Ett gott nytt rött år till alla klasskämpar där ute över hela världen, i såväl Fjärde Internationalen som de andra! Nästa år blir ett betydligt roligare år än detta, och det har ändå varit rätt bra med härliga smällar åt Sverigedemokraterna som avslöjades som de hycklare de är när de först gnällde om censur när Aftonbladet vägrade ha med deras äckliga annonser och sedan "censurerade" Socialistiska Partiet när vi ville ha vår annons i deras tidning.

Det anordnades även bussresor av Förbundet allt åt alla som verkligen visade upp en värld som vanliga dödliga sällan besöker mer än för att städa villorna åt de som bor där: överklassen i Göteborg och hur äckligt bra den har det efter 70 år av sossestyre. Vi som åkte första turen gav även upphov till en sällan skådad polisövervakning. Fyra piketer och en helikopter följde oss farliga vänsterterrorister ända ut till Hovås, där gav de upp och insåg, för att citera Lindsey Wells på forumet socialism.nu: "Det måste ha varit lika spännande som att vakta en särskoleklass på en 4H-gård"=).

Svart verkstad gjorde en liten succé när de rörde upp känslor ute i de segregerade problemområdena i Malmös och Stockholms rikemansförorter när de skickade ut fingerade brev om tvångsinlösen av de rikas villor. Vilka reaktioner på telefonsvararen!

Socialistiska Partiet Göteborg har stött Hamnarbetarförbundet som kämpar mot de Rödgröna (minus V) i Göteborgs KF och Kommunstyrelse när dessa vill sälja ut verksamheten i hamnen för att slippa de jobbiga hamnarbetarna. Vi har visat att vi inte ställer upp på att en odemokratisk stat som Israel ägnar sig åt terror mot såväl sina grannländer med regelrätt krig som mot sina egna medborgare med raslagar som Sydafrika, Hitlertyskland eller USA på fyrtiotalet och framåt inte skulle ha skämts för.

Partiet organiserade även ett stort och välbesökt möte tillsammans med Ordfront (egentligen var det väl kamrat Björn som roddade det, fan att jag inte kunde vara där!) om situationen i Iran, det kom 50 personer! Vi deltog i olika kulturella aktiviteter, vi märktes i debatt, till och med i borgarmedia som Göteborgs Posten. Våra kamrater fanns med i diskussioner om hur det ser ut i förorten och medialögnen om den och vi var väldigt duktiga där!

Vår suveräna tidning Internationalen har haft en stor och bra täckning på olika situationer i världen från lokala folkliga ockupationer till stora händelser i delar av världen som vanligtvis inte märks i media. Kongressår har det också varit för Socialistiska Partiet. Även ett valår till det tveksamt demokratiska EU-parlamentet där vi ställde upp under namnet Arbetarinitiativet tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna och obundna. Gick väl inte till historien, men vi var med och gjorde vårt bästa.

Sedan har vi gjort säkert hundra grejer till som jag inte minns just nu. Jo, det har startats nya partisektioner på flera ställen i landet, och de trotskistiska revolutionära bloggarna har poppat upp och börjat inta nätet!

Jag är riktigt laddad för nästa år! Hoppas ni är det också!

Jag har inte dött av hjärtsvikt av all julmat om ni undrar det. Håller på att flytta, byter Olskroken mot Lunden i början av det nya året, så det mesta är upp och ner. Kommenterar mest på andra bloggar än skriver egna just nu.

Men jag är snart tillbaka! Vi hörs senare! God kamp och vakta era ryggar!

Camp Kent, rs-blogg, skriver här om varför fackföreningsrörelsen bör bryta med Socialdemokraterna, och jag håller med till hundra procent. Mycket bra formulerat, jag vill själv att Fastighetsanställdas Förbund ger sossarna fingret och övergår till att driva en arbetsplatskamp värd namnet. Då ska ni se att medlemsantalet kommer att stiga! Samt beskär ombudsmännens makt nåt alldeles. De ska vara våra redskap, inte tvärtom.

Snälla Kommunal, sluta hylla SAP!

Robert Damberg, ordförande för IOGT-NTO skrev en debattartikel som var rätt bra, där han vädjar till folk att låta julen var a vit, dvs alkoholfri för barnens skull. Genast rasslar det till i bloggosfären och på fulmedias kommentarsfält och några av den mer rumsrena högerns mest extremistiska företrädare de onda Johanarna som Johan Ingerö och Johan Hedin, Peace, Love and Capitalism tycker genast att han dra åt helvete. För att inte prata om världens farligaste kompis, Vän av ordning på insändarsidorna.

De anklagar honom för att vilja tvångsförändra svenskens förhållande till alkoholen på ett sätt och med en emfas som om han hade bett dem att äta en levande huggorm. Aldrig har det varit så tydligt som just då att svenskens förhållande till alkoholen behöver förändras! Att gå så fullständigt balistic över ett oskyldigt förslag som bara skulle innebära nytta för en, det visar på ett lätt överskådligt sätt varför snickaren Jesus från Nasaret blev uppspikad på en påle med tvärslå bara för att han föreslog att folk kanske skulle vara lite snällare mot varandra.

