Arbetarperspektiv

Ett nytt steg i Nicklas Erikssons liv är härmed taget. Jag har fått ett nytt arbete. Inom ett fält där jag har min utbildning, det vill säga fastighetsförvaltning. Från och med förste augusti börjar jag på ett Stockholmbaserat företag och ska ha min placering i Göteborg. Jag ska lära mig hissar, och det ska verkligen bli skitintressant eftersom jag är dålig på såna.

Företaget jag är anställd av har mest kommersiella fastigheter, men har även bostadsrättsföreningar som kunder så vanlig fastighetsskötsel kan komma att bli aktuellt. Det roliga var att jag fick tillsvidareanställning med en gång, jag som var beredd på en provanställning och hade accepterat det! Jag trodde knappt att det förekom numera, men min chef gillade min utbildning så mycket att han inte tyckte att det behövdes.

Jag tar även ett stort steg i och med detta och byter fackförbund från Fastighetsanställdas till Elektrikerförbundet. Jag som varit medlem i Fastighets så länge och känner de flesta på förbundskontoret och flera avdelningar i landet! Det var med vemod jag ringde och ville ha övergångspapper kan jag säga. Nu ska jag lära känna ett nytt förbund med ny kultur, nya avtal och nytt arbetssätt. Men jag ser fram emot det. Nya steg i livet kräver nya vägar, nya sätt att tänka och inte minst nytt att lära.

Idag var jag på min arbetsköpares kontor och sa upp mig. Efter nästan tretton år lämnar man. Jag anställdes 1998 och det känns som om jag kan det nu, så det kändes faktiskt bara bra. Mitt arbete är inte jättesvårt, så det vore roligt om de kunde anställa någon av de unga killarna som jobbar extra där istället, men då får de nog lära sig att städa toaletter. För det kan inga unga grabbar. Jag har aldrig fattat vad som är så svårt med det. Jag var också ut till min placering och pratade med min teamledare som blev ledsen över att jag går. Jag har nog i alla fall satt mitt märke i det företaget efter fyra år som klubbordförande och tjogtals med inskrivna medlemmar i fackföreningen. Passade även på att prata med henne om blockaden som vi är uttagna i. Övertid, mertid och nyanställningar. Hon lovade att vara noga, ingen ska bli svartfot där sa hon. Schysst!

Jaja. I morgon åker jag och frugan till Gränna där vi ska ställa ut vårt lilla staffemonster på Rasspecialen. Det är numera den största staffeutställningen utanför England, så det är roligt. Eftersom staffen har ett sånt överbett kommer hon som bäst att få en nolla, staffar ska ha rakt saxbett. I sämsta fall blir hon noterad som ej bedömningsbar. Men vi åker mest för att ha kul i alla fall, och träffa människor man bara mött över internet innan så det struntar vi i. Eftersom det bara är domare från England och deras kennelklubb Crufts, så ska jag reta dem ordentligt genom att ställa ut i kilt. Vi ska bo i fyrbädds campingstuga, två kompisar till också deras sammanlagt fyra staffar till, så det blir fem hundar och fyra människor. Det första vi ska packa är luftkonditioneringsapparaten, damn!