Arbetarperspektiv

Fascismen måste dö så att allt annat kan få leva.

Favorit i repris

Ja, ett grundläggande kriterium för att räknas som arbetarklass borde ju rimligen vara att man faktiskt arbetat, eller vill arbeta men är förhindrad av olika skäl.

Så jävla rätt skrivet!!!!

Det märkliga har tyvärr hänt att de som skriker högst om att alla måste arbeta är de som inte har den blekaste aning om vad hårt lönearbete är - och än värre att de motsägs av folk som har mage att kalla sig arbetarklass utan att ha någon annan referens än sin korta bakgrund i ett medelklasshem.

Det står mig upp i halsen när någon fjunig webbdesigner talar om att arbeta. Att sitta och leka med datorer är fan inte att arbeta! Att man får betalt för något betyder inte att det är ett arbete.

Vadå sitta och leka? Det är knappast så att en webbdesigner leker, han eller hon får ett kunduppdrag som måste utföras.

Hur definierar du arbete? Du menar alltså att det ska vara fysiskt betungande?

Nationalencyklopedin definierar "arbete" som "stadigvarande sysselsättning som ger försörjning och som vanl. är nödvändig (och tillräcklig) för detta".

Har du någon bättre definition?

En webdesigner kan aldrig kalla sig för arbetarklass med gott samvete. Det blir lika absurt som när plattnacken Ebba von Sydow tyckte att hennes läkar/skeppsredarföräldrar från Örgryte var arbetarklass för att de hade jobb.

Definitionen är intressant. Vad är den som inte har tillräcklig försörjning av sitt arbete då?

Det som retar mig är att människor som gör det de tycker är kul och har det hur bra som helst ekonomiskt uttalar sig om hur andra ska göra. Det är ytterst få förunnat att arbeta med det de tycker om att göra.

Men, låt mig då korrigera mig - med arbete menar jag förstås lönearbete - dvs att mitt arbete skapar värde åt någon annan. Jag har svårt att se sånt som normalt sett är fritidsaktiviteter som arbete, även om det är skapande.

Ytterst handlar det, enligt mig, om Marx gamla klyscha - förhållandet till produktionsmedlen - och min ställning i produktionsledet. Kan så vara att en webbdesigner utför arbete åt någon annan, men det finns en hel del folk som gör precis samma sak ideellt, bara för att det är kul.

Det är helt OK att jobba med det man tycker är kul - men man ska inte kräva av andra att de ska jobba med sånt de inte tycker är kul.

Det som retar mig är dels de jag skriver om som verkar tro att socialismen innebär frånvaro från arbete, men dels de otroliga idioter som tror att alla inom vänstern tycker att arbete inte har någon mening, som "Föredetta sosse" som kommenterar på Politikerbloggen.
De utgör förhoppningsvis i alla fall, en minoritet.

Varför kan inte en webbdesigner kalla sig för arbetare? De allra flesta är anställda på företag och skapar produkter som andra säljer. Idag är det vanligt förekommande att man söker sig till yrken efter intressen. Jag vill bli lärare eftersom jag tycker det är intressant, andra vill bli jurister. Varför skulle webbdesigners vara sämre?

Herregud, inte undra på att vänstern tappat så många röster de senaste åren. Ni verkar ju leva kvar i en värld där en arbetare är en grovhuggen karl som sliter i en gruva och sätter blicken åt öster...Problemet blir ju att denna grupp är rätt liten idag. Fler
och fler arbetar inom media- och IT-sektorn, färre i fabriker.

Så om det finns andra som gör det arbete jag själv gör men på frivillig basis som en hobby - då har inte jag ett arbete? Vad har jag då? Ni menar alltså att arbeten måste vara tråkiga?

Det enda kravet som bör finnas är att friska, vuxna människor försörjer sig själva. Om man lyckas hitta en försörjning som man tycker är rolig är det ju bara att gratulera. Eller är det fult, är man en avfälling från leden då?