Om fariséerna var lika liberala som de onda Johanarna som tidigare har gjort sig känd för att förespråka misshandel av strejkvakter så begriper jag att Jesus gick en lång och kvalfull död till mötes. Men jag jämställer såklart inte Robert Damberg med Jesus. Däremot tycker jag att Jesus hade en bra syn på alkohol: ett glas vin till maten, sen fick det vara bra. OM han hade fått smaka på vårt äckliga nordiska brännvin hade han nog sagt: "Huggormsgift, jag känner det icke" och kastat det till marken. Och Johanarna hade garanterat blivit drivna ut ur templet som de månglare de är.

God jul från Arbetarperspektiv!

 

Det är krypa de vill att vi ska göra, men krypandes kan man lätt skalla i skrevet, det ska de tänka på!

Nu har det börjat på allvar igen, klasskriget i Europa.

Från www.motkraft.net:

"Den 11 december 2009 blev FAU Berlin (FAU-B) i huvudsak förbjudna som fackförening. Beslutet klubbades av Berlins regionala domstol (Landgericht Berlin) utan förhör. FAU-B hade inte ens blivit informerade att Neue Babylon GmbH – vilka FAU-B ligger i arbetsrättslig konflikt med – hade väckt åtal mot dem. Domstolens beslut går bortom att ta ifrån FAU-B sina rättigheter som fack. Från och med nu får de inte ens kalla sig för fackförening!

Bakgrund

FAU-B och dess grupp inom Babylon-biografen har varit i strid med företaget för anställningskontrakt sedan början av juni 2009. Även om biografen är tar emot statligt stöd är lönen miserabel och arbetsrätten har ignorerats. En stor del av biografens anställda är organiserade inom FAU-B, och tvisten är den första stora tvist som det relativt lilla FAU-B har haft. Den har startat ett uppror, inte bara i Berlin, utan i hela Tyskland. Anarkosyndikalister i en arbetsrättslig tvist, en effektiv bojkott som var framstående i media, omfattande och innovativa krav och involverandet av de anställda själva (vilket är ovanligt i Tyskland) har väckt opinion. När trycket var som högst, och cheferna inte längre kunde vägra förhandling, så blandade lokala politiker sig i tvisten och ver.di (ett stort fack i Tyskland, del av paraplyorganisationen för institutionaliserade fackföreningar, DGB) tog upp förhandlingar med cheferna, trots att de knappt hade några medlemmar bland biopersonalen, och inte heller deras mandat. Arbetarna, som uppenbarligen blev häpna, exkluderades från förhandlingarna.

 

Man kom uppenbarligen fram till en lösning mellan ver.di, politikerna och bossarna för att bli av med FAU-B och lugna stormen på biografen. Men personalen och FAU vägrade vara tysta. Neue Babylon GmbH svarade genom att spänna lite juridiska muskler och ver.di genom att försöka smutsa ner FAUs image. Först blev bojkott – som är ett av FAU-Bs främsta stridsmedel – förbjudet på företaget, och tvivel lades på FAU´s förmåga att förhandla fram kontrakt (detta är i Tyskland en förutsättning för att lagligt kunna ta till kollektiv handling). Samtidigt togs andra rättsfall upp mot FAU-B, rörande yttrandefrihet. Men FAU-B vek sig inte, vilket ledde till den senaste domen som praktiskt taget förbjuder dem att kalla sig för fackförening.

 

Situationen i Tyskland FAU Berlin har länge sagt att varje strid – hur liten den än må vara – inte bara handlar om bättre arbetsvillkor utan även om friheten att organisera sig. Det har inte funnits någon större tradition av militanta fackföreningar eller syndikalism i Tyskland sedan 1933 och paraplyorganisationen DGB har praktiskt taget monopol (korporativism), vilket är uppbackat av lagen. Detta gör att andra fackföreningar har svårt att gro. Självorganisering och decentralisering inom de tyska facken uppmuntras inte och har inga lagstadgade rättigheter.

 

FAU-Bs anspråkslösa kollektiva handling har visat att en alternativ fackförening är möjlig i Tyskland, och stora fack och politiker, uppenbart rädda att denna organisationsform ska spridas som en löpeld, är mycket missnöjda med denna utveckling. I denna kontext blir FAU-B bannlyst. Domstolsbeslutet betyder underförstått att det inte är möjligt att starta en av lagen erkänd fackförening, för att man – paradoxalt nog – måste vara ett sådant fack för att kunna bli ett. Ett fack som tar kollektiv strid utan att vara erkänt kan vänta sig strikta legala konsekvenser. Vid två tillfällen har FAU-B blivit hotade med böter på 250,000 euro eller fängelsestraff. FAU-B har ingen laga rätt att arbeta som fack någonstans. Tyska anarkosyndikalister anser sig själva åter bannlysta efter att ha blivit förbjudna både 1914 och 1933.

