Arbetarperspektiv

Fan vad förbannad jag blev när jag hörde Mona "Moderaten" Sahlin prata på deras kongress! Hon står på fullaste allvar och säger att vi ska satsa på att höja pensionsåldern - när vi har en ungdomsarbetslöshet som i praktiken säkert ligger på 30% (hela arbetslösheten i Sverige, den riktiga alltså, tror jag är mer 20% än 11%)!

Att hon har mage! Och framför allt, att partisterna har mage att jamsa med! Vi behöver ha en sänkt pensionsålder till högst 60 och lagstadga om att företagen ska tvingas anställa ungdomar istället för pensionärerna och ta den lilla smällen de får ekonomiskt medan de lär upp ungdomen, som i många fall redan är utbildad! Se på Norge där man införde lag på 40% kvinnor i styrelserna. Dumhuvudena i norska näringslivet stod och skrek om företagsflykt och att kompetensen skulle gå ner.

I början av veckan i P1 hade de som head line i varenda sändning att inte ett enda företag hade flyttat och att kompentensen mätbart och vetenskapligt hade gått upp i bolagen istället sedan lagen började gälla.

Jag tog en diskussion idag med en arbetskamrat som trumpetade ut att hon minsann skulle jobba tills hon var 75! Sa att det var det dummaste jag hört. När hon gnällde över det sa jag att det ju visserligen var upp till henne, men att hon väl fick starta eget då i så fall och inte blockera för någon som är yngre och behöver jobbet bättre än hon.

Ärligt talat, vad är det för borgerliga dumheter med att jobba tills man blir 75? Jag anser inte att samhället ska behöva ta smällen för att man har fritidsproblem. Är man så rask att man anser sig kunna jobba så länge är det upp till en själv att aktivera sig, det finns massor att göra. Hon klagade över att hennes man blivit tvingad till sjukpension också. Han arbetade som licenssvetsare och svetsade sodapannor (extremt trycksatta kärl, så det gäller att sömmen blir hundra procent varje gång annars kan folk dö) och har fått en skada som gör att han inte kan sova ordentligt, och sover man inte mer än tre timmar på fem dygn så kan man inte svetsa rakt. Ibland kan jag känna att jag på något sätt är pyttelite tacksam för att jag är epileptiker, att min far har parkinsons sjukdom och att min förre svåger dog i cancer. Jag tror att det gör att jag inte tar livet som frisk så för givet som många verkar göra.

Man kanske måste acceptera att man faktiskt är sjuk ibland, kanske obotligt, och inte bara lasta sjukvården för det? Gudarna ska veta att inte en jävel får sjukpension i onödan idag med den människofientliga regering som styr.

Eller vad vet jag, hon kanske bara ville klaga. De hade i alla fall fått remiss till sömnlabbet nu. Hoppas det löser sig för honom och att hon fattar att hon banne mig inte ska jobba till 75.

2009 har varit ett katastrofalt år för världens hungrande. En redan nedslående trend från 1996 för global livsmedelstrygghet har markant förvärrats. Den globala ekonomiska nedgången som följt i spåren av livsmedelskrisen 2006-08 har berövat ytterligare 100 miljoner människor tillräcklig föda. Hunger har ökat kraftigt i alla världens viktiga regioner och mer än en miljard människor bedöms nu vara undernärda.”

Larmrapporterna från FN:s livsmedelsorganisation FAO i veckan bör ha gått få förbi. De stolta FN-målsättningarna från 1996 om att halvera svälten i världen till 2015 har slagits i spillror. Istället för att minska har antalet hungerdrabbade ökat från 800 miljoner till 1,02 miljarder. Det är, enligt FAO, den högsta siffra som uppmätts sedan 1970 då jämförbar statistik upprättades.

De flesta hungerdrabbade återfinns inte oväntat i länderna i Syd – men även i den industriella världen räknas nu antalet svältande i över femton miljoner. Hjälporganisationer som Röda Korset varnar för att ”något har hänt” också i Europa. Med 22 miljoner arbetslösa inom EU har fattigdomen återkommit på bred front. Svenska Röda Korsets generalsekretare Christer Zettergren rapporterar om att matpaket nu inte bara delas ut till ruinerade isländare.

- Min spanska kollega planerar nu att dela ut mat till flera hundratusen människor. Min italienska kollega gör det. Ungrarna har redan börjat…

Och då har ännu inte länder som Lettland, Estland, Ukraina, Rumänien och Moldavien nämnts.

Finanskrasch och ekonomisk depression är förstås en central faktor bakom hastigheten i hungerutvecklingen. Men en omständighet som inte lämnar FAO någon ro är att ökningen av antalet hungrande pågått sedan 1990-talet oavsett ekonomiska hög- eller lågkonjunkturer. FN-organets generalsekreterare Jacques Diouf tror att det beror på bristande vilja: ”Vi har de ekonomiska och tekniska verktygen för att få hunger att försvinna, vad som saknas är en starkare politisk vilja att utrota hungern för alltid.”

