Folkpartist tar cykeltur i "kamphundsfrågan"
Jag, farlig? Skulle inte tro det...
Torkild Strandberg, folkpartist från Landskrona, tar fram monarken och ger sig ut på en rejäl hojtur i den så kallade kamphundsfrågan i Expressen som sin vana trogen lägger in en bild på en gäspande Staffordshire Bullterrier, i syfte att få den att se livsfarlig ut. Man blir så jäkla trött, särskilt som ägare av just en staffe. En hundras som ägnats 70 år av intensiv avel för att få bort dess kampbeteende. Det är 35 hundgenerationer det. Rasen Staffordshire Bullterrier stängdes 1935 när rasstandarden sattes av rasklubben i Storbritannien. Inte en ny individ har tillkommit sedan dess, men det betyder inte att rasen är degenererad och inavlad, vår Jenny har en inavlesgrad på 0.8% enligt SKK:s register (Torkild Strandbergs egen är säkerligen högre, och förmodligen din och min med!) och det är att jämföra med 0.
Torkild Strandberg framhäver det särskilt hemskt att de så kallade kamphundsraserna avlats för att få fram egenskaper som "tävlingsinriktade, smärttåliga och orädda". Vilken sensation! Vad tror Torkild att taxen har avlats för att vara? Den ska gå ner till en grävling som sitter och morrar och är trängd i sitt gryt. Eller olika jaktterriers? Jämthund? Ställa älg är ingen lek direkt. Eller varför inte bordercollien? Eller "familjehunden" rhodesian ridgeback? Den avlades fram för att jaga lejon för god´s sake! Inte ens en så etablerad familjehund som dalmatinern är pålitlig. Inför remaken av "101 Dalmatiner" gav rasklubben ut en skrift som hette "Dalmatinern - den prickiga vargen" för att understryka att det inte är en familjehund.
Faktum är att just Expressen/GT för ett par veckor sedan släppte en brittisk lista på vilka raser som biter mest och där kom pitbullterriern (som enda bullhund!) först på plats sex.
Men Torkild Strandbergs, och andras rädsla måste såklart tas på allvar. Förutom det arbete vi seriösa ägare dagligen lägger ner på charmoffensiver är mitt tips att han dels lär känna någon bullhund. Förslagsvis kan han börja just med en Staffordshire Bullterrier. För vänligare, gladare och finare hund hittar man knappast. I rasens hemland kallas den för The Nanny Dog just för att den är så oerhört bra med barn. En uppfödare vi var i kontakt med innan vi skaffade Jenny, och som tidigare fött upp leonberger (också en etablerad "familjehund" fast de har psyke som silkespapper och kan väga sextio kilo) sa att staffen är den enda hund han till hundra procent skulle lita på om en liten unge tultar fram och tar maten ifrån när den äter. Sen tycker jag att han ska hälsa på en engelsk bullterrier, en american bulldogg och till sist sin största rädsla, en pitbull terrier. Och då menar jag inte någon av de blandraser som strövar på Landskronas gator.
För det kan jag lova huvudet på att det är. Ingen av de här sketungarna som svärtar våra rasers rykten har nämligen råd med en renrasig hund. Vi lade 13000 för Jenny. Priserna ligger i den klassen, och för Ambull får du säkert hosta upp 15000. Mycket för att hindra oseriösa grabbar som vill boosta sitt ego med en hund som ser farlig ut. Vi letade i ett år, gick på mässor, diskuterade på forum, besökte tre kennels, läste böcker med mera. Och då är ändå jag uppvuxen med hundar.
Det jag föreslår Torkild Strandberg är att han politiskt arbetar för en lag som ger bätte möjligheter att tillvarata en hund med bittendenser samt bättre möjligheter att se till att folk med ägareförbud inte skaffar en ny hund. Inte att försöka förbjuda en hel ras. Då kommer han ändå inte åt problemet eftersom de med bekräftelsebehov genast skulle skaffa schäfer (som det var på sjuttiotalet!) eller dobermann. Dessutom, om man förbjuder, säg pitbull då, så kommer de som har blandningarna omedelbart att para in en annan ras också kommer de runt problemet, precis som designerdrogerna.
Det lättaste kanske vore att reglera försäljningen av hundar. Kanske någon lag om att uppfödare måste vara registrerade och kontrollerade, och att privat uppfödning inte är tillåtet? Sedan borde man så klart skärpa skadeansvaret. Alla personskador som ens hund orsakar borde man bli direkt straffansvarig för.
Seriösa uppfödare ÄR det redan genom SKK. Vill du av alla begränsa rätten till privatpersoners hobbies? ;)
Det skulle aldrig gå eftersom det inte är möjligt att kontrollera. Alla hundar från seriösa uppfödare är chipmärkta vilket nog är så långt man kommer.
