Olof Palme, jag minns dig allt.



Olof Palme 1927-1986.


Idag är det
som bekant 25 år sedan Sveriges socialdemokratiska statsminister Olof Palme sköts till döds på den iskalla Sveavägen i Stockholm efter att ha varit på bio.

Det är många
sossebloggare som skriver att Olof Palme tände en eld i dem. Det gjorde han nog i mig med, den brinner ännu. Men i mig tändes inte bara en eld utan även en insikt efter ett antal år i socialdemokratin, det som folk kallar den "demokratiska socialismen". Snacka om tårta på tårta då socialismen är helt demokratisk till sin natur. Det får mig att känna en dubbelhet, för Olof palme hatade personer som jag och gjorde allt som stod i hans makt för att rensa ur dem ur LO och han var med och grundade IB (informationsbyrån) för att regga revolutionärer ute på arbetsplatserna. Om Olof Palme fått som han velat hade nog inte mitt parti ens varit tillåtet i Sverige. Det är givetvis bara spekulation från min sida, men Olof Palme hatade verkligen kommunister.

Dock: saken är den att den reformism som socialdemokratin och Vänsterpartiet i riksdagen ägnar sig åt tar en fram till 1970-talet om vi ska se till samhällsutveckling. Eftersom all reformism i Sverige sker på borgarnas villkor så kommer man inte längre än vad de anser vara absolut pasabelt. Och det gjorde inte heller Sverige. Sedan 1970-talet, när vi fick de så kallade Åmanlagarna (LAS, MBL,FML med flera) så har egentligen arbetarrörelsen gjort ett enda socialt framsteg av riktigt värde, man har bara stått och stampat och försvarat vad man hade, och nu har man snart förlorat allt det.

Någon gång på 80-talet sa någon till mig att Sverige ligger tio år efter USA när det gäller allt; samhällsutveckling, ekonomisk politik, social politik och vad du vill. Det stämmer, vi ligger efter USA, men längre än tio år. I Wisconsin gick igår poliser som hade order om att köra ut de strejkande ur delstatsparlamentet, gått samman med de strejkande. I Sverige säljer vi ut allt som har med det gemensamma att göra. I USA hänvisar man till Tahrirtorget: kan de så kan vi har parollen varit. USA ser en för landet revolutionärt socialistisk utveckling. Sverige går bakåt till 1800-talets slut igen.

Så visst, världen hade behövt någon som Olof Palme igen. Men en som talade om en socialistisk världsrevolution och inte i det tysta om klassamarbete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0