Arbetarperspektiv

Varenda dag nås man av nyheter om försämringar av välfärden i det samhälle som våra förfädera slogs för att göra bättre. Det går inte ett dygn utan att man ser saker som är symptom på det kapitalistiska samhällets epic fail.

Varje dag när jag kör genom Götatunneln har raden med skräp tillhörande Göteborgs hemlösa byggts på. Hela tiden hotas den offentligfinansierade verksamhet där jag arbetar av mindre medel och det är alltid något jag måste trolla med knäna för att lösa.

Idag läser jag två sådana saker i Göteborgs-Posten.

"Det lär kosta att få åka på de nya broarna över Sundsvallsfjärden, Skurusundet öster om Stockholm och Motalaviken. Regeringen tillsätter en utredning som ska lämna förslag på uttag av avgifter för de tre broarna, enligt ett pressmeddelande. Utredaren ska också se över villkoren för uttaget av trängselskatt."

Det här är ett typiskt exempel på en misslyckad samhällspolitik, det vill säga en liberal. Här ska bara de som använder de här broarna betala, vi andra ska minsann slippa i den låtsasfrivilliga idiotins namn. Snart kommer en sån här liten TT-artikel om att bara de som använder barnomsorgen ska betala och att vi andra ska slippa, jag lovar.

Det andra exemplet är om skolornas "sparkrav". Det här är ett av svenskans mest missbrukade ord genom tiderna, eftersom det antyder att det finns ett slut på sparandet någonstans i andra änden av den jävligt fuktiga, kalla och mörka tunnel som är liberal ekonomi, men det finns det givetvis inte. Nedskärning är ett rättvisare ord eftersom de som beordrar "besparingar" aldrig har tänkt sig en återställare av systmet såsom det var innan. De stackars greker som nu står inför ett stålbad av Guds nåde kanske hoppas på att deras (helt maktlösa) regering någon gång ska låta dem slippa ur greppet, men så kommer det givetvis inte att bli av sig själv. För att tygla liberalerna går inte med vackra ord, diskussion och "reformer". Lika lite som det går att diskutera eller reformera bort religiösa dårar går det att göra det mes ekonomiska dårar.

Religiösa skägg som med gravjordiga och nattståndna dogmer försöker hindra ungdomar att leva sitt fria liv och göra det de vill i svenska förorter hålls bara borta från gatorna och torgen med konfrontation, och detsamma gäller liberalerna. Om vi då pratar gator metaforiskt, för på våra gator och torg ser vi då aldrig till Hampus Magnusson (M), Jonas Ransgård (M) eller Axel Darvik (FP). De håller till i de fina salongerna, på Börsen, Peacock Dinner Club eller ute i Askim där de slipper beblanda sig. Där sitter de och nästlar sig in i vår ekonomi genom det vi kallar för demokrati och de flesta av oss faktiskt också tror på är en demokrati.

Men Sverige är verkligen inte någon demokrati bara för att vi får rösta vart fjärde år. Vanliga medborgare stängs effektivt ute från beslutsfattande genom regelverk lika effektiva som en mur av säkerhetspoliser. Andras pengar styr i stort sett hela vår vardag, andras pengar dikterar exakt hur fritt du tillåts leva ditt liv. Eftersom äganderätten till pengar är heligare än allt annat i hela det kända universum i Sverige är dina rättigheter underordnade ägarens till pengarna.

Liberalerna måste konfronteras de också, och hindras i sina onda uppsåt. De pratar sig trötta om sin eviga valfrihet, som lustigt nog mest tycks röra sig om vem du ska vara kund hos, men när du blir arbetslös, var är din frihet då någonstans? I händerna på den med pengar, precis. Är det rätt? Jag tycker inte det. Vi samarbetar i ett komplext maskineri för att generera de här satans pengarna som någon till sist sitter på i kraft av den orättfärdiga och lögnaktiga tesen att bara för att denne någon i början hade mer pengar än någon annan så har han rätt till de pengar som den andre har arbetat ihop.

Som sagt liberalerna måste konfronteras. Med det inte sagt att jag förordar att du ska gå ut och slå första bästa moderat eller folkpartist på käften även om det är nog så frestande många gånger. Det finns ett ryskt ordspråk som säger att man inte drar sabel för att krossa en lus. Du ska inte bli lika låg som högermannen Johan Ingerö som med liberalernas vanliga förtäckta ordalag har uppmanat till våld mot fackliga aktivister. Nej, du ska kräva svar av dem. Du ska dyka upp som gubben i lådan när de gör sina dagliga aktiviteter för att ställa frågor till dem, allt inför deras grannar, vänner och släktingar. Du ska engagera dig i något parti som står emot dem och du ska föra en revolutionär politik som inte tar hänsyn till den falska äganderätten utan vet att fördela inte bara skattemedlen utan även ägandet demokratiskt. Du ska göra din fackförening till ett kamporgan och stå emot idiotiska, medlöpande och destruktiva beslut på din arbetsplats och motverka att arbetare ställs mot arbetare. Du ska kort sagt inte nöja dig med en del av kakan, du ska ta hela jävla bageriet!

I alla fall. Göteborgs medelklass håller på att syna sig blå efter den skola som har minst barngrupper för de yngre  och bäst betyg för de äldre eleverna. Detta för att moderaternas liberala politik säger att bara de som utnyttjar skolan ska betala för den. Det är inte vad det står i deras politiska manifest, men det är vad deras politik alltid har gått ut på, och det finns ingen anledning att tro att de har ändrat sig när vi ser verkningarna av den förda politiken. Det är samma sak inom vården, de vill att bara de som utnyttjar vården ska betala för den, och vilka är det som är friskast i samhället? Just det, deras väljare. De som är sjukast är de som är fattigast och de röstar inte på moderaterna i någon större utsträckning.

Spara, spara och åter spara. Det låter ju bra, men när man sparar lägger man pengar på hög. Man gör inte som Anders Borg et latronum, ger bort det i vinst till privata aktörer i riskkapitalbolag som inte går att nå.