 

Domstolsbeslutet är extra skandalöst eftersom det klubbades via sammanfattande förhandlingar utan förhör – FAU-B tilläts inte yttra sig. Detta har antagligen att göra med att vem som helst i Tyskland enligt lagen kan kalla sig för fackförening och att domstolsmakten ville agera ensidigt. Tyskland har godkänt flera ILO-konventioner, men de har liten betydelse eftersom stora fack samarbetar nära med cheferna och dikterar hur en fackförening måste vara. Syndikalister hade fler rättigheter under Kaizer på 1800-talet och under 1920-talet. Situationen i Tyskland påminner om Turkiet, där fackföreningar ofta bannlyses.

 

Domstolens beslut kan rivas upp. FAU-B är realistiska: allt är möjligt. Svågerpolitik hör till vanligheterna och den rådande makten gör ständiga försök att blockera bildandet av alternativa fackföreningar.

Konsekvenser

Domstolsbeslutets konsekvenser är vitt spridda och kan bli katastrofala om det inte upphävs. En direkt banlysning av FAU-B hade haft liknande effekt. Beslutet rörande FAU-B går att applicera som prejudikat på FAU som helhet i Tyskland, och kan då påverka hela fackföreningsrörelsen och arbetares rättigheter negativt. Vilken form en alternativ fackförening än kan ta i framtiden, så kan detta prejudikat göra den maktlös. Detta är en helt ny taktik inom tysk union-busting. Beslutet ger chefer makt att förhandla med vilket fack de vill och att definiera vad en fackförening är. Arbetares självorganisering – både på Babylon-biografen eller någon annanstans – har blivit blockerad, och det institutionaliserade tillbakatryckandet av arbetarklassen har intensifierats. Bristen på solidaritet hos ver.di genom deras inblandning är delvis att beskylla för detta. Domstolsbeslutet kan till och med vara i deras intresse eftersom ver.di redan har skrivit att de ser FAU-B som en konkurrent som måste bekämpas.

 

Solidaritet! Kampen för fackföreningars frihet i Tyskland har nu börjat. Varje liten solidaritetshandling behövs. För upp denna skandal i ljuset, protester framför tyska institutioner och kräv att beslutet upphävs samt att FAU ges fulla rättigheter som fackförening!

 

Hjälp oss om du kan. Era egna idéer är välkomna, men här är några förslag:

 protestera utanför tyska ambassader och konsulat, och andra institutioner som representerar den tyska staten;  skicka protestbrev till tyska ambassader i Sverige (och en kopia till ledningen på Babylon Mitte-biograf);  skicka fax till den tyska domstolen som är ansvarig för beslutet och protestera mot det.

All relevant information kommer att läggas upp på http://www.fau.org/verbot. Det kommer att publiceras en lista med tyska diplomatiska institutioner, andra relevanta institutioner, mallar för protestbrev samt nödvändig kontaktinformation.

Vi uppskattar om ni agerar så fort ni kan. Protesterna är inte begränsade till något datum utan kan framföras när som helst.

 

En viktig aspekt: Det är möjligt att domstolsbeslutet upphävs genom en rättslig process, men vi kan inte förlita oss på det. Faktumet att en banlysning mot vårt fack kan utfärdas så enkelt (även om vi har rätt att överklaga) kräver ett tydligt svar. Än desto mer för att det här fallet ger symptom på våra rättigheter som arbetare i Tyskland.

Kontaktperson för FAU Berlin:
Lars Röhm | [email protected] | +49 1577-8491072
Glöm heller inte att meddela era protestaktioner till kamraterna i Berlin ([email protected])!

/ Freie Arbeiterinnen- und Arbeiter-Union (FAU) genom SUFs Internationella Kommitté"

Nu när man trodde att de inte kunde klyva håren finare så visar sig Israels apologeter och allehanda gråterskor, försvarsadvokater och mordhotare i all sin hycklande glans i ljuset av att det bekräftats inifrån att det var sant att det begåtts organstölder. Sapere Aude, den snoken, ägnar sig åt avancerad damage control (lite som att försöka rädda lacken på backspegeln på en i övrigt totalramponerad bil om ni frågar mig).

Jinge frågar sig om Israel nu är det mest antisemitiska landet i världen. Och det kan man ju undra med tanke på att Israels ambassadör (ett gäng som utmärker sig på de mest intressanta och maktfullkomliga sätt faktiskt) gick ut och mer eller mindre påstod att Sverige var ett antisemitiskt land efter Aftonbladets publicering av Donald Boströms artikel om organstölderna.

"Kärleksutvandraren" Gita på Gilboas svala skugga låtsas som det regnar och orerar om någon hudcréme... Jaja. Rasisten som driver MXp-bloggen låtsas inte heller om någonting och kör på i samma hetsande stil mot muslimer.

Ilya Meyer, som lustigt nog har underrubriken "för ett sansat perspektiv på Mellanöstern" på sin blogg (lustigt eftersom karln är en av de värsta hetsarna och minst sansade som finns) står på åkern och gapar i luften, pekar hit och dit och skriker att allt är Carl Bildts fel och av erkännandet finns intet att skåda, istället drar han sig tillbaka som en sköldpadda i sitt skal och hänger ut en lapp på skalet där det står att ingen tid har förflutit sedan publiceringen och att inget nytt har skett..  '

Gunnar Hökmark hade ju också ett intressant inlägg där han i den självrättfärdiges hela härlighet vräkte ur sig "Det är ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda". Den token, undrar hur det känns att vara honom idag?

