Arbetarperspektiv

Idag har Fastighetsanställdas Förbund lagt ett strejkvarsel mot bland annat företaget som jag är anställd av. Varslet omfattar också övertids-, mertids-, och nyanställningsblockad samt blockad mot inhyrning av personal mot allt arbete inom avtalet.

Min egen placering kommer inte att omfattas tills vidare, och jag är ändå på semester i fyra veckor. När jag är tillbaka är strejken garanterat över. Jag hoppas av hela mitt röda hjärta att förbundet inte viker sig för egofixeringens själva centralpunkt, Almega Tjänsteföretagen och dess egen Tengil, Jonas Milton. En man jag aldrig har haft det tvivelaktiga nöjet att träffa i verkliga livet, men vars plattnackar jag träffat och synat i förhandling.

Vi städare har det inte lätt. Få yrkesgrupper är så utnyttjade som vi, och få yrkesgrupper har ett så hårt arbete som vi. Jag har under min långa fackliga och politiska gärning aldrig träffat på en yrkesgrupp där folk kommer till sin arbetsplats en halvtimme innan arbetet börjar, sätter igång att arbeta och sedan går och stämplar in på den vanliga tiden - bara för att hinna klart sitt jobb utan att behöva stressa ihjäl sig. Jobbet är skitigt, tungt och jävligt tråkigt. Visst lämnar vi en skillnad efter oss som få andra yrken kan mäta sig med, men det är bara när vi inte är på plats som vi märks - och uppskattas.

Inte heller har jag stött på en annan yrkesgrupp där arbetarna tar med sig sina tonåringar för att hjälpa till (fast kollektivavtalet förbjuder det och resultatet av det kan bli sparken) med jobbet just för att de ska slippa bli sjuka av det.

Varje dag växer genom politiska åtgärder den redan enorma arbetskraftsreserv som gör att arbetsköparna subtilt eller rätt ut kan hota med den. Vårt yrke anses vara sådant att vem som helst kan göra det, trots att bara ett fåtal människor är utrustade att kunna göra ett bra städarbete, och det utnyttjar arbetsköparna till att köpa in kvantitet istället för kvalitet, ta ett par ekonomiska smällar och sedan bli av med besvärlig personal. Sådana som klagar och hävdar sin rätt. Och, gud bevare oss, sådana som agiterar på arbetsplatsen! Jag själv är ytterst försiktig och långsam i processen att ena arbetarklassen, för jag har sett Almega Tjänsteföretagen på nära håll. De är det mest politiska av alla Svenskt Näringslivs förbund, och de är en av de största klasshatarna. Jag vet vad de är kapabla till.

Därför, kamrater städare i alla företag som är varslade, önskar jag eder en god kamp. Kommer turen till min arbetsköpare skall jag ta på mig en strejkväst och göra min plikt mot min klass, såsom jag vet att ni kommer att göra er. Och nåde de eventuella strejkbrytarna.

Kämpa väl! För ingen kommer att göra det åt oss!