Arbetarperspektiv

Ja, Orvar måste ersättas. Men han är inte oersättlig även om många tror det.

Nu har jag snart hört till leda att vi måste arbeta mer i framtiden. Jag vill inte det. Jag vill inte lägga en sekund mer än vad jag måste av det enda liv jag har fått på att arbeta ihop till det som sossarna och borgarna kallar tillväxt, som dessutom måste vara ständig fast varje normal människa begriper att det är en orimlighet med det ekonomuiska system vi lider under.

Sverige har en officiell arbetslöshet på runt 10 procent vilket betyder att den ligger på 15 i verkligheten med alla gömda arbetslösa. Varför ska då jag slita som ett djur för min arbetsköpare när vi kan dela på jobben? Just nu sitter massor av företagsledare och vrider sina  liljevita händer (som om de har valkar kommer sig av för mycket golfspelande) och oroar sig för hur det ska bli när fyrtiotalisterna måste ersättas! För de anser att det inte finns några som kan ersätta dem!

Hogwash säger jag! Sånt tänkande gör nästan att man önskar att det fanns en brottsrubricering som hette tankebrott när ungdomsarbetslösheten ligger på nästan en fjärdedel av landets unga! Jo för ni förstår, de här företagsledarna vill att de ska kunna tacka av sina Orvars ena dagen och nästa dag sätta in en tjugoårig kugge i maskineriet som redan kan allt Orvarn kunde plus mer därtill. Det ska inte kosta en cent att genomföra det bytet liksom.

Jag har en bättre idé där. Tvinga företagen via lag att ta (den ringa) kostnaden som uppstår när Orvar ska hem och låta en säkerligen universitets- eller KY-utbildad fylla platsen. Det tar inte mer än ett par veckor så är den personen förbi Orvar med hästlängder och drar in mer pengar till bolaget än vad Orvar gjorde på ett par år!

Ni ser, företagen vill inte ta den här lilla kostnaden för att sedan kunna tjäna ännu mer! Det är nämligen så kvartalskapitalismen fungerar. De ser bara till hur kvartalsbokslutet kommer att se ut, så de bryr sig inte ett skit om hur samhället blir. Att ungdomsarbetslösheten påverkar hela samhället, och därmed deras eget företag otroligt negativt är inget de tänker på. Så tvinga dem att ersätta Orvar med en arbetslös, låt dem inte piska sina 50- 60 och 70-talister ännu hårdare när de inte ersätter Orvar utan bara fördelar ut hans jobb på andra.

Nåt fel är det på världen när Dalai Lama säger sig vara marxist.

Under 2000-talet har det blivit alltmer lönsamt att driva vård- och omsorgsenheter i vinstsyfte. Enligt konsultbolaget OPIC, som specialiserat sig på att attrahera privata företag att etablera sig i vårdsektorn, finns det här en vinstpotential på hundratals miljarder kronor.

 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna, förutspår att hälften av all vård kommer att bedrivas i privat regi inom fyra år.

 

Den nuvarande borgerliga regeringen Reinfeldt framhåller vinsten inom vården som något “långsiktigt hållbart”, medan oppositionen under ledning av Mona Sahlin saknar strategi för hur man skall rida spärr mot kapitalets profitjakt och stärka den sociala välfärden.

 

Visserligen presenterade de tre oppositionspartierna i sin så kallade skuggbudget ett gemensamt förslag om att höja skatterna med 16 miljarder kronor jämfört med den borgerliga regeringens budget. Men denna skattehöjning förslår inte långt mot bakgrund av att den borgerliga regeringen sedan 2006 sänkt skatten med netto 77 miljarder. Mona Sahlin har heller inget i sig att invända mot de privata bolagens invasion av den sociala välfärden. Det enda receptet som kommer över hennes läppar är ”ökad kvalitetskontroll” och ”förbud mot att sälja till underpris”. Istället för en rejäl blodtransfusion kommer det socialdemokratiska receptet att i realiteten fortsätta åderlåtningen.

 

Sedan början av 1990-talet har vården, omsorgen och skolan i allt högre grad gjorts tillgänglig för den privata marknadens aktörer att kamma hem vinster på skattebetalarnas bekostnad.

 

Inom den skattefinansierade sektorn drivs idag 25 procent av primärvården och 14 procent av äldreomsorgen av privata aktörer. Mer än 47 miljarder av skattemedlen går varje år till vårdenheter och skolor vars huvudsakliga uppgift är att ge avkastning till ägarna.

