Mitt Första Maj-tal.



Jag blev lite uppeldad, så jag har skrivit ett eget Första maj-tal. Tyvärr kommer det aldrig att hållas.

Glad Första Maj
kamrater! Idag är arbetarnas egen högtidsdag. Idag firar vi minnet av de avrättade arbetarkämparna på Haymarket. De dog för att kapitalet inte gillade att förlora pengar. De dog för att de stod upp för sitt människovärde och sin rätt att organisera sig. Den rätten håller långsamt på att tas ifrån oss fast på ett så utstuderat sätt att knappt vi som är insatta märker det.

Vi måste kämpa för att bevara den rätten! Vi måste åter ut på gatorna. Vi måste visa upp vår vrede mot de satans kapitalisterna, de stjärtslickande liberalerna, mot svartfötterna, mot reklamradio och teve som vill göra oss till okunniga och viljelösa maskiner. Vi måste slå tillbaka mot nazisterna som angriper oss på gatan och förgiftar våra kamraters tankar med sin bruna smörja om att arbetarens fiende heter Suleyman, kommer från Turkiet och står bredvid oss på bandet eller skickar oss hammaren när vi behöver den!

Vi måste visa rikemansungarna på Vasaplatsen som hånar oss med banderoller och provokationer från sina paradvåningsbalkonger att vi inte tar deras skit, att det ska göra ont att försöka sänka vår stolthet. För stolta, det är vi kamrater! Vi är stolta över att vara arbetare! Vi har inga sparade förmögenheter att leva av och om vi blir arbetslösa så tas inte bara vår yrkesstolthet ifrån oss utan numera även vår försörjning i en snabbare takt. Vi måste organisera oss och ta tillbaka orden. A-kassan och sjukförsäkringen är inga bidrag! Borgarna, Sverigedemokraterna och liberalerna får aldrig vinna den kampen.

Vi måste även visa de som kallar sig våra förkämpar, men som alltid har sprungit sida vid sida med kapitalisterna att deras politik inte har någon framtid. Vi måste visa svekfulla fackombudsmän och avdelningsordföranden att de kan ta sin förbannade arbetsfred och smita ut genom bakdörren! Vi måste se till att ta tillbaka vår egen fackförening och sparka ut sossarnas politiska kommisarier i vinternatten.

Allt detta kommer att kosta, kamrater. Det kommer att kosta ångest, nöd, rädsla, blåmärken, slag och sparkar mot våra kroppar och i värsta fall kulor när reaktionen slår tillbaka vår arbetarrörelse. Det har det gjort förut genom historien. Bland annat för de som vi idag firar Första Maj för. För sopgubbarna i Stockholm, för de sparkade syndikalisterna på Volvo och för alla utfrysta sanningssägare i LO-avdelningarna. Vi ska inte vara sämre kamrater! Idag samlas vi på Masthuggstorget klockan 11 och minns hur våra modiga kamrater reste till Spanien för att hjälpa den lagliga republikens kämpar mot de svarta ormarna i Partido Popular som ännu styr landet trots att diktatorn är död! Sedan går vi till Järntorget och hälsar på varandra, lyssnar på tal och samlar oss inför våra demonstrationståg genom staden.

Glad Första Maj, kamrater. Idag är första dagen på början av vårt motstånd!

Kommentarer
Postat av: Jimmy Windeskog

Talande illustration, två ideologiska massmördare och en praktisk massmördare, de har du som idoler. Det säger en del om ditt omdöme.

2011-05-04 @ 15:13:06
URL: http://bssborlange.blogspot.com
Postat av: Nicklas Eriksson

gäääääsp



Mycket ska man höra från brunskjortan på Kärna innan örona trillar av...

2011-05-04 @ 21:43:49
Postat av: CeciliaT

Om detta är OT så flytta det eller radera det.



Jag har varit med i Syndikalisterna i flera år när jag bodde i Göteborg och Helsingborg. Under 70-talet arbetade jag som skolkanslist på Nicolaiskolan i Helsingborg. Jag försökte att gå ur facket, kommer inte ihåg vilket, och gå in i Syndikalisterna. Jag kunde inte gå ur och det kom upp en fackgubbe till skolan och talade om för mig att jag var en svikare och gud vet allt. Jag gick med i Syndikalisterna, Helsingborg och det som återstod för mig var att "straffa" mig ur p.g.a. utebliven betalning och jag fick meddela lönekontoret att dom inte skulle dra fackavgift.



Den vaktmästare som fanns på skolan var hemsk, han mobbade mig, klagade på min klädsel han sa att har du inte tagit av dig pyjamasen än o.s.v.



Min fästman som arbetade vid Öresundsvarvet gick också med i Syndilakiteran och han blev verkligen mobbad.



Det var denna vår allas rätt att tillhöra vilken förening vi ville.



Efter ett halvår fick jag ett brev att jag var utesluten p.g.a. bristande betalning. Skrattretande!

Postat av: CeciliaT

Om detta är OT så flytta det eller radera det.



Jag har varit med i Syndikalisterna i flera år när jag bodde i Göteborg och Helsingborg. Under 70-talet arbetade jag som skolkanslist på Nicolaiskolan i Helsingborg. Jag försökte att gå ur facket, kommer inte ihåg vilket, och gå in i Syndikalisterna. Jag kunde inte gå ur och det kom upp en fackgubbe till skolan och talade om för mig att jag var en svikare och gud vet allt. Jag gick med i Syndikalisterna, Helsingborg och det som återstod för mig var att "straffa" mig ur p.g.a. utebliven betalning och jag fick meddela lönekontoret att dom inte skulle dra fackavgift.



Den vaktmästare som fanns på skolan var hemsk, han mobbade mig, klagade på min klädsel han sa att har du inte tagit av dig pyjamasen än o.s.v.



Min fästman som arbetade vid Öresundsvarvet gick också med i Syndikalisterna och han blev verkligen mobbad.



Det var denna vår allas rätt att tillhöra vilken förening vi ville.



Efter ett halvår fick jag ett brev att jag var utesluten p.g.a. bristande betalning. Skrattretande!

2011-05-10 @ 20:33:45
URL: http://squareeye.se/wordpress/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0