Hur gör man för att vara kär i ett land?
Det har blåst upp nån slags liten storm i ett millilitermått sedan emon (slå mig inte nu om jag har fel, jag har knappt hört talas om människan förut och vet inte mer om emos än att de ser konstiga ut och lyssnar på usel musik!) Lykke Li i någon intervju med en amerikansk tidning sagt att hon hatar Sverige.
Bonnrasistbloggaren Säfflemannen går bananas och idiotförklarar henne såklart, han dristar sig till och med påstå att hon lider av psykisk sjukdom, och en del andra "svenskvänliga" (konstigt, för jag är svensk och mig är de inte vänliga emot... Hmm. Kan bero på att jag sällan är vänlig mot dem. Jaja.) bloggar rynkar sina plitiga pannor och undrar vad hon menar.
Jag undrar inte. Inte heller bryr jag mig speciellt mycket om Lykke Li verkligen hatar en definierad yta av jordklotet, något mer är inte en stat. Eller kan det vara det att tjejen vill få uppmärksamhet? Now we´re talking!
Men jag undrar var poängen med att "älska sitt land" ligger. Eller hur man gör? Ni nazionalister som jag vet läser här, kan inte ni förklara hur man gör för att älska en bit landyta? För jag får inte till det. När jag på våren vandrar i Toscanas breda dalar och låga kullar i en värme som inte blir för varm och heller inte för kall och sen äter en riccotta med hyvlad parmesan med en macciato efteråt som Gud fader själv inte skulle kunna återskapa ligger nordanvind, snöslask, tung granskog, mygg och knott jävligt långt borta. Det ska ni ha klart för er.
Visst, efter ett tag i Toscana börjar jag längta hem. Men då längtar jag ju efter min familj och min hund! Inte längtar jag efter en bit definierad yta av jordens sammanlagda landmassa. Ni som gafflar om hur mycket ni älskar Sverige, fick ni innan ni föddes välja att krypa ut genom ett hål i Sverige? För vad jag kan minnas fick aldrig jag det. Kanske är det det som gör att jag aldrig kan säga att jag älskar Sverige? Jag kan ärligt säga att jag älskar att sitta på en klippa i Lilleby en julinatt och titta ut över havet och jag älskar att fiska abborre i kanalen därhemma, men älskar jag därför hela Sverige? Inte en chans.
Vad består detta, att älska ett jävla land i? Jag begriper det inte.
Bonnrasistbloggaren Säfflemannen går bananas och idiotförklarar henne såklart, han dristar sig till och med påstå att hon lider av psykisk sjukdom, och en del andra "svenskvänliga" (konstigt, för jag är svensk och mig är de inte vänliga emot... Hmm. Kan bero på att jag sällan är vänlig mot dem. Jaja.) bloggar rynkar sina plitiga pannor och undrar vad hon menar.
Jag undrar inte. Inte heller bryr jag mig speciellt mycket om Lykke Li verkligen hatar en definierad yta av jordklotet, något mer är inte en stat. Eller kan det vara det att tjejen vill få uppmärksamhet? Now we´re talking!
Men jag undrar var poängen med att "älska sitt land" ligger. Eller hur man gör? Ni nazionalister som jag vet läser här, kan inte ni förklara hur man gör för att älska en bit landyta? För jag får inte till det. När jag på våren vandrar i Toscanas breda dalar och låga kullar i en värme som inte blir för varm och heller inte för kall och sen äter en riccotta med hyvlad parmesan med en macciato efteråt som Gud fader själv inte skulle kunna återskapa ligger nordanvind, snöslask, tung granskog, mygg och knott jävligt långt borta. Det ska ni ha klart för er.
Visst, efter ett tag i Toscana börjar jag längta hem. Men då längtar jag ju efter min familj och min hund! Inte längtar jag efter en bit definierad yta av jordens sammanlagda landmassa. Ni som gafflar om hur mycket ni älskar Sverige, fick ni innan ni föddes välja att krypa ut genom ett hål i Sverige? För vad jag kan minnas fick aldrig jag det. Kanske är det det som gör att jag aldrig kan säga att jag älskar Sverige? Jag kan ärligt säga att jag älskar att sitta på en klippa i Lilleby en julinatt och titta ut över havet och jag älskar att fiska abborre i kanalen därhemma, men älskar jag därför hela Sverige? Inte en chans.
Vad består detta, att älska ett jävla land i? Jag begriper det inte.
Kommentarer
Postat av: Modig
man älskar inte "en bit land" utan snarare va denna landsmassa står för. De traditioner, språk, kultur och människor som bor på denna del. Ett folk som strävat efter samma mål o slagits i samma slag, för den gemensamma nämnaren, Sverige. Med tiden lär du dig säkert o uppskatta detta med. Har med mognad o göra tror jag =). MVH
Postat av: Nicklas Eriksson
Det är snart tre år sen och jag har fortfarande inte lärt mig att vare sig uppskatta eller älska vad Sverige "står för".
Kom igen, vad är det? Att behandla sjuka så skamligt att de tar livet av sig själva?
Trackback
