Arbetarperspektiv

"Sverigeälskaren" Erik Almqvist flyttar till Ungern. Jag utgår ifrån att han har jobb ordnat och att han lär sig flytande ungerska på tre veckor. Och att han snart känner sig som en äkta magyar. Annars är han ju ett problem..

 

Allvarligt talat så är det ju inte speciellt svårt att inse varför han flyttar. Det nyfascistiska klimatet där måste tilltala honom. Ett land där regeringen inskränker yttrandefriheten för journalister måste ju riktigt kittla efter ryggraden på honom, och att såväl polis som politiker i Fidez skiter i Jobbiks beväpnade garden som drar runt på landet och jagar romer är väl något som riktigt masserar hans njutningscenter.

.

Det var som själve fan! Nu under påsken har jag nåtts av lite nyheter från jobbet. I vanliga fall försöker jag undgå allt som har med jobbet att göra under långledigheter men nu ringde faktiskt en arbetskamrat, Jönke, hem till mig och vi tjötade lite om ett par fackliga ärenden.

Sen berättade Jönke att Valfrid som jag skrev om för några inlägg sedan, nissen på mitt jobb som varit aktiv sverigedemokrat, han har gått ur SD! Valfrid har varit bortlånad på en annan ort ett antal veckor, han har varit ute på service av ett par kontraktshissar i någonstans i Dalarna eller så, så jag har liksom saknat min gamla trätobroder eller vad man nu ska kalla honom. Har i alla fall vare sig sett eller hört någon fascistpropaganda från honom. Det hade jag inte heller på ett par veckor innan han åkte eftersom Valfrid bara gillar att agitera utan mothugg, men skitsamma.

Nu säger Jönke att Valfrid gått ur SD. Anledningen skulle vara det som numera verkar vara standard för avhoppare: att organisationen är vidrigt odemokratisk och att bara de som kysser tillräckligt med röv kan komma någon vart i det partiet. Jönke hade hade träffat ett par av de få som verkat hålla med Valfrid på jobbet på Bishops på Järntorget i fredags. Vi får väl se i morgon, för jag är nästan säker på att Valfrid är tillbaka på hemmaplan i morgon. Då ska jag höra med honom.

 

 

 

Så här har jag alltid sett nationalismen, världens mest meningslösa ideologi. Bara för att en nation funnits i tusen, åttahundra, eller trehundra år innebär inte det att den kommer att finnas kvar om femtio. Det stora enorma Preussen upphörde formellt på 1940-talet efter att av och till ha varit en av de tongivande staterna i Europas historia under just tusen år. Det finns inte ens kvar som förbundsstat i Tyskland eller officiellt område i Polen; Preussen är borta, det existerar heller inte några människor som identifierar sig som preussare.

Det kan mycket väl hända Sverige också. Och vilket land som helst. Därför är nationalism så otroligt meningslöst att ägna sig åt. Och nu menar jag nationalism som "dyrkan och upphöjande av den borgerliga statsbildning som man är medborgare i eller dess symboler".

Jag gjorde ett stort misstag igår. Jag är inte helvegetarian, jag äter kyckling och fisk - samt lamm, viltkött och det lilla nöt som har fötts upp på gård och aldrig sett insidan på en köttfabrik. Inte ofta i och för sig. Fläsk vill jag helst aldrig mer smaka på. Jag tycker inte om smaken på det mer.

Detta lyckas Gröna Gårdar och Kaprifolkött med, så deras nötkött kan jag tänka mig att äta.

Anyway, jag och frugan var på Passion för mat-mässan på Eriksbergshallen igår. Hon köpte en trekiloslåda med nöt från Gröna Gårdar. Eftersom det var lördag igår och jag sagt att jag bara äter rött kött på helger oavsett vilket av det kött jag har gödkänt så bestämde vi att vi skulle steka upp de fina bitarna i lådan.

De stektes snabbt och snyggt upp av min fru och var lite blodiga i mitten. Läckert upplagda på en tallrik med örtsmör och klyftpotatisar serverade. De smakade jättegott - men igår kväll och hela natten har jag haft svidande ont i magen. Jag har inte ätit rött på en månad nästan, och sen går idioten och trycker en bit på säkert 200 gram. Jävlar vad det kändes att det inte var någon bra idé!

Man lär så länge man lever. Det händer inte igen.

I maj i år blir det nästan tio år sedan jag senast drack alkohol. Jag har självklart inte rört andra droger heller. Det roliga är att rätt många människor har så svårt att ta att jag plötsligt bara bestämde mig för att jag inte längre ville dricka. Jag hade inga som helst alkoholproblem, inte ens på den tiden drack jag särskilt ofta. Men jag bara slutade och mår så jäkla bra av det. Saknar det inte på några vis. Jo, jag kan sakna smaken av en god lambrusco i kvällssol eller en riktigt gräddig stout, men det är bara smakerna jag saknar. Själva alkoholen, inte alls.

 

Att folk reagerar med nästan bestörtning när jag säger att jag är nykterist, det är lite underligt. Jag kan inte låta bli att undra om reaktionerna blivit annorlunda om jag inte druckit av religiösa skäl? Eller av sjukdomsskäl?

 

Var sjätte medlem i LO-förbunden skulle rösta på SD om det var val i dag.

Så går det när man bestämmer sig för att strunta i den politiska skolningen i facket. Och nu menar jag inte partipolitiska. Socialdemokratin är lika användbar för arbetarklassen som en glashammare.

Fascismen växer alltid ur en obildad arbetarklass men det är de rika som planterar fröna. Tecknen känns igen får 1920- och 1930-talen. Den som har ögon att se med gör det.

