Dagens dikt!
Svaga är vi nog och små, men vår flamma skall ändå alla våra vänner på jorden nå. Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder. Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp."
Ledsen. Way to off topic även för en OT-tolerant som jag.
Egen eller tagen från ett gammalt nr av Brand? Vacker hursom
Jag minns inte riktigt! Hade den upplagd på min facebook. Men visst är den fin!
Jag måste bara fråga dig, hur ser du på utvecklingen i det här jävla landet? Finns det hopp?
Själv är jag inte så säker och har varit jävligt sänkt efter lavaldomen, delvis blev jag chockad av domslutet i sig - tänkte att sådan ondska trodde jag inte ens EU med - men framförallt det som fick mig att lägga handskarna på hyllan är hur rörelsen agerande efter...
Det är ju bara det lilla paritet och delar av LO som agerar, inte ens Wanja ryter till...
Frågan är räcker det? Jag är jävligt tveksam....
Då har vi proptionalitet införd bakvägen och därmed en maktlös och sakta döende fackföreningsrörelse.
Visserligen har vi ju SAC men så länge de saknar massornas förtroende saknar de också politisk makt och ett medlemskap där blir mer som en symbolhandling typ som att handla fair-trade.
Så vad fan gör man? Emigerar och hoppas på en istid så man kan säga "told you so" när man sitter i Venezuela med kubansk ciggar i mungipan?
Jag vette fan...
Hopp, D? Hopp finns det ALLTID!
Tänk dig tillbaka till inbördeskrigets Spanien. Föreställ dig en skyttegrav där fem kämpar för republiken ligger och väntar på fascisternas trupper. De har stridsvagnar, gas, tunga automatvapen, granater och framför allt är de 20 gånger fler. De fem rebellerna har bara vanliga gevär. De vet att de inte kommer att kunna försvara det som är kvar av deras fäste i Extremaduras berg och att de någon timme efter att fascisterna inlett sitt anfall kommer att vara döda.
Men tror du att de saknar hopp? Tror du att de där och då ger upp hoppet om att den gul-röd-lila flaggan åter ska vaja över den fria republiken Spanien? Det tror inte jag. Det är i motgångar vi som kämpar emot härdas, sammansvetsas och förenas.
Vi kanske inte alltid delar detaljerna i våra respektive principprogram, manifest med mera, men vi har en gemensam fiende. Precis som vi har idag, borgerligehten och klassamhället är det samma fiende som de fem rebellerna i Extremaduras berg. Den har bara inte tagit till samma metoder för repression som den gjorde i Spanien.
Lavaldomen? Ja, den är illa, och globaliseringen gör det än värre än det var för forna tiders fackliga kämpar. Men vi får inte förlora hoppet. Gör vi det är vi tillbaka i gårdagens bojor. Visst hårdnar greppet, men det är i sådana tider vi måste vara starka. Vår uppgift är att skola. Oss själva och våra kamrater så att de kommer till samma insikt som vi har gjort. För du och jag på egen hand kan inte omstörta, det måste vi ha en folkmajoritet till.
Eftersom det kommer att ta ett antal århundraden för den folkmajoriteten att få det tillräckligt illa under kapitalismen är du och jag kamrater i en skyttegrav med den borgerliga krigsmaskinen väntande för anfall. De har inte vapen som fascisterna hade, men de kommer att döda oss. Antingen överlever vi till vad vi nu får i pension eller så dör vi på arbetet som allt fler av våra kamrater nu gör.
Men hoppet om att en dag se den röda/svarta flaggan flyga över en stats- och klasslös värld, en rådsrepublik, en fri republik eller vad vi nu har som slutmål, det får aldrig lämna oss. För då sviker vi våra barn, deras barn och deras barn igen. Och inte minst vår klass.
Kan vi lita på varandra under de kommande anfallen, kamrat?
Jävla poet snyft fan va fint
Tack Krastavac. Det hjälper alltid att se Land and Freedom när det känns hopplöst:)