Ja, och det är man enligt lagen, men tyvärr har vi något idiotiskt i Sverige som kallas prejudikat, vilket innebär att man kan hävda att hunden slet sig och då klassas det som olycka.
Men vilka är det som föder upp och säljer pit bulls till kriminella killar i 20-årsåldern? Jag hoppas verkligen inte att det är de stora och seriösa uppfödarna. Sannolikt är det väl små, oseriöa uppfödarna som bara vill ha snabba pengar.
Fast prejudikaten styrs ju av lagstiftningen. Om lagstiftningen ändras så att hundägare är ansvariga för uppkomna personskador även om hunden rymmer så är det ju så, och nästa gång ett sådant fall inträffar får vi ett nytt prejudikat.
Taxen är en jävligt farlig hundras men min personliga skräck (jag e pissrädd för dom och hundar i allmänhet - även om jag gillar hundar sjukt mycket) ligger hos den absurt inavlade schäfern, som bortom ryggproblem också ska ha ett psyke som faen inte är att leka med. Instabil, aggressiv och lättvrängd av oseriösa hundägare.
Finns en orsak varför belgarna använde den för att hetsa mot folk i Kongo
(Calle: att få två hundar att tjocka på varandra och på så sätt skaffa fram en kull är inte direkt omöjligt. Har du en hund och parar den med en annan kan du ge bort hela kullen till dina polare - den klassiska debattprylen "oseriösa uppfödare" tycker jag är rätt vinklad eftersom den stora bidragaren till kassa "kamphundar" är privatpersoner)
Jag kan inte minnas att jag någonsin behövt sicksacka mellan olika kamphundar på gatorna. De flesta ägarna är måna om att hålla sina hundar med koppel. Och de jag mött med lösa brukar ha såpass pli på sig själva och sina hundar att de snabbt ropar in dem när de möter mig.
Borde vi inte förbjuda uppfödning av agressiva människor i stället? Jag gick förbi två som slogs igår, varav den ena hade kniv. Det var jävligt mycket mer obehagligt och skrämmande jämfört med att ha mött en hund.
Jag har blivit anfallen av dessa kamphundar vid flertal tillfällen. Första gången var i Kungsbackaområdet. Skulle hälsa på lite folk där och blev då anfallen. Det blev jävligt söligt. Det blir lätt det när fyra Staffar kommer ångandes och vill pussas. Upplever detta nästan dagligen idag då jag själv har en Staffe och en BullBoxer (blandras).
Jag har haft hund nästan hela mitt liv och måste säga både av erfarenhet och genom vad jag har läst är dessa hundar som kallas kamphundar eller som deras rätta namn är Bull and Terrier som gruppnamn är de bästa familjehundar som finns. De är de ända hundar som jag litar på tillsammans med mina barn. De kan ju vara lite buffliga ibland, det har du ju själv fått uppleva. Leifs svans är ju inte att leka med. Men dessa hundar har inte aggressivitet i sin genpool. Detta hur konstigt det än låter är ett arv efter den tiden som dessa hundar användes till att slåss mot varandra eller mot andra djur. Det finns till och med i avelsstandarden för Pit Bull i USA att de skall vara snälla mot just barn.
Bull and Terriers äter barn och månen den är gjord av ost. Detta är dagens sanning
Hela den politisak debatten kring detta är nog som mycket annat, media styr den. Men det är rätt skrämande att vi har politisktförtroendevalda i detta land som tar kvällspressens rappoteringar som fakta.
Men det roliga med djur som skadar folk är faktiskt det att hästen står för mer skador på folk en vad hundar gör. Även är det så att katter står för fler skador på folk än vad hundar gör. Men jag har ännu inte hört att någon vill förbjuda hästar eller katter. Så jag börkar väl nu då.FÖRBJUD AVEL PÅ HÄSTAR OCH KATTER.
Som lite info om hundrelaterade skador. Det är bara ca 5% av alla skador som orsakas av hudar på folk som är bett.
Robin, jag vet ju att vare sig Leifs svans eller huvud är att leka med=) För alla som inte hänger med var det första Robins bullboxer Leif gjorde när han träffade mig första gången att skalla mig på kulorna eftersom han missbedömde hur högt det skulle bli att kasta sig i min famn. Tur att han inte var lika stor då som han är nu, då hade jag varit eunuck.
