Arbetarperspektiv

Stefan Holm har ju avslutat sin idrottsliga karriär. Höjdhopp har precis som all övrig friidrott utom kraftgrenarna alltid lämnat mig fullständigt kall(jag tycker det är pisstrist helt enkelt), så den har jag inget att säga om, men han har alltid varit ett föredöme för andra idrottare. De flesta idrottsmän och kvinnor är att jämföra med modebloggare annars. Så otroligt inne på sig och sitt att de inte skulle märka om kåken de bodde i brann.

Men så inte Stefan Holm. Han har genom åren visat upp inte bara ett engagemang för samhälleliga frågor utan även så från ett vänsterperspektiv. Tror till och med att han öppet kallade sig sosse under förra valrörelsen om jag inte minns fel. Nå, han har gjort det i alla fall, skit samma när.

Och nu är jag säker på att partidistriktet i Värmland dregglar efter att få värva honom som lokomotiv. Men det hoppas jag att han låter bli. Inom socialdemokratin ska lojaliteten först och främst stå till Partiet och i andra och tredje hand till klass och övriga grenar på arbetarrörelsens träd. Holm är för van vid att kunna säga vad han tycker, och det skulle krossa mitt hjärta att veta att han får sitta med någon glad och trevlig (förvisso, men som ändå är en censor) ombudsman på partidistriktet och gå igenom vad som är okej och vad som inte är det för en "god" socialdemokrat. Men förstås, Stefan kanske köper det, och då är det väl okej antar jag.

---

Under strecket:

Det här undrar jag vem som bryr sig om idag. 924 palestinska flyktingar varav 361 barn hålls som fångar i ett ingenmansland mellan en motorväg och en stor betongmur mellan Syrien och Irak! Det är femtio grader varmt i skuggan på dagen, och om inget kommer till deras räddning kommer tillverkarna av små kistor att bli rikare än de redan är i Mellanöstern. När man ser sådant här undrar jag om denna svinaktiga mänsklighet som tillåter andra människor att behandlas såhär kanske ändå förtjänade att utplånas av ett skapat svart hål från CERN.