Er definition på en arbetare är alltså ungefär så här,

"Person som för sin försörjning säljer sin arbetskraft, med reservation för personer som har yrken som inte är fysiskt betungande, eller personer med arbetsuppgifter som andra har som fritidsintresse, så som webbdesigners och journalister".

Då har inte Sverige särskilt många arbetare. Drar vi bort alla personer med icke-fysiska arbeten (lärare, läkare, journalister, spärrvakter, etc) och arbeten med uppgifter som kan vara roliga (webbdesigners till exempel) så tappar vi ju ett par miljoner på en gång.

En webdesigner har inte ett styrt arbete på det sättet. Han kan själv styra sina arbetstider, välja om han vill jobba hemifrån och påverka sin arbetssituation i så många fler aspekter än en vanlig knegare kan.

En lärare är heller inte någon arbetare, han är en lägre tjänsteman. En arbetare säljer sin arbetskraft, en tjänsteman sina tjänster. Samma med juristen, läkaren, domaren etc.

Spärrvaktens arbete är oerhört fysiskt påfrestande. Många som förstör både rygg, nacke och axlar på grund av ensidig belastning.

Mmm, vi lever i ett tjänstesamhälle och det kommer vi inte ifrån. Dock kommer antalet fjuniga webdesigners som inte kan borra upp en ny armatur eller inte förstår skillnaden mellan fas och neutral och inte kan lägga in en ny matta i hallen eller rensa sitt eget avlopp alltid att vara många och de kommer alltid att behöva våra tjänster. En kompis jobbar som golvläggare på en liten firma och skulle åka ut på ett jobb i en villaförort utanför Stockholm. Innan han ens lastat ut allt ur bilen var den första grannen framme hos honom och undrade om han kunde "göra" deras hus efter det han höll på med. Sedan rullade det på. Det här var för snart ett år sedan och de har inte slutfört arbetena i den förorten än.

Däremot utvecklas många yrken. De flesta utförs idag med någon form av IT-stöd och det har på många sätt varit bra eftersom det bidra till höjd lön.

Livelev, jag och många fler tänker inte som liberaler eftersom vi inte är det. Det verkar vara svårt att ta in? Nej, det är riktigt att antalet som måste duscha efter jobbet sjunker, men det innebär ju inte att vi som fortfarande måste det ska sluta kämpa eller trappa ner kampen.

Tja, ska du kategoriskt räkna bort alla tjänstemän och alla som kan rå över sin egen arbetstid från arbetarklassen så har du inte särskilt många arbetare kvar.

Det är lustigt, efter flera tillrättavisningar på Flasbhack om att löner och arbetsvillkor minsann inte spelar någon roll utan att en arbetare helt enkelt är någon som enbart kan sälja sin tid och sitt arbete så kommer ni och menar att arbetarklassen enbart är de som säljer fysiskt, betungande arbete. Det betyder ju att för varje år som går och antalet fabriksarbetare minskar så blir vänstern lite mer passé. Det är ju det enda sättet man kan tolka det på.

Spärrvakten säljer väl också en tjänst? Han producerar ingenting, utan han vaktar en spärr, vilket ju är en tjänst. Lärare blir också utslitna, det kan vara mentalt påfrestande att vara lärare, och även fysiskt då man står och går på hårda golv stora delar av dagen.

Men dessa är alltså inte sanna, riktiga arbetare utan medelklassquislingar som revolutionen måste ta itu med eller?

En klassisk högerargumentering brukar ju vara att vänstern är passé eftersom det inte finns tydliga klasser, allt fler får friare arbeten etc. Stora delar av vänstern har då försvarat sig med att det fortfarande handlar om personer som säljer sin tid och sin arbetskraft. Det menade väl även Marx, i kapitalet skrev han ju att det spelar ingen roll hur bra standard en slav får, det är fortfarande en slav. Rent marxistiskt borde det inte spela någon roll om en arbetare får 25.000 i lön som lärare, eller 17.000 i lön som städare, de är fortfarande tvingade att sälja sin arbetskraft och är fortfarande slavar under ett kapitalistiskt system.

