Någon som heter Mårten Schultz och som kanske är någon form av tyckare anser att det är fel av fackföreningar att utesluta aktiva Sverigedemokrater. Det tycker inte jag. Mårten Schultz (MS) tycker att en fackförening inte är som en fan club för twilightfilmerna. Där håller vi med varann.

Men sen barkar det fort utför. MS anser att fackföreningarna har "tilldelats" en makt som inte andra föreningar har. Men fackföreningar har inte tilldelats någonting. De har tagit någonting genom kamp. Precis som vi som producerar inte har givits något eller får något av de som anställer oss. Vi har tagit oss de få rätter vi har.

Mårten Schultz är inne på en farlig väg. Han antyder att han tycker att facken ska tvingas ta emot aktiva Sverigedemokrater som medlemmar. Ska då facken fortsatt vara (relativt, för politiskt är det ju ett skämt) självständiga sammanslutningar eller ska facken vara statliga institutioner som i Kina, Nordkorea eller Kuba?

Nej, såklart inte. Självständiga fackföreningar knäckte stalinismens Sovjetunionen. Självständiga fackföreningar är vårt enda värn mot kapitalistiska krafter, må de vara privata eller statliga. Om MS linje vinner och staten ska börja diktera fackföreningens stadgar är jag den förste att lämna och ansluta mig till en av de få helt fristående fackförbund som finns i Sverige.

Vi har haft tjafset med Sverigedemokrater och fack länge nu. Det tog väl en tre- fyra år att få dem att fatta att LO:s vägran att ha med aktiva inte är emot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter eftersom de endast reglerar organsieringen, inte vilka föreningar man får vara med i. Nu verkar det som om vi får ta tjafset igen.

Mårten Schultz: stay the fuck away från våra stadgar och våra värdegrunder. Om aktiva Sverigedemokrater vill vara med i en fackförening är det bara att sluta vara aktiva eller starta egna fackförbund. Förslagsvis då på nationalistisk grund. Så får vi se hur bra det blir.

I dessa dagar ser vi på det mest ömkansvärda sätt hur meninglös svensk politik har blivit. Vi har två block, vars politik innehåller blott marginella skillnader, kämpa som galningar för att ett parti vars rikdsdagsledamöter består av politiska amatörer, rättshaverister och slagskämpar ska få så lite inflytande som möjligt.

Det spelar väl ingen större roll om Sverigedemokraterna får vara vågmästare på den förda politiken, den har en skillnad blott i teorin blocken emellan. Svensk politik har blivit som samhållet den förs i: utslätad, tunn och innehållslös. Sverigedemokraterna är i sin självhyllande, självpåstådda radikalitet ett lika bra exempel på det som Vänsterpartiet. Sverigedemokraterna sträcker också rygg för EU-lagarna, för budgetdisciplinen och för utgiftstaken.

Jag tycker faktiskt synd om figurer som Hellboy och Jimmy Windeskog vars liv antagligen fick lite mening på valnatten. Jävlar vad de kommer att bli besvikna under kommande mandatperiod. De tjugo nyblivna sverigedemokraterna kommer att vara så översköljda av bara läsningen de måste göra nu de kommande veckorna. Mötena kommer att vara utan slut, det de kommer att begripa och orka ta till sig under dessa kommer att vara lite. Jag undrar om exemplevis William Petzäll från Borås vars största glädje med riksdagsplatsen var lönen och övernattninglägenheten, kommer att orka ett år ens.

Jag har för länge sedan givit upp om svensk parlamentarisk "demokrati" och de partier som säger att de vill representera svenska folket. Därifrån har vi arbetare inget att hämta eftersom alla partier bara förväntar oss vara röstboskap i valen och däremellan Boxer i Djurfarmen.

Men allt har inte bara varit uppgivenhet på det sista. Det har varit stilla road häpnad också. Socialdemokraterna fick bara lite över 30% i valet. Det förutspådde jag som LO-ungbloggare för kanske sju år sedan. Om 2014 sa jag att S kommer att hamna på 28% och det ser väl ut som om jag kommer att bli sannspååd på det också. Särskilt om Mona Sahlin vägrar fatta att det inte finns något annat alternativ för henne än att avgå som partiledare. Under de senaste partiledarna har sossarna konsekvent liberaliserats. Det är inget de är ensamma om, jag hörde lillebror Milliband i Labour säga idag att han vill se till att engelska fackföreningar ska vara fortsatt "ansvarsfulla".

