Annie, jag är inte förvånad.
Jag började blogga för LO Ung, vad kan det ha varit, 2004? Något i den stilen? Jaja. Redan då anade jag vad som skulle komma. Internet hade förvandlats till högerns vidöppna dyngbrunn, och allsköns tokar var inne på våra bloggar och skrev all möjlig skit.
Dock fanns det undantag. Ja, inte när det kom till det ideologiska, men hon uttryckte sig annorlunda än de hatiska, och rädda sverigedemokraterna som tycktes lika många som de riktiga gråsuggorna som krälar fram när man lyfter på en riktig sten, reaktionären Linda Skugge, teknokraten Lennart Regebro eller våldsuppmanaren Johan Ingerö. Men det underliggande budskapet var lika illa som deras. Annie Johansson, numera Annie Lööf, näringsminister och ledare för Centern, var ständig kommentator på våra bloggar.
Hon och jag utkämpade mången bloggbatalj, och visst var hon vältalig. Men jag märkte tvä saker väldigt fort: hon var inte speciellt smart, och hon klarade inte av när man pressade henne. Därför är jag inte särdeles förvånad över att hon nu har problem med att definiera "Folkrepubliken" Kina som antingen diktatur eller demokrati.
Och följer hon samma mönster som hon gjorde då lär hon falla ihop som en origamisvan och försvinna ut i föredettingarnas mörker när hon har fällt några fler riktiga grodor och Centern inser att de inte kommer att klara spärren med henne som partiledare.
Jag hatar Twilight och True Blood.
Något av det absolut fånigaste jag vet är vuxna människor som bara älskar de här löjeväckande vampyrserierna Twilight och True Blood.
Personligen hatar jag dem. Skämskudde räcker liksom inte till när de bekanta på facebook gapar om hur mycket de älskar de här barnserierna.
Personligen hatar jag dem. Skämskudde räcker liksom inte till när de bekanta på facebook gapar om hur mycket de älskar de här barnserierna.
Hur långt når nazisternas gemenskap egentligen?
Det sörmländska nazistiska lokalpartiet som svinade ner Kortedala med sin närvaro förra helgen erbjuder ju, enligt deras apologet Jimmy Windeskog, gemenskap.
Ja men stå för det och dra en demo mot de svenska ungdomar som gjorde sig skyldiga till detta sviniga beteende då.
Ja men stå för det och dra en demo mot de svenska ungdomar som gjorde sig skyldiga till detta sviniga beteende då.
Dagens manifestation i Kortedala.
Idag hade, svårbegripligt nog ett litet rasistiskt lokalparti från Södertälje och Nykvarn bestämt sig för att det var en bra idé att skita ner namnet på en man som brutalt misshandlades på Kortedala Torg av ett fegt ungdomsgäng från Hjällbo. På plats i Kortedala i Göteborg.
För två veckor sedan slogs Carl-Eric Cevander ner och sparkades i huvudet av fler än fem ungdomar eftersom han hade civilkurage nog att säga åt dem när de jävlades med hans hund. Nu svävar Cevander mellan liv och död på sjukhuset, i koma, förmodligen med svåra hjärnskador.
Detta brutala dåd fördömdes av samtliga människor som var på Kortedala Torg idag för att visa sin avsky mot att det lilla lokalpartiet från Södermanland försökte kapa Carl-Eric Cevanders olycka för sina egna avskyvärda syften. Cevanders gode vän Peter Brüch från Härryda har i lokalradio flera gånger sagt att Cevander aldrig hade sympatierat med det rasistiska gänget från Södermanland.
De ungdomar som slog ner Carl-Eric Cevander var nämligen av utländsk härkomst. Hade det varit etniskt svenska ungdomar hade inte det rasistiska lokalpartiet lyft ett finger, men nu håller man på att ätas upp av ett från början ännu mindre parti, och det gör väl att man känner att man måste agera på något sätt.
