Arbetarperspektiv

Jag och frugan var ute i Hammarkullen på karneval idag. De som dansade i karnevalståget imponerade fett. Trots västan, regn och elva plusgrader dansade de på med stora leenden! Kamphunden lämnade vi dock hemma, inte schysst att dra ut en så låg hund bland så mycket folk och hög musik. Det är flera år sedan jag var där nu. Det har hänt massor i det skadade gamla området. De renoverar som sjutton, man har fått en bankomat (det vi kämpade som hårdast för när jag var med i S) och flera nya restauranger och affärer syntes.

Eftersom jag har bott i Angered i tretton år, och haft kompisar boende där många av de åren har jag varit rätt mycket i Hammarkullen. Jag har aldrig känt mig otrygg där, eller för den delen någon annanstans i Angered heller. Nu när jag bor i Lunden känns det ibland lite jobbigt att gå förbi de helsvenska fyllegängen som står på Sankt Pauligatan och Överåsvallen och väntar på bussen. De brölar, "skojslåss" med varandra, springer omkring och kastar saker. I Hammarkullen och Hjällbo var det också gäng som brölade, sprang omkring och hade sig, men de var oftast spiknyktra. Kristna (ortodoxa osh katoliker) som muslimer, man dricker inte jättemycket i förorten. De som gör det finns, men de sitter antingen på den lokala pizzerian eller hemma i varandras lägenheter.

När jag ska gå ut med kamphunden en fredagkväll i innerstan tar jag alltid på mig värsta kickerskläderna för att gängen ska hålla sig undan för mig och ofta vill jag stoppa jag ett knogjärn eller en blydagg i innerfickan om det är många gäng eller om de har levt riktigt jävel uppe vid vattentornet. Har hittills aldrig behövt använda varken det ena eller det andra, men det säger en del om var man känner sig mest otrygg.

I alla fall, jag saknar mitt vackra Angered så jag blir alldeles varm när jag kommer dit. Angered har sina fel och brister, men jag kan inte låta bli, jag äskar stadsdelen. Om jag bara kunde få en lägenhet där jag var garanterad att ingen spelade högt sent in på natten och jag slapp knarkare till grannar skulle jag så jävla mycket hellre bo där än i den här segregerade fylledelen av stan. 

Svinhundarna till vakter och poliser i Stockholms tunnelbanor slår till mot ytterligare en bloggare.

Johanna Sjödin skriver om en orättfärdig natt i fyllecell samt om väktarvåldet som Svensson inte vet finns i Sverige.

"- Det är en hälsofråga för vårdpersonal, för skolpersonal, skolbarn, klasskamrater, det är ju samhällsfarligt om det kommer människor här från andra delar av världen som bär på smittsamma, dödliga sjukdomar. Vi måste göra allt vi kan innan dessa sjukdomar får fäste i det svenska samhället."

Jimmie Åkesson förorenade i Borås igår avd. Men Jimmieboy, jag trodde ju att det handlade om kulturer, inte människor???

Temalåt: True Colours, Cyndi Lauper

Av arbetarrörelsens tre stora grenar dödades för 80 år sedan fem obeväpnade arbetare av svensk militär med en fascist som befäl. Militären var utkommenderad till Lunde i Ådalen där arbetarna vid Marmaverken strejkade för att få behålla sin knappa försörjning när de såg att ägarklassen fortfarande hade det lika bra som innan 20-talets kapitalistiska systemfel (det som vissa kallar lågkonjunktur) kom till Sverige och lilla Ådalen som med sin ensidiga satsning på trä och papper inte hade mycket att sätta emot världskapitalismen - mer än sin vrede. De gick i strejk.

Bolaget Marmaverken satte in strejkbrytare som kom inseglande från Stockholm på fartyget "Milos". Svartfötterna hade redan innan körts bort spontant, men kommit tillbaka under skydd av militär. De tidiga militäraktionerna hade satts in från det lokala regementet, men där hade såväl officerare som soldater släktingar i strejkkedjorna så det vart inte mycket av det. Då kallade Sveriges regering, på arbetsköparnas önskan, in militär från Östersund.

Där fanns inga släktingar till några strejkande arbetare, och resultatet blev fem döda och ett antal skadade. Detta var när statsterrorismen drabbade svenska arbetare senaste gången. Idag uppmuntrar högerideologer som Johan Ingerö till våld mot strejkande SAC-medlemmar och strejkvakter. Jonas Milton, VD för Almega, kräver att arbetarlönerna ska frysas i tio år för att kunna ge mer till de som redan har mer. Det är folk som dessa som inom en snar framtid åter kommer att kräva att militär sätts in mot strejkande i Sverige. För mera strejker kommer det att bli.

De strejkande mördade i Lunde i Ådalen får inte ha givit sina liv förgäves. Det är vår plikt som revolutionärer att ta deras arv och ilska vidare. Vi vill inte backa. Vi vill inte försvara det vi redan har! Vi nöjer oss inte med en bit av kakan, vi vill ha hela bageriet!

Ner med kapitalismen, ner med högern och "samförståndsandan"! Leve socialismen, leve vänstern och klassstriden!

