En dikt om aftonen en söndag.




Ni skapar farlig spänning i samhället.

Ni med eran
jävla allians.
Ni med er glädje över skattesänkningar.
Ni med er lycka över polisens kränkningar.
Ni med ert bottenlösa oförstånd.

Tror ni verkligen att ni sitter trygga?
Känner ni er säkra när ni håller på Borg?
Tror ni att lyckan eran ligger i ert jobb?
Känner ni er glada när ni leker morgonpigga?

Ni är så lurade så det är inte sant.
Ni är såna ärkejubeltorskar.
Ni åker lika fort som jag när allting kraschar.
Ni kommer stå och gråta efterklokt.

Jag undrar ofta om ni menar allvar;
Bara en hund litar så på sina herrar
Som ni gör på den käre ledaren.
Där ni knegar, drar och sparar till er själva.

Ni tror det
kanske inte, men jag är
ändå ganska avundsjuk på hela packet
som utgör er usla kader.
Ignorance is bliss är ni: jag dör av stressbesvär.

Ni med eran jävla allians!
Ni som inte gjort en dag i arbetslivet.
Ni på skolor och de blå ungdomsförbunden
Ni får förlåta mig, min kverulans - men faktum är att ingenting är överdrivet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0