Terrordåd mot demokrat.
Där växte jag upp. Det är inte samma plats mer.
I min uppväxtkommun Filipstad gror verkligen hatet. Det har jag skrivit om tidigare. Då var det hat mot invandrare och en som engagerar sig för deras sak, för att de ska få bli behandlade värdigt och som människor. Nu har hatets apostlar slagit portarna på vid gavel igen och låtit mobbmentaliteten och de fega nattliga attackernas mästare fått ett nytt objekt att hata.
Mikael Boberg är en man som har tagit strid för vargen och dess rätt att finnas. Han har, för att citera en släkting till mig, "hållit på i Stassa (lokaltidningen Filipstadstidningen)" och publicerat en massa insändare till stöd för vargen och dess rätt att leva där den hör hemma, i skogen. Det enda som jag fattar att han har gjort är just detta, och det tycker vissa är tillräckligt för att bryta sig in i hans bil, dra sönder ratten samt lämna en anonym lapp med texten "jävla vargälskare" på golvet. Olyckligt, mycket olyckligt. Det påminner om den fege skit som ringde mig och hotade mig när jag hade skrivit något som han tyckte var ofördelaktigt om sverigedemokraten Dragan Klaric. Detta var heller inte första gången som Mikael Boberg blivit utsatt för hot.
Jägarna och jägarlobbyn tycker sig ofta vara riktiga män och karlakarlar, men det här är ett dåd av fega uslingar och folk som hatar demokratisk debatt och i förlängingen ett demokratiskt samhälle. Jag fasar för vad som hamnar i (bokstavligen) skottlinjen när de har lyckats SGT:a (Skjut, gräv, tig) den sista vargen. Thailändska bärplockare? Muslimer? Vem vet.
Det enda jag vet är att lusten som jag har haft att börja åka hemåt mer på sista tiden har fått sig en rejäl knäck i och med det här. Inte heller får det mig att vilja tala gott om Filipstad med de människor jag möter här nere i Väst. Det är synd, för det finns vettigt folk där också. Och det är på dem det hänger om Filipstad ska slippa bli en isolerad pöl av väsande hat och allt större intolerans och bättre grogrund för fascistisk rättsskipning. Jag kan inte ta den striden för jag bor inte där.
Andra bloggar: Den galna mamman
Jag har aldrig förstått mig på machogrejen kring jakt. Precis som att vissa (män) hittar sin identitet i att få döda djur lite som dom vill, snälla väx upp. Finns det verkligen stora pengar i jakt? Enda anledning jag kan hitta till att de skulle hålla på så. Eller är det vapenlobbyn som hittar hit från USA?
Vapenlobbyn kan du nog avskriva. Folk i skogslänen har jagat sedan inlandsisen försvann. Men numera handlar det inte om överlevnad utan om en (jävligt dyr) hobby. Jag kan förstå hur man resonerade då vargen utrotades i Sverige första gången, om än inte hålla med. Då gällde det just maten och utkomsten. Men numera pratar vi om ett fritidsintresse, låt vara ett med gamla anor.
Även de här fårägarna har jag svårt att förstå mig på, vem fan har får och vad har man dem till?
Det känns ju turligt nog som att de här bittra gamla jägargubbarna är ett utdöende släkte. Det kan ju knappt finnas någon människa under de femtio som delar deras åsikter och om det gör det så blir dessa nog bara färre och färre vad tiden lider. Jag tror inte att de lyckas utrota några djurarter under tiden fram till dess att de slutligen trillat av pinn.
Men fram till dess får väl vi andra tyvärr lida av sådant här till och från, vilket är hemskt sorgligt. Apropå bärplockare och muslimer skulle det förresten inte förvåna mig om det är samma gäng som hatar varg som sitter och skriver en massa människoföraktande strunt på diverse "invandringskritiska" (läs inskränkta och rasistiska) bloggar och som sitter ensamma i sin stuga och surar på de där stadsborna som har förstört landet och allt vad det är. Attityderna är exakt desamma. Man kan väl anta att de hatar kvinnor som inte står vid spisen 24/7 också, så blir pusslet komplett.
Gustav, de är tyvärr inte det. Min egen bror blir alldeles kolsvart i ögonen när vargen kommer på tal och det är lika med en del andra släktingar. Många yngre tar tyvärr efter vår föräldrageneration i det oförnuftiga hatet.
Tyvärr tror jag att du även har rätt i din sista tes. Jag är så ledsen så det anar du inte för det.
Okej, kanske för mycket att hoppas på i ett första skede då. Bland de (medgivet få) yngre jägare jag känner/känt har jag inte stött på så mycket av de här attityderna alls, så det kanske var en välvillig tolkning och en from önskan mer än något annat... de kanske är från fel trakter.
Möjligt. Jag härstammar ju från ett av de vargtätaste områdena i Sverige, östra Värmlands bergslag vid gränsen till Västmanland. Nu har flocken varit borta ett tag enligt morsan, men ibland har de vargspår tvärs över gården och pälsen på hundarna står rätt upp när de går ut.
