Bara skit!
Entreprenadstäd i illustration borttagen på allmän begäran =)
Entreprenadstäd är fan i mig bara skit. Och det är all entreprenad också för den delen!
Kanske inte för den som köper in tjänsten, men för de som tvingas bort från en anställning där man var en i gänget, en anställd med en identitet, för att söka en tjänst (OBS, ingen garanti att du får den!) till en flackande nomadtillvaro mellan olika kontrakt där folk inte bryr sig om att lära sig vad du heter och inte heller kan namnet på ditt bolag är det ren och äkta skit.
Tillsvidareanställningar är lika vanligt förekommande som kameler i Värnamo innerstad också. Det dyker upp en någon gång om året när cirkusen är där, men sen ser du ingen igen bland alla projekt, visstider och vikariat. Jag fick min tillsvidareanställning tack vare att min arbetsköpare hade försatt sig i en situation där det gick att bedriva en form av utpressning mot honom, annars hade jag aldrig fått det.
Det går inte för skyddsombuden att göra det jobb som de ombud som verkar inom sin egen firma kan, "för då kan kunden bli sur och välja bort oss i nästa upphandling", så vi får ta en jävla massa stress, dålig arbetsmiljö, inga omklädningsrum, inga duschar, inga fikarum (vanligt att folk äter i städskrubben), inte hinner med sin avtalsstadgade timme lunch tack vare det förbannade entreprenadsystemet!
Entreprenadstäd är fan i mig bara skit!
Shit, var du tvungen att illustrera din artikel med just den bilden? Jag sitter faktiskt och käkar ;P Aja, bra artikel iaf.
Ha ha, "shit", ja!:)
Ja, jag håller med om att den inte är gullig, men det är så jag känner för formen mitt yrke har. Jag gillar att städa, det är inte det, men entreprenad kan bara... brinna!
Jo jag kan bara instämma i skiten, som f.ö. ser ut ungefär som på mitt vårdjobb idag :-)
I staden där jag bor sattes sjukhusstädningen på entrepenad vilket resulterade i ett sjukt jävla företag som pressade de anställda till max, och städningen fick stora klagomål eftersom bara en övermänniska hade hunnit städa vad hon/han skulle på utsatt tid. Men visst, så är det ju, viktigare att det blir vinst än rent!
Jag är lite kluven till det här med entreprenad - det ser ju ut fungera bra i vissa fall, men känns utomordentligt konstigt i andra. Städ trodde jag i min enfald var en bransch där det ändå borde fungera okej, men där ser man. Där jag jobbar har man lagt ut vaktmästeriet på entreprenad, vilket är mycket märkligt. Det vill säga, vi som ber om hjälp får vänta på att någon ringer och kollar med kontoret i Stockholm, när det är vattenläckor två våningar ovanför där de lokalansvariga sitter... Tycks ju som om det vore bättre att de på plats fattar besluten, men icke. Kanske bara är just den organisationen som är kass, men idén som sådan är ju konstig bara den.
Det kan alltså vara dåligt både för de anställdas villkor och för dem som köper tjänsten. Frågan är då varför man köpt den från början. :/
Kristina, det är ju exakt så det är! Vinsten är viktigare än såväl resultat som anställda. Facket kan inte göra något åt detta, det är det bara vi själva som kan.
Gustav: det du beskriver är några av de klassiska helvetena med entreprenader. Det låter typiskt för hela facility management-konceptet som jag känner det.
Anledningen till att man köper det är för att det låter bra i teorin: en entreprenör tar hand om det vi egentligen inte är så bra på (vad det nu kan vara), de är experter på det, så kan vi ägna oss åt kärnverksamheten. Men för att få en ekonomi i det så är man såklart tvungen att ta in det till ett lägre pris än vad det kostade att driva i egen regi. Det finns en anledning till att bemanningsföretagen var förbjudna i lag fram till 1991 eller när det nu var.
Helt riktigt. Det är ingen som vill betala och göra rätt för sig, man måste tvinga dem att betala. Man måste tvinga till sig allt här i världen, för ingen ger dig vad du förtjänar och ingen tänker betala det de lovat.
Det är vad jag kunnat konstatera efter en hel del förehavanden tillsammans med sk entreprenörer (för det mesta rikemansbarn som leker företagare).
Trygghet, frihet, jämlikhet är saker som man aldrig får till skänks, det är saker man tar.