Det vill säga, stillatigande gå med på alla försämringar som regeringarna vill ge oss, inte strejka eller vara olydiga på andra sätt. Undrar när sossarna kommer att vara så ärliga att de säger det som deras engelska systerparti säger rätt ut? Jag tror inte att det kommer att dröja.

Organisera er revolutionärt.

Jag tyckte att kommenteraren Martins inlägg under posten "Rappare skriver från fängelset" var mycket bra och mer än det. Det var gripande, känslosamt och utlämnande och ger en bra insikt i hur många växer upp i det vi kallar ett välfärdssamhälle idag. Jag mailade Martin och frågade om jag fick göra en postning av inlägget och det fick jag, så nu kör vi! Jag delade det längsta textstycket för att det ska bli enklare att läsa.

 

"Trots att jag är Svenne känner jag igen en hel del av det han säger. I min klass i en betongförort till gbg så var drygt hälften barn till flyktingar från fascister i sydamerika. Alla mina vänner var från sydamerika, för ingen hade lärt mig rasism.

Men de fanns de som hade lärt sig rasism, de brukade besöka vårt område. En klasskompis i lågstadiet blev jagad hem från skolan av ett par knivbeväpnade killar (BSS idag SD), vår lärare gav mig och en kompis till i uppdrag att följa Fredrico hem från skolan resten av hösten. När jag gick i fyran blev en klasskompis knivskuren i magen, BSS igen. Så K4L överdriver inte rasismen från den här tiden, rasismen var väl på den tiden det mest underdrivna samhällsproblemet. I mellanstadiet rörde vi oss i grupper, beväpnade, för vår egen säkerhet och våra vänners säkerhet. Jag blev rånad med kniv emot strupen första gången när jag var 9 år. Min första cykel fick jag äga i en hel dag innan den stals. Nästa cykel fick jag behålla längre, för att vi var vår egen polisstyrka, min cykel stals flera gånger i överfall. Men vi samlade gänget, beväpnade oss och tog tillbaka det som var vårt. Lite extra tog vi också, som böter.

Det var så det började, vi slog oss samman för säkerhet, men vi upptäckte att den styrkan kunde ge oss mer. Samla pant för att få ihop pengar till saker vi ville kändes jobbigt och som bortkastat arbete, allt var flyktigt i området, äganderätten för en unge aldeles särskilt flyktigt, varför sälja jultidningar och annat för något som du ändå inte skulle få behålla så länge. Så varför arbeta när man kunde ta det man ville ha, snatta visade sig vara väldigt lätt och jag blev snabbt ganska bra på det. Ja, även om man är bra göra alla misstag och jag åkte dit för snatteri när jag var 9 år gammal, det blev ett samtal med mamma, hon var helt chockad. Detta för att hon inte visste något om vårt liv, mamma hade nog bekymmer själv, så jag hade aldrig haft hjärta och berätta för mamma hur det var där ute, där jag levde min vardag. För att inte tynga min mamma med mer trubbel såg jag till att inte åka dit igen. Snatta för godis och läsk, förrådsinbrott för prylar, vandalism för spänning.

Första inbrottet jag var med om hände en dag när jag lekte för mig själv på gården. Två pundare började snacka med mig och lockade med mig till ett ställe. Väl där så ville de att jag klättrade in genom ett fönster och släppte in dem genom en dörr. Jag var ensam med dessa två skumma figurer och vågade inte backa. När väl uppdraget var slutfört jaga de iväg mig och hota med stryk om jag sa något till någon. Men vem skulle jag berätta för? Min neuritiska änka till mor, nej, jag skulle inte utsätta henne för det. Tala med läraren? Nej, det skulle gå tillbaks till morsan, polisen, nej, samma sak där.

Men mitt liv tog än positiv vändning till skillnad från ovanstående skribents liv. Mamma träffade en ny karl, vi flyttade till ett tryggt område med bra skola i en mindre svensk stad när jag fyllde 11 år. En plats där inga barn var beväpnade, där man kunde röra sig var man ville utan att riskera överfall eller rån. En plats där ett brännbollsträ användes för att spela brännboll och ha kul, istället för att användas som maktmedel.

Rasismen var problemet på den tiden precis som nu, det var inte invandrare som rånade oss, som överföll oss med kniv, det var inte invandrare som lärde oss stjäla. Det var vanliga pundare, alkisar, svenneungdomar och Sverigedemokrater. De var de yttre trycket som drev ihop oss i gäng och gjorde att vi beväpnade oss.

