i världen. Kom med även DU, som prenumerant av vår press och håll lågan brinnande "


Röda Malmö skriver på samma ämne

Också en satir, men inte mindre rolig, snarare tvärtom

Häromdagen slog det mig som ett ton tegel vilken dubbelmoral samhället håller sig med.

Tre unga kvinnor anklagas för att ha spöat på en kryptofascist med flickvän och hålls för lägsta sortens människa i teve och tidningar oavsett om de är skyldiga eller inte.

När rollfiguren Lisbeth Salander (från min tidigare partikamrat Stieg Larssons "Millenium"-trilogi) gör samma sak bli hon hjältinna. Konsekvens, hallå-ååå!

Jag är en varm vän av kavajer och kostymer i olika färger (svart grått och blått är boring). Därför letar jag såklart ofta sådana, men det som finns nyproducerat är ofta dyrt eftersom det inte är så många som delar min åsikt om kavajer.

Jag är även en varm vän av att handla second hand. Idag har jag varit runt i fem av Göteborgs stora second hand-palats. Inte EN kavaj över storlek 48, och det såg jag bara en, det mesta var mindre. Jag har 54. 52 om den är generöst tilltagen. Min udda kroppsbyggnad med breda axlar, bred rygg och välvd bröstkorg gör det svårt att hitta något, men please? Nog måste det väl ändå finnas NÅT jag kan handla second hand? Är det så att vi storvuxna behåller det vi en gång hittat?

Eller råder Dvärgarnas diktatur på hela den här marknaden?

På ICA i Älvängen har en äkta brukspatron etablerat sig. Han heter Stefan Wennberg och tycker att det är helt okej att skälla ut och förnedra betalande kunder inför öppen ridå "för att de tömmer hans grötlager". Man kan ju tro att den gode Wennberg har jultomtar på loftet efter ett sånt uttalande, men skälen är mer djupgående än så.

Kunderna heter Yasna och Carlos Riveros och de driver ett café som serverar grötfrukost. Till den behöver de såklart gröt och den har de köpt på ICA i Älvängen. Tills i våras. För i maj blev Yasna stoppad när hon packade ner gröten som hon hade betalat för, i sin kasse. Då kommer goe patron Stefan Wennberg och börjar packa upp hennes gröt igen. Han talade också om för henne att hon skulle "sluta vara kund".

Till saken hör att grosshandlaren öppnade ett eget café i anslutning till butiken i februari. Ska vi sätta en tia på att de också serverar grötfrukost...?

Stefan Wennberg är med i Rotary i Ale, därmed garanterat moderat. Det här tycker jag bryter rätt fett med såväl moderaternas egen arbetslinje som Allians för Sveriges policy vad gäller småföretagande, säg till om jag är fel ute. Nu är i alla fall högdjuret Wennberg DO-anmäld. Det känns väl tyvärr inte som om rotarymedlemmar så ofta fälls för såna här saker, men hoppas kan man ju alltid.

Åh, och åker ni förbi Älvängen så glöm inte att fika hos Yasna och Carlos Riveros!

PS: googla bara "Stefan Wennberg" + ICA så hittar ni hans mail och telefonnumer omgående. Om Rotary, makthavarföreningen som han är medlem i skrivs på wikipedia: "Rotarianer ägnar sig gärna åt att höja den humanitära och etiska standarden i samhället - "verka för tjänandets ideal som grundval för all rättskaffens gärning" - en förutsättning för fred i världen." Undrar på vilket sätt man kan säga att goe grosshandlarn i Älvängen gjorde det när han skällde ut Yasna offentligt? DS

Aftonbladet förvånar en aldrig, de är lite som LO. Lever gott på gamla meriter och sin före detta status som seriösa och kämpande för sanning och rättivsa men är numera bara en trött och kladdig kopia av sitt forna jag.

