Nytt verktyg och nya reflektioner
Per Gudmundson, den tokige masen på SvD, skriver idag att borgerlighetens på Öfre Östermalm reaktioner på nazistsvinens marsch (läs "folkets marsch" hur de nu kan få det till det med bra mycket mindre än 0,1 promille av befolkningen på plats?) med "hopsnörpta munnar och rynkade näsor" är ett tecken på att vi som hävdar att borgerlighetens yttersta konsekvens är fascism har fel. Well, jag hävdar att Per Gudmundson har fel.
För det första: de hopsnörpta munnarna och rynkade näsorna bland rikemännen på Östermalm beror på att de inte gillar att se pöbel på sina gator helt enkelt, inte på att de tycker att nazistsvinen skulle vara så hemska. En borgare i Vasastan i Göteborg tömde en sophink över vårt Första majtåg nu i år liksom...
För det andra: nationalsocialism och fascism, är trots sina många likheter, faktiskt inte sådär jättenära släkt. Det är det enda förmildrande draget med fascismen: att den är fullständigt färgblind. Det är inte nazismen, som utgår från att den vita rasen (nej jag tror inte på olika mänskliga raser, men det är det här med folk och väsentligheter igen...) som trots att den bevisligen är på utdöende, skulle vara överlägsen alla andra. Nej, fascismen knows no race. Jo jag vet, ofta lånar fascister och nazister friskt av varandra och korsbefruktar varandra i ett vämjeligt brunt gyttjetråg där de ligger och bökar runt bland varandra. Men ändå.
Så länge nassegrisarna paraderar på det fula sätt som de gör kommer de aldrig att få borgarnas på Östermalm stöd. Det är inget de är intresserade av. De är alldeles för dräggiga för att tilltala öfverklassen. Skulle däremot nazistasen växa sig till en betydande maktfaktor, åter börja med fläskkotletfrisyr och röka cigaretter med munstycke skulle vi åter få se hur hela ägarklassen, som skedde i Tyskland när nazisterna reste sig och blev starka, vackert och med glädje anslöt sig till dem. För så skedde i Tyskland, i princip 100% av alla officerare, poliser, domare, åklagare, affärsmän (som då inte var judar) chefer och direktörer inom näringslivet anslöt sig till nazismen och dess ideal.
När däremot vår sida växer sig riktigt stark, och en omvälvning av samhällsstrukturen är nära, då kommer vi att få se hur reaktionen går man ur huse för att till att börja med, slå ner oss med vapenmakt och därefter införa ett fascistiskt samhälle för att se till att vi håller oss i skicket. Även borgerligeheten på Öfre Östermalm, hur mycket de än snörpte på munnen åt nazisterna igår.
Just det ja: du också Gudmundson.
Fast nu uppstår ju en viss förvirring här. Jag antar att du vill göra gällande att liberaler är en del av borgerligheten? Och jag vet att du anser att fascism är en borgerlighetens yttersta form. Detta går inte ihop. Så väl Hitler som Mussolini var emot liberalismen och liberalerna i sina länder.
Alltså landar vi i den punkt som jag sedan en dit drivit för både marxister och konservativa, nämligen att liberalism inte kan blandas samman med konservatism eller allmän högerpolitik.
Jag tror inte heller att "ägarklassen" i Sverige skulle ansluta sig till fascismen eller nazismen. Bortsett från politiken i övrigt så vill ju bägge dessa ideologier vill ju kraftigt minska den ekonomiska friheten. Ditt resonemang förutsätter ju också att poliser och chefer i högre utsträckning än till exempel lärare och städare skulle vara rasistiska och hysa fascistiska åsikter. Har du någonting som backar upp det påståendet?
Haha, Goodwins lag på större delen av inlägget. You lose.
Calle - Nicklas redogör ju för vad som redan har hänt. Om man tar sig lite tid och läser igenom nazisternas partiprogram från 30-talet, så ser man att den grupp som partiet månade om var "de fria yrkena" - i modernt tal de egna företagarna. Under kriget förstatligades samordningen av produktionen i Tyskland, liksom i övriga krigsförande länder. Det var nämligen effektivare för krigsekonomin. Själva ägandet ändrades dock inte.
Nazism eller fascism kommer inte till makten i länder som fungerar. Och liberalerna ansluter sig inte till extrema rörelser sålänge den fria marknaden fungerar som den ska. Likadant är det med arbetarna. De håller sig till sossarna sålänge de inte behöver svälta.
Så visst är det enkelt. kan man bara ha en ständigt växande ekonomi så blir det varken fascism eller socialism. Klarar den fria marknaden det?
Det inser de inte Calle. Möjligheten att få bestämma själva utan några jobbiga fackföreningar skulle vara en allt för stor frestelse - och du tror väl inte att nazisterna skulle vara öppet korporativistiska igen?
Vad fan är Goodwins lag för något?
livelev har rätt som vanligt! Det är det som gör mig så förbannad med liberaler - deras ständiga hycklande och hissande av sig själva! "Nej VI är liberaler, vi har minsann INGA brister!".
