Arbetarperspektiv

I Göteborgs hamn kan en konflikt bryta ut natten till måndag.

Arbetsköparen har uttryckt en önskan om att få förhandla fram ett gemensamt avtal med både Hamnarbetarförbundet och Transportarbetarförbundet.

Hamnarbetarna har sträckt ut näven. Fattar Transport den?

Från Hamnarbetarnas hemsida:

"

---

   

2008 04 10

Vi vill ha ett starkt avtal
- tillsammans med Transport

Stuveriavtalet löper tillända den 31 mars i år och förhandlandet om nytt avtal inleddes den 20-21 februari med fortsättning en vecka senare. Det är svårt att veta vad framtiden bär sitt sköte men kanske var det så att en ny era inleddes i och med dessa förhandlingar eftersom Hamnarbetarförbundet och Transport för första gången satt gemensamt vid en förhandling på riksnivå.

Redan för två och ett halvt år sedan inleddes en trevande process med kontakter mellan de två fackförbunden och denna process har under senare tid tagit fart. Syftet från vår sida i Hamnarbetarförbundet är att söka skapa en förhandlings- och avtalskoalition med Transportarbetareförbundet så att båda förbunden kommer att stå för hamn- och stuveriavtalet på den fackliga sidan. En stor draghjälp i denna process har naturligtvis varit att arbetsgivarförbundet Sveriges Hamnar för första gången har givit officiell status åt en önskan att se de båda fackförbunden som gemensam motpart och tecknare av avtalet.

   

I syfte att komma åtminstone en bit på väg i denna process har förbundens respektive avtalsdelegationer träffats för att söka hitta gemensamma ståndpunkter och det var i ärlighetens namn inte så svårt. De, av respektive avtalskonferenser, fastställda avtalskraven skilde sig inte särskilt mycket åt och vi har i grunden samma intressen och alla är hamnarbetare som representerar hamnarbetare.

   

Bilden bör också kompletteras med det faktum att arbetsgivarna varit på offensiven under senare år. Att deras huvudorganisation Svenskt Näringsliv vill urholka arbetsrätten och försämra villkoren på arbetsplatserna har inte kunnat undgå någon som överhuvudtaget följer samhällsdebatten. Detta gör det viktigare än på länge att vi som hamnarbetare visar upp en gemensam front för att försvara våra intressen.

   

Svenska Hamnarbetarförbundets verkställande utskott har som en följd av ovanstående deltagit i de inledande förhandlingarna som  observatörer , men i själva verket har vi kunnat ha full insyn i och visst inflytande på förhandlingarna. Från båda förbunden har betonats den stora vikten av att det sluts ett ett-årigt avtal; dels för att framtiden är svår att sia om och att inflationen ökar, vilket brukar vara de fackliga motiven för korta avtal, men också för att ett kort avtal är av vikt för att hålla liv i den pågående dialogen mellan förbunden. Det senare motivet borde vara av intresse också för arbetsgivarsidan, om de menar något med uttalandet om att man vill se Hamnarbetarförbundet som avtalsmotpart.

   

Dessvärre gjorde arbetsgivarsidans förhandlingsdelegation en annan bedömning och förhandlingarna avbröts 28 februari i huvudsak p g a oenighet om avtalsperiodens längd trots vissa eftergifter från vår sida vad gäller mer flexibla arbetstider. Det råder nu osäkerhet om vad som kommer att hända men en inte alltför vågad gissning är att nya förhandlingsdatum sätts ut före avtalets utgång den 31 mars.

   

Det som hänt är något helt nytt sedan Svenska Hamnarbetarförbundet bildades i Örnsköldsvik för 36 år sedan (mars 1972). Under större delen av dessa år har förbunden bekrigat varandra och inte alltid med justa medel. Någon gång måste man dock kunna dra ett streck över gammalt groll för att kunna gå vidare och bli gemensamt starkare. Detta betyder inte på något vis att vi i Svenska Hamnarbetarförbundet är beredda att upplösa vårt förbund för att gå upp i Transportarbetareförbundet. Vi tycker att vi har ett bra och starkt förbund med sunda värderingar och en demokratisk struktur, som ger medlemmarna ett direkt inflytande över de stora viktiga frågorna. Vår direktdemokratiska beslutsordning upplevs som ett problem av - framförallt - arbetsgivarsidan, men också Transportarbetareförbundet, då man tycker att det är för omständligt med medlemsomröstningar. Vi ser inte alls detta som något problem och kan en tio gånger så stor organisation som hamnarbetardelen av amerikanska västkustförbundet ilwu fatta sina beslut på detta sätt så nog skall vi klara av det utan större tidsspillan.

   

Eftersom förbundets 12:e kongress äger rum i slutet av april kommer självklart frågan om gemensamt avtal och samarbete med Transportarbetareförbundet att bli en av de stora frågorna som då skall debatteras och utvärderas, men för oss förtroendevalda i förbundsledningen känns det så här lång rätt. Samarbete äger också rum i allt större utsträckning rum lokalt och i den turbulens som varit i Göteborgs hamn alltsedan förra våren har hamnarbetarna uppträtt gemensamt oavsett fackligt medlemskap och funnit detta vara en styrka.

   

Frågan är snarare om vi inte för vår egen skull som hamnarbetare, men också för hamn- och stuveribranschens skull, bör eller t o m måste fortsätta på den inslagna vägen för att säkra en bra framtid i hamnarna.

   

Björn A.Borg"