I alla fall. Jag var där. Jag gick runt på torget och tittade och fotograferade. Jag bevittnade. Den här demon var annorlunda än de hundratals rödingdemos jag har varit på genom åren. Mängden "proffsdemonstranter" var nämligen påfallande liten och mängden vanliga människor påfallande stor. Kyrkan var där, socialen var där, fältarbetare, fryshuset och socionomer.
Men framför allt var där vanliga svenskar i alla åldrar och i alla kulörer och av alla trosinriktningar. Jag räknade en stor mängd muslimer, en hel del kaldéer och till och med ett par sikher. Det var säkert ett antal jehovas vittnen också.
Rättvisepartiet Socialisterna gjorde i vanlig ordning sitt bästa för att få det att se ut som om hela arrangemanget var deras, men det var det inte. Det var göteborgarnas, för det var vi som sa ifrån till de inresta främlingarna från Södermanland att ni har inte här att göra. Ni har inte rätt att parasitera som ett gäng asgamar på ett fruktansvärt illdåd. Ni ska härifrån. Och det var inte särskilt svårt. Företrädarna för det lilla rasistiska lokalpartiet var nämligen inte fler än såhär:
För två veckor sedan slogs Carl-Eric Cevander ner och sparkades i huvudet av fler än fem ungdomar eftersom han hade civilkurage nog att säga åt dem när de jävlades med hans hund. Nu svävar Cevander mellan liv och död på sjukhuset, i koma, förmodligen med svåra hjärnskador.
Detta brutala dåd fördömdes av samtliga människor som var på Kortedala Torg idag för att visa sin avsky mot att det lilla lokalpartiet från Södermanland försökte kapa Carl-Eric Cevanders olycka för sina egna avskyvärda syften. Cevanders gode vän Peter Brüch från Härryda har i lokalradio flera gånger sagt att Cevander aldrig hade sympatierat med det rasistiska gänget från Södermanland.
De ungdomar som slog ner Carl-Eric Cevander var nämligen av utländsk härkomst. Hade det varit etniskt svenska ungdomar hade inte det rasistiska lokalpartiet lyft ett finger, men nu håller man på att ätas upp av ett från början ännu mindre parti, och det gör väl att man känner att man måste agera på något sätt.
I alla fall. Jag var där. Jag gick runt på torget och tittade och fotograferade. Jag bevittnade. Den här demon var annorlunda än de hundratals rödingdemos jag har varit på genom åren. Mängden "proffsdemonstranter" var nämligen påfallande liten och mängden vanliga människor påfallande stor. Kyrkan var där, socialen var där, fältarbetare, fryshuset och socionomer.
Men framför allt var där vanliga svenskar i alla åldrar och i alla kulörer och av alla trosinriktningar. Jag räknade en stor mängd muslimer, en hel del kaldéer och till och med ett par sikher. Det var säkert ett antal jehovas vittnen också.
Rättvisepartiet Socialisterna gjorde i vanlig ordning sitt bästa för att få det att se ut som om hela arrangemanget var deras, men det var det inte. Det var göteborgarnas, för det var vi som sa ifrån till de inresta främlingarna från Södermanland att ni har inte här att göra. Ni har inte rätt att parasitera som ett gäng asgamar på ett fruktansvärt illdåd. Ni ska härifrån. Och det var inte särskilt svårt. Företrädarna för det lilla rasistiska lokalpartiet var nämligen inte fler än såhär:
Japp, här är de allesammans. Räkna bort de två fotograferna till vänster i bild, de tillhörde så vitt jag förstår inte främlingarna. Dessa figurer trampade dessutom på svenska flaggan ett flertal gånger under sin ömkliga uppvisning, något som jag blev rätt sur för.
Men Göteborg satte ett exempel idag. Vi visade att vi inte tar skit från de som försöker utnyttja vansinniga illdåd för mer splittring och att vi inte vill se fler såna galenskaper i vår stad.
Men Göteborg satte ett exempel idag. Vi visade att vi inte tar skit från de som försöker utnyttja vansinniga illdåd för mer splittring och att vi inte vill se fler såna galenskaper i vår stad.
