Säga vad man vill om den svenska högern...
En kille i MUF Luleå som heter Jonas Grafström ondgör sig över att den lille sextonåringen Anton Bergsmark i SSU Södra Stockholm skrev det han gjorde om att den där överklasskillen blev ihjälsparkad i Stockholm. Visserligen reagerar han med all rätt, för det kan aldrig vara okej att man blir ihjälsparkad på gatan, och om inte ens överklassen med alla sina möjligheter går säker blir det etter värre för oss arbetare.
Poängen är att Jonas Grafström är en (jag tar bort den mindre smickrande termen hycklare då Grafström visat sig kunna argumentera för sin sak) smula ur kurs anser jag. Han går på om att han inte ens tror på termen klasshat och lite längre ner i bloggrollen går följande rader att återfinna: "
Castro är död
Norra skåne
Hörde på avvägar denna underbara nyhet.
Inget har kommit upp i nått större media så får se om det stämmer. Mest troligt inte tyvärr"¨*
Vad säger det om ditt eget klasshat, Jonas Grafström???
*) Min kursivering
Nu är det ju väldigt stor skillnad på att se det positiva i att en diktator dör (av ålder, dessutom) och att försöka försvara dödandet av en oskyldig 16-åring.
Anton Bergsmark är väl för övrigt 21 år? I alla fall stod det så i Expressen.
Nej det är ingen som helst skillnad. Inte om man tror på att alla människor är lika mycket värda.
Vet inte hur gammal han är riktigt. Jag fick intrycket att han var i samma ålder.
Självklart har alla människor samma värde i egenskap av människa. Men människor gör olika val, och Castro har valt att vara en diktator. Hans regim förtrycker ett land och håller kvar det i fattigdom.
Det betyder att när hans frånfälle kommer så kommer jag inte känna särskilt stor sorg. Jag har svårt att känna sorg för människor som förtrycker andra människor, har inte du det?
Däremot är rakt igenom fruktansvärt när en 16-åring oprovocerat blir ihjälsparkad.
Jag fick också intrycket att han var runt 15 år, men tydligen så var han 21.
Inte ur ett rent humanistiskt perspektiv. Alla, även Pinochet, har lika stort värde som människor. Om en diktators frånfälle betyder att förtrycket upphör så kan det väl ha en positiv innebörd, men det är ändå lika tragiskt med en människas död.
Det där med Kubas fattigdom tänker jag inte beröra.
Det var ju det jag skrev, att allas människovärde är likadant. Men det betyder inte på något sätt att man inte får tycka mer om vissa personer än andra eller att man inte får känna en lättnad när en diktator dör. Jag har också svårt att koppla detta till något politiskt block. Många högerspersoner kände ju lättnad när Palme blev skjuten (en del firade till och med), och förra året när Milton Friedman dog såg jag flera vänsterblogginlägg som mer eller mindre menade att det var skönt. Skulle George W Bush på något sätt dö imorgon tvivlar jag på att du skulle göra ett sorgeinlägg här...
Självklart,du är fri att beröra vad du vill.
Jag skulle inte bli glad om Castro dog. Däremot om han slutade vara diktator. Och tyvärr kommer antagligen dessa två händelser sammanfalla.
Sen så tycker jag inte det råder nån konflikt mellan att tycka att alla människor är lika mycket värda och att bli mer ledsen över att människor sparkas ihjäl än att människor dör av hög ålder. Dödsfall som går att undvika är alltid värre.
Stämmer, men nu var frågan vad det säger om ditt eget klasshat?
Nej, något inlägg skulle jag nog inte göra Calle. Däremot skulle jag ägna ett par sekunder (det stämmer, inte mer) åt Jenna och hennes syrra som jag aldrig kommer ihåg vad hon heter samt åt hans fru. Det är alltid tråkigt när en människa dör (med vissa undantag, Pol Pot var en sån och dåren Kim Jong-Il med).
