Chile har drabbats av en jordbävning på nära 9 på Richtern. Som tur var låg epicentrum till havs, men det har slagit in någon form av tsunami nere i Concepcíon redan. Tur att Valparaiso där större delen av frugans släkt bor inte direkt är lågland, men skakningar uppges av latinamerikansk media (sök på "periodicos chilenos" eller valfritt land) ha känts på Argentinas kust mot öster, hundra mil därifrån.

Sexton döda rapporteras hittills, håller tummarna för att det inte blir fler än så!

Moderaterna och sossarna visar åter vilken orwellsk sammansmältning som har drabbat de båda partierna. Nu har mannen med den inköpta examen från bluffuniversitetet Fairfax, Sven-Otto Littorin, beordrat att över 60000 praktikplatser ska tas fram hos statliga myndigheter för att frisera "arbetslinjen" lite när övre medelklassen inte köpte sig så många pigor som han och Maud Olofsson hade väntat sig. Allt inför valet såklart.

Detta är precis vad sossarna ägnade sig åt när de förlorade valet 2006 och som bland andra Sven-Otto Littorin ansatte dem stenhårt för. Nu gör han samma sak själv.

 

Nu kommer signaler om att på allt fler platser i Europa återgår verksamheter som privatiserades under 90-talet till kommunalt huvudmannaskap. Ett antal städer har tagit över el- och vattenförsörjning som tidigare såldes ut till privata företag. Det gäller bland annat flera städer i Tyskland, särskilt i området kring München.

”Lokalpolitikerna är övertygade om att samhällsnyttiga företag ska vara offentligt ägda”, säger Christoph Goebel, ordförande i kommunfullmäktige i staden Gräfelfing, till IPS.

I en annan stad i närheten av München, Ottobrunn, har ett kommunalt elverk just byggts. Här uppger man att privatisering av samhällsnyttiga bolag varit problematisk eftersom bolagen främst tagit hänsyn till aktieägarnas intressen, berättar tidskriften Mana.
Cirka 2000 kontrakt med privata vatten- och elleverantörer kommer att löpa ut i år i delstaten Bayern i sydöstra Tyskland. Enligt lokalpolitiker ska kommunala bolag ta över många av dem. En liknande utveckling syns i flera andra städer i Tyskland och på andra håll i Europa. I Paris tar staden i år återigen kontroll över vattenförsörjningen som i mer än 100 år skötts av ett privat företag.
Vad handlar nu detta om? Är det början till slutet för den nyliberala eran som vi ser? Nej, knappast, men uppenbart börjar privatiseringspolitikens konsekvenser slå i botten på en del områden.

 

Under den pågående snörika vintern i vårt eget land utspelar sig just nu något liknande på de allmänna kommunikationernas område. Försenade och inställda tåg har blivit vardagsmat. Dagens järnväg klarar inte av det som gårdagens järnväg klarade, nämligen att få tågen att gå.
Problemen har en direkt koppling till avreglering och konkurrensutsättning, bland annat skrotades fullt fungerande snöplogningslok när SJ delades upp och Banverket Produktion bildades med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna ”resultatenhet” skulle konkurrensutsättas.
Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt sonika skrota loken var en enkel och radikal metod för att kunna föra in plustecken i kassaböckerna.

 

Ett av de första områden som drogs in i privatiseringsvirveln i Sverige var när Bildt-regeringen i början av 90-talet införde skolpengen som öppnade upp för privatskolorna, eller som det så vackert hette, friskolorna.
Socialdemokraterna under Ingvar Carlssons ledning rev inte heller upp denna ”reform” när de efter valet 1994 återkom till makten. Istället har nu Mona Sahlin vigt till sin hjärtefråga att vinst ska vara tillåten i privatskolorna – och vinster blir det. Sveriges största utbildningsföretag Academedia gjorde 2009 en rekordvinst på 169 miljoner kronor. Året innan hade de sex största friskoleföretagen en sammanlagd vinst på 238 miljoner.
Vinsterna skapas genom att privatskolorna ofta har lägre lönekostnader, att lärarna schemaläggs för ”maximal nytta”, genom avsaknad av specialpedagogisk kompetens, liksom studie- och yrkesvägledare, skolkuratorer och bibliotek. En del av dessa skolor har även fått ta över lokaler till förmånliga priser.

 

Kjell-Olof Feldt (s), den före detta finansministern och numera friskolornas ordförande (var ska sleven vara om inte i grytan?), ser inga problem med friskolorna. I Lärartidningen nr 3/2010 får han frågan ”Hade det inte varit bäst för eleverna om pengarna hade återinvesterats för att förbättra skolorna?” och han svarar:
”Då måste man gå in på den enskilda skolan och se om det är något som saknas där. Ska det vara bättre städat, eller vad? Innan man kan fördöma vinsten som sådan bör man först visa upp vilka negativa konsekvenser vinsten ger”.