 

Men den bristande viljan är bara det ideologiska uttrycket för en hård ekonomisk systemlogik. Det är ingen slump att den galopperande ökningen av svält och fattigdom skett parallellt med avregleringarna av den globala kapitalistiska vinstjakten sedan 1990-talet. Kapitalets vinstmaximering, det kapitalistiska systemets bärande princip, bryr sig inte ett skvatt om svältande här, nödställda där, ekologiska livsförutsättningar och medmänsklighet. Profiten – den kapitalistiska företagsvinsten – är kliniskt osentimental och immun mot socialt ansvar, vilket obönhörligt också kommer att prägla dess sociala och politiska bärare, dem vi socialister kallar borgarklassen. Redan gamle Marx konstaterade för över hundrafemtio år sedan att den borgerliga klassen ”icke kvarlämnat något annat band mellan människa och människa än det nakna intresset, det känslolösa ’kontant betalning’”.

Denna känslolöshet utmanades emellertid under ett sekel av mäktiga sociala folkrörelser som helt enkelt framtvingade socialt ansvar, rättigheter och välfärdsregler – till och med i många av världens forna kolonier under 1960- och 70-tal.

De senaste decenniernas nyliberala offensiv har i grunden utgjort en strävan från kapitalets sida att befria sig från dessa påtvingade inskränkningar. De nya hungermiljoner vi har framför oss är resultatet av framgångarna för denna frigörelse.

 

I själva verket har de hisnande klyftorna med svält i ena änden och överdåd i den andra historiskt utgjort kapitalismens normaltillstånd. Härigenom har ständiga reserver av billig och foglig arbetskraft funnits att tillgå för lönsamma investeringar. Det är bara genom motkrafternas styrka denna normalitet kunnat utmanas. Och bara om kapitalismens vinstlogik ersätts av en solidarisk behovsprincip som grund för samhällets ekonomiska organisation och ideologiska värderingar vi kan övervinna nöden.

Kamp mot svälten heter ofrånkomligen kamp mot kapitalismen och kamp mot känslolösheten gemensam solidaritet. Vi har ju ”de ekonomiska och tekniska verktygen att utrota hungern för alltid”.

Men då måste hindret förpassas till historien.

 

Internationalen, fredag 23/10 2009. Bilderna och bildtexter mina inlägg. Mina fetningar i raderna, hela stycken orginal.

Jag hör idag (eller redan i veckan faktiskt men idag är det repris) på P1 i programmet "Kropp och själ" att folk med goda språkkunskaper är bättre lämpade än andra att kunna forma komplexa tankar! Det låter ju intressant, i alla fall för min del. Tre språk som är rätt rejält annorlunda än mitt modersmål svenska behärskar jag i stigande skala hyggligt, riktigt okej och mycket bra. Språken är spanska (komvux och ABF), tyska (högstadium, gymnaisum och universitet) samt engelska (hela skoltiden). Dessutom kan jag utan större bekymmer läsa nederländska och lite flaams, har bara lite problem med danska och inga med norska utom de mest extrema dialekterna. Spanskan gör dessutom att jag kan härleda grunddragen i en text på portugisiska och italienska (inte franska).

Engelskan har ju en särställning i och med att man använder det hela tiden, och spanskan är ju levande omkring mig på ett helt annat sätt än tyska. Men jag tycker nog att jag klarade mig mycket bra i somras när världens ofarligaste kamphund skrämde en tysk kvinna nere vid sjön (hon ville leka) och jag var tvungen att förklara detta för kvinnan. Sedan startade vi en trevlig konversation. Det visade sig att hon var en granne från en av de andra stugorna och det vore roligt att träffa henne nästa sommar igen.

Det som är tråkigt med allt det här är att det inte uppskattas alls ute på den så kallade marknaden. Omvända förhållandet, att vara bra på naturkunskap, både uppskattas och uppmuntras. Företagen utbildar sina anställda i utländska språk, bara de har grundkunskaperna i naturkunskaperna så gör det inget om de sedan ber sina utländska gäster att stiga in och ta av sig kläderna.

Jag glider ju omkring på en massa företag och lyssnar aktivt både här och där, och på de flesta platser talar folk en fullständigt bedrövlig engelska, man är aldrig artig, glömmer hälsningsfraser, kan inte skilja på tempus med mera. Tyska ska vi inte snacka om, det har jag sett företag ta in tolkar för!

Medan jag som tömmer sopor och skurar golv knäcker på fyra språk. Och dessutom - tydligen - är en jävel på att forma komplexa tankegångar. Sicken ironi.

---

Under det så kallade strecket anser jag att "På minuten" i P1 bör förgöras.

Det var en trist period att komma tillbaka till arbetet. Återigen är det dags för uppsägningar. Det verkar som om det håller på att gå åt helvete med klubben, och folk säger att när den upphör så kommer man att gå ur facket.

