Facket under attack!
Aron Etzler, chefredaktör på Vänsterns tidning Flamman skriver briljant i numret 20/12 2007 om det borgerliga medielandskapet under året och vad som blev de största skandalerna:
Under valet 2006 tillsatte borgerligheten med Reinfeldt i spetsen granskningsgrupper som satte upp hemsidor med namn som Enpartistaten .se och Valfeber.se. Angreppet skulle visa att socialdemokratin var vår tids överhet, en förtryckarapparat som styrde med Maktmis(s)bruk. Strategin lyckades, landsfadern röjdes ur vägen och ?det nya arbetarpartiet? fick makten. Men efter valet infann sig ett problem. Den världsbild som mödosamt hade byggts upp, där sossarna stod för alla samhällets problem, rasade. En ny överhet måste finnas.
År 2007 flyttades borgerlighetens ideologiska krigföring till den svenska fackföreningsrörelsen. På grundval av den mediala segern i konflikten runt Byggnads gick Svenskt Näringsliv- apparaten och de borgerliga opinionsbildarna i klinch med kollektivavtalen. När Hotell- och Restaurangfacket framgångsrikt genomförde en kampanj i Göteborg för att teckna kollektivavtal såg de sin chans. Företaget Wild´n Fresh utmålades som ett hederligt och typiskt småföretag med hjälp av den arbetsgivarfinansierade organisationen Centrum för rättvisa. Facket utmålades av arbetsgivarsidan som en "maffia" för att det försvarade det mest grundläggande i den svenska modellen, kollektivavtalen. HRF:s Carina Pettersson fann, när hon mötte människor på gatan utanför Wild´n Fresh att de hade fått en mycket arbetsgivarvänlig bild av konflikten. Att facket använde "maffiametoder" hade dominerat rapporteringen och de flesta hade helt enkelt inte hört att de anställda hade sämre villkor än kollektivavtalen gav dem rätt till.
- Nästan alla frågade: varför har ni inte berättat de här sakerna tidigare? Ja, svarade jag, vi har inte gjort något annat! Jag kände mig till slut som en sprucken grammofonskiva. Ett annat vittnesmål om det nya politiska klimatet i Sverige kom vid Videomix- konflikten i Kristianstad. Också den konflikten handlade om kollektivavtal. Strejkvakterna utanför Videomix har fått höra betydligt fler glåpord än hejarop. I lokalpressen skäller insändarskribenter dem för bortskämdhet. Kommentarer som `Ni visste väl vad som gällde när ni tog jobbet´ och `Det är väl inget synd om er´ från helt valiga förbipasserande vittnar om en uppluckring av det solidariska medvetande som hållit den svenska arbetarklassen samman i tider av arbetsgivar- och högeroffensiv" skrev Josefin Brink i Flamman den 1 november.
Konflikten runt ett äldreboende i Nacka kommun, Curanda, visade också på en ny tendens. Tidigare trygga kommunala arbetsplatser har blivit privata småföretag med betydligt sämre anställningsvillkor än tidigare.
- Vi har jobbat i en skyddad verkstad. Detta hade inte kunnat hända för 20 år sedan, sa Laila Rosberg, reporter på Kommunalarbetaren, om konflikten. På Curanda hade alla anställda timavtal och ingen vågade öppet vara medlem av facket. De som anonymt berättade om arbetsförhållandena kunde vittna om ett skräckvälde. Men någon nationell skandal blev det inte av det. Inte heller av Fenix Park, hästgården där ägaren försökte köra över sjuttonåriga blockadvakter. Nej, den mediala skandalen 2007 var att facket i Sveriges lägst avlönade bransch, hotell- och restaurang, stod upp för kollektivavtalen. Det är bittert att konstatera för en arbetarrörelse som inte har lyckats samla sig till politisk och medial offensiv under 25 år av marknadsliberalism. Men det är inte svårt att begripa.
Facket under attack
Under valet 2006 tillsatte borgerligheten med Reinfeldt i spetsen granskningsgrupper som satte upp hemsidor med namn som Enpartistaten .se och Valfeber.se. Angreppet skulle visa att socialdemokratin var vår tids överhet, en förtryckarapparat som styrde med Maktmis(s)bruk. Strategin lyckades, landsfadern röjdes ur vägen och ?det nya arbetarpartiet? fick makten. Men efter valet infann sig ett problem. Den världsbild som mödosamt hade byggts upp, där sossarna stod för alla samhällets problem, rasade. En ny överhet måste finnas.
År 2007 flyttades borgerlighetens ideologiska krigföring till den svenska fackföreningsrörelsen. På grundval av den mediala segern i konflikten runt Byggnads gick Svenskt Näringsliv- apparaten och de borgerliga opinionsbildarna i klinch med kollektivavtalen. När Hotell- och Restaurangfacket framgångsrikt genomförde en kampanj i Göteborg för att teckna kollektivavtal såg de sin chans. Företaget Wild´n Fresh utmålades som ett hederligt och typiskt småföretag med hjälp av den arbetsgivarfinansierade organisationen Centrum för rättvisa. Facket utmålades av arbetsgivarsidan som en "maffia" för att det försvarade det mest grundläggande i den svenska modellen, kollektivavtalen. HRF:s Carina Pettersson fann, när hon mötte människor på gatan utanför Wild´n Fresh att de hade fått en mycket arbetsgivarvänlig bild av konflikten. Att facket använde "maffiametoder" hade dominerat rapporteringen och de flesta hade helt enkelt inte hört att de anställda hade sämre villkor än kollektivavtalen gav dem rätt till.
- Nästan alla frågade: varför har ni inte berättat de här sakerna tidigare? Ja, svarade jag, vi har inte gjort något annat! Jag kände mig till slut som en sprucken grammofonskiva. Ett annat vittnesmål om det nya politiska klimatet i Sverige kom vid Videomix- konflikten i Kristianstad. Också den konflikten handlade om kollektivavtal. Strejkvakterna utanför Videomix har fått höra betydligt fler glåpord än hejarop. I lokalpressen skäller insändarskribenter dem för bortskämdhet. Kommentarer som `Ni visste väl vad som gällde när ni tog jobbet´ och `Det är väl inget synd om er´ från helt valiga förbipasserande vittnar om en uppluckring av det solidariska medvetande som hållit den svenska arbetarklassen samman i tider av arbetsgivar- och högeroffensiv" skrev Josefin Brink i Flamman den 1 november.
Konflikten runt ett äldreboende i Nacka kommun, Curanda, visade också på en ny tendens. Tidigare trygga kommunala arbetsplatser har blivit privata småföretag med betydligt sämre anställningsvillkor än tidigare.
- Vi har jobbat i en skyddad verkstad. Detta hade inte kunnat hända för 20 år sedan, sa Laila Rosberg, reporter på Kommunalarbetaren, om konflikten. På Curanda hade alla anställda timavtal och ingen vågade öppet vara medlem av facket. De som anonymt berättade om arbetsförhållandena kunde vittna om ett skräckvälde. Men någon nationell skandal blev det inte av det. Inte heller av Fenix Park, hästgården där ägaren försökte köra över sjuttonåriga blockadvakter. Nej, den mediala skandalen 2007 var att facket i Sveriges lägst avlönade bransch, hotell- och restaurang, stod upp för kollektivavtalen. Det är bittert att konstatera för en arbetarrörelse som inte har lyckats samla sig till politisk och medial offensiv under 25 år av marknadsliberalism. Men det är inte svårt att begripa.
Kommentarer
Trackback
