Förbjud vinstrika företag att lägga ner!

Jag visste att jag hamnat i rätt parti! Så skönt att ha människor som tänker på samma sätt runt sig. När däcktillverkaren  Continental i Gislaved lades ner någon gång för runt tretton år sen minns jag att jag tänkte att det borde fan förbjudas att lägga ner företag som går med vinst vilket Continental gjorde. Då var jag sosse, ni begriper hur radikal jag var för sånt får inte ens yppas, säkert inte heller tänkas inom S. Då blir borgarna och borgarpressen arg och det gör så ont så ont i små sossar ser ni.

Jan-Olov Carlsson, SP, arbetar på Volvos Umeåverken och skriver samma sak som jag tänkte då. Jag vet att många, nästan alla, i det här landet blandar ihop äganderätten med demokrati och tror att det är just äganderätten som ÄR folkstyre, men ser ni så förhåller det sig inte. Om vi i Sverige skulle ha en sån här lag skulle vi bli tvungna att gå hårt fram mot den borgerliga lagstiftningen om ägande. Därför är nationell socialistisk kamp (som exempelvis Vänsterpartiet för) ganska meningslös mot ett kapital som är internationellt.  Därför är trotskismen och internationalismen socialismen för 21:a århundradet.

Det var en passus.
Här kommer Jan-Olovs inlägg som jag har snott från Röda Lidköping:


"Bara några dagar innan den nyligen avslutade Metallkongressen skulle börja kom beskedet om att General Motors har planer som kan komma att äventyra Saabs verksamhet i Trollhättan. Hur många arbetstillfällen som är i farozonen är svårt att gissa.

Motivet för utspelet är desto lättare att genomskåda. Det är samma motiv som när Volvos ledning uttalar att 1 000 jobb är i fara på Volvo Lastvagnar i Umeå. Genom hot och utpressning vill man genomföra långtgående förändringar på arbetsmarknaden. Maktbalansen på arbetsmarknaden kantrar och på varje enskild arbetsplats blir vi inträngda i ett hörn, eftersom det har visat sig att hoten också går att verkställa utan större invändningar från politiker och fackföreningsledningar.

Metallavdelningen i Umeå krävde i en motion till metallkongressen bland annat ett förbud mot nedläggning av företag som går med vinst. Ett sådant förbud skulle kunna ske genom skärpt lagstiftning. Kraven på lagstiftning har väckt starka reaktioner inte minst från Metalls ledning. Låt oss stanna upp och fundera över det rimliga eller orimliga i ett sådant krav.


Vad frågan inte handlar om

Frågan handlar inte allmänt om nedläggningar och arbetslöshet som en följd av strukturomvandlingar inom industrin. Då räcker det inte med att säga Nej och kräva lagstiftning. Istället handlar det då om att ha en utvecklad syn på näringspolitik.
Frågan handlar inte heller om uppsägningar i största allmänhet, t ex. ett enskilt företag som drabbas av marknaden och bara försvinner och inte kan få lönsamhet. Där finns de fackliga svaren i de sociala trygghetssystemen och arbetsmarknadspolitiken.

Den nya girigheten
Vad frågan handlar om är att giriga företagsledningar tycks kunna ta sig vilka friheter och rättigheter som helst för att öka vinsten genom att flytta produktion till låglöneländer. Vi kan se två sidor av detta fenomen.
En sida av saken är att nyetableringar sker i låglöneländer, det vill säga tillväxten av nya arbetstillfällen sker där kostnaden för arbetskraft är låg och fackföreningsrörelsen som svagast. Vi brukar då tala om en global arbetsdelning som grund för denna strukturomvandling. Den fackliga strategin handlar då om både en offensiv näringspolitik för industriell utveckling och inte minst en internationell facklig samordning och kamp för att utjämna villkoren mellan länder.
En annan sida av saken – och nu är vi inne på vad den akuta frågan om företagsflytt egentligen handlar om – är att man lägger ner befintliga företag och flyttar samma produktion och samma verksamhet till låglöneländer. Och att nedläggningen sker fast företaget är välmående, väl fungerande och går med vinst.
– Så här borde det väl inte gå till!, är väl en gängse uppfattning. Vi kan inte och vi ska inte acceptera att företag som går med vinst läggs ner, när det enda motivet för att flytta produktionen är att öka vinsterna oavsett konsekvenserna för de som blir arbetslösa och för de orter som berörs. Det är en enkel och rimlig slutsats.
Men nu kommer det svåra. Vilka krav och vilka åtgärder går att ta till ? Jag tycker det handlar om att sätta ner klackarna, peka på det orimliga och ställa tuffa politiska krav utifrån detta.

 

Förbud eller tillåtelse
Om vi tycker det är fel det som sker, ja då måste vi också säga någonting mer. Krav på ”Lagstiftning mot nedläggning av företag som går med vinst” handlar inte om att det ska stiftas en lag som heter ”Lagen om att djävlas med företagen så att inga nyetableringar sker i Sverige”.
Det handlar snarare om att se över LAS (Lagen om anställningsskydd) där det redan finns begränsningar om att säga upp eller avskeda utan saklig grund. Det viktiga är att spelreglerna måste bestämmas av samhället på samma sätt som t ex diskrimineringslagar, arbetsmiljölagar osv. Där olika intressen så tydligt står mot varandra får inte samhällets inställning vara att den starkes rätt gäller.
En invändning är att det är komplicerat med lagstiftning. Vårt krav på ”förbud mot nedläggning av företag som går med vinst” handlar inte om att presentera ett färdigt förslag med alla juridiska detaljer för eller emot. Kravet bygger på två enkla insikter: dels att spelreglerna på arbetsmarknaden får orimliga konsekvenser när företagen ensidigt dikterar villkoren. Och dels att frågan med nödvändighet måste lyftas från fabriksnivå till samhällsnivå.

 

Det fackliga valet
Det finns ett val. Antingen anpassar vi oss och blir åskådare till globaliseringen på kapitalets villkor. Då kommer även lönsamma företag fortsättningsvis att läggas ned. Eller så utarbetar vi en facklig motstrategi där just frågan om företagsflyttningar och nedläggningar kommer i första rummet.
Som en akut och omedelbar åtgärd kan vi ställa kravet om ”förbud mot nedläggning av företag som går med vinst”. Det är inte lösningen på allt, men kravet är en tydlig stridssignal. Vi accepterar inte fler Gislaved, Västervik eller tiotal andra liknande konkreta fall den senaste tiden. Kravet skulle accepteras av en bred majoritet av de arbetande, inte bara i de hotade företagen, utan också bland många andra, och på så sätt bygga opinionen underifrån."

 

Jan-Olov Carlsson, vice ordförande Metallklubben Volvo Lastvagnar Umeå


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0