Och rent realistiskt så borde väl vänstern tjäna på att inkludera så många som möjligt i arbetarklassen, istället för att tala nedsättande om den nya tidens arbetare?

Men lägg ner revolutionsfjanteriet nu.

Det är möjligt sett ur en rent marxistisk synounkt. Marx själv var ingen hamnsjåare direkt. Men läraren är ändå ingen riktig arbetare.

Nej, lönen spelar ingen roll, varför tror du jag inte tog upp den? Det finns slaktare som kan tjäna 40000 på ackord i LO-kollektivet och pappersarebetarnas avtal är oerhört generösa.

Den här meningen tycker jag är intressant: "Tja, ska du kategoriskt räkna bort alla tjänstemän och alla som kan rå över sin egen arbetstid från arbetarklassen så har du inte särskilt många arbetare kvar.". Nej inte i Sverige, men det betyder ju bara att det blivit fler rena arbetarklasskneg utomlands.

Och medan vi ändå snackar Marx: "Arbetarna har inget annat att förlora än sina bojor, men de har än värld att vinna; arbetare över HELA VÄRLDEN, förena er".

"Mona Sahlin sa att om man inte vill arbeta ska man inte ha a-kassa som stora delar av ung(?)vänstern gick ballistic."

Att arbeta (i Marx negativa begreppssform)är inget som någon arbetare borde vilja. Med önskan att förgöra sig som klass ligger ju självklart önskan i att inte tvingas till lönearbete. Vad Mona Sahlin säger är om man inte vill sälja sin arbetskraft så skall man heller inte äta.
Sen när i helvete skulle det vara proggresivt för oss arbetare att propagera för löneslaveri? Det här är djupt reaktionärt.
Det är inte vår plikt att arbeta, det är vår plikt att frigöra oss. Det är när vi inte arbetar (strejkar, maskar, saboterar) som vi är relevanta.



Och om klassdebatten.... Samhället är uppdelat kring två klasser. Självklart ska vi inte bortse från de olika skikten inom arbetarklassen men att börja ta till oss liberalers och annat mörkerfolks sätt att se på klass är vansinnigt.
Menar du att arbetarklassen är enbart de som tillverkar inom industri? Då borde ju rimligtvis inte undersköterskor, städare, utbildare, barnskötare, rehabiliterare eller folk inom hushållsnära tjänster?..därmot webbdesigners producerar hemsidor..
Känns som du är ute och cyklar lite nu Niklas.. eller jag kanske missar nån dold ironi?

Varför kan inte en lärare identifera sig som arbetare?

Men visst, det drabbar ju inte mig egentligen om ni socialister vill exkludera människor. Bara genom att säga att lärare inte kan klassas som arbetare har ni exkludera cirka hundratusen personer från arbetar- och socialistfacket. Tar vi bort alla webbdesigners, spärrvakter, journalister, poliser, sjuksköterskor etc så har vi bara en liten minoritet av befolkningen kvar.

Men vad händer när allt fler, även globalt sett, kommer bli tjänstemän och sådana med friare yrken?

Rent taktiskt borde ju vänsterpersoner istället försöka inkludera så många som möjligt, och ta till sig det faktum att den genomsnittlige arbetaren idag inte är Gunnar, 35 år som arbetar i en tung fabrik, utan lika gärna kan vara Erik, 24 år som arbetar på en webbyrå och gör hemsidor.

AK, jag tror att många arbetare, alltså personer som arbetar och försörjer sig själva, har svårt att ta till sig saker som bidragsfuskande, fullt friska autonoma och socialister säger. Gemene man uppfattar det som djupt osolidariskt att som frisk och arbetsför leva på skattebetalarnas bekostnad.

