Arbetarperspektiv

Fascismen måste dö så att allt annat kan få leva.

Tack till BK Röva.

Svinen? På vilket sätt då? Ibland får jag känslan att supporterskygglapparna är lite väl stora hos många. Det finns ingen större skillnad mellan professionella fotbollslag längre, skillnaderna är en rest från det förgångna som inte längre gäller. Nu handlar det bara om en samling fotbollsgäng, som egentligen inte är särskilt bra något av dem ändå (jag tänker på allsvenskan). Det blir lite sandlåda över det hela.

Alvaro >>> "skillnaderna är en rest från det förgångna som inte längre gäller"



Det är ju just denna skillnaden från de förgågna som gör det och den lever i högsta grad, arvet och historien som klubben har är ju det man är stolt över och som gör klubben till det den är idag.

Rivaliteten och hatet mot andra lag från samma stad kommer ju från detta och kommer aldrig försvinna.



Där har du det som gör de värt att se på allsvensk fotboll, inte klassen på spelet utan alla känslor man får runt matcherna.



/Bajen

Lever i allra högsta grad precis som Hugo säger.



Och nej, det handlar inte om en samling fotbollsgäng. Men hur ska man kunna förklara för någon som inte förstår känslan? Det går liksom inte.

Jag tror att det är där vi skiljer oss åt. Jag tror inte att det är värt att säga så mycket egentligen, då det är uppenbart att lika lite som jag uppenbarligen förstår er, lika lite förstår ni mig. Jag tycker att fotboll knappast är värt att hata någon eller något för, men som sagt, det är där vi skiljer oss åt.

Förstår du kärlek? Förstår du passion? Får du någonsin en puls av något annat än fysisk ansträngning?



Ta vad du vill som triggar dig så förstår du nog lite i alla fall.

Det låter som du tror att jag är likgiltig. Det är jag inte, även om jag kan ha en förståelse för varför du i så fall tror det. Jag håller på mitt lag, vill att det skall vinna, blir skadeglad när rivalerna förlorar...men jag hatar aldrig. Det är nog där skillnaden ligger. Jag vill varken spelare, personal eller supportrar illa, gällande något lag. Det behöver inte vara svartvitt, att jag inte hatar betyder inte att jag inte bryr mig. Man (jag) kan ha passion, man kan visa känslor, man kan få puls, utan att hata. Det är egentligen hela min poäng. Jag är allt som oftast hes efter matcherna, jag kan må dåligt i flera dagar efter en förlust, men jag hatar inte.



Det kanske beror på att jag spelat så mycket fotboll själv, att det är avdramatiserat för mig, jag vet inte.

alvaro, du är helt rätt ute.

Nej jag bara undrar, jag tror ingenting.



Men däremot har jag en liten känsla av att du kanske inte är helt sann mot dig själv? Hat och kärlek är två sidor av samma mynt. Är man kapabel till det ena så är man kapabel till det andra.



Blåvitts supportrar har utsatt oss gaisare för så OTROLIGT mycket skit genom alla år att det är mycket svårt att inte bli glad när det för en enda gångs skull går dåligt för dem.

Tack Arnold.



Nicklas, mig veterligen lurar jag inte mig själv. Men jag kan av naturliga skäl inte ge dig någon absolut sanning. Det enda jag kan säga är att jag tänkt en hel del kring ämnet och att det är detta jag kommit fram till. Det är klart att hat och kärlek ligger nära varandra, men jag kan ärligt säga att jag inte känner hat. Och det gäller även i stort, jag hatar ingen och inget. För mig stjäl bara hat energi.

All right, Alvaro. Det är väl helt enkelt så du funkar.



Mig tillhör hat energi precis som kärlek gör det, det är ingen skillnad.

Håller med Alvaro. Man behöver inte hat för att känna kärlek. Man behöver inte hata någon/något för att älska något annat.

Hat sparas till något man hatar i hjärtat - och fotboll är inte värt mitt hat, men däremot är det värt min kärlek. GAIS då :)

Tillför ska det stå.

Bra Nicklas, då tror jag att vi båda fått säga vad vi ville, jag respekterar givetvis din åsikt. Tack för ett givande samtal.



Och tack även till din fru.

Och jag respekterar din såklart, även om jag tror att vi har lite annorlunda definitioner på en del saker:)

Och jag ÄLSKAR änglarna! Puss på er;))