Jag orkar inte ens blogga om aset till revisor som överföll och misshandlade en epileptisk muslimsk kvinna i Malmö.

Jävla rasistiska fyllesvin. Varför ger sig såna hjältar alltid på kvinnor och inte ett gäng krigsveteraner från Irak?

Jättemånga svenskar tror på fullt allvar att det en gång i tiden har varit tradition att sjunga nationalsången på svenska skolavslutningar, trots att det i själva verket var på nationaldagen som ofta inföll samma vecka och ibland samma dag som skolavslutningen som vi sjöng den.

 

Idag tänkte jag på en sak. De här Sverigemopperaterna och deras svans. De är inte värst konsekventa. På mitt nya jobb arbetar en sån. En (numera) rätt så tyst gubbe på runt de 50 som heter Valfrid och jobbar som byggsmed (nej han heter inte Valfrid, men något ungefär lika ovanligt och fånigt). Anledningen till att han numera är ganska tyst är enkel: numera får han kraftigt mothugg. Det fick han aldrig någonsin innan jag började där. Då satt alla i byschan och tittade ner i borden när Valfrid orerade som bäst om svartskallar och muslimer. Dag ett fick Valfrid klart för sig att jag inte håller käften när jag stöter på rasister, och sedan dess har han gnällt mindre och mindre. Valfrid är till och med partimedlem och är iväg på kurser och sånt över helgerna ibland, men jag vet inte vad de lär sig för han blir aldrig bättre eller mer övertygande.

I alla fall, i kölvattnet efter att de tre sköningarna Erik, Kent och Christian varit ute och bärsärkat runt på stan så frågade jag Valfrid vad han tyckte om de dubbla måttstockarna som partiet använder sig av. Att vissa åker direkt och att vissa andra får stanna trots att de burit sig åt som svin i riksmedia.

"Vaddå då, det är faktiskt svårt att få tag i bra folk" gnällde Valfrid och slingrade sig som en mask.
"Just det, Valfrid" svarade jag. "Det är det. Det är därför man har ungdomsförbund som faktiskt utbildar folk i politik. Du satt ju och gnällde som fan över sjuklöverns ungdomsförbund, sossejugend och allt vad du sa. Det kallas kontinuitet, vet du. Hade SD haft ett bra ungdomsförbund hade ni kanske haft folk redo att skicka in som inte bryter mot partiets riktlinjer ".

Valfrid smackade irriterat med läpparna och försvann ut på lastkajen där han plockade upp en röd Kent och blossade irriterat.

Allt sedan jag läste om Viktor Karlsson, 18 år, från Göteborg för första gången har jag bara funderat på det. Det har inte lämnat mig någon ro.

Det Viktor råkade ut för var den uniformerade mobb som kallas biljettkontrollanter i Göteborg. De brottade ner honom och satte knän i bröst och skrev på honom. Det får inte polisen göra en gång. Det var det som dödade han killen i Bagaregården och även Osmo Vallo. Viktor har klaustrofobi. Alla med ett normalt hjärta som slår i bröstet kan sätta sig in i hur vidrigt det måste ha varit för honom. Bara människor med en gråsten istället för hjärta tjafsar i det här fallet om att alla måste betala för sig. Killen hade ett giltigt kort med hade glömt det och hade bara ett fritidskort som inte började gälla förrän klockan fyra på eftermiddagen. Det sket mobben av uniformerade rövhål i.

Varför detta inte lämnar mig någon ro, förutom att jag tycker allmänt illa om uniformerade busar som gör folk illa, är att jag själv är epileptiker. Visserligen välmedicinerad och relativt välmående, men ändå. Vad hade hänt en epileptiker i motsvarande situation? Stress ökar risken för anfall tiofaldigt och ökar risken för multipla anfall (ett tillstånd som man kan dö ganska fort i) med kvadraten.

Jag har sedan Västtrafik bestämde sig för att gå nazi med sina kontroller undrat när första dödsoffret kommer. I Storbritannien har G4S orsakat två eller tre dödsoffer med sina kontroller. Och om en månad tar Securitas, ett företag som inte heller har så gott rykte när det gäller säkerhet för de omhändertagna, över verksamheten inom Västtrafik. Man fasar för vad som händer om drägget som nu arbetar för Västtrafik går över till ett privat företag som Securitas.

 

Om någon kom med en bulldozer och tänkte riva mitt lilla soldattorp, bränna min lilla trädgård, våldta min fru och skjuta mina hundar - då skulle jag också försöka skjuta tillbaka. Ja, hade jag en quassam-raket skulle jag använda den. Och jag tror inte jag hade brytt mig så värst mycket om jag träffade ett militärt mål eller ett hus som något av asen som just nu byggde en lyxvilla på platsen där mitt 63 kvadrat stora torp stod en gång kom ut ifrån.

Varför skulle palestinerna agera annorlunda?

Leve Palestina och krossa sionismen!

Det har inte undgått någon som följt SD:s tillblivelse från de råa uniformerade huliganer i uniform som marscherade med armbindlar på gatorna i svenska småstäder att de där råskinnen försvann. Men gjorde de verkligen det? Partiet förändrades lite, idoler byttes ut, men på allvar? Nej. Erik Almqvist har förvisso varit fotbollshuligan, så hos honom sitter närheten till våld och råhet helt naturligt, men även hos de små råttungar som hänger på de tuffa killarna som Erik Almqvist och Björn Söder finns en fascination för våld. Varför tror ni annars att Kent Ekeroth filmade och den där tredje lille bratfjanten hängde på? De ville se våld men vågade själva inte göra något.

Jaja, det är underbart med ett parti som visar sina sanna färger gång på gång på gång. Det är inte bara en fascination för våld som fascinerar de här trasiga männen - de är ganska korkade också.