Ja, sådär ser det ut på sionisternas bloggar. Det är bara att läsa och skratta lite skadeglatt. Så, nu ska jag vänta in första mordhotet från något skalligt och impotent anaboloffer på USA:s östkust och lite blandade karameller om hur de ska flå mig och döda mig från en massa korkade femtonåringar i Lindome. Det var i alla fall dit jag spårade de värsta mordhoten sist det begav sig.

Miljöpartiet är som bekant ett riktigt opålitligt parti. Här följer deras svarta lista med deras tio största fuck ups.

 

Någon döper om gator i Skåne!

 

I Lund har någon fått för sig att döpa om Stora Södergatan till Upploppsstråket. Enligt fultidningen Sydsvenskan ska det visst ha historisk bäring.

En hel planet att bygga om

Kanske är det just så här de ser ut? Tecknen för en epok som går i graven och ett världsekonomiskt system mot sitt slut. Kalabaliken i Köpenhamn med kaotiska frontlinjer som korsar varandra, ihåligt ekande kompromisser, globala överlevnadsfrågor kontra småskuren profit- och maktpolitik, upphävandet av nyss självklara demokratiska rättigheter, oro och bävan inför framtiden…

 

Det kapitalistiska industrisamhällets knappt tvåhundraåriga historia står i en mening vid vägs ände. Inte så att det tackar för sig och slår igen butiken. Tvärtom, dess hänsynslösa kraft och logik befinner sig på frontalangrepp mot sociala behov världen över och planetens själva livsförutsättningar.

 

Men systemets seger efter ”realsocialismens” fall har också medfört att det numera innesluter alla de komplexa motsättningar som följer av den rika elitens utplundring av jordens mänskliga och materiella resurser. I klimatkrisen och försöken att hantera denna sammanstrålar detta myller av motsättningar kring behov mot vinst, ansvar mot kortsynthet, solidaritet mot egenintresse, härskande klasser och grupper mot underkastade. Allt nu visat upp inför välden som ett storartat skådespel med fattiga mot rika, mäktiga mot maktlösa och gatan mot parlamentet.

 

Krisen kring klimatet uttrycker själva kärnan i den kapitalistiska modellens oförenlighet med en socialt och ekologiskt hållbar världsutveckling. Modellen byggde på en förbrukning av fossila bränslen och ändliga råvaror i en ständigt ökande takt. Därmed skapades den formidabla överlägsenheten gentemot tidigare produktionssätt som alla byggde på förnybara biologiska förutsättningar.

 

Likt jordbrukets uppkomst en gång utgjorde ett jättekliv för den mänskliga arten kom industrialismen att skapa nya världar. Men istället för att utveckla den historiska möjligheten bort från knappheten till hela mänsklighetens fromma – och i förlängningen överskrida sin egen förutsättning i uttömningen av ändliga resurser – byggde industrikapitalismen in sig i galopperande förbrukning. Dess utveckling kom att bygga på att under knappt två sekel förbränna energi från kol och olja som lagrats upp under årmiljoner. Idag står vi med notan i skälvande händer när själva klimatet storknat av följderna.

 

Det handlar inte om väderleksrapporten – utan om förutsättningarna för vår tillvaro. Och att när dessa förutsättningar knakar alla frågor ställs på nytt – men i hisnande perspektiv.

 

Vem ska bestämma vår framtid – en härskande social och ekonomisk elit eller världsbefolkningens stora arbetande och ännu maktlösa massor?
Vad ska sättas främst, mänsklighetens och våra livsbetingelsers gemensamma omsorg eller fåtalets vinstintresse?
Hur ska våra tillgångar skötas – genom gemensam demokratisk hushållning och framtidsplanering eller som ett allas snikna marknadskrig mot alla?

Frågorna har ställts gång på gång i människans historia – inte minst av alla dessa försök att ersätta kapitalismen som strandade på misslyckade ansträngningar att imitera och hinna ifatt en utvecklingsmodell som var artskild från socialistiska ideal och ambitioner.

 

Kapitalismen som ekonomisk ordning är lika förbunden med exploateringen av människor och miljö som klassamhället med ojämlikhet. Det är uttrycken för detta vi sett i Köpenhamn när mäktiga kapitalintressen och deras ombud bland politiker och regeringar håller tillbaka nödvändiga åtgärder.

 

Men under trycket av klimatkrisen övertygas människor om att vår planet måste byggas om från grunden och längs andra principer. Vi känner dessa som allmänna linjer om det solidariska och jämlika ansvaret vi alla måste ta och utöva gemensamt. Men också som praktiska internationella erfarenheter av arbetande människors makt och inflytande över vardagen som gång efter annan erövrats – för att därpå trängas tillbaka.

