Arbetarperspektiv

Göteborgspostens skelettliberala krönikör Malin Lernfelt tycker att Saga Rosén från Liberala Ungdomsförbundet gör rätt när hon dissar sitt för för att de ska delta i "Marschen", ett evenemang för rörelsehindrades rätt till framkomlighet även i privata inrättningar. Saga skriver på sin blogg http://maktdecharge.blogspot.com om hur rosenrasande hon blir på det här oskicket.

Malin Lernfelt fattar inte bättre hon. Hon hyllade Saga Rosén om en annan grej, och när jag mailade henne om  hennes skyddslings åsikter får jag det här tillbaka:

"Hej! Jag måste faktiskt säga att jag helt och fullt håller med Saga Rosén i denna fråga. När det gäller offentliga institutioner så skall det självklart vara ett krav att man handikappanpassar. Utan undantag. När det gäller privat egendom såär det absurt att samhället skulle komma och styra och ställa. Tänk om jag till exempel helt ideellt drev ett litet museum i ett gammalt1700-tals hus och en handikappanpassning skulle innebära 1. Att jag skulle tvingas stänga museet eftersom det skulle kosta en massa pengar vilka jag inte hade. 2. Att ovärderliga kulturvärden skulle försöras. Eller om jag drev en butik och väljer att ta med mig min hund till buktikenvarje dag eftersom jag varken har råd eller lust att lämna bort den på dagarna? Är det inte upp till mig att bestämma själv då om jag vill handikappanpassa eller ha en allergizon i min butik? Tänk om jag skulle komma hem till dig och tvinga dig att anpassa ditt hem efter mina behov? Nä, någon måtta får det allt vara. "

Som sagt, hon begriper inte bättre. Eller det gör hon kanske? För om vi hårddrar hennes svar, vad innebär det? Jo att hon vill att privata affärsägare ska ha rätt att frysa ute handikappade om de vill. Jag undrar vilka mer lagar Malin Lernfelt anser att man i den heliga privategendomens namn ska ha rätt att skita i bara för att man vill eller med den dåliga ursäkten att man inte har råd (har man på marknaden att göra i så fall?)? Ska man ha rätt att strunta i en nödutgång? Ska man glatt kunna skita i att renovera upp elen som ligger och sprakar inne i väggarna? Ska en företagare ha rätt att skita i LAS, MBL, eller Arbetsmiljölagen bara för att han inte har råd eler inte vill helt enkelt?

Nu vet jag ju inte till hundra procent om det här stämmer, men jag körde unga Lernfelt på hitta.se. Hon var inte med, och det hade jag inte räknat med heller. Däremot hittade jag två Lernfelt i Hovås som är en av stans flådigaste stadsdelar, en i de yttre delarna av innerstan och en företagare.

Av detta drar jag slutsatsen: klassintresset ljuger aldrig.