 

Bättre städat? Det blir svårt att jämföra med den kommunala skolan för även där är städningen numera ”konkurrensutsatt”, och det ena städbolaget ersätter det andra medan städningen bara blir sämre. Svenska folket sågar i varje fall vinster i friskolor. Enligt en undersökning som Lärarnas tidning gjort anser tre av fyra svenskar att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera vinsterna.
Men visst har Kjell-Olof Feldt rätt i en sak, att vi måste visa upp vilka negativa konsekvenser det rådande vinsttänkandet för med sig.

 

På område efter område måste vänstern och alla rättänkande människor ta itu med uppgiften att driva tillbaka privatiseringsivrarna genom att konfrontera dem med resultatet av den usla politiken.

Jag anser att skattesponsrade pigtjänster ska bort så det sjunger om det. Rotavdraget ska förändras och inkomstbaseras så att folk som bor i skabbiga gamla kåkar med el från fyrtitalet, källare som vattenfylls för att dräneringen senast lades om 1958 och diffussionsspärrar som ser ut som såll kan bytas utan att man blir ruinerad. Vem som helst kan inte ge sig på att på egen hand utföra dessa arbeten, vissa är olagliga att göra utan behörighet och andra kan, felaktigt utförda medföra skador, död eller att försäkringar slutar gälla. Det är ett väldigt bra skatteavdrag om det riktas till rätt personer som annars skulle tvingas ha en väldigt dålig boendemiljö under lång tid.

Varför ska då RUT dö en snabb och inte särskilt kvalfull död? Jo, för att det mest utnyttjas av folk som skulle ha råd att betala fullpris. Liberala tidningar och bloggar är fulla av "självupplevda" vittnesmål om hur det har underlättat livet för "vanliga" människor, men de vanliga människorna hävdar jag också skulle ha råd att betala själva. Det var en tant i Ring P1 idag som sa att det var många vanliga arbetare som tog in städhjälp hemma, men det stämmer då inte in på min egen yrkesgrupp minsann, och därmed inte på en stor del av svenska arbetare. Vi har inte råd att konsumera det vi själva producerar inte!

När jag gifte mig tog jag in företaget jag själv arbetar för för att städa i lokalen (bland de dyraste i landet, men med kollektivavtal!)  så att vännerna skulle slippa slita alltför mycket, men det gick på lånet vi tog för bröllopet, aldrig att vi hade kunnat plocka de pengarna ur vardagsbudgeten bara sådär. Då jobbar vi ändå heltid båda två och har inga barn, det visar på vilka som har råd.

Pigavdraget (RUT) har skapat ett antal tusen "nya" arbeten åt folk som bor för stort, det gör man nämligen om man inte pallar att städa upp sin egen skit, och det är väl gott och väl för de som har fått dem, men att städa någon annans hem gör saker med ens själ. Det gör en till en husneger och skapar ett sällan skådat Stockholmsyndrom. Jag har erfarenhet från ett antal fackliga och politiska uppsökerier där vi vände oss till hemstädare och fick ta emot massor med skäll. Vi skulle inte komma och ställa till besvär för deras husfolk inte! En använde just det ordet, och det skrämde mig något såpass.

De som använder sig av Maud Olofsson-pigan ska betala fullpris för det och inte utnyttja mina skattekronor till det. En gång marscherade vi tjänstearbeterare ut ur medel- och överklassens hem, stolta över det och fulla av tillförsikt. Nu kryper vi tillbaka, kuschade av arbetslöshet, liberal politik och övertygade om att vi "lever för att ge service". Vidrigt, fullständigt vidrigt.

Det är dags att marschera ut igen! Jag skiter i era vardagspussel, vi har nog med våra egna. De som inte orkar städa sina hem prioriterar fel eller bor för stort.

Vår lokala gratistidning "Tidningen Öster" som utkommer varje söndag headlinar med "Stora skillnader i bilägandet" och konstaterar att bilägandet är en fråga om var man bor. Jag har en upplysning till Tidningen Öster.

Det handlar om klass. Inte var man bor. Tror fasen att det är fler som har bil i det rika Skår (51% av hushållen) där Prospect Hill ligger jämfört med Bagaregården (25.6%) där arbetarklassen bor.

Alltså. Vi har här i västra Sverige och Göteborg haft den snörikaste vintern sedan åtminstone sent 1960-tal enligt Anders Svensson, och han borde ju veta. Snöröjningen har jag inte ens ord för hur dålig den har varit. Jag som kommer från ett snörikt skogslän ger den totalt tummen ner även fast jag är införstådd med hur svårt det måste vara när man inte är van att administrera sådana här snöfall från de olika gatukontoren och Vägverket.

Men saken är att det faktiskt GÅR! En stor del av problemet är att den absoluta majoriteten av röjningen sköts av entreprenörer. Inget ont om de som kör traktorerna, de arbetar som oljade blixtar just nu, och många av dem ser säkert vare sig familj eller vänner alls de här dagarna. Inte ens deras chefer har jag något ont att säga om: nej, det som är fel är systemet i sig. Att ta in såna sanslösa mängder med konsulter och administrera deras arbete, vilken oerhörd arbetsbelastning på gatukontoren som ändå är deras kund just nu! Det säger sig självt att arbetsledarna på gatukontoren i Göteborg, Mölndal, Kungälv, Härryda och Partille kommer att ta sig en fet ledighet efter att sydvindarna har börjat komma upp från kontinenten och regnen piska in från Västerhavet.

