Vad jag tror att SAAB måste göra nu.
SAAB fick en tidsfrist mot alla odds. Det var nog egentligen inte så många som hade trott på en fortsättning för det lilla bilföretaget i Trollhättan. Jag var en av dem. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott på att Victor Muller och Spyker Cars med hjälp av ryssmaffian skulle kunna få SAAB att fortsätta leva. Visserligen med en ytterst svajig pacemaker som behöver finjustering i många år framöver.
Men det är ändå som om Trollhättan självt är drabbat av en förbannelse. För jag tror inte att ledningen och ingenjörerna på SAAB lämnar den lilla västgötska staden så värst ofta. De verkar leva i sin egen lilla värld och lallar på med sina stora tvåtonsbilar (med jätteliten motor, som deras VD sa i Ekot i veckan)!
Jag står i begrepp att ta körkort och vi ska införskaffa en bil, det måste vi ha. Och jag vill jättegärna kunna inhandla en SAAB. Vi skulle till och med ha råd med en helt ny, min fru tjänar rätt okej pengar och tillsammans så hade vi haft råd med lånet på en ny helt klart. Men det blir inte någon SAAB.
Varför? För att först och främst är bilarna alldeles för stora. Det ingår garageplats i hyran i lägenheten vi bor i, ett varmgarage under huset som är byggt 1961. Och infarten är inte byggd för så stora bilar som en SAAB. Det var nätt och jämnt att de som bodde i lägenheten innan oss kom in med sin V70, verkligen nätt och jämnt. Och de hade ändå haft körkort hela livet, jag ska precis ta. Har verkligen ingen lust med att skrapa av lack och speglar mot betongen för tusentals kronor innan jag fått till tekniken. Dessutom, har ni varit i Göteborg någon gång så vet ni att den stan inte heller är byggd för stora bilar. Det är det väl ingen svensk stad som är. Trånga gator, små parkeringar, dåliga mötesplatser med mera.
Den bil som främst tjänar våra syften är en japan. Toyota Corolla Verso. Den är en mycket smidig bil, lagom stor för en familj på två och en hund och i Verson får man in en hundbur. Den har jag inga problem att få in och ut ur garaget. Dessutom drar den skitlite bränsle och är sanslöst bra i stadstrafik. Det är inte SAAB känt för precis. Men i hjärtat vill jag inte ha en japan, jag vill kunna bidra till att kamraterna på SAAB får behålla sina arbeten! Fast som det är nu så vill visst inte ledningen och SAABs ingenjörer att jag ska kunna det.
Urbaniseringen i Sverige fortsätter att öka, och städerna växer. Men folks behov av bil blir inte mindre, i alla fall så länge man inte är ung vuxen och inte har några barn, hund eller annat som kräver snabb och pålitlig transport med jämna mellanrum. Min arbetsplats ligger fruktansvärt otillgängligt med kollektivtrafik för att inte nämna hunddagiset. Marknaden har minsann inte hjälpt min familj på det viset inte. Hade SAAB haft något i huvudet så hade satsat på en mycket mindre bil som drar mycket mindre bränsle, lättmanövrerad i stan och ändå funktionell på landet. En som också tycker det är Hans Willebrand. Läs hans inlägg.
Men det är ändå som om Trollhättan självt är drabbat av en förbannelse. För jag tror inte att ledningen och ingenjörerna på SAAB lämnar den lilla västgötska staden så värst ofta. De verkar leva i sin egen lilla värld och lallar på med sina stora tvåtonsbilar (med jätteliten motor, som deras VD sa i Ekot i veckan)!
Jag står i begrepp att ta körkort och vi ska införskaffa en bil, det måste vi ha. Och jag vill jättegärna kunna inhandla en SAAB. Vi skulle till och med ha råd med en helt ny, min fru tjänar rätt okej pengar och tillsammans så hade vi haft råd med lånet på en ny helt klart. Men det blir inte någon SAAB.
Varför? För att först och främst är bilarna alldeles för stora. Det ingår garageplats i hyran i lägenheten vi bor i, ett varmgarage under huset som är byggt 1961. Och infarten är inte byggd för så stora bilar som en SAAB. Det var nätt och jämnt att de som bodde i lägenheten innan oss kom in med sin V70, verkligen nätt och jämnt. Och de hade ändå haft körkort hela livet, jag ska precis ta. Har verkligen ingen lust med att skrapa av lack och speglar mot betongen för tusentals kronor innan jag fått till tekniken. Dessutom, har ni varit i Göteborg någon gång så vet ni att den stan inte heller är byggd för stora bilar. Det är det väl ingen svensk stad som är. Trånga gator, små parkeringar, dåliga mötesplatser med mera.
Den bil som främst tjänar våra syften är en japan. Toyota Corolla Verso. Den är en mycket smidig bil, lagom stor för en familj på två och en hund och i Verson får man in en hundbur. Den har jag inga problem att få in och ut ur garaget. Dessutom drar den skitlite bränsle och är sanslöst bra i stadstrafik. Det är inte SAAB känt för precis. Men i hjärtat vill jag inte ha en japan, jag vill kunna bidra till att kamraterna på SAAB får behålla sina arbeten! Fast som det är nu så vill visst inte ledningen och SAABs ingenjörer att jag ska kunna det.
Urbaniseringen i Sverige fortsätter att öka, och städerna växer. Men folks behov av bil blir inte mindre, i alla fall så länge man inte är ung vuxen och inte har några barn, hund eller annat som kräver snabb och pålitlig transport med jämna mellanrum. Min arbetsplats ligger fruktansvärt otillgängligt med kollektivtrafik för att inte nämna hunddagiset. Marknaden har minsann inte hjälpt min familj på det viset inte. Hade SAAB haft något i huvudet så hade satsat på en mycket mindre bil som drar mycket mindre bränsle, lättmanövrerad i stan och ändå funktionell på landet. En som också tycker det är Hans Willebrand. Läs hans inlägg.
Kommentarer
Postat av: emanuel
Trodde socialismen var internationalistisk. Varför tar det emot så mycket att stödja en japansk arbetare istället för en svensk?
mvh emanuel
Postat av: Nicklas Eriksson
Det tar inte emot. Men det drabbar oss här i västra Sverige hårdare i en redan pressad situation om 1500 SAAB-anställda plötsligt hade gått ut i arbetslöshet på en redan skitdålig marknad.
De japanska bilföretagen är generellt sett både mer välskötta och mer konkurrenskraftiga än vad SAAB (och Volvo) är. Dessutom har Japan en visserligen stigande arbetslöshet, men den är inte på vår nivå ännu.
Trackback