"I helgen minns vi socialdemokraten Viktor Eriksson, kommunisterna Eira Söderberg, Erik Bergström, och Ernst Nygren, och syndikalisten Sture Larsson. Obeväpnade arbetare som sköts ihjäl av militären i Ädalen 1931. Det kunde ha utvecklats till en massaker av samma slag som vvärlden då såg i Europa och USA om inte jazztrumpetaren Tore Andersson hade blåst "eld upphör" och förvirrat soldaterna."

Tack till Erik och Patrik.

Vidrigt, så fullständigt vidrigt. Outsägligt äckligt och inte möjligt att fördöma på ett tillräckligt hårt sätt!

Saudiarabien, vilket är USA:s närmaste allierade i Mellanöstern efter Israel, importerar hundratals, kanske tusentals barnbrudar och sexslavinnor från främst Mauretanien varje år. I Saudiarabien har kvinnor inga rättigheter överhuvudtaget och när de här stackars småflickorna kommer i puberteten eller blir gravida slängs de ut på gatan och tvingas till horeri, antagligen tills de dör.

Det här visar wikileaks-dokument att USA känner till men skiter i. Bra jobbat, Hillary Rodham-Clinton! Var är din liberala jävla humanism i det här fallet? Men såklart du inte kommer att fördöma detta! Det skulle ju gå emot allt det som du och ditt parti i grunden står för: rätten att för den som kan köpa det han kan. Kapitalismen.

Det här får mig att tänka på Socialistiska Partiets kampanj mot Sverigedemokraterna som vi hade för ett par år sen:

Nu är det dags igen. Mina valkval. Den femtonde Maj går Västra Götaland till omval. Ett antal C-valsedlar hade slarvats bort, och på dem ansåg Valprövningsnämnden att hela styret för regionen vilar, så de kallar till omval.

Fair enough. Jag har som vanligt valkval. I år är de faktiskt värre än vanligt. Jag röstar inte på ett parti som inte har socialismen som grund, praktik eller motsvarande, och jag röstar inte på enfrågepartier heller. Det utesluter alla de här vansinniga små lokala partierna, hela Allians för Sverige, nazisterna och fascisterna.

Eftersom socialdemokraterna inte är ett socialistiskt parti i vare sig grund, praktik eller ens har ett likvärdigt program så åker de. Miljöpartiet behöver vi inte ens diskutera. De är ett marknadsliberalt grönkapitalistiskt parti vars politik är ett hån mot jämställdhet och arbetarkamp.

Vänsterpartiet då? Josefin Brink tog igår i en av de mest krälande artiklar inför Maria Rankka (timbro) avstånd från den fristående fackföreningen SAC. Jag är visserligen inte medlem men SAC står mig mycket nära. En kort stund efter att jag läst den okamratliga och arbetarfientliga smörja som Josefin Brink kväkte ur sig upplystes jag av en av Vänsterpartiets distriktsordföranden om att Vänsterpartiet har tagit avstånd från SAC i över 90 år, och ett parti som tar avstånd från en fri fackförening som står på arbetarsammanhållningens grund kan inte få min röst.

Kommunistiska Partiet? Pretty please?! Ett parti som bär fascistdiktaturen Nordkoreas flagga i sitt Första Majtåg och som dessutom inte har fattat att 70-talet är slut och kalla kriget likaså är lika lockande att rösta på som Svenskarnas Parti. Dessutom hyllar de fortfarande det fega mordet på Stalins värste opponent Leo Trotsky som är grundare till min international. Tjena att jag röstar på dem.

Rättvisepartiet Socialisterna vet jag inte ens om de ställer upp, men de röstar jag heller inte på. Det finns faktiskt ett ljus i mörkret. Ställer de upp i valet kan jag faktiskt för första gången komma att rösta på Feministiskt Initiativ!

Jag är hemma och mellanlandar på soffan med lite kebabpizza (dock inte någon sliboviza). Vi ska vidare till ett par kamrater sedan. Det var en trevlig Första maj, men lite kall som alltid. Var vakt på partiets möte på Järntorget och sen var det dags att gå i demonstrationståget med SAC. Vi gick med äldre blocket, vi som har barn och hundar.

Anders Svensson talade på vårt partimöte. Han sa en väldigt vettig sak. Vi lever i ett totalitärt samhälle i Sverige idag 2011. Det är det nog inte många som skulle hålla med om vid första tanken, med så är det faktiskt. Jag tror att det mer är folk som inte har koll på vad totalitärt betyder.

I Sverige idag genomsyras precis hela samhället av kapitalismen. Allt ska bedömas och värderas i pengar. Din köpkraft är helt avgörande för vart på samhällsstegen du får hamna. Inga andra krafter får vara närvarande, de utmanövreras fort och vi kan heller inte rösta bort kapitalets punggrepp om oss. Inget parti i riksdagen är beredda att avskaffa kapitalismen och enligt författningsskyddet i lagen FÅR kapitalismen i Sverige inte heller avskaffas.

Därmed är samhället faktiskt totalitärt. Du som tror att det måste gå SS-soldater på gatorna för att ett samhälle ska kunna kallas totalitärt får tänka om.