Calle: Ja du har till viss del rätt. Det finns en liberal diskurs som försöker göra gällande att arbetslös=parasit. Grejen är ju dock den att arbetslösheten är inbyggt i ekonomin, den fyller en stor funktion. Därmed är det en högerstrategi att försöka dela upp lönearbetare och arbetslösa i olika kategorier medans vi vill skapa en gemenskap.
Det är varken fullt eller osolidariskt att använda sig av arbetslöshetsersättning. Det är en rättighet som vi inte skall acceptera får ett skammens skugga över sig.
Jag tror inte heller att socialister eller autonoma i större grad än en resterande del av befolkningen nyttjar arbetslöshetsersättning.
Vad gäller diskussionen om fusk bör vi som socialister/kommunister sluta använda den termen och istället börja kämpa för högre arbetslöshetsersättning så att möjligheten att sluta ett jobb man mår dåligt av att gå till ökar samt att arbetsgivaren får komma med ett bra erbjudande för så att du väljer det framför arbetslösheten. Man så att säga vänder på steken.

Nej, AK, det gör du inte. Du missar ingen dold ironi. Jag anser att det är gammal hederlig arbetarmoral att göra rätt för sig och det står inte på något vis i motsats förhållande till min önskan om ett klasslöst samhälle på socialistisk grund, därför att även under socialismen kommer arbete att vara fullständigt nödvändigt. Inte på samma sätt som nu när vi går under
i stress, arbetsplatsolyckor på grund av uppskruvat tempo för en härskanse klass profits skull, men för vår alldeles egen skull.

Calle, det kommer aldrig att hända så länge vi har kvar kapitalismen som rådande ekonomiskt system eftersom grunden för det är produktion.

AK, btw, inte exkluderar jag tjänsteproducerande arbetare, jag är ju det själv. Men jag är ändå inte tjänsteman, du vet vad jag menar.

AK, självklart finns det i en liberal marknadsekonomi en inbyggd arbetslöshet i den mening att vid ett givet tillfälle så befinner sig en del av befolkningen i en övergång från ett arbete till ett annat. Det är egentligen inget konstigt. Man blir uppsagd eller säger upp sig, och är arbetssökande för kanske någon månad.

Arbetslös och arbetssökande betyder ju egentligen det. I Sverige har begreppen istället fått en betydelse som ungefär innebär att man är utan egen försörjning i flera år eller till och med årtionden.
Det är inte positivt, varken ur socialistiskt, socialdemokratiskt eller liberalt perspektiv.

I övrigt håller jag med dig.

Problemet i Sverige är alltså att vi haft en relativt stor grupp personer som befunnit sig helt utanför arbetsmarknaden under lång tid. Jag känner själv personer som är unga, friska och arbetsföra men helt enkelt inte vill jobba.

Att bidragssystemen utnyttjas på ett felaktigt sätt är ett problem.

Nej, den är inbyggd för att ägarklassen ska ha en arbetslöshetsreserv att hota med sänkta löner med, det är möjligtvis för folk i riktiga bristyrken det fungerar så som du beskriver det, och för folk med riktigt bra kontakter.

Det är därför a-kassan är en så suverän uppfinning. Den gör patron ur på det vapnet.

Jag både håller med dig och inte. Visst håller jag med om att det är så att man ska arbeta...Men din snäva arbetarklassdefinition håller jag inte helt med om.

Som en person som både jobbat i fabrik, lastbilsterminal, som egenföretagare (just webdesign), callcenterarbetare så får jag väl säga att just de saker som slår hårt på traditionella knegararbetsplatser faktiskt finns i en annan form på de nya servicearbetsplatserna. Övertid i drivor, press och stress, låga löner...Alltså, den ökande utsugningen så att säga.

Vänstern kan inte kosta på sig att definera bort folk som är i en snarlik situation. Arbetsgivarna tackar och tar emot när manchettproletariatet inte ingår i solidariteten och därför tror sig vara en annan best.

Kan ju konstatera att det var lite drygt 6000kr i löneskillnad mellan att jobba i ok tempo på en fabrik och slita sig nära nog sinnessjuk på ett kontor. (Fabriksarbetet var det mest välavlönade)

Ja där ser man vad starka fackföreningar gör:)

Nämen givetvis finns det definitioner, det gäller allt. Jag håller till exempel första linjens chefer som arbetarklass, de äger ingenting av företagen och de ryker lika lätt som vi vid omstruktureringar och downsizing.