Arbetarperspektiv

Mats Odell (KD) joinade ju de här två från FP, Mathias Sundin och han som jag aldrig minns namnet på från samma parti i Järfälla som (enligt sig själv) förut ville ha rasförbud för ett antal hundraser. Mathias Sundin främst för bull-and-terrierhundar, de övriga av dansk modell där främst ovtjarkor och andra vall och vaktraser ska bort. Mathias Sundin har numera infört något slags listsystem där de översta raserna i praktiken får ett får ett rasförbud eftersom det kommer att bli så knövligt för folk att ha dem.

De kommer med argument där det ena är fånigare än det andra och avslöjar hur extremt okunniga de här herrarna är om hundar i allmänhet och de raser de vill ha bort i synnerhet.

Mats Odell till exempel, kom med den vanliga drapan om kaukasisk ovtjarka: "Ingen behöver en hund på 90 kilo som kan spöa en björn" sa han.

För det första: det finns en hel del folk som har börjat använda sig av ovtjarkan för att skydda sin tamboskap i skogslänen. De behöver sina hundar.

För det andra: ingen hund, oavsett vikt, kan spöa en björn. De har helt olika muskelsammansättning och styrka. En björn kan ligga i ide en hel vinter, vakna och direkt gå ut och knäcka ryggen på en älgtjur efter att ha sovit en hel vinter. Det fattar vem som helst att ingen hund i världen har en chans emot. Varför tror ni att alla björnar som användes vid hetsning var kedjade på något sätt? Jo, för att hundägarna inte ville ha sina hundar slitna i stycken av björnen.

För det tredje: ovtjarkan, i sin naturliga miljö, vaktar i flock och larmar vid rovdjursattack. Visst kan flocken gå samman för att skrämma och mota bort rovdjuret, men det är knappast som Mats Odell tror, att det kommer att ligga en filéad och klar björn när herden kommer, färdig att läggas på grillen.

De här rädda och okunninga borgerliga herrarna tror att det kommer att ge resultat att förbjuda raserna i Sverige. Och det kommer det. Dåliga reslutat. När Sverige två korta år i slutet av nittiotalet förbjöd pitbullterrier så ställde det egentligen till med den dåliga situation vi har med företredesvis bull-and-terrierkorsningar vi har sett. Eftersom de seriösa ägarna till renrasiga American Pitbull Terrier inte alls ville skiljas från sina fina hundar så blev de av någon anledning blandraser över natten. Pitbullen räknas visserligen redan som blandis i Sverige eftersom de inte har stängt sin rasbok i USA och Svenska Kennelklubben inte har erkänt den som ras. Och eftersom de plötsligt blev blandraser blev stamtavlor inget värda och en massa konstigheter kom in i rasen.

Man ska inte blanda förarveka raser som har extremt mycket motor som pitbullen med en hund som har en stark vaktinstinkt som rottweiler. Man har ingen aning om vad man får. Man KAN få en jättego hund som lämpar sig väl som gårds- och familjehund, men har man otur får man ett djur som mist pitbullens förarvekhet och fått rottisens utmanande läggning och vakttendenser blandat med pitbullens motor. Båda hundarna är extremt muskulösa och vansinnigt starka, har starka käkar och en god portion kamplust (OBS: EJ detsamma som lust att döda!). Såna blandraser har det nästan alltid varit när en "kamphund" har varit inblandad i någon form av olycka. jag känner hundfolk från Ystad till Gällivare, så man får allt som oftast inside information när något har hänt. Och oftast har det varit ägaren som inte varit det minsta intresserad av att ha sin hund till något annat än penisförlängare alternativt haft någon egen dressyrmetod som han trott på men som såklart inte fungerat.

Nu vill alltså Mats Odell och hans små junkrar från FP se till att detsamma händer med American Staffordshire Terrier, vår amerikanska kusin. Amstaffklubben i Sverige har lagt ner ett riktigt hästjobb på att få ordning på avelsarbetet i sin ras och stängt rasboken (dvs man plockar inte in andra hundar mer) och har därför fått komma med i SKK. Det kommer att bli samma sak, för ingen amstaffägare vill börja utsätta sina vänner för munkorgar, kortkoppel, kastreringar och annan skit som borgerskapet vill lägga på dem i ett populistiskt försök att få nya röster. Det finns nu rätt många renrasiga amstaffar i Sverige, och ett rasförbud kommer att göra att samma sak händer med amstaffen som pitbullen gick igenom tack vare TVÅ ÅRS rasförbud. Politikerna kommer med andra ord att borra hål i båten de själva reser i.

Min ras, den betydligt mindre, men lika käcka och glada Staffordshire Bullterriern har undgått rasförbud i förbudens, idiotins och rädslans hemland Danmark, men är uppsatt på någon slags observationslista. De väntar väl på att en hund ska göra bort sig för att få tillfälle att klappa till en ras till antar jag. Den har heller inte varit på tal för förbud i Sverige, utom i Mathias Sundins osunda fantasier.

Unga, osäkra män har i alla tider försökt skaffa sig respekt genom att ha hund som kan inge det. På 70-talet var det Dobermann Pinscher, på 80-talet var det den andra kusinen engelsk Bullterrier och Schäfer, på 90-talet "Pitbulls" och på 10-talet kom så Ovtjarkan till Sverige. Förbjud ni raser, de här jönsarna kommer bara att hitta sig en ny hund dagen efter deras hund destruerats av svensk polis. Problemet kommer ni inte åt på det viset. Det enda ni åstadkommer är en massa sorg för oss seriösa ägare av hundar av före detta kampras, vi vill inte bli sämre behandlade än vi redan är.

Alla, och då menar jag alla, som haft fördomar mot vår lilla staffetjej har ändrat sig efter att ha hälsat på henne och fått se hur otroligt kelig och tillgiven hon är. Det gäller amstaffar och pitbullar också. Bull-and-terrierns mentalitet är att människor är vänner. De är också förarveka. Man kan knäcka en staff totalt för livet bara genom att skälla på den. Och det tror folk är "mördarhundar"!

I Black Country i England, när staffen användes som kamphund, använde man sig av en metod som liknar den amerikanska marinkåren använder för att göra soldater av människor: man bryter ner dem psykiskt, förgör den naturliga läggningen och bygger sedan upp något annat igen. Det gick nämligen inte att få staffar att kampa annars. Klart att två hannar kan ryka ihop om det finns en tik i närheten eller om det råder oklarheter om rangen, men det brukar bara bli en skråma eller två, sen är ordningen fastställd! Och den behandlingen går ytterst få hundar igenom i Sverige idag, tack och lov.

Nej, inför inget jävla rasförbud. Använd de lagar vi har redan, de är fullt tillräckliga. Avliva hundar som går till attack oprovocerad oavsett ras, ta ifrån ägaren hundar, inför hundförbud. Eller inför hundkörkort, jag är inte ett dugg orolig för att inte klara det.

Jag avslutar med att förklara min ståndpunkt i frågan: I´ll give up my staffie when they pry the lead from my cold, dying hands.

Och jag menar det.