Jag kan inte med säkerhet säga hur många entreprenörer som är inne och kör för Göteborgs stad, brf:er, företag och privatpersoner, men det är hundratals, och jag är säker på att ingen som har en traktor eller fyrhjulsdriven bil med schaktblad eller plog nekas körning idag. Jag var ute och gick med hunden för en kvart sedan och här uppe i Lunden ligger det garanterat 60-70 centimeter snö. Och det snöar fortfarande kraftigt i detta nu, fast solen skiner.

Det begriper vem som helst att detta är en vansinnigt svårstyrd och hårdroddad operation. Har man sedan insyn i ledarskap och delegering får man en ännu bättre bild av gatukontorets arbetsbelastning. Om Göteborgs stad nu tar vara på de här erfarenheterna kommer det att gå mycket lättare nästa gång det vräker ner den här snömängden. Man måste även ha en arbetsplan klar för nästa gång. Dock är det väldigt svårt, för vem vet vilka av entreprenörerna som finns kvar nästa gång det snöar såhär mycket.

Göteborgs stad har skurit ner ofantligt på personalsidan sedan nittiotalets katastrofkonjunktur slog till, och Milton Friedmans och Världsbankens och Valutafondens nedskärningssossepolitik drabbade Sverige. Hade det nu inte varit 2010 utan 1988 hade snöröjningen fungerat mycket bättre eftersom arbetsledarna inte hade behövt springa med luren i örat för att arbetsleda entreprenörerna. De hade till och med kanske kunnat ploga själva, eftersom folk hade haft sin arbetsplan klar, sina distrikt färdiga och hade kunnat sätta igång att köra direkt. Men så här blir det när marknadskrafterna ställs mot väderkrafterna.

Då vinner vädret.

Systemet med outsorcing av tjänster till entreprenörer knäcker. Men inte på något bra sätt. Jag hamnade häromkvällen i diskussion på min körskola om parkeringsvakterna. Skolans bilar hade råkat ut för böter på alla sina bilar på tiominutersparkeringen som ligger utanför skolan (de enda platserna som finns). En lärare hade dessutom blivit bortjagad från en parkering där hon lärde en elev att parkera av en parkeringsvakt. Min lärare skulle under det senaste snöfallet hämta upp en elev för uppkörning och det var kaos i hela staden. Hon ville utnyttja MC-parkeringen utanför skolan, i 10 cm snö, i tio minuter. En vakt jagade bort henne därifrån för att "rätt skulle vara rätt".

Den allmänna åsikten på skolan var att bolaget som har ronderingen måste arbeta på provision. Nu vet jag att så inte är fallet. I Göteborg arbetar de flesta p-bolag åt kommunen, och de får inte arbeta på provision baserad på hur många böter de lyckas dela ut. Nej, problemet ligger i entreprenaden. Vakterna måste dra in x antal böter för att få behålla sitt kontrakt, annars ligger de pyrt till vid nästa upphandling. Det blir inte bra vare sig för vakterna eller för de som råkar ut för de övernitiska vakterna. Arbetsmiljön blir stressig eftersom man inte vet vad som händer med en vid förlorat kontrakt, och bilisterna blir otrevligare mot vakterna.

Vi har samma problem på företaget jag arbetar för. Många av våra utländska tjejer håller sakta men säkert på att arbeta ihjäl sig. De har bara halvtider hos oss, och i snitt två halvtider hos andra bolag. De är lediga högst en dag i veckan, om de inte går in och sjukvickar den dagen. Vi svenska killar vet våra rättigheter, står på oss och vägrar jobba mer än vi behöver (dock är jag den ende som tar min kollektivavtalsstadgade entimmesrast mitt på dagen), men de här tjejerna är livrädda för att förlora sina jobb eller att falla i onåd med ledningen. Jag pratade om facket med en av dem igår, och hon visste inte ens om att det var tillåtet att gå med i en fackförening i Sverige. Dessutom börjar de en halvtimme - tjugo minuter tidigare än deras arbetstid börjar för att de ska kunna ta en frukostrast. Varje dag. Och en städerska vet inte vad en sovmorgon innebär redan som det är.

Anyway, jag ser på dem hur de mår sämre och sämre. För varje dag jobbar de en minut mer gratis (de ligger redan på cirka tjugo gratisminuter varje dag)om dagen, stressar mer för att bli klara och kommer närmare och närmare kollapsen. Sen iväg till nästa tillfälliga knäck som skållade råttor. Och cheferna springer runt och driver på, stressar och antyder förlust av kontraktet. Säkert omedvetet, eller bara invant, men ändå. Hela tiden, varje dag. Det här är ett samhällsproblem som skapar oro, ohälsa och i slutändan stora kostnader för samhället, för att inte nämna det personliga lidandet. Många av oss upplever dessutom en stor allienering hos kunden. Vi sitter bara tillsammans med varandra, vi har andra arbetskläder och ja, vi sticker ut.