Och jag klandrar dem inte. De begriper inte vad de får för medlemsavgiften, för vi är så oerhört få som har sett den gigantiska processen med ett avtals tillblivelse från motionsrundor till undertecknandet. Och gud ska veta att ombudsmannaskocken är jättedåliga på att förklara för dem. Nästa jävel som kommer och vill sälja in facket med kaffemuggar, lotter och hemförsökring slänger jag ut personligen.

Många är i alla fall de som tror att kollektivavtalet uppehålls av sig själv, att arbetsköparna på något sätt vill oss väl. Det vill de inte. Det arbetsköparen vill ha är så mycket som möjligt tillbaka på investerat kapital som möjligt. Dessutom vill de bestämma allt själva, så kan de trycka till oss och så splittring eller uppmuntra det så gör de det. Jag har fullt sjå att agitera för att folk inte ska vända sig mot varandra.

Ibland tänker jag som han i första Matrix: Ignorance is bliss! Det hade varit så skönt att inte vara klassmedveten, det hade sparat så vansinnigt mycket energi att gå runt och inte bry sig. Men nu är det som det är. Vårt företag är på väg omkull av den enkla anledningen att man skiter i kontrakten som ger pengar och tror att kunderna ska ringa. Så enkelt är det. Dessutom har jag sökt jobb i Falun. Vore ju nice om man fick det, ha ha ha!

Jag begriper inte vad Sverigedemokraterna har för flanar på sina lokala poster. Nu kommer ännu en avhoppare här efter Leo Sundberg. Lars-Erik Persson från Falkenberg är det,  och den dumfan påstår att han inte har märkt av någon rasism förrän han läste Jimmie Åkessons linjetal i Aftonbladet. Nänä.

Det är väl inte så tydligt i ett parti som har sina rötter i svensk nynazism och som sitter och sjunger nazistiska kampsånger på sina konferensresor att det är rasistiskt? När de dessutom har företrädare som klart och tydligt säger att han skulle riva upp sitt golv och lägga ett nytt om en somalier hade gått på det.

Enligt Expressen lämnade Carl-Johan Backestierna för ett par dagar sedan posten som ordförande för Sverigedemokraterna i Mark och Kind (kommunerna Tranemo, Svenljunga och Mark) på grund av partiets ökande fientlighet mot islam och muslimer. Därtill ska även Jan Hansveden i Landskrona ha utesluts ur partiet för att han öppnat för ett moskébygge på sin privata mark

Jaja, ingen ska i alla fall någonsin komma och påstå att de lurade mig. Jag vet att de är ett rasistiskt parti, uppburet enbart på synen att en viss människorgrupp är mer värd än en annan. Rösta inte på dem. De lurar tydligen (brun)skjortan av sina egna företrädare.

Jimmie Åkesson levererar så grymma citat när han blir pressad. Som det underbara (för att bortförklara det som Lars-Erik Persson missade): – Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta...

Nu finns det som tur är en facebookgrupp som syftar till att stoppa massinvandringen av isbjörnar! Leta upp den och gå med så kan du också skylla på att du inget begrep precis som den flanige halläningen sen!

Kamraterna i Socialistiska Partiet i Lund har startat sig en egen blogg, Röda Lund. Där kommenterar de såklart Aftonbladets sidan fem idag där Åsa Linderborg skriver om deras eleganta neddragning av Sverige(o)demokraternas byxor.

Lysande initiativ!

Nu väntar eventuellt nya strider med sopkörare inblandade. Kanske med klassfreds-förbundet Transport i ryggen, kanske får de klara sig själva. Klart är i alla fall att lågprisbolaget Sita har vunnit upphandlingen i det glassiga området Lidingö i Stockholm, de tar över efter Ragn-Sells som har kontraktet nu.

Sita har, eftersom de har fått kontraktet till sänkt pris, erbjudit sopkörarna en fast månadslön på 25379 kronor mot det avtal de har idag som ger mer lön ju mer sopor det är. Rätt rimligt. Men som sagt, kapade kostnader är ju en stor del av hur Sita vann upphandlingen och då vill man skära. Sopåkarna nu har mellan 29000 och 30000 i månaden, och det unnar alla som någon gång arbetat med sopor dem!

Killarna på Ragn-Sells har som längst 21 år i branschen, och som kortast åtta år. Dessa yrkesmän erbjuder Sita provanställning. Det är inget annat än en smäll i ansiktet.

Patrik Dahlstedt som är Transports förtroendevalde på Ragn-Sells säger: - Vi har ledsnat på upphandlingarna. Vart femte år ska vi vara oroliga och söka våra egna jobb. På senare år har vi dessutom fått en lönekarusell nedåt. De räknar hem sina anbud genom att sänka lönerna samtidigt som vi får mer att göra!

Och som anställd i samma typ av entreprenadbolag kan jag bara hålla med. De här attackerna mot arbetarklassen måste börja bekämpas med en radikal politik. Där kan inte sossarna hjälpa oss, de är inte intresserade av oss med tunga fysiska jobb som sliter ut oss innan 55. Allt som vi arbetare och producerare har idag har vi kämpat till oss genom kamp, genom sammanhållning och genom att skrämma borgarna och de fria marknadskrafternas förespråkare med vår numerär.

