Arbetarperspektiv

Turkiet låter meddela att man avser att låta sin militära flotta eskortera nästa ship to Gaza till hamn. Det är bra att någon höjer rösten mot terrorstaten Israel, men det är ett farligt scenario som vi ser framför oss.

Turkiets Tayip Erdoghan surfar just nu på lite av en ny storhetstid. Turkiet har utvecklats till något av en regional stormakt i östra Medelhavet, man har en hyfsad ekonomi och man har en nyvunnen status som framgångsrik medlare i olika konflikter. Man har dessutom starka sjöstridskrafter, en stor och välutrustad armé, är medlem i NATO och sitter på ett geografiskt strategiskt läge som är svåröverträffat för Atlantpakten.

Men Israel kommer utan tvekan att se en sådan aktion som ett militärt angrepp på landet, de bryter skamlöst mot alla lagar om internationellt vatten med luddiga hänvisningar till samma internationella lag som de i vanliga fall torkar sig i röven med. Israel är en nation som styrs av en bunt nationalistiska och teokratiska galningar, flera med förflutet inom terrororganisationer och som kommer att göra precis allt för att försvara sin pesudolegitima suveränitet. Visserligen har man avsevärt mindre sjöstridskrafter än vad Turkiet har, men man har ett flygvapen som inte överträffas av många - och man har kärnvapen, världens sämst bevarade hemlighet.

Det är lätt att se hur fint händelsekedjorna skulle glida mot varann om turkiska skepp gick in i vad som Israel ser som sin rättighet att göra vad de vill på, om Israel skulle skjuta mot turkiskt skepp, Turkiet sänka ett par kustkorvetter och möjligen en turkisk ubåt göra en General Belgrano med en av Israels få kryssare. Jag bävar inför tanken, men jag är övertygad om att Ankara och Istanbul skulle vara rykande radioaktiva kratrar inom ett par timmar efteråt. Turkiska stridsvagnar skulle rulla söderut medan Israels bombplan var i luften, armén på över en miljon stående soldater skulle följa tätt i dammet efter larvfötterna, tvärs över andra instabila staters gränser, för att hämnas.

NATO och Anders Fogh Rasmussen ser ut att ha en intressant och sömnlös höst framför sig. För man har INTE råd med en turkisk-israelisk konflikt, man har inte råd att förlora Turkiet som en allierad och man kan aldrig i helvete överge stödet till Israel. Låt oss hoppas att det kriget inte kommer, för det kommer att vara upptakten till tredje världskriget lika säkert som att Gavril Princips kulor i Frans Josephs hals och bröst 1914 var starten till det första.