 

Miljoner söker idag gemensamma, solidariska och demokratiska lösningar på överlevnadsfrågorna, från kampen för regnskogar och förnyelsebara energikällor till resursbevarande hushållning och klimaträttvisa. I denna globala ombyggnation finns inte plats för arbetslöshet, finansspekulation och kapitalistisk depression. Här behövs all mänsklig kunskap, kreativitet och förmåga. Här krävs målinriktad styrning av världens finansiella tillgångar – bort från den globala överklassens tärande lyxkonsumtion. Här måste det privata näringslivets profitstyrning, bonusjakt och ledarkulter träda åt sidan för de anställdas och brukarnas gemensamma skötsel för nödvändig nyttoproduktion.

 

Demokratiskt förvaltade allmänningar, nyss så utskrattade av nyliberalismen, är tillbaka på den ideologiska kartan. Insikten om att den största allmänningen av dem alla – vår planet i kosmos – måste skötas gemensamt för att överleva, lämnar inte längre plats för en föråldrad och destruktiv kapitalism.

Snacka om att ha tomtar på loftet!

Signaturen "Berit" som är med och driver bloggen Every kinda people (nej, jag länkar inte till den typen av bloggar) tillsammans med banjospelaren "Knute" skriver såhär, och mark my words, det här är klart i stil med "Deutsche, wert euch: kauf nicht bei Juden" från mitten på trettiotalet.

"Berit sa...

Nysvensk, du har fått det hela om bakfoten.
Islam, har en enorm kontroll över hela världen. Muslimer i allmänhet, precis som du, reagera häftigt när de hittar antingen muslimer eller icke-muslimer som kritisera islam.
Det är mycket viktig att inse att de flesta religioner, förutom islam, har utvecklats till någonting helt annorlunda än vad de ursprungligen var,

Alla religioner - alla utom islam - dras bara med gamla ärr och ingenting annat. Hinduism, judendom, kristendom, buddhism, har förlorat sin förmåga att effektivt kontrollera och dominera en suverän stat eller en nation och de är religioner endast på det personliga planet.
Militanta, religiösa krigare , med undantag av islam, finns bara i det förflutna.
Eftersom Islam motsätter sig och fördömer att man skiljer finns mellan stat och moské, finns det inte ett enda muslimskt land dag som har en verkligt sekulär regering. Nästan ett dussin muslimska länder har strikta islamiska regeringar och styrs av de 1400 år gamla Sharia. . Resten av alla muslimska och muslimskt dominerade länder har regeringar, som i varierande grad, direkt påverkas av Shariat.
Religionen Islam har blivit den mest negativa faktorn som hindrar framsteg i muslimska länder och naturligtvis måste vi, både nya svenskar och gamla, kämpa för att hindra att Sverige blir ett muslimskt land."

Jag fattar inte hur det här fnoskiga fruntimret överhuvudtaget tänker. För övrigt begriper jag inte hur någon tänker, som tror att ett land med ett folk som har stått emot den galna kristendomen i över tusen år plötsligt skulle få för sig att vilja bli muslimskt?

Det den här debila kvinnan lider av är vanföreställningar. Dessutom har hon grava luckor i sin bildning. "Militanta, religiösa krigare , med undantag av islam, finns bara i det förflutna." Fel.

I Kongo härjar en kristen, djupt religiös milis och i före detta Jugoslavien var Arkans mördarpack ortodoxt kristna och välsignades av diverse patriarker. Dessutom rekommenderar jag henne att läsa på lite om vad Dalai Lamas (ytterligare en falsk fredsängel) gren av den "fredliga" buddhismen vill göra med världen. Det är klart att man kan kalla nittiotalet för "det förflutna" om man vill, men klart är att "Berit" inte kan skilja en morot från en palsternacka. Israels försvarsmakt är per definition bekännande religiös.

Det jag rekommenderar "Berit" förutom en kur med Litium för att komma till rätta med vanföreställningarna, är att flytta från "Knute", för de två verkar ha en riktigt dålig inverkan på varandra, och börja andas riktig luft igen. Ze air of ze Gestapo är riktigt unken. Kom igen nu, Berit, förklara bums varför du tror att svenska folket plötsligt skulle finna en annan flöjtreligion så lockande att de börjar bekänna sig till den!

Det är naturligtvis rätt att ta avstånd från organiserad religion, men man ska göra det på rätt sätt.

Dags för Obama att sätta in den obehaglige fascistiske The Comedian i Afghanistan?

Tisdagen den 1 december tillkännagav USA:s president Barack Obama att USA kommer att öka sin truppinsats i Afghanistan med ytterligare 30000 soldater. Den sammanlagda numerären uppgår då till nästan 100 000 USA-soldater förutom de 10000-tals soldater från USA:s allierade och alla de privata så kallade säkerhetsstyrkor som utför handräckningsjobb åt regeringsarméerna. Även flera av de länder som har truppkontingenter i Afghanistan, däribland Sverige, har tillkännagivit att de kommer att förstärka sina styrkor.

 

Obama underströk emellertid samtidigt vikten av trupperna skall börja att dras tillbaka efter 18 månader, med en signal till den afghanska regeringen att den därefter måste bli kapabel att ta hand om situationen själv.

