Stefan Löfven - lika rädd som (de andra) kapitalisterna!
Det kunde lika gärna ha kommit ur någon entreprenörs, liberals eller riskkapitalists mun. De har ju också svansat runt och velat att vi skattebetalare ska sopa ihop resterna efter den vilda köpfesten. Igen.
Det saken handlar om, tror jag, är att Stefan Löfven är rädd att få se sitt maktcentra, det som en gång var Sveriges (världens?) mäktigaste fackförbund krympa ihop till ett förbund som kanske blir mindre än Byggnads och SEKO. Han, liksom många andra fackliga från samma generation som han, är livrädda för tanken på ett Sverige utan bilindustri så att Metall kan fortsätta vara tuppen på toppen.
Jag tror att inom femton år kommer det inte att tillverkas så mycket som en stänkskärm i Sverige mer, någonsin. Och inom trettio år inga i Europa. Och då hade tillverkningen i USA stoppats för tjugofem år sedan...
Det vi upplever nu är helt enkelt 00-talets motsvarighet till varvskrisen. Dock, de tyska varv som blev kvar har upplevt ett antal år av fullständig guldyra, och jag skulle gärna se att biljobben blev kvar, det är inte det. Däremot önskar jag det inte av samma skäl som säkert den allt räddare Löfven. Men det är liksom LITE försent för den typen av samhällsutveckling nu. Det inser säkert Stefan Löfven med, men hans rädsla för att tappa sin makt får honom att säga konstiga saker.
Service, underhåll, miljöteknik och i viss mån byggnad. Det är framtidsbranscherna i det kapitalistiska Sverige. Och där finns inte plats för det som en gång var världens mäktigaste fackförbund. Det Sverige och den värld JAG önskar ser för all del annorlunda ut...
Jag tycker nog inte att staten sak köpa upp företag. Dels för att det handlar om skattebetalarnas pengar, dels för att det inte är statens roll överhuvudtaget. Att industrier försvinner är naturligt när tiderna förändras. När bilen slog igenom kan jag tänka mig att tusentals droskförare, hästskötare, stallpojkar med flera blev arbetslösa.
Pengarna bör hellre läggas att på att göra Sverige till ett attraktivt land för nya industrier, coh så klart stötta de förlorar sina arbeten.
Intressant kommentar Nicklas. Märks att det här inläggget inte är skrivet med blodssmak i munnen ;)
När du pratar om framtiden i ett kapitalistiskt Sverige, är det då med en acceptans du skriver det? Verkar nästan så.
Nicke, vad var nu det här för inlägg? Jag sitter och (åtminstone delvis) nickar medhållande när jag läser. :-)
Främst en viktig invändning har jag dock. Riktiga liberaler (som jag ;-) tycker inte staten ska köpa företag. Varför privata aktörer som entreprenörer eller riskkapitalister skulle vilja att staten gör det begriper jag inte heller.
Men när det gäller skattebetalarna så tycker jag liksom du att de inte ska behöva lida för andras oansvariga beteende. Oavsett vem det är.
Jepp, aldrig mera bankakuter eller liknande skit. Låt folk ta ut ilska på marknaden istället för på politiker som bara städar upp. Se bara på Tsunamikatastrofen, avrför skulle staten rycka in? Försäkringsbolagen var ju de som skulle ha styrt upp situationen.
Inget ansvar ingen frihet och det ska fan i mig gälla marknaden också.
Jag tror dock på en svensk bilindustri. Men inte i dagens form. Sportbilar och svenneholkar är det som gäller, det som de pysslar med nu, att försöka konkurrera med BMW, AUDI, Alfa, och japanernas medelklassinriktade åk, är meningslöst och dumt. Och framför allt, bygg bilar som entusiasterna kan skruva med själva och lätta på lagstiftningen kring hur mycket man får ändra på sin bil. Då får vi även en livskraftig eftermarknad. Men att Metall,Ford och GM skulle lyssna på finns inte.