Och allt för att marknadsliberalismen tycker att det är rätt, och att våra krav på trygga anställningar är orimliga.

---

Röda Lund är inne på samma spår.

Stora protester i Vancouver mot OS. Stenkastning och kravaller i staden. TV4 hade det på nyheterna; just nu inte ett dugg på webben. Inte heller Aftonbladet, DN eller SvD just nu. Göteborgs Posten sitter som vanligt i ett hörn och spelar på läpparna.

Vancouver Sun skriver om det här. The Province skriver här. Canada Broadcasting corporation rapporterar.

Beklagligt och tråkigt, men inte konstigt sedan Vancouvers poliskår trakasserat debattörer, protestledare och andra som engagerat sig mot spelen. De har dessutom sagt att de ska ta i med hårdhandskarna mot demonstranter. Well, I guess they got what they asked for.

av Ledarredaktionen 12/2 2010

Den borgerliga politikens cynism gav sig ovanligt tydligt till känna när den nya tidsbegränsade sjukförsäkringen gjorde att uppemot 16 000 personer utförsäkrades vid årsskiftet, en siffra som snabbt kommer att stiga under det kommande året. Dessa ska nu, nästan oavsett sjukdomstillstånd eller arbetsförmåga, genomgå en tre månader lång arbetslivsintroduktion på arbetsförmedlingen. Alla som inte riskerar en allvarlig försämring av sin sjukdom måste delta för att få behålla någon sorts ersättning. Värst är det för de omkring 2000 personer som inte är med i någon a-kassa och tvingas leva på ett aktivitetsstöd på cirka 4900 kr i månaden före skatt, vilket i praktiken innebär att de flesta av dessa inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag.

 

En del som inte orkar med arbetslivsintroduktionen kommer att stå utan pengar. Försäkringskassan beräknar också att minst en tredjedel av de utförsäkrade kommer att återkomma till sjukförsäkringen när de tre månaderna i aktivitetsstöd passerat. Hur glapp mellan systemen, oklarheter, avslag och försenade utbetalningar kommer att drabba de sjukskrivna vet nog ingen. De nya reglerna är ett riktigt hafsverk. Borgarnas nya tidsbegränsade sjukersättning är inget annat än en cynisk kalkyl, som helt krasst handlar om att urholka de samhälleliga skyddsnäten för att kunna bedriva klasspolitik till de mer välbeställdas förmån – 50 procent av jobbskatteavdraget har tillfallit de 10 procent rikaste, fastighetsskatten har sänkts, arbetsgivaravgifter och bolagsskatt har reducerats, förmögenhetsskatten är ett minne blott och dessutom kan den med pengar i plånboken idag få skattesubventionerad städning.

 

Hur upp-och-nedvänt är det inte att bota sjukdomar med otrygghet och inkomstbortfall? Det kan knappast vara sådant som lärs ut på läkarutbildningen. Oron för att inte veta hur det ska bli i framtiden har en rakt motsatt effekt då de sjuka inte kan lägga sin kraft på tillfrisknandet utan istället slits mellan olika myndigheters välvilja eller brist på sådan. Borgarnas utförsäkring av sjukskrivna vid årsskiftet är en mycket hänsynslös politik som försöker linda in ett skuldbeläggande av individen i en retorik om fuskare, vilka för övrigt är en försvinnande liten minoritet.

 

Samhällsproblemen individualiseras när enskilda sjuka skuldbeläggs för sin situation. Vi socialister bör istället vända på perspektiven, och analysera hur samhället och en alltmer uppstressad och hård arbetsmarknad påverkar individen. I gruppen sjukskrivna är kvinnor mellan 40-60 år överrepresenterade, ofta en konsekvens av nedskärningarna i den offentliga sektorn. Det är heller ingen tillfällighet att minst 65 procent av de som nu utförsäkras är kvinnor, eller att ohälsan är större hos fattiga än rika. Arbets- och bostadsförhållanden, socialt skyddsnät, utbildning och kontakter har allt tillsammans betydelse för både sjukdomstal och tillfrisknandetakt. Kvinnor får i högre grad psykiska diagnoser vilket kan kopplas både till det könskodade arbetet – betalt och obetalt – och de ökade krav som påläggs kvinnor i dagens samhälle. Sjukdomar följer ett klass- och könskodat mönster. Kampen för en bättre sjukförsäkring handlar såväl om kvinnokamp som klasskamp.

 

Ingen djupt deprimerad ska behöva vara orolig över om hyran kan betalas, ingen cancersjuk ska behöva fundera på om den där ansökan om förlängd sjukpenning går igenom eller inte. Det går inte att bolla med människors liv och hälsa på det här sättet. Människor är inte siffror eller statistik i ekonomiska rapporter.

 

Det enda rätta vore kraftigt höjda ersättningar till minst 90 procent av inkomsten, ta bort karensdagen och slopa tidsbegränsningen. Ingen ska behöva lida allvarliga ekonomiska men bara för att hon eller han är sjuk.