"Va? Menar du att VI skulle...? Vi är ju LIBERALER! Vi är moraliskt och tankemässigt högstående! Vi står ovanför sånt där!".
Det handlar inte om tjusiga föresatser. När ägandet hotas går de ihop med själve fan om det skulle krävas.
Och jag vet att konservativa inte är sådär überförtjusta i liberala idéer (och fascismen KAN vara konservativ - den behöver inte vara det per automatik), men de föredrar alla gånger någon som säger att det är okej att göra som de vill med sitt ägande än en hop bråkiga jävlar som vill fördela det de har till de som har mindre.
Men Nicklas, nationalsocialismen hotar ju ägandet (och såklart resten av liberalismens tankar och värden). Precis som Livelev säger så var den tyska ekonomin styrd av staten. Detta har väldigt lite med liberalism att göra. Se gärna följande artikel hos Mises-institutet,
http://mises.org/story/1937
Du måste hålla isär liberaler från företagare och kapitalister. Att man äger ett stort företag betyder inte att man är liberal. Även om liberaler gillar företag och kapitalism betyder det inte liberaler gillar allt som företag gör, eller att företagare och och liberaler är samma sak. Att belasta liberaler för vad kapitalister gjort är ungefär lika insiktsfullt som att belasta socialister för vad löntagare har gjort. Man kan omöjligt hävda att du, i egenskap av socialist, har någon sorts skuld för vad enskilda löntagare gör, eller att socialister och löntagare är samma sak. Som bekant finns det många löntagare som inte är socialister, eller som begår handlingar helt utan högre politiska tankar.
Det känns, återigen, som att du har misstolkat liberalismen.
Om den politiska situationen i Sverige kom att hamna om valet mellan nationalsocialism och kommunism så är ju bägge valen katastrofala ur en liberal synvinkel, då bägge ideologierna medför omfattande frihetsinskränkningar på alla nivåer.
Fascister och nationalsocialister vill ju inte regera med någon överhuvudtaget. Samma argument kan också användas mot dig, vad händer om det kommet fascister som vill omfördela?
Nej det betyder det inte, det stämmer. Men ni gillar företag betydligt mer än ni gillar arbetarna i dem.
Det är liberalismen som innebär störst inskränkningar för mig, sedan nazismen (förutsatt att jag inte haft vänsteråsikter då, nu ör det väl jämt skägg. Vad är skillnaden mellan att bli skjuten och att tvingas arbeta ihjäl mig?) och minst av allt socialismen. Jag kan väl för tusan läsa? Det där är ett roligt fenomen, när folk säger åt en att "du har läst fel". Ledsen, Calle, men jag ser vad ni skriver varje dag. Jag läser dagligen om ert hat mot fackföreningar, arbetarorganisation och progressiv politik, allt det som gynnar mig som fattig arbetare.
Jag har inte läst fel, jag vet precis vad ni är och precis vad ni vill. Och historien lär mig exakt vad ni kommer att göra.
Då kommer jag att göra allt som står i min makt för att motarbeta dem. Allt.
Jag gillar ingen särskild i det här fallet. Alla behövs ju och fyller en roll.
Meningen var inte att du har läst fel, utan att du har tolkat fel. Vilka liberaler hatar fackföreningar? Johan Norberg är en av Sveriges mest kända liberaler, hatar han fackföreningar? Hatar LUF fackföreningar? Hatar Ron Paul fackföreningar? Jag har aldrig hört någon som gör det.
Om liberalismen och marknadsekonomin bara funnits som faktiska koncept i cirka 200 år, vad är det för historia du menar att du lär dig av?
Nej de kanske inte hatar fackföreningarna, men de hatar definitivt det de för med sig: minskad makt över det egna kapitalet.
Vad jag lär mig av? Att liberaler bara gör gemensam sak mot de konservativa/fascisterna så länge inte äganderätten hotas. Då försvinner ni som en avlöning. Så fort det blir tal om att låta folk som inte är utbildade på universitet i juridik och ekonomi styra så försvinner ni som morgondaggen när solen går upp. Så fort det blir tal om att bryta någons individs negativa rättigheter för folkflertalets positiva rättigheter (som många av er inte ens menar finns) så försvinner ni.
Jag har också lärt mig mycket av min svärfar och hans bror, flyktingar från Chile undan fascisterna, som berättat mycket om vilka som föll av och vilka som gick med. Jag har lärt mig mycket genom att läsa om spanska inbördeskriget, om juntan i Grekland och diktaturerna i Portugal och Italien. Liberalerna gör till sist gemensam sak med dem som stödjer äganderätten. Inte de som vill att alla ska få en chans, oavsett plånbok.
Men framför allt, Calle, så är jag inte lättlurad, och jag kan läsa väldigt bra mellan raderna. När ökända historielösa liberaler går ut och jämför kämpande fackförening med maffia och kriminella behövs inte ens det.