Var var polisen under allt detta kan man fråga sig. I sina radiobilar, polisen hittade inte området, polisen hade ingen anknytning till området, polisen lämnade inte sina bilar och höll sig på bilvägarna. Var var lärare och annan vuxen personal som brukar kunna hålla ett vakande öga på barnen? Samma där, de hittade inte området, hade ingen anknytning till området, visste inget om området.

I olika områden har man olika perspektiv, i ett område ser man folk som arbetar och lyckas, då kan man börja tro att man själv kanske skall göra det. I ett annat område ser man bara pundare, alkisar, våld och brott, vad ser man för möjligheter då?

Det är en styrka och en förmån att få se samhället ur alla perspektiv. Tyvärr fick de jag lämnade kvar där, i många fall, aldrig se ett annat perspektiv. "

Det var väl det jag visste hela tiden att David von Arnold hade skurit sig själv. Försöker han skapa SD:s emo-sektion eller? Jag förstod direkt när jag läste om det att det var "tejpa-fast-bruden-i-trapphuset-och-skylla-på-AFA"-varning på hela historien. Ingen i träsket hade hört något, ingen visste något om saken.

Och rättsmedicinalverket konstaterar att David von Arnold med 99% säkerhet har skurit sig själv. Han har väl alltid drömt om en svastika i pannan antar jag?

---

Under strecket: såg för övrigt att den alltid lika underhållande Dragan Klaric hade tagit avsked från SD nu. Det var väl det jag visste att det sved att bli petad till förmån för en rågblond svenska. Ser du nu, Dragan? I hate to say I told you so. De gillar helt enkelt inte såna som du. Har det sjunkit in nu?

Att påstå att brottslighet skulle sitta i generna hos vissa människor är ju själva definitionen för rasism, och det framför sverigedemokraten Thomas Karlsson, 51, från Trollhättan.

Begriper inte vem SD tror att de lurar med slipsarna och kavajerna? Det är inte värst långt in i garderoben de har hängt uniformerna, kopplet och ridpiskan. Stövlarna står såklart stand by och putsade precis bredvid. Men det visste vi ju redan...

I den här länken kan ni beskåda Sverigedemokraternas pressekreterare och en som kandiderar till riksdagsledamot gå runt och slåss med och ofreda folk på stan.

Aftonbladet skriver om det. Erik Almqvist låtsas som om det regnar.

De som vill fucka facket för alltid och andra som tror att vi aldrig mer kommer att komma tillbaka till en situation i Sverige där arbetare tvingas stå med mössan i hand och det därför är säkert att rösta på högern kan ju läsa detta och begrunda hur det blir utan starka fackföreningar.

"Inte är det många som skulle säga att de är nöjda med lön och övriga arbetsförhållanden. Det förs också en ständig strid om dessa villkor. Även om den svenska avtalsmodellen ständigt är utsatt för attacker från arbetsgivarhåll och högerpolitiker så har vi ändå starka fackföreningar att tacka för att vi fortfarande kan rida spärr mot en alltför ohöljd  exploatering av vår arbetskraft.

I många andra länder är det inte lika givet att det fackliga skyddet finns. I Förenade Arabemiraten inträffade en händelse som kan belysa detta. En 30-årig indier som arbetade som hissmontör för ett lokalt hissbolag, tog sitt eget liv, efter att ha arbetat under slavliknande förhållanden.

Han körde en dag i början av juni undan hissen från bottenplanet, öppnade schaktdörren och klättrade ner i schaktgropen och återkörde sedan hissen till bottenplanet. Han fäste därefter ena änden av ett rep i korgramens underbom och den andra knöt han som en snara runt sin egen hals. Därefter väntade han bara på att någon skulle kalla på hissen och skicka uppåt i den 43 våningar höga fastigheten. Så skedde naturligtvis också.

Det tog tre dagar innan kroppen upptäcktes. Den hade då gjort oräkneliga resor upp och ner i schaktet, krossats och manglats av balanslinskivan och sträckvikten till en oformlig blodig massa som låg på gropgolvet.

Man fann i kvarlevorna ett avskedsbrev som förklarade hans agerande. Det framgick att hans arbetsköpare inte hade betalat ut lönen på sex månader och att hans familj i Indien som han hade försörjningsansvar för därför hade ekonomiskt ruinerats. Den arme indiske hissmontören såg ingen annan väg ur sin svåra situation än att ta sitt eget liv.


