Arbetarperspektiv

Det pågår ju någon form av kravaller i Storbritanniens städer. Vissa anser att de är politiska, vissa anser att det bara är förstörelselusta. Ungefär som här i Göteborg när det bränner till i Backa eller Tynnered. Tyckare från alla läger kommer upp lite varstans ifrån.

Det som sker är att David Cameron (tory) har startat skördetröskan och gett sig ut på fälten för att skörda det hans föregångare, den numera senila baronessan Thatchter, sådde. Hon slog effektivt bort fundamenten för tre generationer att få arbeta för sin försörjning, kunna skicka sina barn på utbildning och nu även att kunna känna någon som helst tro på framtiden och det gemensamma samhället.

Och David Cameron skördar. Med uttryck som man inte hade vetat om de kom från Bashar al-Azzad eller Moammar Khadaffi vid första påseendet. Han talar om grym hämnd, (ännu mer) repression, straff och gummikulor. Men sådant har aldrigfungerat. Storbritannien kan se fram emot ett fullskaligt klasskrig när Camerons efterträdare ska starta sin sköretröska om 30 år och "V for Vendetta" kommer att vara en realitet. Det mest skrämmande är att folk tror att Cameron sitter på lösningen.

Sveriges kriminalitet har aldrig varit så låg som på 70-talet. Symptomatiskt nog var detta även tiden då mest pengar satsades på kriminalvård och folk kände stor tilltro till framtiden och tillvändhet till samhället. Varför det var så har pseudofascisterna och deras liberala kusiner aldrig något svar på.

Men de här kravallerna är i högsta grad politiska. De är en oskolad, omedveten handling av ett trasproletariat som inte kan rikta sitt hat mot det samhälle som berövar dem allt någon annan stans än rätt ut, rätt på. Det är därför de slår sönder sitt eget närområde, det är därför som Tynnereds ungdomar tände eld i Tynnered när Askim där deras klassförtryckare lever ligger på andra sidan motorvägen. De har aldrig fått lära sig vem fienden är, de är inte skolade. Det är arbetarrörelsen som får ta på sig det här. Förr i tiden skolade vi barn och ungdomar att lära sig att fienden inte bodde två trappuppgångar bort utan i grosshandlarvillan, i Fabian Bengtsson-huset i Hovås och att fienden har exklusiva fester på Royal Bachelor´s Club längst upp på Viktor Rydberggatan.

Men det gör vi inte längre. Vi enskilda försöker, men de mäktigare bland oss i arbetarrörelsen lär ut att klassamarbetet är det viktigaste av allt, de lär oss att vi inte är kapabla att vara våra egna herrar, att vi måste ha stat och partiapparat att se om oss. Tror fan att vi står handlingsförlamade efter ett antal generationer då.

Det finns ett litet antal brottslingar som kravallar i London, Birmingham, Manchester och Liverpool. De ska dömas och avtjäna det av samhället utdömda straffet, inget snack om saken. Resten av dem är revolutionärer utan mål för sin revolution och de är födda in i sitt straff för brott de äldrig visste att de begick.