Arbetarperspektiv

Hatets sång.

av Leon Larsson (1883-1922)

Min sång, den är en sång om nöd och oförätter,
Om hårda gisselslag och seklers tyranni.
I blod jag diktat den i smärtans långa nätter,
Och sjunger den i sorg, i hat och raseri.

Min sång är ingen sång om den, som tåligt lider.
Och ingen glädjesång och ingen älskogslåt;
Nej, den förkunnar blott om storm och hårda tider,
Om kamp på ödslig hed, om död på blodigt stråt.

Min sång skall tona vilt kring gatorna och torgen.
Så vilt som stormens tjut och åskans tunga dån.
Den är en sång om kval, om smärtorna och sorgen.
Ett hämndens skri den är av nödens svultna son.

Jag har ej rum för frid, för kärlek och försoning,
En känsla har jag blott: ett djävulskt hat det är.
Och i min egen själ har helvetet sin boning,
Det är en avgrundseld, som sargar och förtär.