Total besvikelse...
Gemensamma intressen eller inte, jag vill inte vara vän med dig mer, R.
Känner med dig. Har lite samma problem med ett par vänner. De är dock inte sverigedemokrater, så långt har det inte gått än. Men jag slår ned på deras rasistiska tendenser så gott det går, både med argument och rent känslomässig påtryckning. Det som kanske kan funka är det sista, då rasism inte är rationell. Men de är typisk medelklass som ser hur samhället de får mindre och mindre för sina skattekronor samtidigt som de har börjat känna sig otrygga. De letar efter någon att skylla på, ett offerlamm som de kan offra som en quick-fix på alla problem de ser. Tunnelseendet är totalt hos dessa.
De respekterar åtminstone mig, för jag bor i skiten och är fortfarande antirasist. De brukar säga så här: När negern flyttar in, flyttar de vita ut och det är de som far med de första flyttlassen som gapar högst om hur bra det är med mångkultur.
De pekar på politiker till både höger och vänster som verkligen breder på om hur fin mångkulturen är, medan de bor på tryggt avstånd från invandrarna. Överklass-antirasism är givetvis ett extremt hyckleri, den blir dessutom romantiserande. Detta för att denna etablissemangets antirasism inte kan tala om de problem som finns i de invandrartäta förorterna, de kan inte för då måste de börja tala om klassfrågor. Deras antirasism blir helt innehållslös, det genomskådar folk givetvis. Ignorerar man klassfrågor så finns bara rasism som etablerad förklaringsmodell och folk vänder sig till det de känner till och klass är det ingen i etablissemanget som talat om på länge.
Som Zizek påpekar i det här ypperliga talet som jag fick se hos LOKE:
http://ejnermark.blogspot.com/2009/08/slavoj-zizek-om-att-vara-revolutionar.html
På alla platser där fundamentalism har vuxit sig stark så har detta framväxande nära följt försvinnandet av vänstern. Det är således vi radikala socialister som är garanten för de liberala värderingarna. Jag drar paralleller mellan fundamentalism och rasism, för de är bägge förenklingar och folk vänder sig till den förenkling som ligger närmast för dem. I Afganistan var det religion, i Sverige är det rasism.
Ja det är fan tragiskt.
Jag har bott i Angered och Bergsjön i tretton år. Längtar tillbaka varje dag (fan, jag måste åka spårvagn för att komma ut i skogen med hunden! Blä för stan!). Har aldrig förstått alla de här svennarna som säger sig ha blivit hotade till livet 24/7 innan de flyttade till Kobbegården, typ.
Jo jag känner till den där berömda utpekningen, men jag brukade alltid kontra med att majoriteten av alla vänsterpolitiker jag kände bodde i förorten och att det bara var ett fåtal som bodde i centrum och de finare stadsdelarna.
Såklart att det är vi revolutionärer som får agera grindvakter för den liberala friheten (ha!). Det ligger i latte-liberalernas natur. De är ju till och med för lata för att föra sin "kamp" om det inte finns ett coffee house på bekvämt avstånd.