Hur dog Friedman? Han blev inte mördad väl?
Självklart är det alltid tråkigt när människor. Men som Jonas säger så känns det värre när en ung kille blir ihjälsparkad än när en gammal diktator dör av ålder.
När Castro dör så betyder det att världen blir en diktator mindre, och om inte hans bror Raol tar över
alltihopa så finns det en hyffsad chans för demokrati och utveckling på Kuba. Det är det jag och (tror jag) Grafström menar är positivt, inte Castros frånfälle i sig självt.
Friedman dog av ålder.
Ja man reagerar ju så, det gör väl vem som helst. Men jag tror inte att stora delar av högern firar bara för att en diktatur upphör när Castro dör utanför att de tror att de ska bli av med ett förment socialistiskt system också.
Du menar att det kommer att bli en chans för liberal demokrati på Kuba.
Har skrivit ett svar på min blogg, Jonas ovan är inte jag.
Tack för kommentaren!
Jag hoppas först och främst på demokrati. Vad det kubanska folket sedan väljer som samhällsidé är upp till dem, men då jag har en övertygelse om att liberal demokrati leder till störst välstånd skulle det så klart vara trevligt om de valde det :)
Och det kommer de säkert att göra, många är säkert hjärntvättade om att den liberala tredjedels demokratin är vägen till välstånd för alla. Bara att titta på Ryssland och de gamla satellitstaterna, de trodde att liberal demokrati skulle vara lösningen, och visst har en del fått det bättre (dollarmiljardärerna i Ryssland har i alla fall ökat betydligt...) men hur står det till i de delar av länderna som turisterna inte ser och som tidningarna inte rapporterar från? Jag är ytterligt skeptisk till ett system som tillåter en sådan otrolig polarisering av samhället och lämnar den absoluta massan med en röst var tredje-fjärde-femte år och däremellan bara lunkar på.
Men Ryssland är ju inte en fullvärdig demokrati heller. Och att gå från socialism/kommunism till liberalism tar oerhört lång tid. Det handlar om ett helt samhällsskifte, och med tanke på att folket under flera generationer levt under det gamla systemet så måste även folks sätt att tänka förändras.
Att gå från liberal marknadsekonomi till socialism går rätt fort, det är bara att tvångskonfiskera allt av värde i samhället och hoppas för allt vad man är värd att de som ska administrera allting är kompetenta och demokratiska. Att gå från ett sådant samhälle till en liberal marknadsekonomi är mer krävande, all tidigare statlig egendom måste på något sätt distribueras ut igen, folk måste själva skapa arbeten och företag, etc.
Andra länder verkar ha klarat övergången bättre, som Lettland.
Tittar man på helhetsbilden så verkar det absolut som om levnadsstandarden och utvecklingen är som störst i de länder som är liberala demokratier. På FNs HDI-index är topp-10 Norge, Island, Australien, Irland, Sverige, Canada, Japan, USA, Schweiz och Nederländerna. Alltså länder som åtminstone är ekonomiskt liberala.
Sovjetunionen var aldrig kommunistiskt och kallade sig heller aldrig för det. Det var heller inte socialistiskt eftersom man förbjöd stora delar av Det Kommunistiska Manifestet, bl a Marx alienationsteori enligt vilken arbetarna lider lika mycket under en röd diktatur som under en blå.
Lettland har klarat sig bättre än Ryssland för att de har närmat sig Europa och fått en massa konstgjord andning i form av extrema bidrag, erbjudit skrikande lönedumpning samt är så oerhört litet.