Percy Kindahl."

Införd i Elektrikern Nr 6 2010. Det enda jag har ändrat är det felaktiga ordet arbetsgivare till det korrekta arbetsköpare//Nicklas Eriksson

Jag har alltid tyckt att Kartellen suger musikaliskt. Svensk gangstarap är så jävla löjligt. Men medlemmen K4L skriver här om sin uppväxt i Sverige efter att hans familj tvingats fly från terrorns Chile. Eftersom det är dagen efter kuppen som CIA iscensatte mot den folkvalde presidenten Salvador Allende så publicerar jag hans text här. Den är läsvärd, särskilt delen om organiserad brottslighet rekommenderar jag alla folkpartister, moderater och sverigedemokrater att läsa.

Debattartiklar » Valet 2010

Rapstjärna skriver från fängelset: Så sabbade högern mitt liv

VALET Hela mitt liv har varit ett socialt experiment för högern. I barndomen tvingades min familj fly från Chile efter att CIA iscensatt en statskupp. I tonåren började jag stjäla för att bli sedd av tjejerna från villaområdet. Idag sitter jag i fängelset medan Alliansen ökar misären i förorten. För att kunna få ordning på våra liv måste vi rösta bort nuvarande  regering.

Anledningen till att vi vill att vänstern vinner är uppenbar från min synvinkel, eftersom jag är uppväxt i ett utsatt område. Jag har sett hur ett utsatt område kan förändra barn och förstöra deras framtid, har sett gråtande mammors ögon efter att deras söner har dött av olika tragiska anledningar. Det är saker som sätter sina spår hos barn, och i ett rikt land som Sverige borde inte sådana saker förekomma. Men tyvärr har våra utsatta områden blivit ännu värre med åren, och jag tror att vänstern kommer göra mer skillnad för oss utsatta i förorterna.

 

Jag ska berätta min egen berättelse och hur förorten formade mig. I mitt hemland Chile hade vi det hyfsat bra, bostadsrätt, två bilar, gick i bra skola osv. Pappa var någon sorts fackledare, tidigare sjöman. Mamma kom från en mer uppnosig familj, morfar ägde bagerier, konditorier, cafeterior och fastigheter.

 

Från ettan till trean gick jag i Chilensk skola, en religiös skola, där jag fick MB för det mesta (Muy Bueno, det är ungefär som MVG). Men sen fick CIA för sig att införa en påtvingad högerpolitik genom en tyrann vid namn Augusto Pinochet, och där tog den fina historien slut. Ödesdigert blev det när min morfar tog sitt liv, men det är en annan historia. Vi fick gömma oss ett tag, flyttade runt och levde fattigt, där fick jag hungern presenterad för mig. Helt plötsligt hade man varken el eller vatten vissa gånger, misär helt enkelt. Men som tur är fanns det en snäll farbror vid namn Olof Palme (R.I.P), som hjälpte oss till Sverige.

 

Man anlände till olika flyktingförläggningar i mindre orter, Surahammar, Oxelösund osv. Och väl där fick man smaka på den svenska främlingsfientligheten. Vad betyder ”jävla svartskalle” undrade jag, dom här blonda killarna skrek det efter mig hela tiden. När jag fick höra vad det betydde, så satte man upp garden utan att tveka. Man fick stryck, blev förföljd i skolan, men man blev van. Man både gav och fick stryk.

Man var ändå entusiastisk, kommer ihåg dom där Domus butikerna med kundvagnar. Varje gång man drog igenom en vagn i en maskin fick man en frimärkeliknande sak, som man klistrade in i en mapp med typ 10 platser för klistermärkena. Kommer inte ihåg hur mycket man fick för dom, men jag driftade varje dag med dom där. Körde ett sidolöp med att panta burkar, och drömde om bättre tider. Det var lite riskabelt att panta burkar, för att i Surahammar var dom riktigt främlingsfientliga. Och driftig som man är, ville man ta burken strax efter att dom långhåriga blonda människorna slängde dom på marken. Vagnpass på Domus under dagen, och kvällspass på pantburkar i centrum och parker. Helgerna var guld, svartskalle hit och dit fick man höra, ibland blev man jagad men det stoppade inte mig från att göra mina pengar. FÖR ATT PÅ HELGERNA DRACK DOM SOM VIKINGAR.

