Arbetarperspektiv

På knuff.se vimlar det av indignerade inlägg från de mörkermän som villigt drar ut till sin allierade, Israels försvar. Man försvarar villigt över 800 döda i Gaza, varav dessa 200 barn. Man försvarar att skolor, sjukhus och bostadsområden bombas till grus med att påstå att motståndsmännen "gömmer sig bland civila". Ja hur fan skulle de kunna göra annat? Gaza är dryga 250 kvadratkilometer stort och har en befolkning på 1.5 miljoner.

Och dessa svenska högermän sitter här framför sina datorer med sina kaffekoppar och sina bullar och tycker att palestinierna ska gå ut på öppen mark och fight it out like men. De som aldrig varit med om värre än ett slagsmål i sjunde klass.

Dessutom, surprise surprise, måste även motståndsmän bo någonstans! De har familj! Barn att bry sig om. Ja, för tro det eller ej så är de vanliga människor. Det trodde säkert inte Erik Svansbo,  Dick Erixon, Dragan Klaric, Per Gudmundson, Patrik Ohlson, Johan Ingerö med flera liberaler/sverigedemokrater.

Lite lustigt att dessa i vanliga fall heta fiender bildat allians och tagit ställning för det israeliska massmordet i Gaza.

Anyway. De här pellarna har länge slagit mot oss med att vi som kritiserar Israel och inte är rädda för att kalla det de gör vid sitt rätta namn, skulle vara antisemiter (kandidat till årets mest utslitna ord?), alltså såna som är emot judar (ja egentligen araber med eftersom de också är ett semitiskt folk). De har i alla år låtsas som att vi aldrig har motsagt dem och inte brytt sig ett dugg om att vi socialister inte är antisemiter. För fan, vi följer ju en lära författad av två judar! Flera av de stora namnen i våra internationaler, partiledare och ideologer har varit judar! Vi har lika mycket emot judar som en pärlmussla har emot floden!

Det vi däremot har problem med, är den semireligiösa ideologi som vissa judar och även ickejudar (de ovan nämnda plus Fredrick Federley och Fredrik Malm) följer: sionismen. På de grunderna borde man kunna kalla de här männen för antikaukasier eftersom de är emot nazismen som vissa av kaukasiskt ursprung följer, men inte en vettig människa skulle få något sådant för sig. Uppenbarligen är de här herrrarna inte så värst vettiga.

Men här är grejen: jag tror att vi har slutat bry oss om antisemitkortet. Det känns så. Innan blev det alltid en spänd stämning i alla bloggar och i alla diskussioner när antisemitkortet spelades ut (förutom mossadbloggen som ger alla antisemitkortet och sedan tar tillbaka det om det skulle visa sig att stollen som driver bloggen har fel) och en lång utläggning om varför det är fel följde oftast från den för antisemitism anklagade.

Men nu verkar det som om det är slut på det, för numera är det mest "jaja, ska du inte ta och gå och lägga dig igen" när vi anklagas för antisemitism. Tillräckligt många har fattat att det går att protestera mot Israel utan att vara emot judar. Och nu framstår det allt svagare och mer desperata "antisemit!" som rena löjan, som det sista försvaret från ett gäng ihåliga män (och ett fåtal kvinnor) som börjar inse att de har satsat på fel häst och att de nog snart får rikta sin grymhet och lusta att slå ner på förtryckta åt annat håll. Om vi börjar skjuta bort det de har tagit till mer kraftfullt nu, att vi skulle hålla i lag med de dårreligiösa i Hamas som har mer gemensamt med deras koallitionspartner kristdemokraterna (de som sverigedemokraterna kommer att ersätta i "Allians för Sverige") så har de inget att slänga på oss.

Antisemit min röv. Och religion är ett opium för folket!