Arbetarperspektiv

Nya Skattehöjarpartiet Moderaterna höjer skatten på snus igen. Inte 100% som de gjorde förra gången, det är klart, men i alla fall 2.70 ska priset upp på en dosa.

Det är egentligen inte det minsta förvånande. Vad man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen och med 65 miljarder i sänkta skatter måste man förstås ta pengarna som man vill dela ut till Sveriges rika någon annanstans ifrån. Det blir bland annat Sveriges snusare som får pynta upp ännu mer. Bland annat för att de inte kan köpa ryskt eller makedonskt smuggelsnus av någon tradarchaffis som cigarettmissbrukarna kan. De är hänvisade till att köpa de produkter som finns i Sverige, och gjorda i Sverige och det vet såklart Anders Borg.

Men jag tror att Nya Skattehöjarpartiet biter sig själva i röven med det här. Inför förra valet bytte man kostym och ljög om att man var ett arbetarparti, något som med all önskvärd tydlighet lyst igenom att man inte är (var är byggsmeden, undersköterskan, städaren, lastbilschaffisen eller tidningsbudet i regeringen?) och fick såklart en hel del röster av just arbetare. Men om Nya Skattehöjarpartiet bara bemödat sig om att titta lite på sin nya väljargrupp hade man nog snabbt kunnat konstatera att något putar ut i bakfickan på många av dem. En dosa snus. Dessa lär inte gilla den ständiga prishöjningen på deras snus. Och tvärt emot vad Nya Skattehöjarpartiet påstår (det är klart efter som det ju inte finns några riktiga arbetare i deras egna led. Jag är en riktig arbetare, har reflexkläder, kniv på byxbenet och måste duscha after jobbet och jag får ut ett par skändliga hundra mer i månaden) så har inte Sveriges arbetare fått det så in i helvete mycket bättre efter deras så kallade jobbavdrag att de känner att pengarna som rinner ur ymnighetshornet räcker till för att lägga 2.70 mer på varje dosa snus.