 

Mina föräldrar var entusiastiska, dom ville sätta igång och jobba direkt men istället fick dom vänta på asylbeslutet och leva på socialbidrag. Farsan gick och jobbade ändå i Nyköpingsbro, han var DJ, alltså diskare hehe. Han var definitivt mer kvalificerad än det, men det fick duga så länge, han ville jobba ”i det nya landet”. Mamma, hon hittade någon moderattant i centrum som erbjöd henne jobb som piga, svart så klart. Mamma lärde sig svenska på ett år, och var väldigt utåtriktad, så att hon fick bli borgarfamiljens lilla ”Juanita” från Mexico. Som i amerikanska filmer. Mina föräldrar ville bygga upp ett hem, för att grejerna vi hade fått var rätt pundiga, iallafall för oss.

 

Farsan blev ditgolad till socialen av någon, så att han fick sluta jobba på Nyköpingsbro. Mamma började tjafsa med moderattanten, som trodde att mamma var en riktig ”Juanita” från Mexico, vi kom inte direkt från en hydda eller ett plåthus. Att bli nervärderad var inget mamma ville, så att hon stod på sig, därav konflikt och jalla bye.

 

Skolan gick så där för mig, jag lärde mig flytande svenska på ett år. Jag var den enda invandraren i klassen, så det var ju bra på det sättet. Fick svenska kompisar, och lärde mig snabbt dom svenska traditionerna. Men hela tiden fick man ”kriga” i skolan mot främlingsfientliga människor som var äldre och hade som sport att förfölja svartskallen. Skolan blev inget roligt då och jag började få medelmåttiga betyg.

 

Familjen fick uppehållstillstånd, och pappa fixade industrijobb i Jordbro, HEDPIPE hette stället, rörindustri. Vi flyttade till Stockholm och Jordbro, det var en helt ny värld. Där fick vi åtminstone svartskallar vara ifred, så det var skönt att slippa tänka på vilka vägar man skulle ta när man skulle handla och gå till skolan.

 

Att komma till Jordbro var ungefär som att komma till ”Beat street”-filmen, graffitimålningar på den grå betongen, hip hop och reggae var det som gällde. Gräsmattorna var nyklippta dock, bland alla betonghus. Mamma var rätt nöjd, inte visste hon att vi hade flyttat till ett segregerat miljonprogram? Jag menar utsatta områden i Chile ser inte ut som dom svenska direkt. Det blev mitt fall.

 

Jag fick springa fritt i Jordbro bland alla haschrökare, tjackpundare, heroinister och alla möjliga sociala problem. I skolan var man häftig ifall man sålde stöldgods liksom, inte om man spelade hockey eller var duktig på matte.

Mamma fick reumatism, pappas fabrik stängde och han blev arbetslös. Han sökte och sökte jobb, men fick inget. Mammas leder blev deformerade av kylan och hon blev sjukskriven med världens smärta. Hon låg och grät av smärta i sitt rum, pappa blev deprimerad och började ta till flaskan lite för mycket. För att senare skiljas från mamma.

 

Själv var jag i puberteten, kläder och sådant började bli viktigt, speciellt om man ville ha en snygg tjej från villorna, för att dom från villorna pratade jämt och ständigt om sina märkeskläder, resor osv.

 

Man ville inte vara sämre, och började snatta som ”alla” gjorde, och på den vägen hände det som hände. Man blev bra på det man gjorde, och helt plötsligt var man inlindad i en destruktiv livsstil. Pallade inte vara hemma, där var det bara ångest, så att alla tjuvar, pundare, alkisar blev min vardag.

Levde ”gatuliv”, gangsters och players blev mina förebilder, dom hade bilar, feta klockor. Inte som min pappa som satt hemma arbetslös med fet ångest. När mamma började märka vad som började hända med mig var det redan för sent, 19-20 år gammal, hade jag redan bestämt mig för att bli miljonär på brott. I Jordbro fick snubben som driftade bra kärlek och uppskattning, so what tha fuck, jag vill ha kärlek och uppskattning. Gick ut gymnasiet med medelbetyg. Var typ aldrig där, men gjorde gymnasiet för mammas skull. Samtidigt som jag lärde mig elektronik, och larmsystem. Ni kan ju gissa resten.