 

Beslutet om upptrappning av kriget sker i en situation när stora delar av världen befinner sig i ett ekonomiskt krisläge och alltfler människor ifrågasätter syftet med krigsföretaget. Det blir nu uppenbart för en majoritet av folkopinionen i de länder som deltar med militära styrkor att dess soldater för krig och ockuperar ett annat folk och att det inte är fråga om någon harmlös fredsoperation.

Läget för USA:s och dess allierades styrkor är nu sämre än någonsin och de militära förlusterna har ökat kraftigt jämför med föregående år. Bara under 2009 har nära 500 utländska soldater stupat, däribland mer än 300 från USA, samt flera tusen sårats. Talibanerna vinner alltmer terräng, inte på grund av att de åtnjuter folkets stöd utan på grund av hatet mot de utländska inkräktarna.

 

Den av ockupationsmakten uppbackade regimen, under Hamid Karzais ledning, blir i det afghanska folkets ögon alltmer impopulär. Regimen biter sig fast vid maktens taburetter med hjälp av omfattande valfusk, korruptionen har antagit epidemiska höjder och de mänskliga rättigheterna är satta på undantag. Karzai och hans regering tvingas att köpa lojalitet av bland annat den för grava brott internationellt efterlyste krigsherren Dostum. I flera av de territorier som kontrolleras av krigsherrar lojala till den afghanska regeringen har kvinnornas rättigheter försämrats. Allt tal från västliga politiker om att man har trupp i Afghanistan i solidaritet med de förtryckta afghanska kvinnorna faller utifrån den rådande utvecklingen platt till marken.

Många av Obamas kritiker, såväl i hemlandet som utrikes, har dragit paralleller mellan den nuvarande presidentens Afghanistanpolitik och president Lyndon Johnsons upptrappning av Vietnamkriget 1965-68. Obama har tillbakavisat dessa påståenden med att USA de facto blev anfallet den 11 september 2001 och att den amerikanska invasionen var ett svar på detta. Han försvarar sig också med att ytterligare 42 länder stöder USA:s krigsföretag med militär trupp.

 

Parallellerna mellan de både presidenternas politik är emellertid uppenbara.

President Johnson hade en social vision om att skapa ett amerikanskt välfärdssamhälle där fattigdomen och rasismen bekämpades. I likhet med Johnson vill Obama genomföra en sjukvårdsreform för hela det amerikanska folket. Precis som Johnson har Obama ” ärvt ” ett krig från sin föregångare och menar att ett tillbakadragande av de militära styrkorna skulle vara ett svek mot det afghanska folket.

Att såvål Vietnam igår som Afghanistan idag anses ha en viktig strategisk roll, om än av olika skäl, är också uppenbart. Johnson och hans militära rådgivare lanserade ”dominoteorin” som gick ut på att om Vietnam föll för kommunisterna skulle hela regionen gå samma öde till mötes. Obama har på liknande sätt framhållit talibanernas växande stöd i Pakistan och de konsekvenser för världsfreden detta skulle få om USA drog sig ur nu.

 

USA och dess allierade i Afghanistan är också smärtsamt medvetna om hur impopulär och omotiverad Karzais regeringsarmé är.

De utländska förbanden, däribland 38 svenska soldater ur ISAF-styrkan, tjänstgör som rådgivare åt den afghanska armén, vilket även innebär att man deltar i strid. Även här finns en slående parallell till den sydvietnamesiska armén, som trots sin numerära och materiella överlägsenhet samt omfattande stöd och utbildning från USA, inte förmådde besegra Nordvietnams och FNL:s styrkor.

 

Om Obama kommer att nöja sig med den annonserade truppförstärkningen återstår att se. Mot bakgrund av det allt ökade motståndet från Afghanistans folk – mot såväl Karzairegimen som ockupationsstyrkorna – är det sannolikt bara början på ytterligare truppinsatser. Därmed kommer Obama, i likhet med sin presidentkollega Johnson, gå till historien som ytterligare en i raden av amerikanska presidenter som offrade sina sociala visioner på den militära imperialismens altare.

Jag jobbar hela helgen. När jag kom från jobbet och gick av bussen på Olskrokstorget så stod sossarna där, doing a bunch of sosse business antar jag. Jag kollade noga på hela gruppen, men ingen av dem kände jag ens igen. De bara stod där. De gjorde knappt något, pratade inte med någon, bjöd ingen på något, sålde inga tidningar.

Och jag kommer där knallandes med mina varselbyxor med knäskydd, stålhätteskor, arbetsjacka och spikfickorna fulla av verktyg som sticker upp. Gissa vad? Inte en av sossarna gjorde så mycket som en ansats till att gå fram och prata med mig. Helt galet. De kallar sig för ett arbetareparti och här kommer en livs levande arbetare gående framför dem. Och de inte så mycket som bjuder mig på en karamell eller kaffe. Jag tror inte att de har satt upp en bild av mig som avfälling på distriktet, men man vet ju aldrig såklart;)

Men det här tycker jag är en fin illustration över hur sossarna vill uppfattas i framtiden. Man vill inte ha några smutsiga arbetsbyxor. Det är betydligt viktigare att vinna medelklassen i storstäderna liksom.

