Tragiken i att inte hinna först.
Alltid när jag träffar en nazist eller ex-nazist i en situation där politik inte kommer på frågan att ta upp slås jag ofta av hur snälla killar de egentligen är. Oftast jävligt trevliga också!
Idag jobbade jag ihop med en gammal (nåja, vi är födda samma år...) nazist halva dagen. Stor grov kille med rakat huvud, glad och fryntlig. Han visade en del av sina NS-gaddningar (hans eget ord. Det var varghakar, solhjul, triskelon, massa olika runor, viking, SS-soldat och en "patriot"), ville kolla på mina och berättade en massa historier. Antagligen trodde han att jag var sympatisör, jag ser ju ut sån själv och är likadan till humöret. Jag har inga speciella rödingtatueringar, så det var ju lugnt så. Och nej, jag berättade inte att min fru är blatte, ha ha!
Vi diskuterade hundar, han hade haft två rottisar. Vi snackade familj, jag berättade att vi håller på och han visade mig kort på sina barn som han hade ett antal med lika många tjejer.
Jag anade att han kände sig jävligt trasig någonstans långt inne. Det är en annan sak jag tänker på när jag träffar nazister. Oavsett vad många rödingar ägnar sig åt så är de sällan (säger inte aldrig) lika trasiga och oläkta som människor som nazisterna är. Den här killen och jag hade kunnat bli bästa polare om vi bara jobbat ihop hela dagen, jag lovar.
Det är det som är så förbannat tragiskt, att vanföreställningen om att människor skiljs åt av yttre olikheter hann ta en i grunden bra kille först.
Idag jobbade jag ihop med en gammal (nåja, vi är födda samma år...) nazist halva dagen. Stor grov kille med rakat huvud, glad och fryntlig. Han visade en del av sina NS-gaddningar (hans eget ord. Det var varghakar, solhjul, triskelon, massa olika runor, viking, SS-soldat och en "patriot"), ville kolla på mina och berättade en massa historier. Antagligen trodde han att jag var sympatisör, jag ser ju ut sån själv och är likadan till humöret. Jag har inga speciella rödingtatueringar, så det var ju lugnt så. Och nej, jag berättade inte att min fru är blatte, ha ha!
Vi diskuterade hundar, han hade haft två rottisar. Vi snackade familj, jag berättade att vi håller på och han visade mig kort på sina barn som han hade ett antal med lika många tjejer.
Jag anade att han kände sig jävligt trasig någonstans långt inne. Det är en annan sak jag tänker på när jag träffar nazister. Oavsett vad många rödingar ägnar sig åt så är de sällan (säger inte aldrig) lika trasiga och oläkta som människor som nazisterna är. Den här killen och jag hade kunnat bli bästa polare om vi bara jobbat ihop hela dagen, jag lovar.
Det är det som är så förbannat tragiskt, att vanföreställningen om att människor skiljs åt av yttre olikheter hann ta en i grunden bra kille först.
Kommentarer
Trackback
