Arbetarperspektiv

Det har varit en hel del tjafs fram och tillbaka angående Ronald Fasth, pensionären som gav en örfil till en tonårsvandal som medvetet förstörde den minigolfanläggning där Ronald spenderade tid med att städa, reparera och fixa på sin ålder. Delar av vänstern har reagerat med ryggmärgen och vrålat i högan politiskt korrekt sky om "det avskyvärda i att slå barn", kallat honom "reaktionär gubbjävel" med mera med mera. Det finns att läsa på diverse vänster bloggar.

Jag hamnade i diskussion med en kamrat från Vänsterpartiet om detta. Jag skrev i hans facebook att jag inte kunde lova att jag inte skulle göra på samma sätt. Reaktionen var minst sagt överdriven. Han undrade provokativt om jag tyckte att det var okej med våld mot alla som inte tyckte som jag. Frun, vänner och allt vad det var.

Doh!

Naturligtvis tycker jag inte det! Han fick det att låta som om den här trettonåringen var någon sorts oskyldig liten ängel och som om Ronald Fasth varit en stor stark mobbare som klappat på honom med knutna nävar (sic!) tills han låg ner och blödde ur hela ansiktet.  Faktum är att tonåringen var mobbaren. Det Ronald Fasth gjorde var att ge en ouppfostrad unge en örfil när denne vrålade gubbjävel åt honom efter att ha förstört och saboterat det som enkla människor samlats för att bygga sig och ha att ha roligt med. Jag anser att när sånt här händer ska ungens föräldrar också böta. De är precis lika ansvariga för att situationen uppstod som Ronald Fasth.

Jag har i många år arbetat utomhus i Göteborgs centrum nära Burgården (stans största gymnasium), med klottersanering, städning och marktjänster. Av ingen annan grupp blir man så trakasserad som av tonåriga killar - tuffa på håll, piss i byxan om man skulle fånga dem. De kastar stenar, skjuter tuggat papper med McDonalds-sugrör på en, de välter ens vagn med skräp i så man får göra om allt igen (kul när man har jobbat ute i regn eller kyla i tre timmar), de stjäl allt löst på vagnen med mera med mera. Ja givetvis inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara ett helvete att stå ut med det. Jag står inte ut med det.

När jag arbetade i Scandinaviums träningshall försökte de nästan vuxna hockeykillarna också provocera tills de märkte att jag inte tar någon skit (de pissade bland annat en nätpapperskorg full). Jag fångade en av dem och krävde att få telefonnummer till hans föräldrar. Han var som en liten urvattnad disktrasa, och hans kompisar var inte så tuffa längre när de såg hur deras coole polare som nyss jävlades så ballt med städaren nu hängde i mina händer.

Men jag behövde aldrig ringa hans föräldrar eftersom hans tränare såg vad som hände och gav pojklymlarna en utskällning av guds nåde plus att de blev bänkade i nästa match och han lovade att berätta för föräldrarna vad deras ungar gjorde. Efter det var de snälla som lamm så länge jag jobbade där i alla fall. Jag var inte stolt över att jag hade tagit tag i honom, men skämdes inte för det heller.

Det här gick nog som det gjorde just för att jag inte är Ronald Fasth. Jag är inte pensionär. Jag ser ut att vara medlem i X-team eller motsvarande, och det gjorde det nog inte läge att kalla mig gubbjävel i den situationen direkt. Jag förstår att Ronald Fasth till sist - för det är viktigt att komma ihåg att det här hade pågått länge, det var ingen "första kontakt" som ledde till en lusing - fick nog och gav vaskern en örfil. Inte ett slag med knuten näve.

Det skulle vara intressant att se den vänsterpartistiske kamraten försöka "prata pojkarna till rätta" när de är ett grabbgäng i den åldern på kanske tio pers, de hade förnedrat honom till helvetet och tillbaka igen, garvat åt honom, spottat på honom och what not. Gängmentalitet gör vanliga egentligen rätt snälla killar till första klassens as.

Ronald Fasth gjorde inte rätt, det är det viktigt att konstatera. Det valde vänsterpartisten ifråga att bortse ifrån att jag ansåg. Han valde också att bortse ifrån att jag aldrig så länge vi har känt varann har varit inblandad i någon form av slagsmål, våld eller annat, utan gick på i ullstrumporna (i den lättprovocerade vrede som uppstår när man tror att alla runt en förväntas tycka som en själv) och insinuerade det ena efter det andra.

Rätt gjorde sannerligen inte de halvvuxna pojkvandalerna heller. Det enda som blev skadat var grabbens stolthet och det tycker jag faktiskt var rätt åt honom.