Arbetarperspektiv

SvD:s ledarbloggen befolkas av ett antal existenser som har åsikter, den ena mer skruvad än den andra. Den ende av dem som faktiskt kan skriva är skvatt galen, rasist och ideologisk orienterare med dyslexi och kalkyexi (ena dagen är jag svår anarkist i Göteborg, nästa är jag hårdmoderat...). You figure out who.

Men Ohyra skrev så underhållande om denna söta bloggs indignation över att Jason Diakité, a.k.a. Timbuktu gör reklam för någon underlig bingoberrasajt (jag antar att de hellre ser honom på socbidrag?) att jag kände för att basha dem lite grann jag med.

Patrik Krassén heter en av de existenser som härbärgerar på Ledarbloggen. Han skriver såhär. "Förhoppningvis snart medlem i NATO".

Käre Patrik Krassén. Det är ju inte så att jag missunnar dig, och gudarna ska veta heller inte Fredrik Malm, Edvin Alam eller någon annan bombliberal rätten till ett gött litet krig då och då! Det vore mig främmande! Det håller ju tillväxten igång, bevars, och ser till att man kan göra sig av med lite jobbiga regleringar som gör att ni kanske kan få lite billigare starbuckslatte på väg till jobbet på Ledarbloggen? Vad vet jag.

Men då hoppas jag, Patrik Krassén, att du och jag blir skyttegravskamrater i detta krig! Att vi får möjlilgheten att njuta tillsammans av att bli ihjälslagna med en skarpslipad spade eller flamade med eldkastare (snart 2009 eller inte, det är fortfarande så man rensar skyttegravar, bara det att de aldrig visar det på CNN eftersom det inte är möjligt att filma det från de femstjärniga hotell där CNN:s krigskorrar bor).

Eller varför inte hamna i samma stridsvagnsbesättning?Käre Patrik Krassén, det vore väl underbart att få dö pansarsoldatens egenpatenterade död med napalm eller annan självantändande agent indragen i lungorna eller helt enkelt kremerad och klar i ett förvridet metallskelett?


Nej, nu vet jag! Vad kul vi skulle ha tillsammans på ett fältsjukhus! Jag kunde dö av splitterskador efter en trampmina medan du kunde bli trippelamputerad! Vi kunde lära känna varandra under ett par minuter innan det svartnade av för mig, det låter väl ball?

Ja, det finns alla möjligheter att dö lite festligt/bli svårt skadad i ett krig! Och det underbaraste av allt: ingen skulle lyssna på om vi hade några klagomål, för vi hade ju fått betalt för det!

Såhär skulle det givetvis inte se ut. Jag och Patrik Krassén skulle inte vara förbandskamrater för Patrik Krassén skulle aldrig bli soldat alls i ett krig som vi som medlemmar i NATO skulle bli indragna i. Han tillhör intelligentian och skiktet under ledarklassen och jag är bara en vanlig sketen knegare som mycket väl skulle kunna tvingas ta värvning för att försörja mig och min familj under en underbar liberal NATO-stat där alla har möjlighet att få ta del av samhällets resurser. Jag skulle inte se till Fredrik Malm heller. Jag kan däremot tänka mig hans fru Gülan Avci hänga på sig kalasjnikoven av någon anledning...

Det är därför goddagspiltar till sketliberaler som Patrik Krassén och Fredrik Malm egentligen desperat vill ha oss med i krigsmaskinen NATO. För att de själva, och deras klass, garanterat ska slippa göra skitjobbet. Det de vill göra är att hänga medaljer på oss lemlästade arbetarkillar och tjejer, alternativt lägga kransar vid minnesmärkena (?) efter oss.

Krig är farligt och det har Patrik Krassén och Fredrik Malm fattat.