Arbetarperspektiv

Min irländska arbetskamrat underkände oss svenska arbetare totalt idag när vi diskuterade SAAB och att arbetarna inte får ut sina löner. Jag höll linjen att de borde ockupera sin fabrik. Det fick jag senare mothugg av en kompis som är ombudsman i ett LO-förbund. Hon undrade vad det skuller tjäna till. Jag undrade vad LO skulle kunna göra åt saken. Det svarade hon aldrig på. Självklart tjänar en ockupation inte mycket till när det är såhär långt gånget. Om SAAB finns kvar om en månad är jag en mycket förvånad man.

Men en ockuperad fabrik skulle visa något. Den skulle visa att arbetarna vid fabriken hade fått nog. Uppenbarligen är inte beskedet om att det inte blir någon lön dagen innan midsommarafton och när semestrarna börjar tillräckligt för det. Man kan ju undra vad som är det då?

Självklart kan svaret sökas i 70 år av sosseförgiftad fackförening. Klassamarbetet. Fogligheten. Man ska "känna" med "arbetsgivaren". En svensk arbetare bråkar inte, han protesterar inte. Det gör facket (försäkringsbolaget) åt honom, och om inte facket gör något så går arbetaren hem och beställer sig en fläskfilépizza och fredagsmyser oavsett vilka jävligheter som läggs på honom. Har han inte råd med någon fläskfilépizza så får han väl ta en knäcke med kaviar eller något. Om han har råd. Skulle han till äventyrs vara så förbannad att han ställer till med något så kommer det en ombudsman - från facket, inte arbetsköparens organisation - och skäller på honom och läser lagen för honom.

Så ser det ut i Sverige - där stabiliteten är viktigare än allting annat! Och i Kina!