Vad är grejen med hårdrock?
Vad fan är grejen?
De som vet säger att Sweden Rock Festival är igång. Uppenbarligen ska något hårdrocksfyllo (uppenbarligen, för varannan post handlar om alkohol) blogga därifrån för Aftonbladets räkning.
Jag måste säga att jag inte på många år (eller kanske inte alls) förstått det där med metal. Jovisst, jag älskar melodiös death metal som Avatar när jag jobbar eller cyklar och när jag tränar på gym får det gärna vara exempelvis System of a Down i mp3-spelaren. Men jag fattar inte det här med att "leva metal". Jenasvästar, nitar, weekend warriors, kamp mot, ja något (hårdrockarna verkar inte veta, men att de kämpar är tydligen viktigt) också denna eviga fylla som jag inte står ut med.
Att få stå i en kohage i Blekinge med näsan i den svettiga armhålan på en stolle med avklippt t-shirt, hemmagjorda Saxontatueringar och näven i vädret som vrålar "yyyyööölärrrgh", kallar sig för Örglyr Wargkük* och spelar bas i typ Nekrofilian Warpigs framstår inte som något jag vill betala tusentals kronor för direkt.
Jag har i och för sig aldrig varit på festival, men ju mer jag läser om det desto mindre framstår det som attraktivt att åka på. Ge mig en go reggae- eller skaspelning utan fylla men med desto mer galen dans och möjlighet att sätta sig och ta det lugnt emellanåt så mår jag bra. Är det dessutom inomhus eller i alla fall utan lera så mår jag ännu bättre.
Nejnej, festival-livet is a must! Tänk dig; smutsiga kroppar, onda halsar, skitigt hår, dåligt uppsatta tält, en hög av ölburkar och diverse annat skräp i mitten av tält-ringen (typexempel från förra årets fetsivalräder: http://fascistkalas.bilddagboken.se/p/show.html?id=224460012&directlink=1 ), dålig sömn, fläskig mat.. Låter det inte underbart? :)
Och att på köpet få se band man älskar och som dessutom är ena riktiga adrenalinförhöjare gör ju det till en fantastisk upplevelse!
Festivalen är den sekulariserade människans fasta. Mitt skitliv framstår som mindre hemskt när jag spenderat några dagar bland mäskdruckna punkare i en nerpissad sophög.
Sebastian; nej, det du beskriver låter som Helvetets förgård för en lat 35-åring. Dante själv hade inte kunnat beskriva det bättre:)
Det kanske är det som är problemet: jag älskar inga band alls och tycker inte om folksamlingar. Särskilt inte när majoriteten är fulla. Jag reagerar som en hund på berusade människor.
Daniel: jag förstår i och för sig exakt vad du menar (jag var på Frihetlig Första maj...) men det betyder inte att jag vill utsätta mig för´t.
Hårdrock är värdelöst för det ligger inte på topplistan. Om det nu skulle ligga på topplistan skulle det vara bra. För då är hårdrockbandet framgångsrikt och allt som är framgångsrikt är bra.
Dwight
Är det? Tycker topplistan i sig är rätt värdelös.
