Arbetarperspektiv

I dessa dagar ser vi på det mest ömkansvärda sätt hur meninglös svensk politik har blivit. Vi har två block, vars politik innehåller blott marginella skillnader, kämpa som galningar för att ett parti vars rikdsdagsledamöter består av politiska amatörer, rättshaverister och slagskämpar ska få så lite inflytande som möjligt.

Det spelar väl ingen större roll om Sverigedemokraterna får vara vågmästare på den förda politiken, den har en skillnad blott i teorin blocken emellan. Svensk politik har blivit som samhållet den förs i: utslätad, tunn och innehållslös. Sverigedemokraterna är i sin självhyllande, självpåstådda radikalitet ett lika bra exempel på det som Vänsterpartiet. Sverigedemokraterna sträcker också rygg för EU-lagarna, för budgetdisciplinen och för utgiftstaken.

Jag tycker faktiskt synd om figurer som Hellboy och Jimmy Windeskog vars liv antagligen fick lite mening på valnatten. Jävlar vad de kommer att bli besvikna under kommande mandatperiod. De tjugo nyblivna sverigedemokraterna kommer att vara så översköljda av bara läsningen de måste göra nu de kommande veckorna. Mötena kommer att vara utan slut, det de kommer att begripa och orka ta till sig under dessa kommer att vara lite. Jag undrar om exemplevis William Petzäll från Borås vars största glädje med riksdagsplatsen var lönen och övernattninglägenheten, kommer att orka ett år ens.

Jag har för länge sedan givit upp om svensk parlamentarisk "demokrati" och de partier som säger att de vill representera svenska folket. Därifrån har vi arbetare inget att hämta eftersom alla partier bara förväntar oss vara röstboskap i valen och däremellan Boxer i Djurfarmen.

Men allt har inte bara varit uppgivenhet på det sista. Det har varit stilla road häpnad också. Socialdemokraterna fick bara lite över 30% i valet. Det förutspådde jag som LO-ungbloggare för kanske sju år sedan. Om 2014 sa jag att S kommer att hamna på 28% och det ser väl ut som om jag kommer att bli sannspååd på det också. Särskilt om Mona Sahlin vägrar fatta att det inte finns något annat alternativ för henne än att avgå som partiledare. Under de senaste partiledarna har sossarna konsekvent liberaliserats. Det är inget de är ensamma om, jag hörde lillebror Milliband i Labour säga idag att han vill se till att engelska fackföreningar ska vara fortsatt "ansvarsfulla".

Det vill säga, stillatigande gå med på alla försämringar som regeringarna vill ge oss, inte strejka eller vara olydiga på andra sätt. Undrar när sossarna kommer att vara så ärliga att de säger det som deras engelska systerparti säger rätt ut? Jag tror inte att det kommer att dröja.

Organisera er revolutionärt.