Det är det enda vapen vi har. Tappar vi det vapnet för Idol, fredagsmys och en allmän navelskådarinställning så sitter rika skitstövlar som Fredrick Federley, Maud Olofsson, Filippa Reinfeldt och Fredrik Malm som aldrig har gjort ett hederligt handtag i sina liv och gapskrattar åt oss och den apati som de vill tvinga på oss. Ska vi behöva ta till Teamsters metoder från 1970-talet kanske?

Ställ krav på dina riksdagsledamöter att de ska ändra lagen om anställningsskydd så att den gäller också vid upphandlingar så att personalen inte riskerar att kickas ut till ett ovisst öde! Ställ upp för dina kamrater, en dag gäller det dig!

Efter det att Sverigedemokraterna gick ut med pukor och trumpeter, och hela deras kör av gråterskor satt igång och larmat som stollar om att Aftonbladet inte ville ta in deras reklam bestämde sig Socialistiska Partiet i Lund för att göra en liten kupp.

Man skrev till SD-kuriren. Då SD menade att det var odemokratiskt av ett enskilt företag att vara selektiva och inte vara en legal klottervägg för vad skit som helst tänkte Socialistiska Partiet i Lund att vad tusan, vi gör en annons från oss och säger att vi vill ha in den i SD-kuriren. Givetvis med vårt budskap, och ett som dessutom motsäger Sverigedemokraternas så får vi se hur Rickard Jomshof, deras ansvarige utgivare gör när han får bomben i knät!

Sagt och gjort, en annons tillverkades. SD var okej med att sätta in annonsen. Man förklarade sig vara en liten lokalförening som kämpade för integration typ. Något i den stilen. Såhär ser annonsen ut:

Ulf Malmros Bröllopsfotografen är, trots att många av skådespelarna från hans vilda Värmland-komedi Smala Sussie finns med, ingen komedi. Den är delvis självbiografisk och handlar om Robin (spelad av Björn Starrin som alla fans av Smala Sussie minns som den oefterhärmlige Pölsa) som arbetar på bruket i den lilla Östvärmländska orten Molkom.  Robins far är förman på bruket, och därför bor hans familj på ”gräddhyllan” i Molkom. Hans mamma arbetar på bruket, hans svåger och för den delen han själv och alla hans vänner också.

 

Men Robin är inte riktigt som alla andra i byn, trots den ytliga likheten med full hårdrockarstil. Han är konstnärlig och har talang för fotografering. När hans syster gifter sig tar han riktigt bra bilder på bröllopet.  När hans far så avslöjar att bruket ska läggas ner bestämmer han sig, tyngd av jantelagen och mycket värmländsk vånda att satsa på fotografering. Robin har fått kontakt med Jonny Björk (Kjell Bergqvist), en gång firad farsskådespelare men numera avdankad och bortglömd. Han anordnar en insamling för att Jonny, vars storhet inte är bortglömd i byn ska uppträda på systerns bröllop. Det blir katastrof när det visar sig att Jonny är en ytterst bitter man som gör sitt bästa för att visa hur mycket han föraktar livet i Molkom och dessutom råkar outa att bruket ska läggas ner.

Jonny vill att Robin ska göra ett fotojobb åt honom när hans mecenats dotter gifter sig. Robin tvekar och velar, men tar till slut sin pappas bil upp till storstaden. Scenen där han stövlar in på det (förstås) extrema överklassbröllopet uppklädd som Dregen med långt hår, läderbyxor, kedjor och snus är en blivande klassiker! På bröllopet träffar han Astrid (Tuva Novotny) som också fotograferar. Astrid är brudens syster och ett begynnande kompanjonskap som (inte otippat) övergår i romans tar sin början. Fram till ungefär den här punkten i filmen håller Ulf Malmros ett för honom typiskt, lite galet berättartempo med skruvade värmländska personligheter som de som vuxit upp i storstad nog sällan inser faktiskt finns på riktigt.

 

Astrids far (Johannes Brost som är riktigt bra och porträtterar den föraktfulle överklassfadern på ett isande sätt) och Robin lär känna varandra genom att de har ett gemensamt intresse för fågeljakt. Pappan vill inte att dottern  ska hålla på med foto, han anser inte att konstnärliga sysslor är arbete och vill att hon ska arbeta på hans Englandskontor istället. Han går med på att sponsra Robin med lokal och bil till hans firma om han pratar vett med Astrid om fotograferingen. Robin dras in i ett invecklat dubbelspel mellan fadern och dottern.

Den bittre Jonny får Robin att förstå hur överklassen fungerar. Man får reda på att Astrids dagdrivande mor är en arbetarklasskvinna från Falkenberg, ”men det får man ju inte tala om” och man anar i hans illa dolda förakt för den adliga familjen, vars välvilja han trots allt är beroende av, ett enormt klasshat och ett självförakt som är minst lika stort.

