Arbetarperspektiv

Annelie Hulthén, ny ordförande i staden Göteborgs kommunstyrelse efter Göran Johansson, sätter igång med att möblera om i KS.

Anna Johansson kommer in som ansvarig för SDN-utveckling, storstadsfrågor och integration. Ett kompetent val. Anna har dessutom lyskraft och nog med pondus för att välta omkull moderaterna på bänken mittemot, det har hon redan gjort flera gånger om så det tvekar jag inte på att hon fortsätter med. Dock är det inte moderaterna som är jobbigast att ha att göra med i Göteborg, vare sig i KF eller KS utan det är näbbgäddorna Mikael Janson och Heléne Odenjung från folkpartiet. Jag var övertygad om att de var gifta med varandra tills jag fick reda på att så inte var fallet. De ser ut att förtjäna varandra och båda tror att de är roliga.

Visst, den mätte radhusstrebern Jonas Ransgård (m) från Askim försöker någon gång då och då (oh vad han vill vara Göteborgs egen Fredrik Reinfeldt!) , ochälskar att läsa sina egna insändare i GT, men det är faktiskt rätt löjligt att se hur trötta de åldersstigna moderaterna är i jämförelse med folkpartisterna. Vare sig Odenjung eller Jansson är särskilt gamla, och de har även den lille sprätten Axel Darvik, direkt från riksdagen med skamlöst högt avgångsvederlag på sin bänk. Gött att veta att jag bekostar hans studier. "Ett privilegium", sade Darvik om den saken när jag frågade honom, och visst har han rätt. Mina egna studielån bara växer.

Jaja. Kristdemokraterna finns i KF, jag vet bara inte vilka de är. Jo, en. En busschaufför, och just det, en urgammal man som heter Ture Jakobsson. Han lägger interpellationer om mat i äldrevården en gång var fjärde månad, emellanåt säger han inget.

Sedan är där bara Centerns partisekreterare Anders Flanking, och han bara håller med folkpartisterna. Sedan finns det ju ett mandat som är a waste of space också, men han pratar i genomsnitt en gång per kvartal. Den avdankade f.d. partiledaren Mikael Jansson från det rasistiska partiet (sd). Anna får inga bekymmer med honom heller. Han verkar skämmas över sitt parti de få gånger han öppnar munnen. Eller också är det gnälldialekten han skäms över.

Det blir mer intressant att se vad göteborgsvänstern gör nu när de tre har gift sig på riksplanet! Det blir en intressant nöt vars innehåll vi väntar på ska avslöjas. Vänsterns lagbygge är annars kompetent och stabilt med de unga krafterna Jöran Fagerlund, Ana Rubin, Ashraf Naseri och Christian Larsson som yngre fläktar och Eva-Lena Fransson, Leif Ståhl, Mats Pilhem och gruppledaren Marie Lindén som balanserande mer erfarna krafter.

Sedan tar Annelie Hulthén in Mats Arnsmar. Jag skäms, jag har suttit i samma KF-grupp som Mats, mött honom på fackliga möten och under valrörelser och allt, men ändå vet jag inget om honom. Mats får i alla fall ansvar för arbetsmarknadsfrågor (stackars jävel!) och stadsbyggnad.

Miljöpartiet med sin konstiga ordförande, urskånskan Kia Andreasson är som överallt annars helt opålitliga. Det kan bli spännande också. De har en lirare som heter Firas Almesri som jag personligen aldrig skulle lita på i sitt lag. Fast lita på en politiker? Hmm. När Lage Rahm stack till riksdagen försvann deras starkaste kort tror jag.

Det väntar en rätt intressant tid fram till 2010. Jag vill inte tvingas köpa bostadsrätt, så jag hoppas såklart inte att borgarna vinner för då är nog det område där jag bor bland de första att säljas ut.