Arbetarperspektiv

Som göteborgare utsätts man för tre återkommande plågor under sommarhalvåret. Jag ska dra dem från plats tre med en kort motivering.

Plåga nummer tre: Göteborgskalaset, numera omdöpt till kulturkalaset men med samma ruttna innehåll av fulla alingsåsare och nassar från Kungsbacka som löper runt på stan och trycker Langos och bakpotatis som om det vore popcorn. Numera är skiten i alla fall bara en helg vilket gör det lite mer uthärdligt och motiverar tredje platsen.

Plåga nummer två: Partille Cup. Stan är full av handbollsungar på väg mot öarna när de egentligen ska till Kviberg, flåsande föräldrar och ledare på gränsen till vansinne. Det är inget mot vad göteborgarna är.

Plåga nummer ett och en ständig orsak för att lämna stan: Gothia Cup! Som Partille Cup fast oändligt mycket större. Äckliga amerikanska brats som drumlar runt på stan, packade som få och så dryga att Yes inte räcker som jämförelse. Tyskar som snuskar omkring och ser allmänt otrevliga ut. En gång när jag satt på spårvagnen gick det på ett lag från typ Brasilien med två gigantiska trummor som de slog järnet på och sjöng så taket höll på att flyga av vagnen. Hade jag haft valpen med mig då hade jag käppjagat dem av vagnen, och hade det inte varit för att jag ska jobba på Angereds färgfabrik hela resten av sommaren hade jag packet, tagit med hund och sambo och åkt upp till Värmland hela veckan. Jag hatar verkligen Gothia Cup av hela mitt hjärta och jag bryr mig inte ett dugg om hur "underbart det är för ungdomarna att få umgås och göra det de älskar mest i en hel vecka". Det stör skiten ur mig så jag dissar det.