Stockholmssossar tror inte på klasser mer för de ser dem inte.
Skit samma. Apropå sossarna så hade jag igår besök av två vänner som bor i Stockholm eftersom de arbetar där. En av dem kommenterar ganska ofta här också. Hon berättade att hon nu var med i något slags kvinnligt sossenätverk och att det i det nätverket fanns en tant som trumpetade ut att hon minsann aldrig träffat någon som kallat sig arbetare och att det troligen inte fanns ett klassamhälle mer i Sverige. Den kärringen borde ha varit med på Bussresan som förbundet Allt åt Alla ordnande förrförra helgen när vi åkte runt i det superrika (och då menar jag verklgien superrika, inte något slags ålrens till mellanchefer i centrala Torslanda) Göteborg och tittade på hur den absoluta överklassen lever. Sen hade hon kunnat säga om det där idiotiska uttalandet om hon kände sig hederlig nog för att göra det.
Jag har vetat länge att något är alldeles åt helvete inom sosseriet, och jag har stött på de här tendenserna, som visar att mellanskiktet har distanserat sig så till den milda grad att de inte längre vare sig vill eller är förmögna att se klassamhället. Beklagligt, jag begriper inte ens varför man är socialdemokrat när man har en sådan komplett undermålig klassanalys. Kan ju säga att knappt en enda människa i Göteborgs partidistrikt skulle kunna säga en sådan sak och mena det, i alla fall inte fram tills för två år sedan när jag ännu var med där. Säga vad man vill om Göteborg, de ser problemen.
Att de styrande sen inte är villiga att göra något åt dem (Dario Espiga i hemlöshetsfrågan någon..?) och till och med står hand i hand med kapitalet och ägnar sig åt arbetarfientlig och antifacklig verksamhet i Göteborgs hamn är en annan sak. Tja. Det är ju därför jag inte är vare sig sosse eller reffo mer. Det är inte mina händer som är skitiga. Eller det är de, men inte av klassförräderi.
Ja ja. Nu skulle de i alla fall ha en studiecirkel om klassamhället i det där nätverket, bra jobbat. Rapportera om hur det går. Kan rekommendera ett studiebesök först i Tensta och sedan direkt ut till Täby där Fredde Fårfiol och hans rika fru och vackra barn steker.
Trevlig helg tills jag blir förbannad nog att skriva igen.
Sossetanten som inte längre kan se klassamhället och inte längre träffar på några riktiga arbetare är väl typexempel på det synsätt som Göran Hägglund anklagar den radikala vänstereliten för. De lever i en helt annan verklighet än den vardag som vanligt folk lever sitt liv i.
Naturligtvis finns det vanliga hederliga arbetare kvar i vårt land. Sådana som är hetrosexuella, gifta, har två barn, en begagnad Volvo och en liten kåk i en småstad. De som går till jobbet och oroas över att bli uppsagda för att fabriken eventuellt ska flyttas utomlands. De som betalar in skatt år efter år, men aldrig riktigt ser att de får speciellt mycket tillbaka trots att de betalar världens högsta skatt.
Det är inte underligt att vanligt folk vänder sossarna ryggen och istället röstar på det nya arbetarpartiet (m) eller nu kanske partiet för verklighetens folk (kd).
Vissa har ju tröttnat så rejält på sossarna att de till och med gått till (sd)! Många klassar (sd) som ett högerextremt parti, men medlemsbasen kommer till stor del från klassiska socialdemokratiska väljargrupper!
Felet socialdemokraterna gjort under många årtionden är att distansera sig allt mer bort från hederliga arbetare. Hur många i partitoppen har egentligen haft ett riktigt jobb på golvet under de senaste tio åren av sitt liv? Hur många av de yngre socialdemokratiska politikerna har ens haft ett riktigt jobb? Många av dem är ju politiska broilers som bara gått i skola, pluggat flummiga ämnen på univeritet och ägnat sin fritid på politik inom SSU. Jobba vet de inte vad det är. Betala skatt vet de heller inte vad det är.
"Sossetanten som inte längre kan se klassamhället och inte längre träffar på några riktiga arbetare är väl typexempel på det synsätt som Göran Hägglund anklagar den radikala vänstereliten för. De lever i en helt annan verklighet än den vardag som vanligt folk lever sitt liv i."
Fast jag skulle knappast kalla "kultureliten" för radikala på något vis. Snarare frasradikala plakatrevolutionärer som tror att klasskamp är något man bedriver med fingerfärg. De lever, som du säger, i en helt egen verklighet och det är ingen verklighet som jag som grovstädare med revolutionärt synsätt känner igen mig i för fem öre.
"Naturligtvis finns det vanliga hederliga arbetare kvar i vårt land. Sådana som är hetrosexuella, gifta, har två barn, en begagnad Volvo och en liten kåk i en småstad. De som går till jobbet och oroas över att bli uppsagda för att fabriken eventuellt ska flyttas utomlands. De som betalar in skatt år efter år, men aldrig riktigt ser att de får speciellt mycket tillbaka trots att de betalar världens högsta skatt."
Helt rätt. Fast jag begriper inte vad det spelar för roll att de är hetero? Det finns massor av radhusbögar och miljonprogramsflator ute i Sverige som delar exakt den verkligheten. En av mina kompisar lever ihop med en annan kille och kör truck på ett fryslager, liksom, det är ingen skillnad.
"Det är inte underligt att vanligt folk vänder sossarna ryggen och istället röstar på det nya arbetarpartiet (m) eller nu kanske partiet för verklighetens folk (kd)."
Nej inte underligt att de vänder sossarna ryggen, det tycker jag är bra att de gör. Men det är knappast ett sundhetstecken att de istället röstar på borgarna som ger ÄN mindre tillbaka på pengarna.
"Vissa har ju tröttnat så rejält på sossarna att de till och med gått till (sd)! Många klassar (sd) som ett högerextremt parti, men medlemsbasen kommer till stor del från klassiska socialdemokratiska väljargrupper!"
Jag måste säga att jag inte begriper var motsättningen i det ligger? Försöker du lära mig något här som du tror att jag inte redan visste?
Fascismen har alltid växt ur en dåligt skolad arbetarklass för att den erbjuder en skenbart enkel väg ut. Av samma orsak har folk i så många generationer röstat på sossarna, de har stått för en enkel väg. Av samma anledning tillåter vi chimären representativ demokrati. Det är enkelt och vi tror att vi får vara med och bestämma.
"Felet socialdemokraterna gjort under många årtionden är att distansera sig allt mer bort från hederliga arbetare. Hur många i partitoppen har egentligen haft ett riktigt jobb på golvet under de senaste tio åren av sitt liv? Hur många av de yngre socialdemokratiska politikerna har ens haft ett riktigt jobb? Många av dem är ju politiska broilers som bara gått i skola, pluggat flummiga ämnen på univeritet och ägnat sin fritid på politik inom SSU. Jobba vet de inte vad det är. Betala skatt vet de heller inte vad det är."
Helt klart, fast det gäller inte bara sossarna utan större delen av den politiska frälseklassen som vi försörjer med löjeväckande skattesummor idag. Ingen i partitoppen har haft ett hederligt arbete i någon form av produktion. Det får du allt gå längre tillbaka än tio år för att hitta.
Heder åt folk som Ewelina Tokarzcyk (ja jag vet vad hon gjorde som SSUare men det är inte viktigt i det här sammanhanget. Och ni som inte vet, försök ta reda på det på nåt annat sätt än att fråga mig) som slutade med politiken för att hon ville göra något verkligt i livet också.