 

För mig som själv är utflyttad till en storstad från en liten bruksort i Värmland var det en flerdubbel film att se. I de flesta filmer som visar upp hur livet i svenska småstäder kan te sig känner jag igen alla karaktärerna, så och här. Men det som skiljer är det mörka, benhårda och obevekliga klassperspektivet som Ulf Malmros har lagt på sin film och som Robin brottas med filmen igenom. Å ena sidan ser man gärna sig själv som utflyttad som lite ”speciell” och det gör Robin också. Scenen när han och Astrid (en livs levande grevinna från Djursholm – i Molkom!) besöker föräldrahemmet är nog lite komedi a la ”Våra värsta år” för många infödda storstadsbor men ren ångest för mig. Och då gjorde jag ändå inte det mest oförlåtliga, flytta till Stockholm, utan till betydligt mer godkända Göteborg.

 

När de kommer tillbaka till Stockholm har Jonny äntligen genom egen talang lyckats med något – en bärande roll på Stadsteatern! Lite väl röd teater, tycker hans mecenater. Kan det här vara början till Jonnys sociala revansch på handen som föder honom och som han så gärna vill, men inte vågar bita?

 

Ulf Malmros har gått till botten med en stor bit ångest i det postindustriella Sverige. Han speglar genom en skruvad historia en verklighet som många av oss bär på, vi som är invandrare i vårt eget land och hur man mår när man tvingas sälja sig själv hela tiden för att roa någon annan och passa in i deras mall på hur man ska vara. Alla vi som någon gång har varit tvungna att flytta för jobb kommer att känna igen oss i den här filmen. Särskilt vi värmlänningar, men värdena och värderingarna från bruksorterna är allmängiltiga om man så är från Hultafors, Åtvidaberg, Degerfors, Borlänge eller Kiruna.

Och det antar jag att överklassvärderingarna också är. Ulf Malmros har ännu en gång gjort en mycket sevärd film som sätter många tankar i rörelse och bjuder in till diskussion om framtiden, hos vilka makten ligger och var den egentligen borde ligga.

 

Nicklas Eriksson

Jag lyssnar på partiledardebatten, och hör Centerpartiets egen bror Duktig, Roger Tiefensee som ersätter Maud "Skriet från vildmarken" Olofsson som är i Paris (varför det?) säga att de som tjänar mest på Centerpartiets "gröna liberalism är de som har det sämst.

Och jag kunde inte låta bli att skratta bittert.

Igår var jag och tog en sällsynt fika med en gammal kompis som jag har känt halva livet. Hon är en riktigt rejäl kvinna. Hon är på en hel del sätt märkt av livet. Tungt mobbad och pojkvänner med missbruksproblem. Men hon har en rejäl utbildning i ekonomi vid Göteborgs Universitet som hon klarade med glans, och hon har även varit över i USA och studerat på något ansett lärosäte där. Hon är även medlem i Mensa på skyhögt över inträdeskravet på 140 i IQ.

Men hon får inget ekonomijobb, det är inte möjligt att få om man inte har kontakter, och det har hon inte så många. Så hon klänger sig fast på sitt gamla jobb som så många andra, trots att den här regeringen gick till val på att minska utanförskapet och något de kallar för arbetslinje.

I alla fall. Nu har hennes gamla livskamrat, kronisk depression, bestämt sig för att störta henne in i ett svartare mörker, och mer rubbningar än jag någonsin sett henne ha förut. Vi satt och fikade på ett lattemorsacafé igår och jämförde våra sjukdomar och pratade medicinska preparat. Hade hon inte haft en läkartid inne i stan hade det aldrig blivit av.

Hon berättade om turerna hon var utsatt för i vården, psykiatrienheten här, ett privat vårdbolag där, apoteket där. Ringa honom på det vårdbolaget och sedan ringa henne på den lokala vårdcentralen - allt för ett recept som hade tagit slut. Enligt läkaren fick hon inte på något villkor avbryta behandlingen.

Det vill jag säga till Roger Tiefensee, att det är tack vare bland annat hans förbannade gröna talibanliberalism, som en sjuk människa, för vilken det är ett projekt att komma ur sängen och träffa en vän, får hålla på och sitta och ringa, åka och flacka som en dåre fram och tillbaka över halva Göteborg för att få ut ett preparat! Innan "valfrihetens" tid hade det räckt att gå till ett ställe och sedan apoteket. Och hon hade sluppit att sitta inför nya läkare hela tiden.

Min vän orkar snart inte mer. Hon har sitt arbete, och är inte sjukskriven. Det är det enda som hon orkar med överhuvudtaget och som får henne att göra något alls. När hon kommer hem sover hon tills det är dags att gå tillbaka till jobbet. Om hon skulle bli sjukskriven kommer hon att sova hela tiden tills... ja tills vaddå?

Roger Tiefensee, min vän. Om hon, en såpass anpassad, väletablerad, stark och kunnig människa knappt klarar att hålla näsan över vattnet i din valfrihetens gröna liberalism, hur i hela friden ska en med sämre förutsättningar klara sig?