Naturligtvis bör större resurser läggas på att människor ska få hjälp och rehabilitering för att bli friska och må bra men detta står på intet sätt i motsättning till generösa ersättningssystem. Tvärtom behöver vi en stark upprustning av den allmänna välfärden just för att förebygga sjukdomar – ett friskt samhälle ger friska människor. Att det skulle skapas fler jobb för att människor står utan ersättning är borgerlig rappakalja, likaså att människor blir friska av att sättas under press. Borgarnas politik gör allting tvärtom. Genomskåda deras ideologiska dimridåer och organisera dig för ett solidariskt samhälle!

Ha ha ha!!!

De patetiska uteliggarcivvarna som grep Jesper JNilsson har anmält honom för brott mot PUL! Lycka till att få igenom det, era kräk. DN, Expressen, Magasinet Neo, Bloggvänstern, Svensson, SvD, Kulturbloggen, Johan Ingerö, Röda Lund och tusentals mindre bloggare har lagt upp antingen bilderna eller länkar till dem.

Om han nu mot förmodan skulle dömas kommer jag att bidra med pengar till bötesbeloppet, och det kommer majoriteten av de som skrivit om det här patrasket till poliser också att göra.

Oh wait, there´s a light in the sky! What could that possibly be..? Oh. It´s just two dirty rotten cop´s career disapperation lamps;)

---

Uppdatering 20100213:

Jamen klockrent!!! Den här uppsatsen om "Fördomar i förhörssituationer med vittnen" har visst den gode Bergström varit med och skrivit. Jag skulle ställa mig något frågande till kvaliteten på den med tanke på Bergströms agerande under tjänsteutövning!

Det här är vad bloggaren Tuggarna råkade ut för i tunnelbanan nyligen. Svensk civilpolis som beter sig som i värsta diktaturstaten! Fantastiskt jobbat av honom. Låt mig gissa att de här snutarnas arslen är gräs som de säger i staterna. Det enda jag inte begriper är att det finns folk som undrar hur jag kan tycka så illa om polisen som jag gör.

"Här är polisen som mitt i tunnelbanan står

 

På väg hem från kontoret igår hände något otrevligt som ändå slutade med något roligt. På väg genom spärrarna på Hornstulls tunnelbanestation ser jag hur två vuxna män trycker upp två 12-14-åriga pojkar i ett hörn bakom biljettbåset. Det visar sig vara de poliser som "extrajobbar som skattefinansierade biljettkontrollanter", som Copyriot tidigare skrivit om.

 

Eftersom jag länge arbetat politiskt med kollektivtrafiken och dessutom arbetar för en nättidskrift som flera gånger skrivit om traffikfrågor, kostnader och kontrollsystemet i tunnelbanan (t.ex. här och här) blev jag intresserad och tog snabbt upp min kameramobil. Jag har flera gånger tidigare både fotat och filmat i tunnelbanan (senast med TV4 Nyhetskanalen) och vet att den räknas som en allmän plats.

 

Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog jag jag tre snabba bilder med min kamera. Poliserna undrar vad fan jag håller på med och jag förklarar att jag inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna. Jag frågar om de är poliser men de svarar avböjande och istället undrar den första polisen varför jag tar foton och jag förklarar att jag skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem. Då bryter helvetet lös.

 

Den andra polisen tar upp en kameramobil och fotar mig. Sedan tar den den andra polisen och rycker kameramobilen ur handen på mig medan polis nummer två trycker in mig i det hörn där de både tonåringarna tidigare stått inklämda. Den första polisen är väldigt hetsig och rycker i mina kläder. Han säger till mig att ta fram legitimation och jag undrar om jag är misstänkt för något brott. De förklarar att det är olagligt att fota här och jag förklarar att "det är det visst inte" och tar fram min legitimation.

 

Den första polisen tar ifrån mig mina pengar, bankkort och rycker tag i min väska. Han säger att han skall kolla upp mig och tar fram sin mobil. Medan den andra polisen håller fast mig, med ena handen mot strupen hör jag hur den första polsen pratar i telefon och jag tror att han rabblar upp mitt personnummer. Nu börjar andra resenärer strömma till och undrar säkert varför två illa klädda män rycker åt sig värdesaker och kontanter från en liten kille på 164 cm. Poliserna tvingas ta fram sin legitimation för att resenärerna runt om kring inte skall ingripa. Även mannen i biljettkuren, som jag nyss löst en biljett av, kommer ut och ber poliserna att "i alla fall ta det lite lugnt".

 

Den första polisen säger till mig att jag ofredat honom. Eftersom han tydligen inte snubblade över något smaskigt när han "kollade upp" mig i telefon och jag visat giltigt färdbevis ändrar han nu riktning. "Ser det inte ur som att du är lite hög", säger han med tydlig ironi i rösten. Eftersom jag fortfarande inte vill radera bilderna från min mobil säger han att de nog är tvungna att gripa mig och föra mig till häktet för att drogtestas. Jag förklarar att jag suttit på kontoret hela dagen och inte haft tid för varken lagliga eller olagliga droger. Men polisen förklarar att jag är "ovanligt lugn" vilket man tydligen inte skall vara när man träffar på svensk polis.