 

Åkte in i fängelse, och fick en till lillebror, vi blev tre bröder. Mellanbrodern fick en haschpsykos och utvecklade schizofreni, han har inte återhämtat sig än idag. Minsta brodern skulle inte gå samma väg som oss, så att jag bad mamma sätta lillebrodern med en svensk dagmamma. Hon gjorde det, och han fortsatte från årskurs 1 till 6 i skolan bland villabarn. Inte i jordbromalmskolan, det blev hans räddning. Han fick definitivt inte sätta en fot i Jordbro centrum eller på fritidsgården. Han fick enbart vistas hemma hos sina ”villaklasskompisar”. När han inte var hos sina kompisar, satt han inlåst hemma. Pappa fick jobb och öppnade ett mindre företag, mamma blev präst och lärde sig att leva med smärtan. För att senare återförenas med pappa.

 

Jag var redan fuckad, men min minsta bror gick det bra för, han har mycket bra betyg, går tredje året på gymnasiet och vill bli journalist. Han gör mig stolt. Idag när jag pratar med han brukar han kalla mig för ”smygkommunist” för att reta mig, jag retar så klart upp mig och börjar med ”du vet ingenting om livet, det är därför du säger så”. Riktigt besviken gjorde han mig när jag fick ett brev från han, där han talade om för mig att han ville bli polis. Jag svarade med ett fyra sidor långt brev som handlade om varför han INTE ska bli polis, det visade sig att han drev med mig hehe.

 

Min familjs liv är ett socialt experiment, min historia visar vad politikers giriga och ansvarslösa beslut kan göra med människor. Opriviligerade piskas för att dom priviligerade ska uppnå en ännu högre konsumtion.

Det finns gott om konsumtion i Sverige, men är det rätt fördelat? Mer än var fjärde ensamstående mamma lever under fattigdomsgränsen. Var tredje 20-25 åring i förorten är utanför. Inkomstklyftorna ökar dagligen, sjuka människor tvingas att jobba som maskiner, samtidigt som makten sänker skatter för priviligerade. Segregationen ökar, det måste nog vara rekord detta år. I många av landets invandrartäta områden har andelen invånare med invandrarbakgrund ökat de senaste åren. Högst andel har Hjällbo i Göteborg med 90%.

 

Friskolor, privatskolor och ökad segregering är en viktig förklaring till varför svenska elevers kunskap har försämrats. Friskolor och ökad segregering har lett till att barn med likartad bakgrund går på samma skola. Det innebär att den positiva inverkan som duktiga elever kan ha på svagare elever förloras. Segregeringen har även visat sig i undervisningen, det har blivit vanligare med särskilda grupper för ”svaga” elever, där stökiga elever sätts i ”rövarklasser” som saknar den pedagogik som krävs för stökiga elever. Men Jan Björklund säger ”stökiga elever är inte samhällets problem”. Det är säkert därför han har gjort det svårare för högstadieelever att komma in på gymnasiet. Nästan 14 000 niondeklassare fick i våras inte godkända betyg i något eller flera av ämnena matematik, svenska och engelska, därmed är de inte behöriga till gymnasieskolan. Nu är 11.9% obehöriga mot 11.2% förra året. Jan Björklund tror att mera disciplin ska hjälpa att bryta den negativa trenden. Lycka till i dom utsatta områdena, piskan slår bara tillbaka.

 

Vad händer i förorterna idag? Dom senaste fyra åren har det ploppat upp gäng efter gäng i Sverige, undrar varför va? Det förekommer ”social kannibalism” i förorten idag, folk skjuter på varann mycket mera, och det har eskalerat markant sedan 2006. Och hur försöker regeringen lösa problemet? Jo, genom mer poliser och ”hårdare tag”. Dom tänker iallafall inte ändra på den egoistiska politiken som ligger bakom den markanta ökningen av ” social kannibalism” dom senaste 4 mandat åren. Det är bättre att anställa en massa snutar och använda dom som en köttmur mellan dom utsatta områdena och villaområdena. Ge snutarna alla befogenheter som behövs för att piska slöddret, ”dom får skylla sig själva”. Hårdare tag förhärdar ”buset” den gör den mer hatisk och bitter, även mer rebellisk. Det blir för det mesta en motsatt effekt, men dom konservativa krafterna vill inte förstå det.