Man ska inte önska sjukdom på människor, men ibland tror jag att det vore ytterst nyttigt med lite sjuka borgare så att de får se hur illa deras "valfrihetssystem" drabbar de sjuka. Fast det är klart, de som är på lägre nivå håller käft om saken för att inte skada sitt parti och de högre upp har gräddfilsförsäkringar så att såna här problem inte drabbar dem.

En sak enades vi i alla fall om: för att orka vara sjuk måste man vara frisk!

För alla som tror att klassamhället är dött vill jag rekommendera att se Debatt i spåren av Bussresan som jag var med på. Bara debattens hetta visar ju att så inte är fallet.

Nu vet jag också inte bara mot vilken klass jag ska rikta mitt klasshat, jag har även fått några riktigt färska svin att sätta upp på hatmottagartavlan.

Sen vill jag dela ut en fet spark i röven till den på SVT som bjöd in alla sossar. Inte en jävel på Bussresan var sosse, varför ska de, som i alla år vaktat och förstärkt grunden till just det klassamhälle vi har, få sitta och förvandla ett riktigt angeläget debattämne till valmöten för sina döende partier?

Jag är så glad att jag inte vet vad jag ska göra! På måndag börjar jag jobba igen efter en och en halv månads sjukskrivning, lätt den jobbigaste perioden i mitt liv!

Tjohooo!

Lätt att jag ska gå med!

 

Nu är den förbannade debatten om horeriets vara eller inte i full gång igen på diverse bloggar tack vare Fredrick "Mamma sa till mig " Federley. Jag blir så jävla trött på de horsugna liberala killarna. Hade de i alla fall varit ärliga och pallat stå för sin åsikt om att de enkelt vill kunna betala för att få en annan tjej att bresa när frugan nekar så hade man i alla fall kunnat respekterat åsikten. Det den lille FRA-införaren säger i artikeln är ju "låt mig köpa sex". Fattar inte varför han bryr sig om att dra in andra.

 

De hycklar så in i helvete, för varje gång jag har dragit in deras ungar i debatten har det blivit ett JÄVLA liv på dem. Det är ju så; andras ungar ska de kunna ränna staken i, men deras egna ska gå på universitetet och bli läkare. Påminner lite om deras hycklande inställning i NATO-frågan, för vem tror på allvar att till exempel Ankersjös feta ungar kommer att dö av splitterskador med tarmarna i knäet i ett trupptransportfordon i de afghanska bergen? Eller för den delen att prydliga little miss Hanna Wagenius avkomma kväll efter kväll får ta emot sjömanskuk i sin såriga vagina som inte längre kan lubricera normalt?

 

Ingen tror på det såklart. Bara andras ungar ska ta dessa "fina jobb" som är "lika som alla andra". Jag vet att det finns vänsterfolk som tycker att företeelsen att sälja fitta eller arbetskraft är jämförbar, men det tycker fan inte jag.

 

Nej, nu orkar man bara sucka. Hanna Wagenius har förresten inte ännu börjat hora vad jag vet, så hennes tunna försvar för horeri går inte heller att respektera ännu.

 

Barack Obama tilldelas Nobels Fredspris. Löjeväckande. Förr betydde det priset något, nu är det bara en popularitetstävling. Fjantigt och utan substans, men sossarna i Lenet kommer att kissa på sig av upphetsning eftersom de är liberaler och sålunda uppskattar liberal politik.

Skit samma. Apropå sossarna så hade jag igår besök av två vänner som bor i Stockholm eftersom de arbetar där. En av dem kommenterar ganska ofta här också. Hon berättade att hon nu var med i något slags kvinnligt sossenätverk och att det i det nätverket fanns en tant som trumpetade ut att hon minsann aldrig träffat någon som kallat sig arbetare och att det troligen inte fanns ett klassamhälle mer i Sverige. Den kärringen borde ha varit med på Bussresan som förbundet Allt åt Alla ordnande förrförra helgen när vi åkte runt i det superrika (och då menar jag verklgien superrika, inte något slags ålrens till mellanchefer i centrala Torslanda) Göteborg och tittade på hur den absoluta överklassen lever. Sen hade hon kunnat säga om det där idiotiska uttalandet om hon kände sig hederlig nog för att göra det.

Jag har vetat länge att något är alldeles åt helvete inom sosseriet, och jag har stött på de här tendenserna, som visar att mellanskiktet har distanserat sig så till den milda grad att de inte längre vare sig vill eller är förmögna att se klassamhället.  Beklagligt, jag begriper inte ens varför man är socialdemokrat när man har en sådan komplett undermålig klassanalys. Kan ju säga att knappt en enda människa i Göteborgs partidistrikt skulle kunna säga en sådan sak och mena det, i alla fall inte fram tills för två år sedan när jag ännu var med där. Säga vad man vill om Göteborg, de ser problemen.

Att de styrande sen inte är villiga att göra något åt dem (Dario Espiga i hemlöshetsfrågan någon..?) och till och med står hand i hand med kapitalet och ägnar sig åt arbetarfientlig och antifacklig verksamhet i Göteborgs hamn är en annan sak. Tja. Det är ju därför jag inte är vare sig sosse eller reffo mer. Det är inte mina händer som är skitiga. Eller det är de, men inte av klassförräderi.