Calle; de hundar som de här grabbarna drar runt på är INTE rasrena någonstans. De är halva, fjärdedelar eller ännu mindre och ofta resultat av tjuvparningar eller idiotparningar (ganska vanligt att folk parar syskonhundar med varann för att dra in snabba kulor). Givetvis har det någonstans varit en renrasig bull and terrierhund som stått som anfader, men detta är ofta många generationer sen. Jag är glad att staffen är så oduglig som "vapen" att den inte är intressant för de här tokarna. Dels för att den är för liten och dels för att den som Robin skriver, inte har ett ont ben i kroppen. De har aldrig kampat mot annat än andra hundar, och när man organiserar hundslagsmål vill man inte ha hundar som går till attack mot den som måste ner i gropen för att ta isär dem, så därför togs alla staffordshires som visade tecken på aggressivitet mot människor direkt ur avel och avlivades på stubben back in the days. Därav dess oerhörda godhet mot människor.
Och som Ohyra skriver så är nog i alla fall jakttaxar en av de mest jävliga hundar jag träffat på. Tätt följt av drever och tysk jaktterrier, vilket är ett jävla odjur kort sagt. Vårt regionala skyddsombud hade en, och så fort hundjäveln stack kom han hem med en död katt senare.
Malin: amen!
Calle, förresten, det finns nästan inga stora uppfödare i Sverige. Åtminstone inte såna som BARA lever på det och endast det. I alla fall inga som föder upp bull and terrier-hundar. De flesta är hobbyuppfödare som med ett halvtids (eller som med baby Jennys uppfödare, fem timmar per dag) får verksamheten att nästan gå runt. Detta eftersom deras liv har en stor passion: hundar.
Min styvson fick sy 42 stygn i ansiktet som femåring efter att ha blivit huggen av familjens snälla American Stafford... som en blixt från klar himmel hände det. Så - jag litar inte på några hundar alls, för deras värld verkar bestå av rangordning och ständig strävan att utmana rangordningen. Barn och hundar ska helt enkelt inte blandas.
Efter det innebär varje lös hund ett hot för mig. Men jag tycker samtidigt synd om hundarna som släpps lösa i bebyggda områden - det är ju inte deras fel. Fick jag bestämma skulle hundägare som tar av kopplet på sina hundar ute bland husen straffas med en ordentlig offentlig piskning. För oss innebär nämligen lösa hundar att sonen inte vågar gå ut, m.a.o. en beskärning av vår frihet. Och jag hatar att vara ofri.
Beklagar högeligen att det hände, Livelev. Alla hundar kan ställa till problem ibland, och visst handlar mycket för dem om rang, de är ju trots allt flockdjur.
Var amstaffen renrasig? I så fall är det första gången jag har hört talas om att en renrasig amstaff gjort så.
Jodå, Niclas, den var renrasig. Men shit happens... Man får aldrig glömma att alla hundar ursprungligen varit flockbundna rovdjur. Sånt tar lång tid att få bort, om det ens går.
Ja fy fan vad trist, Livelev. Hoppas du och grabben lyckas i alla fall!
Fast livelev - alla djur som är ensamdjur är sämre runt människor. Flockddjur är perfekta eftersom dom anpassar sig enklare efter oss bara någon tar rollen som alfa. Om mamman eller pappan är alfa kommer hunden (om den följer vargkonceptet) inte försöka sätta sig över undarna eftersom dom räknas som högre. Speciellt om hunden fått växa upp som hundar växer upp hos oss människor vanligen - i vad som närmast kan kallas omegaposition.
Katter däremot som helt saknar all form av flockrespekt är livsfarliga för barn.... sett ur det perspektivet då.
Bra analys Ohyra.
Livelev: Jag känner ju inte till situationen, men i alla hundböcker jag läst står det att man aldrig skall lämna hund av någon ras ensam med barn, eftersom varken hundar eller barn kan tolka varandras signaler och kroppsspråk och att det lätt blir missförstånd.
Tex gäspar en hund när det vill att den andra parten skall lugna sig, eller helt enkelt går ifrån. Då ska man som vuxen ta bort barnet från hunden. Men det kan ju inte ett litet barn veta.
Men som sagt, jag känner ju inte till situationen, det kan ju lika väl varit något fel på hunden, men det är förklaring till varför barn ibland blir bitna.
Oftast är det ju dessutom ett markeringsbett, innan hunden sätter igång, men 42 stygn låter ju onekligen mer än ett markeringsbett. Stackars din styvson, hoppas han klarat sig bra från det!
Först ska man förbjuda de människor som äger kamphundar. Sedan kanske normala människor kan ta över ägandeskapet. Då kanske det kan bli hund även av kamphundarna.
Ha ha ha! Normala människor som du? En halvgalen rasist från Grimeton!? He he he!
Bra att ha dina små åsikter sparade. De kommer bra till hands att visa upp när du ska upp för något fötroendeuppdrag i din konstiga rasklubb.