@Per, de skulle ju aldrig ha börjat med de där kompakta metallkakorna under huven! Då kanske det hade funnits kvar i alla fall ett av de två företagen med kanske två tredjedelar av styrkan kvar?
Att sälja Volvo till Ford och SAAB till GM var två stycken prima exempel på dumhet. Jaja, det är som det är.
@Rommedahl: det kommer jag aldrig någonsin att acceptera. Däremot antagligen leva i hela mitt liv. Och det måste ju också gå att göra analyser av, liksom sv den fackföreningsrörelse inom vilken jag är fostrad och ännu medlem i, eller hur?
Jag som kommer från ett pyttelitet serviceförbund vet vilken enorm makt Metall alltid har haft inom LO, jag har sett dem tappa lite av den och då liera sig med Kommunal och Handels för att vara säkra på att kunna behålla den.
Nu ser jag dem tappa ännu mer, och då blir det plötsligt två kvinnodominerade förbund som blir störst (ja Kommunal har ju varit större rätt länge, men inte mäktigare för det) och mäktigast. Kan inte säga att jag sörjer just att Metall tappar makt, men jag sörjer den förlorade fackliga makten ändå. Begriper du hur jag menar?
@Tiger: Du kanske får lite vägledning av mitt svar till Rommedahl?
"Nicke, vad var nu det här för inlägg? Jag sitter och (åtminstone delvis) nickar medhållande när jag läser. :-)
Främst en viktig invändning har jag dock. Riktiga liberaler (som jag ;-) tycker inte staten ska köpa företag. Varför privata aktörer som entreprenörer eller riskkapitalister skulle vilja att staten gör det begriper jag inte heller. "
Nej jag vet det, men jag tror inte heller att ni "riktiga liberaler" (jag tror inte att Calle räknar sig som annat än en riktig liberal även om han är betydligt mer soclib än du:) vill se mildrande effekter av arbetslösheten i form av statliga pengar till utbildning och strukturomvandling.
Varför riskkapitalisterna vill det är det väl inte svårt att begripa? De vill ha mer att tjäna, och vad smakar väl godare än crispy cash från staten? Entreprenörerna kan väl egentligen inte bara buntas ihop, men de flesta vill väl kunna driva sina rörelser och hitta kompetent personal till dem? Det är väl därför. Privata aktörer har fått sina rumpor räddade av mig och alla övriga som är staten fler gånger än jag orkar räkna. Det är klart de vill ha den otecknade försäkringen.
@Calle: har du blivit sosse eller nåt..? Det kanske var bra för dig att resa till Amerikat;)
Jo, jag förstår ju i och för sig det där resonemanget kring liberaler. För mig blir bara termen liberal så innehållslös när man hamnar i den ideologiskt svårdefinierbara geggan som 90 procent av befolkningen befinner sig i. Annat är det med riktiga socialister som du Nicke, eller (ny)liberaler som jag. Då får plötsligt orden betydelse. :-)
När det gäller riskkaptialister och entreprenörer tror jag möjligen vi menar olika saker. För mig är en riskkaptialist en person med mycket pengar som är beredd att gå in i ett projekt och satsa på det ekonomiskt. Ta den ekonomiska risken. Ett projekt som kanske just en entreprenör dragit igång.
Att just den typen av aktörer skulle applådera statens köp av ett företag hade jag bara svårt att förstå, eftersom pengarna skulle hamna i företagens nuvarande ägares fickor inte någon entreprenörs (som ju ofta jobbar med nya idéer) eller i riskkaptialisternas (vars roll det ju är att investera och inte bli investerade i).
Men det finns ju många andra aktörer som girigt slickar sig om munnen när staten bjussar på skattebetalarnas pengar.
Men Tiger, tror du inte det är så att riskkapitalisten i slutänden vill ha något tillbaka på sin satsning och att det med stigande insikt om marknadens svängningar blir allt mer reellt och mindre renlärigt för att sluta som prio ett till sist? Det tror jag.
Jo. Friskolorna är en.