Första (för)Budet: Inför en proportionalitetsregel. En stridsåtgärd måste stå i proportion till dess konsekvenser och vilka effekter den får för företagen och tredje man.

Vad betyder det? Arbetsdomstlolen skulle kunna förbjuda strejker och blockader som drabbar en arbetsköpare "för hårt". Eftersom AD sedan 1920-talet gått under öknamnet "Klassdomstolen" är det ingen tvekan om hur pass högt ribban för vad som är "för hårt" skulle ligga. Speciellt symaptiåtgärder anser alltid arbetsköpare drabbar dem för hårt...

Andra (för)Budet: Förbjud sympatiåtgärder, det vill säga säkerställ att utomstående arbetssäljare inte tvingas in i andras konflikter.

Vad betyder det? De vill att lagen helt ska förbjuda sympatiåtgärder eftersom trots att AD alltid kan fås att tippa över åt deras sida med endera åtgärden så finns trots allt risken för att någon kollobarotör eller någon med alltför högt rättspatos skulle kunna smyga sig in i domstolen. Då kan det hemska hända, att AD skulle kunna döma mot arbetsköparna!

Tredjde (för)Budet: Inför möjlighet till tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal.

Vad betyder det? I en tvångsskiljedom ska skiljemän med stöd av lag kunna förbjuda strejker och blockader om avtalskraven anses "för höga" eller inte tillräckligt "ansvarsfulla".

Fjärde(för)Budet: Ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp eller inställa stridsåtgärder som varslats.

Vad betyder det? Jo, att arbetsköparna trots sin dominans i klassdomstolen samt med tvångsskiljemän inblandade ändå inte känner sig helt säkra påatt alltid vinna. Blockader och strejker kan rulla på ändå! Därför anser de att även medlaren ska kunna ha den befogenheten.

Femte (för)Budet: Förbjud alla konflikter som är samhällsfarliga!

Vad betyder det? De vill att lagen helt ska förbjuda strejker och blockader som kan vara samhällsfarliga. Som samhällsfarliga räknas alla strejker och blockader som saknar det de ser som proportionalitet, innehåller sympaitåtgärder eller icke av Svenskt Näringsliv anses som ansvarsfulla.

Sjätte (för)Budet: Förbjud organisationer som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom en områden där det redan finns gällande kollektivavtal.

Vad betyder det? Jo, att lag helt ska förbjuda strejker och blockader som syftar till att en grupp anställda kräver sin rätt till ett avtal på sin arbetsplats som säkerställer deras löne- och arbetsvillkor.

Sjunde (för)Budet: Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.

Vad betyder det? Även om alla på en arbetsplats är oorganiserade behövs arbetet regleras. Arbetssäljare befinner sig alltid i underläge gentemot arbetsköparen i en anställning, och säger ofta att man är helt nöjd, även under  helt horribla förhållanden. Om ett kollektivavtal tecknas kan fackföreningen säkerställa att arbetsköparen inte bedriver utpressning mot arbetssäljarna.

Vad står då emot det här? Ja, egentligen inte mer än att du och jag som inte är rika och som tvingas att arbeta för att få ihop till vår försörjning inser att tillsammans är vi starka och organiserar oss. Då kan de aldrig knäcka oss hur mycket de än försöker. Du måste inse att de rika inte vill dig väl. De skiter i om du säger dig vara aldrig så liberal och "företagarvänlig", när det kommer till kritan är du också arbetarklass, och dess organisering är ett hot mot dem. Då åker du lika lätt som mig som är revolutionär. Vi har ett gemensamt intresse, att försvara våra rättigheter! Det kanske är det enda vi har gemensamt alls, men det är fan så viktigt.

Och den gemenskapen bryts enbart av vilken sida du står på i konflikten mellan arbete och kapital. Tillhör du de styrande, politiska eller ägande klasserna så har du inget gemensamt med oss. Det är därför de nationella, nazisterna och fascisterna har fel, sann gemenskap uppstår inte för att man har samma hudfärg, den uppstår för att man delar samma villkor.

Därför ska du se över och igenom att de rika och fascisterna försöker få dig att tro att problemen i samhället beror på Ahmad eller Zoraya med bruna ögon och mörkt hår. Antingen försöker de få dig att tro att de tar ditt jobb från dig eller att de får dig att betala för mycket i skatt för att de ska få sin försörjning om de inte klarar den själv. Men det ska du inte tro på. De nationella, nazisterna och fascisterna kallar ofta de som inte delar deras infantila tro på ras före klass för "PK-maffia" eller liknande. De menar att de som har sett samhällets sanna problematik, konflikten mellan arbete och kapital, går "maktens" ärenden. De tror att den politiska klassen styr och är det största problemet och hotet mot demokrati.

Så är det givetvis inte. Det stora hotet mot demokrati består ju självklart i att allt mer makt hamnar i händerna på företag som genom lagstiftning tillåts kontrollera mer och mer av vår vardag! Hur påverkar din enda röst i riksdagsvalet det som sägs i GM:s styrelserum tror du? På vilket sätt kan du som säljer cigg på Pressbyrån med din landstingsröst påverka hur villkoren för städerskorna på entreprenadbolaget ser ut när de fattas inom slutna dörrar eller i bastun? Det kan du förstås inte.