Som artikeln de har idag om de tre kvinnorna som påstås ha misshandlat  och dömts för misshandel av sambon till Sverigedemokraternas presstalesman. De målar upp de här tre unga tjejerna som om de vore jävlar. Jag misstänker att det är ett led i deras nya schipstedtifiering, att visa att "vi kan minsann granska båda sidornas våldsverkare". Men det kan de inte, inte på ett rättvisande sätt i alla fall. Det de gör är att komma med grova beskyllningar och falsarier. De kopplar samman kvinnorna med Revolutionära Fronten, hur de nu får ihop det. Jag har aldrig i hela mitt liv sett ett medlemskort i RF, så jag antar att de går direkt på polisens, eller möjligen säkerhetspolisens uppgifter. Det andra sämre än det första, otroligt nog.

Aftonbladet tar in åsikter från folk som inte har den minsta insyn i hur det ser ut i olika vänstergrupperingar och presenterar dem som sanningar, bland annat föräldrar till kvinnorna. Det är beklagligt att det kan presenteras som fakta. Dessutom säger det en del om Aftonbladets kvinnosyn när de framställer det som att de tre kvinnorna skulle ha arbetat åt några andra och inte kunnat tänka själva om så vore.

Men det riktigt fula man sedan gör är den långa lista på attentat som man tillskriver RF och AFA och som är en fantastisk lista på hur man kan få kålsuparteorin att få genomslag hos folk. Ni vet, den där teorin om att nazisterna och vänstern skulle vara lika illa. Men tittar man på listan så är alla dåden riktade mot organisationer som i någon mån är främlingsfientliga (utom attackerna mot kristdemokraterna, det är rena feberdrömmarna från skribentens sida. Ingen av vare sig RF eller AFA skulle enligt den kännedom jag har om organisationerna slösa tid på något så futtigt som kd), ingen har dött och ingen har blivit illa skadad. Vavra Suk, nationaldemokraten som misshandlades av okända gärningsmän i våras (brottet stämplades som mordförsök..) var hemma från sjukhuset samma kväll.

Dessutom är dåden ganska få. Räknar man bort "attackerna" mot kristdemokraterna så är det elva incidenter från 2001 till 2009. Det misslyckade attentatet mot hamburgerrestaurangen utfördes dessutom av två kompletta stollar som inte har större "koppling" till AFA än vad jag har: det vill säga, de känner en del mäniskor som de är ganska säkra - men inte helt - på att de är medlemmar i antingen AFA eller RF, men de umgås inte regelbundet utan träffas när deras bekantskapskretsar skär varandra. Mer än så var det inte med de två klantiga dynamitarderna som skulle spränga en Donken. Jag slår vad om att det också räcker för att skämtarna i säkerhetspolisen ska kunna knyta även mig till RF och AFA.

För en publikation som Aftonbladet, vars syfte uppenbarligen är spridning av dimridåer och parodi på journalistik räcker det nog med att jag har gått i SAC:s demonstrationståg på Första maj.

Och mer än så är det inte med Aftonbladets artikel. För under tiden 2001 till 2009 har nazisterna hunnit med att urskiljninglöst misshandla en ungmoderat som de trodde var kommunist utanför Svenska Mässan i Göteborg, försöka bränna inne ett ungt par och deras bäbis i en stockholmsförort plus att de mördar i snitt en person varje år. I alla fall kan nazister knytas till ett tjugotal mord, dråp och vållande till annans död sedan 80-talet.

Ibland är det en meningsmotståndare som den facklige kämpen Björn Söderberg, eller fullmäktigeledamoten i Haninge kommun Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna, men ofta bara en som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle, som till exempel John Hron i Kode eller den afrikanske killen i Klippan (som dessutom fick sitt minne skändat med att någon slängde ett svartmålat kålhuvud på platsen för mordet).

Sist vänstern i Sverige dödade någon var vid sprängningen av strejkbrytarfartyget Amalthea i början på förra seklet. Och sist någon oskyldig som inte har med rasism och nazism att göra fick stryk av vänstermänniskor var nog då någon gång också. Läs gärna Salka Sandéns bok "Deltagänget" för att få era tankar om "kålsuparteorin" krossade.