Ja ja. Nu skulle de i alla fall ha en studiecirkel om klassamhället i det där nätverket, bra jobbat. Rapportera om hur det går. Kan rekommendera ett studiebesök först i Tensta och sedan direkt ut till Täby där Fredde Fårfiol och hans rika fru och vackra barn steker.

Trevlig helg tills jag blir förbannad nog att skriva igen.

Just idag när jag skriver att jag misstänker att Sverigedemokraterna ägnar sig åt inre rasism genom att göra Dragan Klaric persona non grata till partistyrelsen för etniska svenskar så läser jag det här i Sydsvenskan.

Carina Herrstedt, gift med Stefan Olsson som är Sverigedemokraternas ledare i Landskrona, och helt och hållet etnisk svensk från hjässan ner till fotabjället, och även hon dömd för förtal (av ungkommunisternas Fredrik Jönsson) och redan sitter i partistyrelsen vill partiet göra till andre vice ordförande!

Vad säger det om Sverigedemokraterna? Skiljer ni på äpplen och päron? Någon? Hellboy? För det kan väl inte vara så att ni innerst inne inte gillar svartmuskiga män med balkanrötter och föredrar ljushåriga skånskor eller..?

Sverigedemokraten Dragan Klaric, som förut aspirerade på partitoppen, men som efter en dom i tingsrätten för förtal mot Tommy Funebo (han kallade Funebo för sinnessjuk och påstod bland annat att han hade misshandlat sin fru med mera) har han enligt Sverigedemokraternas egna interna regler diskvalificerat sig själv för den typen av uppdrag (i och för sig har partiet som jag förstår det etniska svenskar med domar på sig på väg upp på höga uppdrag, men Dragan är ju av kroatisk härkomst, hmmm... Han får nog ringa Jimmy Åkesson och kolla det där. Jag säger ju inte att SD har något emot folk av annan härkomst än svensk, inte alls...).

Jo, i vilket fall. Dragan är ju ingen GIRLYMAN som han själv brukar skriva, så han har startat  sig själv som en fangrupp på Facebook.

Grattis Dragan! Det finns i alla fall en som gillar dig. Svårt att gissa vem det är, ha ha ha!

 

Dragan. Alltid samme fine, ödmjuke kille!

En av polisens fritidssysselsättningar, här i tjänsten.

 

1. Kvinnomisshandel

2. Misshandel

3. Rattfylla

4. Snatteri/Stöld

5. Barnporr

 

Man kunde tro att det här är de brott som är vanligast bland Sverigedemokraternas förtroendevalda, men det är det inte. Istället är det de brott som är vanligast bland svenska poliser. Det är för jävligt att det ska se ut såhär i poliskåren. Jag är ju inte förvånad om majoriteten bland de som åkt på det här återfinns bland Helsingborgs poliskår.

Det är ett stort demokratiproblem när det ser ut på detta vis. 48 poliser på tio år har åtalats för grov kvinnofridskränkning, eller misshandel av fruar eller sambos. Och alla vi som vet hur extremt svårt det är att få en snut åtalad bleknar en aning när vi inser mörkertalet...

Svensk polis, det vet vi redan, har missuppfattat sin uppgift i tjänst. De ska inte pepparspraya oskyldiga, de ska inte vägra att lämna ut sitt tjänstenummer, de ska inte misshandla tonåriga flickor i buskar på Götaplatsen så att de ser ut som en slaktbod i ansiktet, de ska inte släppa in AIK-huliganer gratis på en oskyddad arena så att de kan storma familjeläktaren några minuter senare, och de ska framförallt inte göra sig skyldiga till att vara buset.

Det måste bli en ändring på det här. Hur ska polisen kunna göra sitt jobb om man inte litar på att de inte stjäl pengarna i ens plånbok, slår en lila i cellen eller att de tankar barnporr? Förtroendet för svensk polis är redan riktigt dåligt, och den här undersökningen lär inte göra det bättre. Och det är inte Aftonbladets fel, det är polisens eget fel.

Har mått dåligt ett tag, ska försöka skriva i morgon onsdag.

Ha det gött så länge!

Nicke

PS: Hata IFK Göteborg för alltid. DS.

"Bilden som har allt: skevt överbett, jeansjacka, snabba brillor och en tatuerad transa."

burnage på Gårdakvarnen

 

Större bild här

Det har minst sagt varit tyst på EU-sossebloggarna om resultatet av den demokratiskt sett parodiska omröstningen om Lissabonfördraget på Irland som Ja-sidan vann. Det var väl lika bra att de vann nu, för de hade fått rösta om och rösta om och rösta om i evighet tills de som leker demokrater hade vunnit. Jag trodde att de traditionella "ja är roligare"-sossarna skule fira nu?