Som vanligt när liberaler ska diskutera välstånd kommer de dragande med de länderna och en bunte siffror som ska visa att ni har rätt, men ni tar sällan upp de irländska byggnadsarbetare som får sälja sina hus för att de inte har råd att bo kvar tack vare lönedumpande polacker och balter. I Japan dör människor av svält på grund av den liberala ekonomin. Jag har bloggat om det lite längre ner. I USA lever en fjärdedel av befolkningen utan sjukförsäkring för att de är fattiga och Australiens förorter erbjuder verkligen inte några lysande levnadsvillkor för urinnevånarna och invandrade afrikaner, främst eritreaner. Jag har studerat i Schweiz. Visst kan man tro att alla har det jättebra där, men tittar man sig omkring hittar du en pensionär i varje kvarter som städar trottoarer åt den private ägaren för ett par nickel för att pensionen inte räcker medan den stora medelklassen bör fint i vackra hus.
Jag ställer inte upp på den fördelningspolitiken! Det är inte rimligt att en del ska vara tvungen att utföra arbete in i döden medan andra kan vältra sig i lyx pga er skeva bild av äganderätt!
Om Sovjetunionen inte var kommunistiskt eller socialistiskt, varför såg Vänsterpartiet upp till det? Du menar alltså att Sovjetunionen inte hade någonting med vänsterpolitik att göra? Vad var det då? Det var i alla fall motsatsen till en fri liberal samhällsordning med marknadsekonomi.
Det är ju lustigt att ni alltid ska bortförklara ett lands rikedom. Lettland är inte rikt för att det får bidrag, massor med länder får idag bistånd och har fått så under en lång tid, de är inte rika för det. Lettland är inte rikt för att det är litet, det finns massor med fattiga små länder och stora länder som är rika. Lettland är inte rikt för att är med i EU, EU gör inte länder rika. Freedomhouse.org klassar Lettland som ett fritt, demokratiskt samhälle, Ryssland som ett ofritt. Heritage.org som mäter ekonomisk frihet placerar Lettland på plats #41, Ryssland på #120. Sannolikt är häri som förklaringen ligger.
Som vanligt när socialister diskuterar välstånd kommer de dragande med extremfall och undantag. Du missar helt att på ett generellt plan så har majoriteten i USA en god tillgång till sjukvård, att de flesta i Irland inte behöver sälja sina hus, hur flertalet i Australien växer upp med bra villkor, etc. Faktum är att du missar det helt avgörande, nämligen att på de 100-150 år vi haft en fri marknadsekonomi och demokrati så har utvecklingen gått rasande. Medelåldern har höjts och levnadsstandarden har ökat, moderna uppfinningar gör livet säkrare, längre och bekvämare. För att få ett nytt perspektiv på tillvaron borde du ta och läsa Norbergs "När människan skapade världen".
Som sagt så finns det inget och kommer heller aldrig att finnas något perfekt samhälle, eller hur? Då gäller det ju att se vilken samhällsordning som på ett generellt plan leder till störst välstånd, och som det ser ut idag är det definitivt liberalism med någon form av välfärdssystem.
Därför att de ansåg sig vara på väg mot kommunsimen. Enligt Marx är proletariatets diktatur bara första postrevolutionära steget och då är kommunismen långt borta. De kallade sig ju CCCP vilket ju står för Förenade socialistrepublikerna.
Nej, jag tror det är du som inte förstår, Calle. Vi kommer med "extremfallen" (om man nu vill kalla hela den värld som inte har vårt välstånd för det) för att det är något vi som socialister aldrig kan acceptera. Vi köper inte teorin om att knäcka några ägg för att få en omelett. Då får man väl strunta i att äta omelett helt enkelt. Att den stora massan har det "bra" är inget vi lutar oss tillbaka med medan andra svälter. Vi vill att ingen ska svälta, ingen ska ha det dåligt.
Visst, jag förnekar inte på något vis att utvecklignen gått framåt, det vore ju idiotiskt. Men samtidigt består de gamla förtryckande mönstren, samhället har bara förändrats kosmetiskt.
För mig finns det ett perfekt samhälle och det är det sant klasslösa socialistiska, utan proletariatets diktatur och någon annan diktatur heller, och dit kommer vi en vacker dag. Varken jag eller du kommer nog att leva då, men det innebär inte att jag tänker sluta kämpa för att mina barnbarns barnbarn ska få uppleva det.