Idag är det en sorgens och våldets dag. En dag då våldet har firat triumfer över demokratin världen över med ojämna mellanrum.

Den elfte september är årsdagen för ett antal händelser som har varit vidriga och som för evigt har ändrat kursen för världen. Det är en dag som har innehållit våld, övergrepp, tortyr och landsflykt. Det är en dag som för evigt kommer att påminna oss som minns om att vakta våra ryggar, knivhugget kan komma oväntat och fort.

Den elfte september är dagen då general Aogosto Pinochets flygvapen bombade presidentpalatset La Moneda i Chiles huvudstad Santiago de Chile. I år var det 36 år sedan. Den folkvalda presidenten Salvador Allende dog. Huruvida han begick självmord eller inte är omtvistat, men han visste väl vad det var för brutala krafter som trängde igenom demokratins mödom och han visste väl hur det skulle komma att gå om han föll i deras händer antar jag. 3000 dödades under diktaturen och många gånger fler tvingades i landsflykt. Min svärfamilj är en av alla familjer som tvingades fly.

Det är även årsdagen då två passagerarplan fyllda med oskyldiga kapades och flögs in i tvillingtornen World Trade Center av religiösa extremister som på sitt sätt gick i krig med en annan religiös extremist. Runt 3000 människor dog den dagen, och USA:s förvandling till polisstat inleddes. Det lär bli så med en stat som varit i krig de senaste... ääh, hela sin existens, men inte utkämpat ett slag på egen mark sedan inbördeskriget. Det blir en chock. Jag minns fortfarande vad jag gjorde när jag insåg vad som hade hänt, och det är en speciell känsla. Det delar jag bara med två andra händelser, morden på Olof Palme och mordet på...

...Anna Lindh, vars inledning inträffade dagen innan. Jag och min kollega från HRF var på väg till Stockholm för att konferera med koncernens ledning och de andra facken. Vi var någonstans mellan Södertälje och Stockholm Södra när de bröt sändningen på P3 som jag lyssnade på och berättade att Anna Lindh hade skadats av en ensam galning med kniv. Då för tiden var jag medlem i socialdemokraterna och jag lyssnade uppmärksamt. Stockholm var fullt med svarta Volvos med tre antenner som surrade runt som galna. Man fattade att det här var illa. Dagen därpå, den elfte september när vi satt på den där konferensen knackade det på dörren och VD:s sekreterare stack in huvudet. "Jag skulle bara berätta att Anna är död" sa hon. Hon sa inte ens "ursäkta". Det minns jag tydligast av allt, det, och att hon bara sa "Anna".

Den elfte september är även årsdagen av kravallerna i Ronna i Södertälje. Och det har vi ju sett hur det har gått med det. Frågan är bara hur lång tid det ska ta innan allmänhet och politiker ska inse att det inte är någon polisfråga utan i allra högsta grad en social fråga, ett problem som inte kan lösas oavsett om så hela Sveriges poliskår förläggs i Backa, Herrgården eller Ronna! Problemen bara undertrycks och skuffas under mattan. Hoppas bara att inte skiten träffar fläkten på riktigt nästa elfte september.

Fog för farhågan förefaller finnas...

För en tid sedan skrev jag om hur det kändes när jag hamnade mitt i ett gängslagsmål på väg hem från en fotbollsmatch. Det var inte huliganer, jag har i alla fall inte sett så illa klädda huliganer sen hockeykrigen mellan FBK och AIK på åttiotalet i så fall, utan vanliga "sketongar" som brakade lös. Jag ringde polisen, 112, men de kom aldrig. Det kändes ju inte bra alls. Förutom att ge mig en än större känsla av att man numera får sköta sin egen säkerhet så fick det mig att känna mig utlämnad och ensam.