Jag begriper inte hur dessa som påstår sig stå upp för vanliga människor, arbetande människor, kan stå och ljuga oss rätt i ansiktena som socialdemokraterna tydligen orkar med. Nästa gång en EU-sosse pratar om demokrati kommer jag att avbryta denne, kalla hen för hycklare och visa hen på dörren. Resten av sossarna tycker jag bara synd om och hoppas på att ni liksom jag tar steget och lämnar hycklarpartiet en gång för alla och låter det dö sotdöden.

Här sitter Margot Wallström, kvinnan som en stor del av svenska folket vill ha som statsminister och fintar för allt vad hon är värd och försöker ducka den raka frågan från reportern om varför det är rätt att låta Irland rösta igen och igen och... EU har tagit henne med hull och hår och hon är numera lika oduglig som resten av den politiska frälseklassen.

I Värmdö har en grupp med rasister attackerat en förläggning för ensamkommande flyktingbarn. Det är fan i mig ett nytt all time low alltså! Fan, jag hade mina bataljer med en del kosovoalbaner som kom till Filipstad på nittiotalet, men det var vuxna män jag slogs med, och det berodde på att de var idioter som bad en dra åt helvete när man sa åt dem att ta ner sina högtalare ur fönstren mitt i natten och stänga av musiken.

Jag vet (är etthundra procent säker på att detta har hänt) att ledaren för det som då på den tiden var KD-skins (nasse-as som fläckade ner namnet skinheads) tog ett basballträ och gick ensam till Karlstads flyktingförläggning för att kräva hämnd för någon oförrätt. Där bodde folk i alla åldrar, och givetvis blev han halvt ihjälslagen. Inget konstigt med det, egentligen det visste han att han skulle bli. Jag hade heller inte blivit helt glad om det stod en dåre utanför mitt hem och vevat med ett trä och jag och gubbarna kunde göra något åt det.

Dock: man ger sig inte på barn. Det är en rätt allmängiltig princip som egentligen har varit mer än så, det har varit ett socialt kontrakt som i stort sett alla har accepterat. Oavsett vad barn har gjort så har man inte lynchat dem, i vetskapen om att de ändå har varit mindre vetande.

Det sociala kontraktet är brutet av ett gäng berusade IQ-nollor som tyckt att de stått upp för sitt land eller något annat lika viktigt när de gav sig på en förläggning för barn, helt ensamma här i världen.

DN hintar att det inte rör sig om organiserade rasister, men det tror jag vad jag vill på. Det har inte socialchefen i Värmdö pejl på för fem öre. Socialtjänsten brukar inte kunna hitta sin egen röv utan karta och kompass. Inte heller vet kommunalrådet Stefan Dozzi, en pajas som är kristdemokrat (!) vad han pratar om. Det KAN mycket väl vara så att de ALLA inte är organiserade rasister, men jag sätter mina kängor, mina hänglsen samt min Harrington på att det någonstans i det här finns några från Svenska Motståndsrörelsen.

Ni vet, "hjältarna" som vaktade skolan i Sundsvall mot pedofiler och som folk tyckte var så bra. Det är nämligen deras signum, de drar runt i stadsdelar som Värmdö i Stockholm, Partille och Torslanda i Göteborg och uppviglar så in i helvete. Där det finns klistermärken från SMR blir det förr eller senare sådana här problem.

Kristdemokraterna kallar sig för verkligehetens folk, men jag vill kalla dem för EN verklighets folk. För i den världen som SMR rör sig, där finns det inte en enda kristdemokrat. Och i den världen finns inte heller en enda socialchef. De kommer inte in i bilden förrän LÅNGT efter såna här saker. Och när det sker har inte kristdemokraterna svalt kyrkkaffet en gång.

Men ett vet jag, och det är att jag känner igen tecknen från nittiotalet. De är väldigt tydliga. Rasisterna och nynazisterna är på marsch igen. Jävlar i det vilken tur det är att det finns folk som kan trycka tillbaka dem. Var de sen visar sig. Det fanns gubbar som tog aktiv strid mot dem i Värmland då de formerade sig på nittiotalet (och understöddes av en massa gamla BSS-are och Sverigepartister som numera är partiaktiva Sverigedemokrater) och det finns det folk som står beredda att göra nu med. I Värmdö som i Partille och Torslanda.

Bahlool har också skrivit om saken!

Länken fixad.

Just i detta nu är jag inte så stor. Min arbetsköpare har missat/struntat i/glömt/saknat rutiner för att skicka in läkarintyget till Försäkringskassan! Fick brev från FK idag om det!

Min arbetsledare sa att det gör de inte, det ska den sjukskrivne själv göra, men det tycker jag låter jävligt bogus. Och varför berättade hon inte det för mig då? Sen ville hon skicka kopia till mig för att jag i min tur ska skicka den till Östersund? Varför det? Det kan väl hon lika gärna göra om hon ändå ska skicka det nånstans?

Det är fan inte lätt när ingen berättar något för en, jag trodde att arbetsköparen per automatik skickade till Försäkringskassan.

Fan om jag inte får min ersättning, det blir inte kul och kommer garanterat att inverka menligt på mitt tillfrisknande!