Utanför
För ett par timmar sedan pratade jag med partidistriktet.
Nu är jag officiellt partilös.
Nicklas Eriksson
Oberoende socialist.
Tråkigt kamrat! Varje gång någon går ur tänker man samma sak. Ifrågasätter sina egna ideal. Vad är det man jobbar för egentligen? Lätt att man hamnar i en nattsvart karusell har jag märkt.
Jag har i alla fall bestämt mig för att ta en dag i taget, se politiken som något positivt (för mig och för hela arbetarklassen), detta trots mina (och kampens) tidigare och kommande motgångar resp framgångar. Samt arbeta och framföra mina egna åsikter.
Jag tror du har gjort helt rätt kamrat. Du har funderat på det länge och uttryckt detta i min närvaro.
Jag hoppas vi ses å kan dricka kaffe, kanske en öl? Jag hoppas vi kan dela barrikad, att jag får stå vid din sida.
Oj, vad religiöst detta blev. Ja, du fattar nog.
Vad det gäller EU så får jag lov att säga att EU ÄR en nattsvart karusell. Det känns som att det blir få saker som blir bättre med EU och många som blir sämre. Hur fan ska -vi- (fri tolkning av ordet vi. möjligen vi som i arbetarklassen) - Hur fan ska vi hantera globaliseringen? Fackförbunden är ju bevisligen inte mycket att hänga i julgranen. Partierna likaså.
Globaliseringen är ett smart drag från kapitalismen. Det krossar det nationella och ifrågasätter våra arbetsmetoder.
För övrigt kamrat när det gäller arbetsmarknaden så känns det ganska grått. Mer å mer liberalisering och individualisering. Mer å mer utslagning. Usch å fy.
Ses och hörs kamrat!
MKH David Berglund, tillsvidare ordf för S-Tynnered
Tack för de orden kamrat, de värmer. Jag vet att det finns riktiga kämpar kvar i partiet, och särskilt i Göteborg. Vore resten av partiet som här hade jag kanske aldrig tagit beslutet?
Klart vi kommer ses! Inte bara delar vi ju samma ideologiska uppfattning, vi blir ju dessutom kollegor, och facket lämnar jag bara som död.
Ska du engagera dig i något annat politiskt sammanhang nu, Vänsterpartiet? Vill du gå lite längre ut finns ju Rättvisepartiet Socialisterna :)
Nej Calle det ska jag inte, i alla fall inte i första taget. Vänsterpartiet var inget självklart alternativ när jag blev politiskt intresserad och klassmedveten till att börja med. Ohlys utspel idag är mycket glädjande, för jag är rädd att politiken börjat gå mot ett slags tvåpartisystem liknande USA(som visserligen inte HAR det i teorin, men i praktiken) och jag tycker om mångfald och jag vill inte gå ur ett parti för att gå med i ett som bara är hjälporganisation till det jag just lämnat.
Vänsterpartiet har lite att bevisa om man säger så.
RS är definitivt inget alternativ. På papperet håller jag med om det mesta de tycker, men de tenderar att sätta sin egen organisation framför allt annat och är dokumenterat svåra att samarbeta med enligt en del vänner på den autonoma kanten. Dessutom skulle väl Kristoffer skicka sin rottweiler på mig om jag gick med där. Jag har ju varit (s)-ordförande i Lärjedalen där Hammarkullen ligger. I Hammarkullen har RS en av sina starkaste baser i Göteborg och där bor deras ordförande Kristoffer. När vi höll torgmöte där gick han runt och såg sur ut i bakgrunden men vågade sig aldrig fram.
Jag säger det igen. du borde vara vänsterpartist. det finns inget i dina värderingar i blogginläggen som går på tvärs med vår feministiska samt socialistiska vänsterpolitik, teoretiskt eller praktiskt. Det behövs många fackligt progressiva männsikor som du i vänsterfåran. Här är en intressant länk, när du känner dig mogen. du har inte gjort ett lätt beslut. Visserligen skulle jag själv aldrig ha kommit på tanken att bli sosse från första början. ;)
http://www.vansterpartiet.se/component/option,com_philaform/Itemid,225/
Partilös? Varför då?
Jag anar vem det är, men jag får be den namnlöse propagandisten för vänsterpartiet att presentera sig lite närmare, för jag är inte förtjust i anonyma inlägg:)
Alexandra: ja, det kan du läsa i posten "mina brev till tre kvinnor".
Välkommen till det osynliga partiet! ;)
Eeh... hur exakt vet man om man är med där om det inte syns?:)
Det var ett misstag då namnet halkade bort, men det verkar som om du hade koll på vem som skrev det ändå.
Fortsätt åtminstone den fackliga kampen!
Ha ha, jag trodde nog det var du, kamrat, men jag var inte hundra.
Facket lämnar jag bara som död. Arbetarkampen vilar aldrig, även om den till stora delar är omedveten. Synd.
Ja vem vill ha dig i sitt parti? Nåväl Afa kanske vore nått för en sån demokratihatare som dig
Du har sett fel, Roberth. Jag har gått UR, inte blivit UTESLUTEN.
Uppenbarligen vill både (s) och (v) ha mig. (s) vill ha tillbaka mig och (v) vill ha mig. Jag gillar inte afa:s arbetsmetoder, men jag gillar inte fascister heller.