Nu har en motsvarande sak hänt Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, f.d. länspolismästare i Västra Götaland. Hon föll i hemmet och skadade sitt knä så att hon inte kunde ta sig upp. Inte heller nådde hon telefonen. Då tryckte hon på sitt säpolarm för att få hjälp, men hon fann sig snart befinna sig i samma slags situation som jag: det kom ingen.

Man ska inte vara skadeglad, men det kan nog vara en nyttig erfarenhet för ett högt polisbefäl att uppleva samma utsatthet som en medborgare (snart heter det kund) gör i en svår situation där samhället har lovat att ställa upp men sviker. Hoppas att det leder till något bra när det gäller polisens förmåga att rycka ut.

Dick Erixon, den koleriske liberalen, har det inte lätt i dessa dagar, stackarn. Han har ju alltid varit en man med sinne för de mest halsbrytande överdrifter åt alla möjliga håll. Oavsett hur löjlig han har gjort sig själv med dessa överdrifter har han likt en Don Quijote, talandes i ansträngda oktaver och vilt sporrande en trög och ovillig borgerlighet som han rider på likt märren i sagan. Riddaren av den sorgliga skepnaden (självpåtagen titel) hade inte alltid heller så lätt att sporra Rosinante alla gånger.

Men lågädlingen från La Mancha red i alla fall till storms mot något verkligt. Värdekvarnarna som i hans förvirrade hjärna såg ut som väldiga jättar gick att ta på. Nu vete tusan om inte Dicken och señor Quijote skiljs åt här. Som Dick är vän av Israel och deras folkrättsvidriga krig, anser han naturligtvis att alla ändamål helgar medlen, och som han även är en av Sveriges absolut största politiska extremtister och fanatiker bryr han sig heller inte om att han och alla andra liberala figurer just nu utgör de allra största nyttiga idioterna för de verkliga antisemiterna.

Dicken och alla hans Sancho Panzas kan nämligen relateras till ännu en saga, nämligen den tyska Peter och vargen. Den handlar om en ung vallpojke som roar sig med att skrika att vargen kommer, vargen kommer. Han lär göra det för att han har tråkigt, står att läsa i sagan, men jag tror att Dicken tror att vargen kommer på riktigt.

Givetvis kommer byns män springande beväpnade med armborst och hötjugor, men där finns ju ingen varg, bara en skrattande Peter som roar sig på deras bekostnad. Detta upprepas ett antal gånger, och till slut tröttnar såklart männen, och när vargen verkligen kommer så tror ingen på Peter när han sätter igång att skrika. Hans får blir rivna av vargen.

Dick Erixon skriker inte varg, han vrålar varg.  Byns män har gång på gång ryckt ut för att jaga bort vargen, men när nu den arge lille mannen går ännu en oktav upp i registret och når ännu en höjd av politiskt löje så är det frågan hur många som kommer springande. För Dick och hans vänner har gjort oss så förbannade med sin patologiska alarmism att vi knappt orkar bry oss mer. Och när han dessutom kopplar ihop den sorgesamma vardagen i Israel, ett land i ett tragiskt inbördeskrig vilket använder sig av illegala stridsmedel, anfaller civila bostäder och utövar raslagar med hur det ser ut i svenska förorter är frågan om vi ändå inte gör en sista rusch, för att lägga Peter över knäet för att lära honom att inte hitta på såna dumheter?

Miguel Cervantes låter Spaniens Riddare av den sorgliga skepnaden dö i slutet av romanen, men får för sinnesfridens skull inse att han haft fel, att alltihop har varit inbillning. Sveriges Don Quijote lär knappast göra samma insikt.

Ständigt nya rapporter om sossarnas sjunkande popularitet, ständigt nya rapporter om Mona Sahlins obefintliga popularitet (utom hos ja-sägarna i LO-ledningen och politruk-wannabesen) ständiga rapporter om att kappvändarna Miljöpartiet växer och växer. Förklara det den som kan.