 

Jag envisas med att fråga om jag får gå eller om jag är misstänkt för något brott. Den första polisen förklarar att om bilderna kommer upp ut på Internet så är det ett brott mot PUL. Jag svarar med att de antagligen kommer publiceras i min nättidning som har en ansvarig utgivare och inte går under PUL. Och efter 5-10 minuter av tjafsande om huruvida jag är hög som ett hus, kommer ta bort bilderna ur kameramobilen och i framtiden borde passa mig för att inte fota "fel personer" så erbjuds jag två alternativ.

 

Antingen griper de mig och kör mig till häktet för drogtest och blir sedan anmäld för ofredande. Eller så tar jag bort bilderna ur mobilen och är plötsligt inte längre misstänkt för något brott alls. Eftersom jag misstänker att jag inte kommer få återförenas med en hel mobil efter en kväll i häktet och dessutom hellre spenderar kvällen hemma framför två stora högar med jobbpapper så går jag med på att radera bilderna. Under polisernas uppsikt raderar jag de tre bilderna en efter en och får sedan tillbaka alla mina tillhörigheter och är en fri man.

 

Här kunde historien vara slut. Om det inte var så att jag var en sådan där jobbig glasögonorm som aldrig ger sig...

 

Så istället åker jag direkt hem och sätter mig framför datorn för att bygga upp mitt eget lilla kriminallaboratorium, ala CSI Farsta. Jag skapar en nätverksbrygga mellan min dator och min kameramobil. Och eftersom min iPhone är hackad så kan jag fjärransluta mig till den från min dator via terminalen. När jag loggat in på mobilen gör jag snabbt en råkopia utav hela mobilens hårddisk över nätverket.

 

Sedan laddar jag ned PhotoRec från CGSecurity och installerar det på min dator. Detta program kan gå igenom råkopian utav telefonens hårddisk och återskapa alla kända filer som någonsin legat på dem. Även om du har raderat bilder från kameran så ligger de kvar på hårddisken, trots att filsystemet inte kan se dem.

 

Efter några timmars slit, några koppar kaffe och lite svordomar har jag återskapat min telefons bildbank. Och kan luta mig till baka i kontorsstolen och se sådär nöjd ut som bara Gill Grissom kan göra efter en lång natt på labbet. Mig knäcker ni inte snutjävlar!

Men, historien är ännu inte slut. Så fort jag märkte att poliserna började fota mig och jävlas så satte jag snabbt på film-funktionen på min kameramobil. Det mesta tyder på att mobilen fortsatte filma och ta upp ljud under hela händelsen. Men denna fil gick inte att återskapa från telefonens hårddisk. Istället skickade jag den korrupta videofilen till några duktiga tjejer och killar i USA. Och nyss fick jag detta brev.

 

Ive received the information sent by XXX.
Your file contains iPhone video and is repairable, restoring original footage and quality. I will repair the movie on my computer and provide a download link to watch a short sample.Watch a short sample of repaired movie (this link expires after 15 days)

This sample may not come in original format and resolution of the damaged file, and audio may not have a good quality, or be silent.

Regards, BJ

 

Så ännu är inte helt historien över…

Obs! Detta är återgivet ur mitt bleka minne en dag efter. Exakt vad som hände när och hur saker sades kanske är lite runda i kanterna. Men det kommer vi förhoppningsvis få reda på i framtiden."

Jag blir väldigt nervös för mina skattepengar när jag hör en av Sveriges genom tiderna sämst (ut)bildade minstrar, Maud "Skriet från Vildmarken" Olofsson säga att hon skött något på ett strikt affärsmässigt sätt som hon gör i Ekot i dag. Det är en väldig skillnad på att gilla, ja till och med älska det man håller på med och på att faktiskt kunna något om det.

Maud Olofsson har inte en enda poäng i LADOK (Nåja, Carl Bildt har heller ingen examen enligt hans gamla lärosäte Stockholms universitet och Totto "Fairfax" Littorin (hur kan man gå med på det smeknamnet med någon som helst självaktning kvar?) har ju helt enkelt betalat för att få en examen men utan att behöva plugga), jag hittar inget som ens indikerar att hon har gått ut gymnasiet, och ändå ska hon uttala sig om vad som är affärsmässigt.

Hennes enda erfarenhet från yrkesliv utanför politiken är att ha lallat runt i folkdräkt, möjligen mjölkat kor och ha setat som ordförande för Husmorsförbundet, och hon ska uttala sig om vad som är strikt affärsmässigt?

Olofssons kollega Mats Odell gick ju rejält på pumpen 2006 när han stack in huvudet och skulle börja reglera i byggbranschen, se där ett annat exempel på att det inte räcker med att bara gilla eller vara intresserad av det man håller på med!

Så har det börjat.

Till beklaganden som inget hjälper från ÖB och Sten "Tomhylsan" Tolgfors har så två svenska soldater dödats i Afghanistan. Ytterligare två krigsoffer i Sveriges krig.