Den boken ska jag läsa. Finns den i pocket?
Men hur länge kan man anse sig vara på väg mot någonting? Ett par år - okej, men när det gått en sådär 30-50 år borde man väl förstå att det inte kommer komma? I vilket fall som helst är det irrelevant, Vänsterpartiet bär på sina garderobslik oavsett vad vi tycker.
Den värld som inte har vårt välstånd är just den värld som inte är liberal, som inte är demokratisk och som inte har fria marknadsekonomier. De fattigaste länderna idag, som Zimbabwe och Nordkorea, är sådana länder. De länder som är på väg uppåt ur misären, som Kina och Indien, har också liberaliserat sina ekonomier.
De samhällsordningar som har gett utveckling och välstånd i våra länder kommer, och de får spelrum, ge samma effekter i de länder som idag är fattiga. Det är jag fullt övertygad om. Och innan man överhuvudtaget kan prata om fördelningspolitik i ett land måste det finnas någonting att fördela.
Självklart finns det tragiska människoöden i liberala demokratier som Holland, Australien och Sverige. Vi kommer aldrig kunna ha ett samhälle där inte någon far illa, människor kommer alltid göra irrationella och destruktiva val.
Absolut, den finns som pocket. Norberg tar inte heller någon direkt partipolitisk ställning, utan skriver bara om hur entreprenörer, innovationer och människors hårda arbete lett till vårt välstånd.
Du borde ha lyssnat på Studio Ett i P1 idag där det beskrivs hur lite som hänt för Indiens hundra miljoner fattiga.
Extra notering: 40% av befolkningen lever på under 1 dollar om dagen. Jag tror inte att så många av dem kan tillåtas att nå något större välstånd utan att inflationskråkan börjar kraxa allt för allvarligt.
Källa: Nils Horner, P1.
"Jag tror inte att så många av dem kan tillåtas att nå något större välstånd utan att inflationskråkan börjar kraxa allt för allvarligt."
Inflation sänker ju välståndet, så jag ser inte riktigt hur du tänkt att deras välstånd ska öka m h a inflation?
Jo Jonas, med det menar jag att det är mängden pengar i ett samhälle som svgör inflationen, inte sant? Well, det jag menar är att pengarna bör spridas ut mera jämt fördelat.
Mindre välstånd (läs "lyx") för en del, mer för andra!
Fast vilken klass skulle Grafström hata?
Diktatur-klassen? Hypermiljardärklassen?
Det är de enda klasserna som Fidel kan tänkas tillhöra.
Det är inte fråga om vad Fidel själv tillhör för klass. Det är frågan om att hata ur politisk synvinkel. Och det lyckas Grafström bra med fast han påstår att han "inte ens tror på klasshat". Jag hyser ett oerhört starkt klasshat själv, så det är inte frågan om att verka bättre ur det perspektivet.
Men jag vågar i alla fall erkänna.
Men klasshat och hata extrema politiska motståndare som totalitära diktatorer med blod på händerna är naturligtvis inte samma sak.
Nej. Jag hatar inte Hitler. Jag hatar inte Hampus Hellekant fast han har begått politiskt mord på en fackföreningsman och ser inte fram emot den dag han dör. Inte heller hatar jag Biljana Plavsic, Mihajlo Mihajlovic eller Christer Pettersson (om han nu var Palmes mördare) och jag blev ledsen när han dog. När Pinochet dog blev jag glad, men inte för att han dog utan för min familj och deras landsmän som tvingades lämna sitt land för att slippa dennes bödlar. Hans död var den enda rättvisa se fick.
...men du hatar så kallade borgare...?
Då tycker jag det är betydligt sundare att hata diktatorer med blod på händerna och skåla i dyr champagne den dagen då svinen trillar av pinn.