När fattar sossarna att nog är nog? När begriper den förste sossen (med makt att göra något åt skiten i alla fall) det som så många har fattat för åratal sedan, att S inom ett par mandatperioder kommer att vara Sveriges tredje största parti efter Moderaterna och tidigare nämnda Miljöpartiet? För det är dit vi är på väg nämligen.

Inte för att jag är för en socialdemokratisk politik. Jag anser att partiet är borgerligt och liberalt (även om det fortfarande hyser riktiga socialister som medlemmar) och står för en marknadsvänlig och kundtänkande orientering bort från medborgarskapet och gemenskapen med våra medmänniskor. Men de är i alla fall inte sämre än Fredrik Reinfeldts anhang - ännu. Och en sossestyrd regering skulle i alla fall inte kommande mandatperiod ytterligare försämra för de som har det sämst ställt i samhället. Däremot skulle de fortsätta förbättra för de som har det bäst, men det har varit socialdemokraternas paradgren i alla år - låta överklassen ha kvar sina privilegier så att "de inte flyr utomlands med sina pengar". Förklara det den som kan.

Skitsamma. Poängen är följande: Svenska väljare är JÄVLIGT underliga. De kan utan att tveka hoppa mellan sossarna och moderaterna bara på idiotiska sakfrågor istället för att se till helheten (tänkte skriva vänstern och moderaterna, men det tror jag inte är så många som gör) från vecka till vecka, och om de normalt röstar på S och S för en allt värre högerpolitik, ja då börjar svenska väljare att rösta på de riktiga högerpartierna! Förklara det den som kan.

Svenska väljare är också förbannat skumma så tillvida att de som övergav S för M i förra valet för att de var trötta på pösmunken själv, gammelgalten Göran Persson, inte slutar rösta på M när nu deras medelgalt Fredrik Reinfeldt blir allt mer lik sin företrädare! Förklara det den som kan.

Om regeringen menar allvar med sina långa ut-sagor om hur de vill att Sveriges arbetslöshet ska minska borde de verkligen se till att införa ett körkortsbidrag. Tusentals unga (och för den delen lite äldre) skulle kunna få nya arbeten i ett svep på det.

Förr i tiden betraktades man nästan som efterbliven om man inte tog sitt körkort vid arton, men numera är det många, främst i storstäderna, som väljer bort det. Det begränsar urvalet av yrken radikalt. Ett riktat bidrag så att man fick ner priserna med hälften skulle verkligen sätta fart på körkortstagandet.

Jag var och tog min första lektion sen jag var arton idag. Jävlar vad det var kul! Och vad bra det gick, jag var helt förvånad själv! Läraren trodde inte att jag hade sagt sanningen om hur pass jag har kört. Har inte kört bil sedan jag var arton. Har i och för sig kört golfbil, truck och enorma städmaskiner i alla år, men det är inte riktigt samma sak, de är alla automatväxlade eller saknar koppling och dragläge. Men det gick strålande! Start på handbroms i backe, inga problem, backa runt hörn, heller inga. I och för sig är jag van vid att mitt fordon styr på bakhjulen, men vad tusan.

Och sist jag övningskörde var det i en Volvo 240 diesel, bakhjulsdriven. Segdrog så att man kunde starta från stillastående på trean. Nu var det en liten pigg, spruttig Citroën:) Detta kommer att bli en stor hjälp!

I denna veckas nummer av tidningen Internationalen skriver Gay Glans en lysande krönika. Den heter "Du är kommunist här jag" och handlar om skribentens möte med en förespråkare för kapitalismen under en valrörelse. Argumentationen är ett mästerverk. Enjoy.

Ingen kan ha undgått att bostadsbristen, svälten, undernäringen och bristen på sjukvård är större än på länge. Men trots det har kapitalismen inte råd att hålla folk i arbete. Massarbetslösheten sprider sig likt en pandemi över världen; mycket märkligt.

