Ett litet smultronställe!
Jag har upptäckt ett underbart litet smultronställe i min närhet. I morse föreslog jag för min sambo att vi skulle åka och simma lite och menade då att vi skulle ta cyklarna ner till Valhallabadet och ta ett antal längder. Sambon som är starkt emot rutiner kom då med motförslaget att vi skulle åka till Åbybadet i Mölndal istället. Där har ingen av oss varit förut. Faktum är att jag aldrig ens har tänkt på att det finns sedan Mölndals kommun mer eller mindre tvingades gå in pch ta över driften efter att den private ägaren fått slut på pengar.
Åbybadet är från början en gammal underbar simhall av den gamla sorten som byggdes under 60- och 70-talen av de socialdemokratiska kommunstyrelserna för att alla skulle ha bra tillgång till motion utan krav på plånbokens tjocklek. Jag fullständigt älskar sådana. Ni vet, det vitbeiga kaklet, de brunmurriga träpanelerna, de stora badvaktskontoren byggda i konstiga vinklar och olika höjder men alltid så att bassängen ska kunna övervakas. De stora tjocka rullarna med linor till banorna, doften av klor och det höga taket med limträbjälklager.
Allt det här är för mig en påminnelse om en lyckligare tid. En tid då du inte behövde knulla i TV för att tillåtas bli någon så länge du gav avkastning, en tid då det sågs lite mer till människan och hennes personliga förutsättningar. En tid då service till medborgarna stod i fokus.
Åbybadet begåvades någon gång på nittiotalet, säkert, med en nyare del med vattenrutschbanor (me like a lot!) och bubbelpooler (me like not at all!). Vi var på badet i över en och en halv timme. Vi åkte vattenrutschbana så det stod härliga till, och det är inga såna där fjantbanor som de har på Vattenpalatset i Lerum heller utan rätt höga och snabba banor. Vi simmade även tusen meter i den eminenta femtiometaren. Lugnt och skönt i motsats till det jäktiga och stressiga Valhalla där du dessutom ofta utsätts för ovälkommet sexuellt intresse i duscharna.
Sjuttio kronor kostade det för fri tillgång till allt det här, medan privata och sämre Vattenpalatset tar över hundra. Jag kommer garanterat tillbaka!
Åbybadet är från början en gammal underbar simhall av den gamla sorten som byggdes under 60- och 70-talen av de socialdemokratiska kommunstyrelserna för att alla skulle ha bra tillgång till motion utan krav på plånbokens tjocklek. Jag fullständigt älskar sådana. Ni vet, det vitbeiga kaklet, de brunmurriga träpanelerna, de stora badvaktskontoren byggda i konstiga vinklar och olika höjder men alltid så att bassängen ska kunna övervakas. De stora tjocka rullarna med linor till banorna, doften av klor och det höga taket med limträbjälklager.
Allt det här är för mig en påminnelse om en lyckligare tid. En tid då du inte behövde knulla i TV för att tillåtas bli någon så länge du gav avkastning, en tid då det sågs lite mer till människan och hennes personliga förutsättningar. En tid då service till medborgarna stod i fokus.
Åbybadet begåvades någon gång på nittiotalet, säkert, med en nyare del med vattenrutschbanor (me like a lot!) och bubbelpooler (me like not at all!). Vi var på badet i över en och en halv timme. Vi åkte vattenrutschbana så det stod härliga till, och det är inga såna där fjantbanor som de har på Vattenpalatset i Lerum heller utan rätt höga och snabba banor. Vi simmade även tusen meter i den eminenta femtiometaren. Lugnt och skönt i motsats till det jäktiga och stressiga Valhalla där du dessutom ofta utsätts för ovälkommet sexuellt intresse i duscharna.
Sjuttio kronor kostade det för fri tillgång till allt det här, medan privata och sämre Vattenpalatset tar över hundra. Jag kommer garanterat tillbaka!
Kommentarer
Trackback