Kriminalitet och organiserad brottslighet kommer aldrig att övervinnas med konservativa neandertalarmetoder. Det borde historien ha lärt högerpolitiker. Nya lagar, förbud eller kontroller ger bara en falsk trygghet. Det går inte att kontrollera, trötta ut eller piska bort kriminalitetet. Folk måste börja inse det, dom ledande kriminologerna har fattat det liksom. Varför gör inte politiker det? Politiker är beroende av populism, och slagord mot kriminalitet ger alltid poäng. ”Genom att skrämma folket kan du styra dem”. Världens genom tiderna äldsta politiska trick. Beatrice Ask skickar ut en massa poliser till dom utsatta områderna, och tror att saker och ting ska bli bättre. Poliser skapar bara hat mot samhället och ställer ungdomar ännu mer utanför. Och att svensk polismakt är så pass korrumperad gör inte situationen bättre. En vettig människa med den minsta kunskapen i psykologi vet att människor enbart kan pushas till en viss gräns. När gränsen är nådd, då slår det bara tillbaka, och det som har varit en storm förvandlas plötsligt till en orkan.

 

Det förekommer daglig ”social kannibalism” i dom utsatta områdern idag, det finns ingenting för oss därute och samhället har satt en diskrimineringsbarriär som är svår att överstiga. Frustrationen och hopplösheten skapar hat för vissa och depressioner för andra, därav brott och missbruk. Tillgång och efterfrågan gäller även på gatan. Fattigdom och misär skapar begär av berusningmedel och droger, och simsalabim har vi en djävulsk formel. En ond cirkel som är svår att komma ur. Ansvarlösa högerpolitiker vill både äta kakan och behålla den. Dom vill sänka skatter och ha opriviligerade människor för att rika ska bli rikare, samtidigt som dom vill ha ett samhälle utan kriminalitet och utanförskap. Politiker som tar genvägar gör situationen värre för Sverige.

 

Varje miljonprogram är en cancerböld i varje större stad, folk måste börja fatta det. Svennebanan väljer istället att ge bistånd under olika tv-galor och känner sig jätteduktig och mänsklig, när stora problem finns ”i ett miljonprogram nära dig”. Problemet är för nära, och kräver mer engagemang, så att svennebanan väljer att ignorera problemet, och rättfärdigar handlingen genom att sms:a pengar till radiohjälpen genom Melodifestivalen. Så folkligt så.

 

Rösta på dom rödgröna, det är det enda rätta dessa dagar. Mänsklighet ska inte behöva ses som välgörenhet som Moderaterna vill att ni ska se det.

 

Jag är en fd kriminell och fängelsekund nuförtiden. Säg vad fan ni vill om mig, kalla mig drägg, avskum och allt man kan bli kallad. Jag skäms för en del saker jag har gjort i livet, men jag skäms inte för vad jag har varit. Det är svårt att göra det när man blickar tillbaka i livet, hedersman föddes man till. Rebell hela livet. F.T.W.

Till ungarna ute i förorterna vill jag hälsa att nu har ni chansen till förändra något, åtminstone ändra riktning på dagens politik. Bränn inte ner grannens bil, det tjänar ingenting till. Bränn inte ner skolorna, ni skjuter er själva i foten. Dom pengarna som bränderna kostar dras från det drabbade områdets budget. Alltså, dom utsatta områdena blir ännu mer utsatta. Rinkebyskolan där det var väldigt dåligt, den läraren av grekisk härkomst är en mycket bra man som bara vill er väl. Det är en människa som vet att det finns en person i er också. Det kan vara svårt därute, jag vet, har sett det med egna ögon. Men destruktiviteten kommer inte att leda någonvart. Babyface och jag pluggar här i fängelset. Om inte samhället vill släppa in er, sparka in dörren. Men man kan bara göra det med KUNSKAP. Det är lätt att säga det, jag vet. Har själv sett hur det kan gå till därute. Jag lider med er, tro mig. Aktivera er politiskt, demonstrera med slagord mot förtryckaren. Men bränn inte ner era områden, ni fuckar bara er själva grabbar.

 

Men nu har ni chansen, rösta bort Alliansen för det finns trots allt även bra politiker. Ta med kusiner, morbröder, ALLA. Även om dom inte har svenskt pass, kan dom ändå rösta kommunalt. Engagera er i era lokala kommunpolitiker, dom kan hjälpa er, men ni måste rösta på dom. Det är så ni förändrar, bli inga passiva jävla soffsittare, ut och rösta! BORT MED ALLIANSEN.

 

K4L

Centerns mirakelkur fungerar inte