Arbetarperspektiv

Läser i DN att Fredrik Reinfeldt "längtar efter Mona Sahlins antirasistiska glöd". Han tycker att Håkan Juholt är en bakåtsträvare som inte bryr sig om vad Jimmie Åkesson säger och upplever att det är han själv allena som står för den antirasistiska kampen i riksdagen.

Jag tar mig för pannan. Det Fredrik Reinfeldt längtar efter är inte "Mona Sahlins antirasistiska glöd". Det han längtar efter är svenska folkets avsky mot henne. Och den avskyn kom sig inte på grund av någon antirasism utan på grund av att hon var en jävla översittare som folk inte kunde identifiera sig med.

Fredrik vet att Håkan Juholt och sosseriet är nere i brygga just nu, men att det är över tusen dagar kvar till valet. Folkopinoner kan vända snabbt, det har han själv fått erfara som moderat. Från ett 18-procentsparti under Bo Lundgren med endast kärnväljare som röstade M till ett 35-procentsparti har han gått, och han vet att hans överlevnad politiskt hänger på en valseger också 2014. Annars faller han som en tallkotte. Det är därför han går ut i sina mediemegafoner och kommer med sånt här trams.

För moderaterna är inte ett antirasistiskt parti. Fredrik Reinfeldt är inte antirasist. Moderaterna är ett konservativt kapitalistiskt parti och Fredrik Reinfeldt själv är en konservativ kapitalistisk politiker. Det finns inte något som heter antirasism i konservatism. Där tror man att alla har givna roller. Om det är av Gud givna roller eller sociala ("så är det bara-argumentet") faktorer som spelar in, det varierar från konservativ till konservativ. Om en person med låt oss säga afrikansk bakgrund (vilket Fredrik Reinfeldt själv anser sig ha, skrattretande nog. Dags för ett medlemskap i Afrosvenskarnas Riksförbund?) kommer upp sig, gör en klassresa och börjar tjäna ordentliga pengar, då var han liksom utsedd till det. Återigen varierande av Gud eller på rent socialdarwinistiska grunder.

Inom kapitalismen finns heller ingen antirasism. Det enda kapitalismen kan och är till för är att vinstmaximera. Där fruktar man arbetarnas organisering mest av allting eftersom man är plågsamt medveten om konflikten mellan arbete och kapital, och att den organiseringen (oftast) går emot kapitalismens vinstmaximerande intresse. Kapitalister utsår gärna split mellan arbetare av olika etnisk härkomst så att de inte ska ena sig mot kapitalisternas intressen. Svenska kapitalister vill att etniskt svenska arbetare ska se till de små, försumbara skillnader som finns mellan dem själva och arbetare av annan etnisk härkomst, religion, kultur och även hår- och hudfärg.

När konservatism och kapitalism förenas finns bara den antirasism som är en läpparnas bekännelse. Den återfinns även inom socialdemokratin, som har tron på ett storkapitalistiskt samhälle gemensamt med de konservativa. De konservativa är inga större supportrar till moderaternas, centerns och folkpartiets vurm för smårföretagande och entreprenad. Hur förklarar man annars att socialdemokraterna har styrt så länge och inget egentligen har ändrats?

Fredrik Reinfeldts ord om antirasism faller platt till marken. Hade han varit antirasist på riktigt hade han styrt upp, insett att marknaden vare sig kan eller vill ordna arbete åt alla, och att arbete och egen försörjning är den primära vägen till fred mellan folk och krig mellan klasser. Den vägen vill inte Fredrik Reinfeldt gå, för han ser hellre, i likhet med nazistiska Nordisk Ungdom, krig mellan folk och fred mellan klasser.