Men att i offentligheten anklaga kapitalismen för att vara ineffektiv och odemokratisk är lika provokativt som att ropa: ”Inte en skattekrona till sessbröllopen” på Drottningholms slott.

Att det verkligen är så, blev jag varse när jag hamnade i samspråk med en valarbetare av blå kulör för ett par månader sedan. Jag ställde den ytterst enkla, men sällan uppmärksammade frågan: ”Varför producerar vi varor och tjänster egentligen?”

Frågan är så simpel att de flesta förståsigpåare fnyser åt den. Ändå är det just om det som det mesta handlar.  Jag kände mig nästan generad när jag ställde frågan till den brett leende valarbetaren med kolossal pondus i både röst och mage. Men min fråga tycktes förvirra honom: ”Jaha, vad menar du?”

”Jag menar inget, jag vill bara veta varför vi producerar varor och tjänster?” 

”För att vi behöver varorna och tjänsterna.”

”För att tillfredsställa mänskliga behov då menar du?”

”Ja, det kan man väl säga.”

”Det menar du?”

”Ja,” svarade han med en antydan till bekymmersrynka i sin feta, breda panna.

”Jasså!” svarade jag och kliade mig i mitt grånande hår. En kort tystnad följde då han utan resultat sökte en partikamrats uppmärksamhet. ”Fast om det är som du påstår,” fortsatte jag, ”fungerar inte kapitalismen bedrövligt i så fall?”

”Det tycker jag inte?”

”Du kan väl inte ha missat att det är kris?”

”Just nu ja, men det betyder inte att marknadsekonomin är dålig.”

”Upphörde de mänskliga behoven i och med krisen?”

”Nej, det har de väl inte gjort.”

”Har de väl inte??!!” ”…..”

”Om det är som du säger”, fortsatte jag, ”betyder inte det att kapitalismen är ett uselt system för att tillgodose mänskliga behov?”

”Njaa, det tycker jag väl inte. I de kommunistiska länderna vet vi ju hur det var.”

”Det är inte svar på frågan, jag är inte kamrat med Stalin eller Mao: är kapitalismen ett bra system för att tillfredsställa mänskliga behov?”

”Demokratin är det bästa alternativet.” ”

Jag ifrågasätter inte behovet av demokrati, jag undrar om det är mänskliga behov som styr produktionen under kapitalismen.”

”I de kommunistiska länderna var det minsann ett helvete. Har du inte läst Solzjenitsyn?”

”Självklart.”

”Om du hade förstått vad han menade hade du inte pratat som du gör.”

”Kom inte dragandes med Stalin igen, han är inte min kamrat. Jag vill bara veta om kapitalismen producerar för att tillfredsställa mänskliga behov eller om det är andra behov som styr?”

”Som vad då menar du?” sa han med ett kroppsspråk som angav att han var mycket intresserad av att avsluta samtalet.

”De rikas behov av vinster och makt kanske?”

”Nu är det så att det enda system som kan förenas med demokrati är marknadsekonomin, och i demokratier låter man inte folk svälta.”

”Jasså, det menar du, på vilken planet bor du? Har de inte demokrati i Indien, där svälter ju folk, eller i USA, där lider många av undernäring.”

”Du är kommunist, hör jag?”

”Jag vill ha svar på frågan om kapitalismen i första hand producerar för att tillgodose mänskliga behov?”

”Ingen köper varor och tjänster som det inte finns behov av.”

”I så fall fungerar det förbannat dåligt, eller hur?” ”Det tycker jag inte, bara för att det är kris just nu kan vi inte överge demokratin” sa han och ansträngde sig för att inte bli riktigt irriterad.

”Vem har påstått att vi skall överge demokratin? Jag tror”, fortsatte jag, att kapitalismen främst tar hänsyn till kapitalägarnas intressen, inte till människors behov. I annat fall hade det inte rått massarbetslöshet. Eller hur? Då hade alla, som kan, arbetat för att tillgodose alla skriande behov.”