 

Stora internationella koncernbolag är idag fast förankrade inom den svenska vårdsektorn. De sex jättarna Carema, Capio, Attendo, Aleris, Praktikertjänst och Frösunda håvade hem totalt 1, 2 miljarder i vinst under 2008. På Caremas hemsida gör man ingen hemlighet av att målsättningen med vårdverksamheten är att maximera avkastningen.

 

Inte heller Claes Kugelberg, kommunikationsdirektör på Attendo, ser något orimligt att företaget tar ut jättevinster på hundratals miljoner kronor. Enligt honom återinvesteras vinsterna i verksamheten, att pengarna i själva verket till stor del används för att köpa upp mindre företag och verksamheter talar han tyst om

 

Nästan samtliga stora vårdkoncerner är riskkapitalbolag, vars syfte är att tjäna miljarder på skattefinansierad välfärd och samtidigt undvika beskattning. Genom att finansiera företagsköp med stora lån, lyckas bolagen kvitta den avdragsgilla räntan mot vinsterna, vilket innebär att man i bokföringen raderar ut en stor del av de beskattningsbara intäkterna.

 

Som om inte detta vore nog placeras allt mer av vinsterna, via holdingbolag i Luxemburg, på skatteparadisöar i Engelska kanalen.

 

Man kan lätt få uppfattningen, utifrån de etablerade politikernas entusiastiska stöd eller uppenbara handfallenhet, att de ständiga nedskärningarna, privatiseringarna och vinstjakten inom vårdsektorn, är en oundviklig del i den ekonomiska utvecklingen.

 

Fakta talar emellertid ett annat språk. Som nation är Sverige avsevärt mycket rikare än för tjugo år sedan. Däremot har de offentliga utgifternas andel av BNP minskat kraftigt till följd av skattesänkningar och åtstramningspolitik. Denna politiska kursriktning har genomdrivits under såväl borgerligt som socialdemokratiskt styre.

 

Enligt den borgerliga regeringens budgetproposition kommer de offentliga utgifternas andel av BNP nästa år att vara nere på 46 procent, 10 procent och gigantiska 300 miljarder kronor mindre än i slutet av 1980-talet. Endast en bråkdel av den summan skulle exempelvis räcka till att bygga ut hela sjukvården till full behovstäckning samt genomföra sex timmars arbetsdag med full lön.

 

För att kunna utveckla en vård utifrån behov krävs emellertid en ökad beskattning av medelinkomsttagare samt en kraftigt höjd beskattning av höginkomsttagare, kapitalinkomster, företagare och förmögenheter. Skatt efter bärkraft måste återigen bli ett begrepp med realitet. Ett organiserat politiskt opinionstryck måste rida spärr mot den pågående privatiseringsvågen med krav på förbud mot att driva vård i vinstsyfte. I sin förlängning måste också avgörande delar av det privata näringslivet föras över i det allmännas ägo.

Gud vad jag blir ledsen när jag ser att 90% av de som röstat i Aftonbladets enkät vill att tiggeri ska förbjudas i Sverige!

Jag antar att de flesta inte menar det (hoppas i alla fall), för i så fall har borgarna kommit längre i sitt jävla systemskifte än vi anar. Att förbjuda en fattig människa att tigga, en människa som redan sjunkit så djupt som en människa tyvärr tillåts göra i vårt så kallade välfärdssamhälle, det innebär att vi bara är ett andetag från att sätta upp instängslade läger att sätta dem i. Känner ni något alls för era medmänniskor eller är de bara statister i er egen tillvaro? Hur tror ni att ni själva kommer att klara er när djungelns lag slår till mot er med den kalla kapitalismens fulla kraft? Har ni 50000 undanstoppade till en enkel operation elelr måste ni sälja bilen? Flytta? Vad tror ni?

Fattar folk vad de röstar för i såna här enkäter, tänker de överhuvudtaget? Jävlar vad sketrädda och navelskådande ni måste vara!!!

Centerpartiets råa skämt till ungdomsförbund CUF (de är inte för ungdomar, de är mot på alla sätt) har gått ut med att McDonald´s gör rätt i sin skitbehandling av unga arbetare.

Hampus Eckerman på bloggen Motbilder skriver ett utmärkt inlägg om saken!

Det slog mig just att om kapitalismen hade varit en häst så hade den varit avlivad för länge sedan. Djur som lider av såna svackor i hälsan som det kapitalistiska systemet gör, dem avlivar man. Att med konstgjorda åtgärder som dessutom medför misär för miljoner, hålla liv i ett så sjukt system som det liberalkapitalistiska hade klassats som djurplågeri för länge sedan hade det gällt en häst, och pållen hade fått en bult i pannan.