Ibland, när flera och fler igen trycker på och ställer krav tvingas företagen att backa. Kolla gärna in exemplet med filmen "Bananas" av den svenske filmmmakaren Fredrik Gertten. Där fick trycket från många det mäktiga företaget att backa och dra tillbaka stämningen som fruktbolaget Dole hade utfärdat mot Gertten för att han förde fram sanningen om hur bolagets gifter gjorde arbetssäljarna sterila. Men det händer alldeles för sällan och när det händer är det oftast ett uttryck för spontan, omedveten reaktion från folk som tycker "det här verkar ju inte rätt" eller liknande. Det är därför du ska ta kontakt med Socialistiska Partiet. Vi kan hjälpa dig med att se vad som kan och måste göras för att företagen ska backa oftare och oftare. Ju fler vi blir desto mer kan vi också påverka politiken!

Signaturen "D" bad i kommentarsfältet till förra postningen om en kommentar angående hur jag ställer mig till mediadrevet mot MMA (Mixed Martial Arts) som har varit på senaste tiden. Jag personligen har mest hört kristna halvfnoskiga tanter från Småland på Ring P1 som har hetsat mot det, det var tydligen någon slags granskning på TV som föranlett dessa vanligtvis fromma bibelsvingare att ta upp kampen mot något nytt, även om företeelsen inte är ny.

"D" skriver att han vill ha en kommentar utifrån min status som boxare och "pyjamasfighter" som jag så snällt får heta. Jag plockar ju lite grann med kyokushin-karate och boxning. Som kampsportare överhuvudtaget anser jag att hets mot en kampstil är hets mot alla. Lyckas smålandslallarna få bort MMA ger de sig snart efter nästa hatobjekt (ungefär som nassarna, vilka tror de att de ger sig på efter att de fått igenom sin vilja?). Och som vanligt tror jag nog att fulmedia har lyckats klippa in bilder från de absolut mest ojämna matcher de kunnat hitta till det programmet som tokflundrorna i Smålands Jerusalem bellat in.

Boxning, också amatörboxning, innehåller betydligt fler tekniker mot huvudet än vad MMA gör (jag tror jag vill minnas att åtta tekniker av tio går mot skallen i boxning, även om alla såklart inte träffar) och skadar nog betydligt mer. Detta tror jag utan att veta.

MMA är ju till stor del brottning, och det ger ju inte några huvudskador (om man inte räknar blomkålsöron, ha ha).

Karate, även den hårda stil som jag kör, innehåller inga handtekniker mot huvudet av den enkla anledning att vi tycker det är onödigt att slå varann i ansiktet utan handskar, och det är oavsett vad folk tror, dyngsvårt att sparka någon av lika längd eller högre så hårt i huvudet att det motsvarar impacten av en väl landad högerkrok. Jag tror nog till och med att en fotbollsspelare i de högre divisionerna är med om mer och hårdare våld mot skallen när han nickar än vad de flesta MMA-fighters får under ett år förutsatt att de går mot jämna motståndare då såklart.

Men "D" lägger också ett klassperspektiv (han hade inte varit "D" annars;). Han tror att de som förfasar sig gör det för att man inte gillar hur arbetarklassen beter sig i och med att de flesta fighters är arbetarklass. Det är en analys som jag inte kan slå hål på, hur jag än vrider på den. Våra tre toppfighters på klubben arbetar som innertaksmontör samt hiss-och rulltrappereparatör och frisör, och killarna och tjerna på boxningsklubben är hardcore trasproletariat de flesta av dem.

Det räcker ju bara att lyssna på rikingen Promoes föraktfulla låt "Svenne Banan" för att inse att mellanskiktet inte bara tar avstånd, utan även direkt klasshatar mot arbetarklassen. Men jag kan inte kommentera utifrån något som jag inte har upplevt. De kristna stollarna i Småland, Hulda och Beda eller vad de nu hette, är säkert två rara tanter som har arbetat på någon fabrik eller som lågstadielärare i hela sina liv, klart arbetarklass de med, men fångade i ett feltänk som lurats på dem av kyrkan.

Fast "D" har säkert rätt. Och det har nog faktiskt "It´s automagical" också, som inte tror att det är liberaler som vill förbjuda kontaktsporter, de brukar inte ha nåt emot att arbetargrabbar pucklar på varandra. Det är snarare deras konservativa vänner som är ute med förbudshåven när den signalen går. Jag vet att det finns ett rätt stort antal förbudsivrare bland sossar också. Broderskapare, de flesta. Hmm. Jaja.

Var det bra så "D"? Det kanske inte var så mycket till analys, men som sagt så vet jag inte hela bakgrunden till hur detta bråket uppstod. Jag är heller inte så intresserad av MMA, mitt fokus ligger på stående fighting.

Kort sagt: så länge MMA sköts och tävlingarna hålls seriösa så tror inte jag att det är farligare än amatörboxning. De småländska tanterna har inte en aning om hur mycket beating en vältränad kropp kan ta, och som sagt, så mycket tekniker mot skallen är det inte.