”Jag tror att du skall gå bort till kommunisterna och prata med dom istället, vi har inget mer att säga varandra.” ”Om det är vi eniga i alla fall?”

”Ja, hej då.”

”Hej.”

(Temasång: I see your true colours, Cyndi Lauper)

Nu börjar den så kallade Alliansen spricka inför valet 2010. Folkpartiet gör gemensam sak med det före detta Centerpartiet (a.k.a. Den nya Högern eller "Von Sydows vänner" som man kallar sig internt) och kräver att LAS avskaffas eller förändras. Man bildar sålunda fraktionen De Onda Tvillingarna.

Men att förändra (läs "försämra") LAS kommer inte att lösa något. Det kommer antingen att skicka ut en ny grupp i arbetslöshet, de äldre, eller så behålls Status Quo med en viktig skillnad: vi fackliga kommer att åka på löpande band om vi inte är lydiga. I alla fall: äldre är en grupp som har ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden än unga när de väl har åkt ur. Det roliga är att De Onda Tvillingarna påstår att LAS skulle försvåra anställning och uppsägning. Alla vi som har arbetat fackligt vet att det inte är ett dugg svårt att göra varken eller, men att ha jobbat fackligt dräller det ju inte av folkisar som har gjort precis.

Det är bara av ideologiska skäl som de vill avskaffa LAS, för i Folkpartiets och Von Sydows vänners värld ska arbetaren stå med mössan i hand och vara rädd om sitt arbete. Framför allt så ska de inte försöka organisera sig, och lyckas inte LO själva ta bort den sista organisationsviljan så ska väl de två Onda Tvillingarna Folkpartiet och Centern kunna hjälpa till med det sista!

En fråga till mina läsare med högerorientering: när Hugo Chavez (och för all del fler Latinamerikanska vänsterpresidenter) ville ändra Venezuelas konstitution så att han skulle kunna väljas för fler perioder än två var han en diktator.

Nu har Alvaro Uribe, Colombias högerpresident, gjort exakt det. Var är era protester mot diktatorn? För såna måste det ju komma, i konsekvensens namn!

Allt blir fan ta mig bara sämre!

Innan internet blev var mans egendom kunde jag boka SJ-biljett på telefon på under 5 minuter. Nu, när jag gör det hemifrån på datorn tar det 13 minuter (jag tog tid).

Så jävla uselt!

När jag hör Moderaternas nya slogan "föregångslandet Sverige" och läser Anna König Jerlmyr (varför ska alla moderatkvinnor ha dubbla efternamn?) så kommer jag att tänka på hur Sovjetunionen efter revolutionen stegrades från att vara ett efterblivet feodalt land på medeltidsnivå där de enda framstegen gjordes genom krig och där man bökade i jorden efter rötter till att bli en av jordens största producenter av excellenta jordbruksprodukter i världsklass på ett par årtionden. Fast tvärtom om ni förstår.

Våra produkter i världsklass blir färre och färre, vi är i krig igen genom deras försorg och de vill binda oss ännu närmare till alla möjliga krigiska allianser. Folk tvingas arbeta fast de inte kan och de som vill ha arbete får inget.

Det enda område som Sverige är ett föregångsland inom just nu är hur man sätter klockan tillbaka med åtskilliga årtionden. Och det är Anna König Jerlmyrs parti som är ansvariga för det, av ideologiska skäl, inga andra. De kan inte ta åt sig äran för någon utveckling (jo, av ett antal få aktieportföljer kanske, det är det de kallar för frihet) utan kan bara anklagas för avveckling.

Nu skriver Rapport från en spånbinge om hur IF Metalls svek mot det fackliga löftet slår när konjunkturen i alla fall inte faller fritt mer. Företagsledningen vill behålla lönesänkaravtalet även när det går bättre! Och det ska vara upp till dem att säga när det ska användas eller inte.

I hate to say I told you so, I hate to say I hate Metall.