Jag skrev om det här. Och här, vad hjälper nu Carl Bildts vackra ord de dödades familjer?. Här skrev jag också om den svenska kontingenten i Afghanistan. Det lär inte bli färre dödade i framtiden.

Fredrik Pettersson är socialdemokrat och har skrivit en bra post om en före detta centerpartist och dennas frustration inför centerns närmande ultrahögern. Det får bli Dagens länk.

Idag uppdaterar jag med en länk till Uppkäftiga Uppsala, senaste bloggen i "Socialistiska Partiets bloggimperium" som en känd SP-bloggare tydligen uttryckt saken.

Städade lite på hårddisken nu och hittade ett brev som jag skrev till fru Vanja Lundby-Wedin för snart ett år sedan. Det var rätt skarpt. Jag fick aldrig något svar, men det hade jag inte räknat med heller. Enjoy!

 

Göteborg 2009-03-15                                             Hej Vanja

 

Läser idag i Aftonbladet om hur AMF Pensions bonusar var med och togs fram av LO. Landsorganisationen, den stolta kamporganisation som på egen hand förhindrade framväxandet av ett trasproletariat i Sverige fram till åttiotalet. Det är fruktansvärt, och du ser det inte ens. Du gör en läpparnas bekännelse, men ditt hjärta är tillsammans med kapitalisternas.

 

Landsorganisationen, som på åttiotalet för alltid växte ihop med makten, och nu inte är något annat än en lika maktfullkomlig ful padda som Svenskt Näringsliv som ni nu vill förhandla bort strejkrätt, sympatiåtgärder och gud vet allt med. LO:s topp är snart lika otäck som IF Metall som aktivt bryter det fackliga löftet. Deras argument om ”var fjärde medlem snart arbetslös” håller inte. Skogs och Trä har liknande förutsättningar, HRF har förlorat 30% av sina medlemmar under borgarregeringen, Byggnads har haft enorma problem med säkert mer än var fjärde medlem arbetslös och Fastighets har också från gång till annan haft skyhög arbetslöshet bland medlemmarna. Ändå bryter ingen av dem Löftet med ditt goda minne.

 

Du har växt ihop med makten även du, Vanja. Som du är med i ledningen för medelklass- och småföretagarnas parti som ni ska göra sossarna till under Sahlinskan är du inte oskyldig till att borgarna kommer att vinna en promenadseger 2010. LO borde ha ställt sig upp och hotat att kapa banden med (s) när pratet om samarbete med det borgerliga miljöpartiet ens blev nämnt för första gången men du bara jamsade med.

 

Glad att jag såg sanningen till slut, Vanja. Partiet är det över ett år sedan jag lämnade. Facket kommer jag aldrig att lämna, men tro mig när jag säger att det verkligen inte är för din eller LO-ledningens skull jag betalar min avgift varje månad. Det är för min och kamraternas skull och inte för din fina sexsiffriga lön varje månad. Och för att kunna motionera om att skilja LO från sossarna som arbetarklassen inte mer har någon nytta av.

 

Ha ett bra liv. Vi får väl se hur mitt som arbetare kommer att gestalta sig i framtiden, men en sak är säker: blir det bättre är det inte tack vare dig eller den snart LO-sanktionerade rean på arbetskraft.

 

Nicklas Eriksson

 

Vänsterpartiet på avvägar

 

Kontentan av samarbetet är att Vänsterpartiet suddat ut mycket av sin egna självständiga profil. Det blir tydligt när man tar del av den valplattform som partiets styrelse antog 25 oktober 2009, en plattform som skall ställas till omröstning på partiets kongress 7-9 maj i år. Flera av Vänsterpartiets tidigare hjärtefrågor, som exempelvis arbetstidsförkortning och svensk trupp ut ur Afghanistan, lyser här med sin frånvaro. Trots finanskrisen reses inte heller något krav om bankförstatliganden och klimatfrågan är märkligt undanskuffad. Är det måhända så att den fallit på Mp:s lott i oppositionens interna arbetsdelning?

 

Den budgetmotion som partiet lade hösten 2009 går också i samma tecken. Man ger ett antal fler miljarder till den offentliga sektorn än de övriga riksdagspartierna, men även med Vänsterpartiets förslag kommer den offentliga sektorns andel av BNP att vara lägre 2012 än när den nuvarande alliansregeringen tillträdde 2006. Är det här verkligen samma parti som hösten 2005 gick ut med kravet om 200 000 fler jobb i den offentliga sektorn?

 

18 januari i år – vid Folk- och Försvarskonferensen i Sälen – offentliggjorde så oppositionen en gemensam säkerhets- och försvarspolitisk plattform. Det mest anmärkningsvärda här är att Vänsterpartiet ställer sig bakom ett djupgående militärt samarbete inom såväl EU som med NATO. Den solidaritetsdeklaration, som är en del av EU:s Lissabonfördrag, skriver man under på: ”Sverige skall inte förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land”.