När jag ser filmen om hur Lars Vilks blir överfallen av ett religiöst vårdfall under en föreläsning, när jag hör hur en massa folk under tumultet står och vrålar "gud är större" och när batongslagen viner och pepparsprejen yr undrar jag om det antirasistiska och antifascistiska arbete jag lägger ned är värt det.

För det här vinner då inga fans åt alla de normalt funtade muslimer som lever i Sverige och som bara vill leva sina liv i fred. Ni som ägnar er åt våld och förföljelse av Lars Vilks måste fatta att det är just i Sverige ni lever. Inte i någon teokrati a la Iran eller Saudiarabien. Ni måste fatta att konstnärer har rätt att göra sånt här i Sverige. Ni måste fatta att såna här idiotutspel skadar er och era muslimska medtroende tusen gånger mer än ni någonsin kan skada Lars Vilks.

I Sverige har vi rätt att ägna oss åt vilken blasfemi vi känner för gott. I Sverige har vi rätt att visa filmer om profeten på gaybar, vi har faktiskt det. Och det måste ni köpa. Trist, men så är det. Ni måste.

Den dagen vi viker ner oss för religiöst fanatiskt patrask som visades på den här filmen, den dagen är vi jävligt illa ute. Jag tycker så jävla synd om alla normala (jag hoppades in i det längsta att det skulle vara utklädda nassar, men det var det inte). Släng ut idioterna ni har bland er säger jag. Ni behöver inte gilla det Lars Vilks gör och det är okej att hata honom, själv avskyr jag hans så kallade konst, men det spelar ingen som helst roll för ni får ändå inte röra honom.

För er, min och allas vår skull, gå ut och säg att ni inte accepterar en sån här sak till från andra muslimer. För varje gång ni gör en sån här grej röstar hundra till på pseudofascisterna i SD, och tro mig, ni vill inte det.

"Entreprenadstäd, alla vinner visst på det sägs det.

Mina axlar och knän har börjat vinna värk och jag är trettifem.

När vi började här var vi tre, nu är jag själv, och nu fick jag nackspärr också.

Entreprenadstäd, alla tjänar på outsourcing av sidoverksamheten!

Personligen klarar jag mitt område om min lunch är trettifem minuter.

Hatice klarar sitt om hennes dotter hjälper till fast hon inte får.

Entreprenadstäd, vi skeppar ner miljoner till Frankrike varje år.

Almega går ut med noll- eller minusbud för varje avtalsrörelse.

För varje år växer stadigt arbetskraftsreserven som gör att de kan det.

Entreprenadstäd, helt rätt och i linje med tiden och arbetslinjen.

Moderaterna är glada, får billig städhjälp hemma och på kontoret.

Jag betalar med min kropp, men de tror att de betalar med pengar.

Entreprenadstäd, jag hostar av aerosolen jag andas in varenda dag.

Ryggen slutar inte värka och min högra axels värk säger läkaren beror på åldern.

Aktieägarna blir insmorda av blondiner på en båt utanför St Tropez."

 

Nicklas Eriksson

Herrenadå vad Anders Borg gör sig löjlig med sina överord om sosseriets lilla ynkliga skattehöjning! Jag tjänar inte ens 21000 innan skatt på en heltid, och jag minns då inga svältdagar innan 2006 precis. Dessutom bryr han sig inte ett dugg om de som får högre skatt på drivmedel och snus på landsbygden.

Patetiskt, Anders Borg.

Idag är det Första maj, arbetarnas dag. Och jag läser under huvudskakningar att "Det nya arbetarpartiet" ska demonstrera med sina hang aorunds i Västervik. Här i Göteborg ska Piratpartiet ha en "demonstration".

Försök inte göra arbetarnas dag till något slags allmän tyckardag, det kan sluta på ett tråkigt sätt. Ni har 364 andra dagar om året på er att fjanta er och taskspela på. Första maj är vår dag, inte er. Ni har ingen historia knuten till dagen som gör den positiiv för er. Den firas till minnet av slaktade arbetare på Haymarket som avrättades av amerikansk polis, och den rörelse som växte sig stark efter morden. Brottet de begick var hunger, och det var "Det nya arbetarpartiets" ideologi som låg bakom hungern. Vi glömmer aldrig och vi förlåter inte heller. Idag är fanorna röda och svarta, inte blå, lila eller något annat jämmerligt.

Jag går som vanligt med SAC, det av tågen som passar mig bäst och som snart är störst i stan. Det var nästan jämnt med sossarna förra året, och i år hoppas jag såklart på att vi blir störst.

Klockan elva börjar vi med manifestationen för Spanienfrivilliga på Masthuggstorget.

No pasaran...