 

I den krassa verkligheten betyder det att Vänsterpartiet nu accepterar att Sverige ställer sig villigt att bidra med trupp till stormaktsexpeditioner i tredje världen där europeiska intressen hotas, som det svenska deltagandet under franskt befäl i Tchad 2008. Partiet underordnar sig därmed den stormaktsimperialism som främst företräds av brittiska, franska och tyska intressen.

Vidare skriver man också bland annat att ”EU utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt tagit alla fredsfrämjande insatser som EU genomfört. Sverige skall fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, NATO och OSSE”. Med denna inriktning blir det i realiteten inte så mycket kvar av den av partiet så omhuldade svenska alliansfriheten. Fler än en medlem i Vänsterpartiet sätter säkert kaffet i vrångstrupen vid läsningen.
Dokumentet står också i skriande kontrast till ett flertal skrivningar i det partiprogram som Vänsterpartiet antog på sin kongress 2008, som exempelvis: ”Sveriges militära alliansfrihet, som idag hotas av EU:s militära ambitioner och NATO:s utvidgning, skall försvaras och stärkas”.

 

Vi socialister upprepar det vi redan skrev i en ledare i höstas (Internationalen 45/09) : Vänsterpartiet har idag – i en tid då hela vänsterflanken i svensk politik gapar tom – ett gyllene tillfälle för att få genomslag för en radikal politik. Partiet skulle göra betydligt mer nytta om man artikulerade en tydlig vänsterlinje istället för att fungera som en lågmäld kugge i en kommande regering som till stora delar kör vidare i samma gamla hjulspår som den nuvarande alliansregeringen.

 

7-9 maj går Vänsterpartiet till kongress. Vår förhoppning är att ett ökande antal medlemmar inför denna kongress blir alltmer kritisk mot den rådande politiken och samarbetet med S och Mp, att en majoritet säger nej till denna politik, att samarbetet avbryts och att partiet slår in på en ny kurs. Sverige behöver i riksdagen en vänster som är en vänster, en vänster som ser som sina huvuduppgifter att lägga fram såväl systemkritiska som systemöverskridande förslag samt fånga upp artikulera och understödja utomparlamentarisk kamp i fackföreningar och sociala rörelser.

Av ledarredaktionen

Här kommer Dagens citat efter en lång skitig arbetsdag, boxning samt pulkaåkning med staffen, och rejäla pussar av densamma:

”Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.”


- Herbert Tingsten, i ”Nazismens och fascismens idéer” från 1965

Fotoutställningen "Walls of glass" som ska ge en insikt i hur det går till i djurindustrin stoppas i skolor i Umeå. Skolchefen ansåg att det skulle bli "för starkt" för ungarna.

Jag tycker det där är knepigt alltså. Det är väl bara bra om ungarna får insikt i var köttet kommer ifrån och under vilka omständigheter! Ibland är jag så glad att jag har vuxit upp i en jägarfamilj på landet så det är inte klokt. Jag har inget minne av när jag såg mitt första döda djur, men hela familjen på min farssida är jägare så det måste ha varit någon julhare eller så, med ett fint skott i sidan med hagelhål och hagel i köttet. En höst sköts en älgtjur inte längt från vårt hus och jag och brorsan var såklart vid slaktplatsen ganska omgående. När jägarna hade stuckit därifrån med kroppen hämtade vi våra pilbågar och sköt i tarmpaketet.

Ganska bizarrt, visst, men barn är barn och barn utforskar. Jag visste att grisen vi hade skulle bli skinka till jul, kotletter, färs och filé även när vi sprang och matade honom med gröpe och kliade honom bakom öronen och tyckte aldrig att det var något konstigt. Jag ville vara med vid slakten av rent intresse men fick inte för morsan. Hon är ju också involverad i skolan och trodde kanske att det skulle bli för starkt för mig?

Dagens barn är tyvärr väldigt disneyfierade, de tillskriver djur mänskliga egenskaper, och det gäller i stor utsträckning ungdomar också. I höstas blev jag stoppad av en darrande tjej i upplösningstillstånd som ville att jag skulle avliva en duva som hade flugit in i hennes kontorsfönster, hon hade ringt till djurambulansen, men avböjt när hon fick höra att det skulle bli hon som fick stå för kostnaden eftersom duvan inte var försäkrad. Hon pratade klockren göteborgska, så hon var säkert betongbarn. Duvan var såklart stendöd, nacken satt på trekvarten.

Jag sätter en slant på att de säpo-stollar som försökte avliva Maud Olofssons påkörda ren genom att skjuta den i mulen i fjol också var uppvuxna i stan. Ärligt talat så tror jag att utställningar som "Walls of glass" skulle ha en stor betydelse för dagens barn. När jag var liten fanns inga som får för sig att djur och människor har samma värde och säger sig inte kunna bli brandman eftersom "de inte skulle kunna välja om de skulle rädda ett barn eller dansmössen först om det brann" (autentisk kommentar från en galning på ett djurrättarforum). Djur är inte människor.

Människor är djur, men det omvända råder inte. Den skeva verkligehetsuppfattningen kanske "Walls of glass" skulle kunna hjälpa till att sänka.